Själsö – en plats vi gärna återvänder till

Eftersom vädret inbjöd till utflykt, i söndags, satte vi oss i bilen och for till Själsö. En plats vi besökt många gånger, men som vi aldrig tröttnar på.
När vi klev ur bilen kunde vi snabbt konstatera att det blåste friskt. Men vad gjorde väl det. Vi var ju ordentligt påklädda och det var ju trots allt sol.

Det var fler än vi som passade på att njuta av den vackra januarisöndagen.

Vinterbad tycks vara trendigt numera, men det har aldrig lockat mig. Fast om man är en gräsand så är det kanske helt okej att bada mitt i vintern. Vad vet jag?

På långt håll såg den ut som ett ihopkrupet får. Men det visade sig vara en alldeles vanlig sten.

Den här gången hade vi ingen fikakorg med oss. Bosse fick sätta sig en kort stund så att jag kunde ta ett kort.

Finns det skugga så betyder det att det också finns sol. Härligt!

Fåglarna verkade också njuta av solen. Några satt lugnt kvar medan andra tyckte att vi kom lite för nära.

Ibland är det kul att leka lite med kameran…
Vi åkte hem igen. Glada och nöjda med årets första utflykt utanför Visby. Den första, men absolut inte den sista…

Lunderhageviken

Några stenkast från Bläse och Stenkusten stannade vi till vid Lunderhageviken.

Jag upplevde det som om Stenkusten redan presenterat sig för oss. Visat hos vackra, hårda smakprov via massage på alla osynliga triggerpunkter under fötterna.

Fiskebodarna ligger utspridda i Vallesviken, som ligger i större Kappelshamnsviken.
Det går inte komma så mycket längre norr ut på Gotland. Endast en dryg mil återstår av landytan. Det var den sträckan som vi precis hade avverkat på två hjul. Gotland har väldigt många rätter att bjuda på. Här finns något för alla.

Inga större problem för ägaren att förklara för nya vänner vilken bod som de ska träffas vid. Jag syftar inte på fågelholken.

Till vänster ser du möjligheten att kliva upp och ner i Grodde naturreservat.

Nu väntar vi in senvåren och chansen att få besöka fler fiskelägen på Gotland och förhoppningsvis några till på Fårö. Innan dess blir det andra ställen i mer lä. Årets första blåsippa har vi redan sett på insta. Skönt när det går mot ljusare tider. Syftar såklart på väder.

Klinttorget; akt 6

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Du som följt vår blogg från början minns kanske inlägget (7/9-19) om det ökända torget där det på 1700-talet skedde tortyr. Då var det våld som underhållning på onsdagarna. Spötorget var namnet. Bödeln och hans kompis Rackaren delade ut olika sorters ”belöningar”. En skampåle fanns på plats. Där borde enligt mig Bödeln och Rackaren suttit de andra sex veckodagarna.
Brandstationen byggdes runt år 1900. Hur länge den var i bruk vet jag inte.

Promenaden runt Kapellet

Vid två tillfällen har jag suttit och fikat vid polkagrisfyren i När och studerat omgivningarna. När jag zoomat in har jag sett en bit av ett fiskeläge på andra sidan viken. Aha! Tänkte mina två hjärnceller och höll ett tidigt möte.

Jag chansade på att köra en smal slingrande grusväg och nådde fram till det natursköna fiskeläget Kapellet.

En dörr öppnades och en man klev ut. Jag passade på att fråga om kossorna var instängda och om det gick bra att fortsätta vidare på vägen, så vi kunde nå socknen När och slapp köra tillbaka. Det gjorde det.
Först skulle vi njuta av att promenera runt Kapellet som ska vara ett av de bäst bevarade fiskelägena på Gotland.

Ett problem med våra tidiga mornar är att skuggan kan gäcka oss och framför allt ta över och börja spela huvudrollen i våra stillfilmer. Det är samma sak med tidiga besök i Botaniska Trädgården och Almedalen.

Kapellet skiljer sig från många andra fiskelägen genom att de flesta bodarna är ihopbyggda i en lång länga.

