Vårvibbar i februari

Publicerad den 26 februari, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

För bara en vecka sedan låg snön vit över stora delar av Visby. Idag när vi kom innanför grindarna kände vi vårvibbar direkt. All snö har smält undan och våren är på frammarsch.

Som små glada solar lyser vintergäcken i den mörka jorden. Inte helt utslagna än, men på god väg.

Trollhasseln är en ny bekantskap för oss. Har aldrig sett den tidigare i något av de landskap vi bott i. Förra gången vi var i Botan fångade den gula varianten vår uppmärksamhet direkt. Idag fick den konkurrens av den röda. Visst är den helt magisk där den blommar på bar kvist!

Vild cyklamen, eller? Jag glömde att titta efter på skylten. Den andra bilden får vara med trots att skärpan saknas. Vilken läcker färg!

En av världens mest tåliga blommor måste väl ändå vara snödroppen.

Favorit i repris. Kunde inte låta bli att titta närmare på en av julrosorna idag.

Fikon.

Krokusar såg vi på flera olika ställen, både i gräsmattan och i rabatter.

Det är svårt att tro att det var helt vitt här om vi gått hit förra veckan och rejält kallt för lite mer än en vecka sedan. Tänk att färgerna kan ”explodera” fram så snabbt…

När vi kommer tillbaka om en månad ska jag ha med mig ett stativ. För oj vad svårt det är att hålla kameran helt stilla. Jag blir helt trött på mig själv när jag märker hur det darrar till precis samtidigt som jag tar bilden. Hoppas att jag lyckats förmedla lite vårfeeling, speciellt till er som fortfarande har vinter utanför fönstret.

Text och foto: Solveig Lidén

Den röda baronen

Publicerad den 25 februari, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

Det var en gång en extremt stor rödvit hankatt med stor integritet. Katten hette Knäcken och blev i över tio en stadsprofil runt Stora torget i Visby. Knäcken gick även under de två namnen ”Den röda baronen” och ”Kungen av Visby”.

Det finns massor av anekdoter om vad han hittade på när han inte låg på sin favoritplats, elskåpet utanför livsmedelsaffären Torgkassen. Han tassade vant in bland krogarna & restaurangerna. Rätter uppkallades efter honom. Knäcken blev expert på att spela hemlös inför turister för att tigga till sig godsaker. Ibland tog han sig en tupplur i brödhyllan i Torgkassen. Andra gånger smet han in och la rabarber på kattmat.

De sista åren levde Knäcken i Stockholm. Det var också i vår huvudstad, som han somnade in som fjortonåring, i maj 2013.
En kvinna som heter Andréa Gadd grundade Knäckens facebooksida, med syftet att få ihop pengar till en staty. Många ställde upp och gruppen fick ihop över 40 000 kr. Det var dock bara hälften av målet som var satt till 80 000 kr. Konstnären Sanna Laurin avstod sin ersättning och statyn i brons kom på plats i oktober 2014. En skön solskenskatthistoria. ❤
Kommer du till Visby någon gång, kan du vid ett besök vid Stora torget tänka dig in var Knäcken gjorde sina bus.

Från en ny synvinkel

Publicerad den 24 februari, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

I populära Lickershamn har familjen badat, spelat minigolf, ätit, vandrat, klättrat och köpt saker i fiskeboden. Då har vi alltid parkerat bilen vid hamnen. Enligt Mari Jungstedt har Anders Knutas en sommarstuga en bit norr ut på grusvägen.

Nu var det inte just den stugan jag fiskade efter. Istället var det en källmyr som lockade. Inte för att besöka nu, men till sommaren. Alltför mycket snö i tallskogen och brist på skylt bidrog till att tanken släpptes för stunden. Innan vi körde fast och skulle behöva störa fiskarna vände vi och parkerade bilen en bit bort.

Med den här utsikten blir det perfekt att fika om en halvtimme. Först en uppfriskande promenad.