Här har vi kommit fram till norra delen av fiskeläget. Någonstans strax norr om bodarna låg en gång i tiden ett litet kapell – därav namnet Kapellet.

Kapellet ska ha anor från 1700-talet. Det finns otroligt många fiskelägen kvar på Gotland. Ibland finns bara ett par stycken, till och med bara en bod kvar i ett fiskeläge.
Fiskelägena är inbördes både lika och olika. Men någonstans läste jag att oftast finns de med träbodar på västra och norra Gotland. Medans stenbodar är vanligast på östra och södra ön. Ingen regel utan undantag. Mina favoriter är oftast stenbodar. Sedan är läget också viktigt. Detta är fiskeläge nummer 64 som vi lägger in på gotlanduppochner. Jag är mycket förtjust i denna kategori. ❤

Fjärilar i Fjäle

Vi har besökt fjärilsparker inomhus på Jersey och på Bornholm. Häftiga upplevelser som nästan var för mycket av det goda, när de vackra fjärilarna satt överallt på oss.
Vägsträckan från när vi lämnade väg 143 för att ratta in på en rak grusväg på Gotland platsar också i fjärilsminnesbanken. Efter ungefär en km dök de upp. I luften. På marken. Framför bilen. Inte så jag behövde sätta på vindrutetorkarna. Men det rörde sig om många hundratals fjärilar.

Luften stod nästan stilla när vi klev ur bilen. En enda liten vattenflaska hade vi med oss. För egentligen var vi på väg mot Adrebo för att att fika. Undra hur många stättor som vi klivit över under våra femtio månader på Gotland?

Vi vandrade på kulturstigen genom orörda och fornminnesrika marker med målet att nå Fjäle i Ala som är en av Sveriges bäst bevarade ödegårdar från järnålder och medeltid.

Det är givetvis många hundra år sedan någon bodde på gården i Fjäle. Experterna tror att gården ödelades i slutet av 1300-talet. Efter arkeologiska utgrävningar har en rekonstruktion av en medeltida gård byggts upp, med boningshus och fähus.

Bostadshusen under medeltid var som regel indelade i en förstuga och innanför denna ett bostadsrum med eldstad och bakugn. Husen byggdes i skiftesverk, som på öjn kallas för bulhus. Det innebär horisontellt liggande väggplankor i stolpar nedsatta i marken.

De döda begravdes inom gårdens marker. När kristendomen kom under 1100-talet blev det istället begravningar på Ala kyrkogård.

Så här tror de att det såg ut en gång i tiden. Det allra sist byggda huset kallas på gamla lantmäterikartor för ”Fiähle Büsses huus”, Fjälebysens hus. Nu ska jag berätta något otäckt. Håll för ögonen om du är känslig av dig. I detta hus bodde en ilsken storbonde, som hade ett avtal med prästen om att han minsann inte fick börja predika innan han kommit dit. En söndag var storbonden rejält försenad. Därför började prästen sin predikan. När Fjälebysen kom dit slog han ihjäl prästen. Församlingsborna kontrade med att slå ihjäl Fjälebysen. Enligt sägnen ska han vara begravd vid Ala kyrka. Undra om det var han som låste in kvinnan i kyrkan, som jag skrev om i inlägget om den kyrkan? Bäst att sluta med att berätta om otäckheter. De vi har i nutid räcker gott och väl.

Här är andra huset. Kul att det är möjligt att titta in.

Efter en portion av historia, fjärilar och hetta vandrade vi tillbaka kulturstigen till ”Den lilla blå”.

Kaffekannan eller kamelen?

Vi var kvar på udden Lörgeudd, som vi cyklat till från Kyllaj. Frukosten var avklarad. Betydligt bättre utsikt än från vårt ”hemmakök”. Varför smakar det nästan alltid bättre att äta och dricka utomhus?

Nu var det time för att utforska raukarna, som finns på den vackra udden med utsikt över Furillen.

Den här tyckte Solveig liknade en seriefigur.

Bland de femtontal låga raukarna är denna mest välkänd. I folkmun kallas den mest för ”kaffekannan” och ”kamelen”. Vad tycker du den liknar? Något helt annat?