Första gången vi såg denna vyn. Tänk att vi satt däruppe vid Jungfrun och åt frukost i somras. Det var tungt att bära upp, men värt varje steg.

Det ska finnas en led att gå för att nå den yttersta spetsen. Ibland kan det vara praktiskt att vara en fågel.

Jag såg en man som förberedde sig för en fisketur. Senare hörde och såg jag skutan ge sig ut på havet. Hoppas han blev nöjd med morgonens fångst.

Vi är båda ”svaga” för Gotlandstun. ❤

Det här var i söndags. Nu finns säkert ingen snö kvar på stenarna.

En fröställning får avsluta ”bilderiet”.
Själva sökte vi oss tillbaka till kaffe och dopp. Inte i ”stenbottenviken”. Men våra döttrar älskade att bada på denna plats.
Helt klart njutbart att fästa blicken mot havet. Alltid händer det något intressant. Ibland för spännande, med tanke på att kameran låg inlåst i kofferten. Självklart behöver den också vila från allt tryckande.

Fotnot:
I nästa inlägg ska du få träffa en katt. Inte vilken katt som helst.

Elinghems ödekyrka på vintern

Publicerad den 23 februari, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

Tionde inlägget i kategorin FAVORITER I REPRIS. Fick Bara ödekyrka vara med måste såklart Elinghems ödekyrka göra sällskap. 🙂 Efter den lyckade morgonturen till Fridhems vattenfall följde vi upp dagen efter, med en lika tidig tur norrut. Denna gång fick kaffekorgen följa med. Första gången 2021.

Vi hade ett, än så länge, hemligt syfte med resan. På stora vägen var det i stort sett snöfritt. När vi vikt av mot Stenkyrka och en stund senare svängde in på en smalare väg gick hastighetsmätaren ner betydligt. Vi höll tummarna för att slippa möte med en bred bil. Inte mycket körbar väg fanns kvar. På vissa ställen ingen möjlighet att dra sig utåt kanten. Snövallarna var för höga och kompakta.

Några foton från den populära bröllopskyrkan. Kanske förekommer det även dop.

Morgonen innan mötte vi ett rådjur nära parkeringen i Fridhem. Kameran låg instängd i bagaget. Denna gång hann vi precis gå ur bilen, när ett rådjur visade sin vighet över ett staket. Då ägnade jag min vighet åt att få på mig ”rätt kläder”.

Tiden var fortfarande för tidigt för fika. Först ville vi ut till havet och gå en promenad på ”ny mark”. Testa en vägsträcka och planera för framtiden. Skön känsla att aldrig ha långt till kusten. Från väg 149 ”duggar” det tätt – ner till många fina platser. Vi hade ex. inte många km till en plats som jag längtar efter att besöka för första gången. Men först vill jag ha blåeld som en fond och att Solveig går med på att ha en svart bindel för ögonen en stund, medan hon njuter av musik och jag sakta och säkert tar oss ner för branten och drömmer om en mötesfri kvart. Alternativet är ”bergsklättring”. Hm. Tror Solveig röstar på andra alternativet.

Såg fall stående

Publicerad den 22 februari, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

Vi uppskattar att solen går upp redan vid sjutiden. Därmed hann vi med en trevlig och dramatisk utflykt, innan vi skulle hämta maten klockan nio. För det var ingen dans på rosor att ta sig till vattenfallet i Fridhem, söder om Visby. Vi plumsade i isig snö. Solveig som hade bättre sulor och grepp på sina skor gick först på snedden. Ett steg i taget nedför den osynliga trappan. Jag höll henne i en hand och gick också på snedden. Det var knepigt att veta när trappan var slut. Stundtals tog jag tag i grenar.

Vi uppskattar att vi fått fler och fler Instagramvänner, som har anknytning till Gotland. Tipsen på möjligheter och sevärdheter fylls på. Hade vi vågat ta oss hit förra helgen hade det varit ännu finare. Sedan går det utmärkt att vända på myntet. Nästa helg hade varit försent. Nu har jag 10,9 i skuggan utanför fönstret. ❤

En bit av stugan som vi funderat på att hyra en natt för att förhoppningsvis få uppleva en vacker solnedgång. Men i somras ”redovisade” vi en solnedgång från Fridhem och det finns en uppsjö av andra platser.

Högklintbesök blev det inte denna gång. Vi skulle hinna med att hämta paket innan Maxi. Däremot blev vi inspirerade och förstärkte nästa morgontur med årets första fikakorg. Denna tur rullade ”den lilla blå” mot norr. Troligtvis kommer det på gotlanduppochner denna vecka.
Tänk nästa måndag är det vårmånad. Glöm inte att gissa på de två dörrarnas färg. https://gotlanduppochner.com/2021/02/07/dorrarnas-farg-akt-2-9/
Jag tror fototävlingen kommer att ”leva” ända till september. Spännande. 😀

53. Lokrume kyrka

Publicerad den 21 februari, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Bilresan till Lokrume minns jag mycket väl. Allra mest den långa stunden i bilen utanför, när det ösregnade och blixtrade från himlen. En lång stund ägnade jag åt att ta bilder på kyrkan med olika inställningar på systemkameran. ”Leksaksvarianten” var ganska lyckad. Först satte jag på bilmotorn och torkarna på max. Allt för att få några sekunder på mig, innan sikten var borta igen.

Kyrkan invigdes år 1277. Men det finns ”inbakat” en hel del från den äldre stenkyrkan från slutet av 1100-talet. Lite mer om det senare.

Predikstolen från slutet av 1600-talet stod tidigare i mittgången.

Det gamla krucifixet från gamla 1100-talskyrkan fick evangelistsymboler och en korsring för att passa i 1200-talskyrkans vidare triumfbåge.

Förr fanns mycket omfattande målad dekor. Nu återstår nästan bara triumfbågens kvadermålning i rött och grått från 1250-talet.

Altaruppsatsen av sandsten från 1707.

Dopfunten från slutet av 1160-talet är ett verk av anonymmästaren ”Majestatis”. På cuppan kan du se scener från Jesus barndomshistoria.

Framskärm och bakstycke på korbänken är från 1600-talet. Gavlarna är gjorda på 1200-talet.

Tänkvärda ord:
”Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.”
Pär Lagerkvist

Dagens inlägg tillägnar vi Bosses morbror, kyrkvaktmästare, Sten Johansson.
Saknad och älskad ❤

Fotnot:
Eventuella kommentarer besvaras med en symbol.

Naturen i färg; grått, beige och greige

Publicerad den 18 februari, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Har man, som vi, förmånen att bo i den vackra staden Visby är det aldrig långt till havet.
Den här bilden tog vi för några veckor sedan när det fortfarande fanns en grön gräsmatta som lyste upp. Så är det inte längre.

Havet är fascinerande på många sätt. Ser på Facebook att det näst intill blivit mode med vinterbad. Fullständigt obegripligt, men så är jag också en riktigt badkruka.

Nog ser de frusna ut, både fiskmåsarna och gräsänderna. Säkert längtar de, precis som vi, efter sol och varma vårvindar…

Vi lämnar havet och tar en tur längs Själsöån. Lavar i olika grå nyanser finns det gott om längs ån. Visst ser de häftiga ut? Och fröställningar hör till mina favoriter!

”Naturliga konstverk”. Helt gratis att beundra och fotografera…

Så bra att det finns en blandning av de båda färgerna grått och beige som fått sitt eget namn, nämligen greige.

Gistgardi är den inhägnad med ställningar som används för att torka näten.

Så här har vi det numera. Snö, snö, snö… och kallt dessutom. Gotlandsbaggen ser, också ut att längta efter varmare dagar.

Vi avslutar på nästan samma plats som där vi började, Fiskarporten, nära Kruttornet.
Den grå muren känns som en värdig avslutning på vår rundtur bland grått, beige och greige.