Ett par timmar senare kunde vi jämföra med ett annat raukområde. För att nå det fick vi klättra en bit. En liten stund till ville vi njuta av Valleviken, innan vi bytte vik. Lörgeudd är en av pärlorna i den gotländska kalkstensskärgården. Jag tror inte det är så många människor som tar sig hit. Varken turister eller infödda.

En plats i närheten

När ”tidshålen” inte är speciellt långa är det härligt att ha nära till natur och vatten. I naturreservatet Galgberget har vi vistas många gånger. Dit har vi både kört bil och cyklat. Då är det mest naturligt att vi rör oss däruppe. Njuter av utsikten mot havet.

Det dröjde länge innan vi såg möjligheten att promenera iväg på nedre Galgberget. Tidigare kände vi bara till Kärleksstigen.
På andra sidan gatan ligger hotellet som vi tog in på två månader innan denna blogg föddes.

Vid Trojaborg hade vi parkerat ”Den lilla blå”.

Jämnt underlag som passar för många. Bänkar med jämna mellanrum.

Vi visste inte var grusvägen skulle ta slut. Till slut nådde vi Norra Kyrkogården. På tillbakavägen vek vi in i bland snåren och äntrade asfalterade S:t Göransgatan.
En sådan här stuga kan du hyra. Nedanför finns det hyrplats för husvagnar, husbilar, tält m.m. Allt ett stenkast från havet.

Det finns någon slags magnetförbindelse mellan mig och hav. För givetvis valde vi en sväng ner, när vi nådde trappan vid hotellet.

Jag gläds också åt färgklickar på marknivå. Mer och mer för varje år som passerar revy.

En mäktig plats att skåda ifrån. Samtidigt gäller det att hålla reda på barn och sina egna ben. När vi rullade ut från parkeringen visste såklart Solveig vad som väntade. Jag behövde inte skylla på att ”Den lilla blå” också ville se havet. För givetvis tog jag inte närmaste vägen hem. Istället gled vi längs med kusten så länge som det gick. Sedan bar den slingrande vägen brant uppför.

Vi bytte ut gult mot rött

Efter drygt två år var vi tillbaks på en Hemester på Ljugarns Semesterby & Camping. Hade vi bott i ”vår” läckra gula stuga igen skulle det inte blivit något blogginlägg. Aldrig samma …

Vilken megastor förändring vi gjorde. Bytte färg och fysiska ytor. Helt smärfritt blev det inte. Solveig erkände att hon också gjorde samma misstag, som jag gjorde x gånger när jag var på väg mot den gula stugan. Det gick aldrig så långt att jag klev över tröskeln. Kvinnorna hade antagligen vrålskrikigt.

Annars var mycket sig likt. Nästan som två stugtvillingar. Vi trivdes lika bra i röda som i gula stugan. Men det var några grader lägre utomhustemperatur och mindre sol denna gång. De tvåbenta ”varelserna” var också färre.

Trots allt hann vi med att sitta ute och både äta och njuta en stund – då och då. Mellan alla våra planerade och spontana aktiviteter.

På sommaren är det gott om människor i Ljugarn. Då är ett boende här väldigt geografiskt lämpligt. Nära till sandstrand och matställen. Möjligheter att både cykla, springa och rasta husdjur. Både i skogen och längs kusten. Ska man vidare på en biltur behöver man inte köra in i värsta smeten av flanörer. Istället går det relativt snabbt att förflytta sig till olika destinationer. Smultronställena ligger nästan på rad. Allt beror på vad du är intresserad av.

Tiden gick snabbt. Perfekt att det gick att komma nära med ”Den lilla blå” vid på- och avlastningsprocessen. För det hade regnat rejält sista natten och var geggigt och blött på marken. Regnar gör det nu rejält utanför mitt fönster. Vilken tur att vi fick en härlig söndag igår. Ett tag var vi mindre än två mil från Ljugarn.

Lillrone vattenkvarn

Lillrone övre vattenkvarn är en av sju bevarade vattenkvarnar på Gotland. En gång i tiden fanns det ungefär 200 vattenkvarnar på öjn.

Kvarnen uppfördes i sekelskiftet 1600 – 1700 av ägaren till Lillarone, Martin Burmeister. Martin var son till Hans som uppförde välkända Burmeisterska huset i Visby. Det huset ska vi snart visa upp på bloggen.

Alltså. Här blev det tvärstopp för oss. Den smala spången tilltalade ingen av oss. En lapp berättade följande text: Tycker du att det är otäckt att gå över dammarmen så kan du gå över bron längre fram!

Lätt val. Vi fortsatte framåt på natur- och kulturstigen längs Strömmaån. En sträcka på ungefär 3 km. En gång i tiden låg 4 sågar, 12 kvarnar, fyra valkor, ett färgeri och ett garveri längs denna sträcka, Ofattbart att det fanns 22 verk. Tänk vad det lät på vårarna.
Eftersom det var mörkt på himlen och det kommit regnstänk under bilfärden tänkte vi till en extra gång. Därför vände vi snabbt helt om. När vi var nästan framme vid ”Den lilla blå” såg vi möjligheten som vi missat tidigare. Jag tror inte vi är ensamma om den ”fadäsen”.

Det fanns nämligen en rak snabb väg fram till kvarnen strax intill de nyfikna, fina hästarna.

Nu var vi snabbt och lustigt på andra sidan och hade möjlighet att kliva in i kvarnen. Den chansen tog vi såklart gärna. Duon som alltid har rent mjöl i påsarna.

Kvarnen var i bruk till 1936. De två kommande åren användes den bara sporadiskt. Men under andra världskriget brukades den till sin fulla kapacitet. Efter freden stod den och förfall. Var det fel ord eller böjning? Sedan beslöt sig Gotlands hembygdsförbund och Lye hembygdsförening för att gemensamt restaurera kvarnen. Det blev bland annat nya vattenhjul och hjulaxlar.
Låt oss nu titta in i kvarnen när möjligheten finns.

Snyggt och fräscht. Det var när jag försjunkit in i en historisk text och började drömma mig några hundra år tillbaka i tiden som jag stelnade till. Vilka timmerstockar! Personen måste sova rejält djupt. Ska jag gå in och göra reklam för Nasonex eller Livicort? Kanske både dumt och farligt att väcka den björn… mjölnare som sover efter flera timmars hårt arbete.

Ett trevligt och intressant stopp på Östra Gotland. Rekommenderas.

KällingKnuten

Vi kände att vi var lite frusna och fikasugna och behövde varmt kaffe i oss. Just då körde jag sakta bil genom socknen Stånga och Solveig såg skylten med möjligheten. Eftersom det inte fanns några andra fordon på vägen kunde jag göra en snabb gir åt vänster.

Medan Barbro fixade till kaffe och tilltugg fick vi annat att tänka på. Snart hade vi glömt att vi ett bra tag längtat efter den heta drycken. Här fanns massor av intressanta saker att njuta av.

Barbro berättade att hon jobbade med betong. Det slumpade sig att vi köpte två saker som hon gjort. En från varje bild.

Lammskinn har vi köpt några gånger under våra Gotlandsår. Jag har exempelvis berättat om fåtöljen Frank som står i bibblan och som vi ofta sitter i. På fotpallen framför honom finns det numera också mjukt lammskinn.

Jag lät bilderna avlösa varandra bara för att visa att det finns ett härligt utbud av olika tekniker och material i lokalerna. Det rör sig om allt från konst, smycken, textil, trä, ull, lammskinn, betong, vävt, tovat, stickat till keramik. Ungefär 16-17 olika hantverkare turas om att stå i den härliga gotländska hantverksbutiken. Måste berömma Barbro för att kaffet smakade extra gott denna lite frusna lördag. Tilltugget var också mums. 🙂

Härlig gutniska på ”gräspratarna”. Här kommer en spontan chans för dig som vill klättra uppför ett berg under november. Kan du på ett bra och lätt sätt berätta vilken igelkott/pinnsvein och mullig kvinna som numera bor i vår lya får du en meter upp för varje rätt svar.