Text och foto: Solveig Lidén

Vintern, den sänker sin slöja och bäddar in husen

Publicerad den 15 februari, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

Det knarrade så mysigt under skorna. Vad uppfriskande det är att komma ut tidigt på morgonen. Vi borde göra det varje… oftare. 🙂

Första gången som vi såg orörd snö på trappstegen till Gamla apoteket.

Sankt Lars ruin ska vi visa mer av en annan gång på bloggen.

Jag lämnade över kameran till Solveig och trollade fram de varma vantarna. I smyg funderade jag på var Anders Knutas kollega Karin Jacobsson har sin vindsvåning på Mellangatan. Insåg att det skulle vara dumt att fråga fotografen.

Gallret finns utanför Sankt Drottens ruin. Gränden dit heter Travegränd.

Tufft med speglingen av stupröret i fönstret.

Det är underbart att flanera omkring bland gränder och gator innanför muren. Alla årstider och tider på dygnet har sin charm. De orörda mornarna är trots allt våran favorittid. ❤

Den giftiga frukten på Gotlands landskapsblomma murgröna. Är bara båda händerna på ryggen och munnen helt stängd är den riktigt tjusig och totalt ofarlig. 😉

Koltrasten sprätte i snön. Lekte eller letade mat?

Mitt förslag om att montera ner ställningen och snabbt bygga ihop den igen, höll jag också för mig själv. Vi har redan flera fina bilder på den mest fotograferade gränden i Visby – Fiskargränd.

Vi gick ut genom Fiskarporten och möttes åter av den bitande vinden, som för mig resulterade i ett par nya supersköna och varma överdragsbyxor – några timmar senare.

Strandpromenaden är populär. Vi ser ofta hundar som snällt tar ut sina mattar och hussar på luftning denna kuststräcka. Sämre kan man ha det.

Andra inlägget i kategorin MORGONPROMENAD I VISBY. Solveig kom nyss på att vi skulle fortsätta trenden. Den med att välja en rubrik med en strof eller en låttitel. Återigen blev det ett bidrag från melodifestivalen/Mello.
Förra var lätt för oss lite äldre. Gruppen klarar du kanske inte namnet på, utan att googla.

Bro stainkalm & Bro ojkar

Publicerad den 14 februari, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

En liten bit, innan Bro kyrka, på vägen mot Fårö har vi varje gång noterat en rejäl ”stenhög” på hällmarken. Vid ett tillfälle i höstas passade det att ta oss en titt på det mäktiga bronsåldersröset Bro stainkalm, som är 4 meter högt och 38 meter i diametern. Förr var den betydligt högre. Tiden innan stenarna började användas till annat i trakten. Stengärden är ett exempel.

Kan det bero på att de moderna människorna inte tror på troll? De är inte rädda för att röra omkring i stenhögen, minska mängden, höjden och störa friden.

Enligt sägnen var trollen mycket rika och ägde en eftertraktad stor dryckesskål av guld. (Guldkalk) Prästen i Bro ville ha guldklimpen till kyrkan. Med kombinationen list och uthållighet lyckades han till slut lura till sig kalken.

På andra sidan vägen finns ett område med många fornlämningar. Här finns bland annat två skeppssättningar och rester från en kalkugn från 1800-talet. Mycket är dock numera igenväxt.

Mer nyfikna var vi på att hitta Bro ojkar. Ojkar betyder oxar.

Efter lite letande fann vi de två resta stenarna som enligt folktron varit två oxar. Så här var det. En rik bonde hade ett blint barn och hade berättat för prästen att han skulle ge kyrkan två oxar om barnet fick synen tillbaka. Redan under vägen till kyrkan hände miraklet. Barnet kunde plötsligt se. Genast vände bonden på ”stegkursen” och tog hem det seendet barnet och de två gåvorna. Du kan säkert ”stensäkert” räkna ut vad som hände. På en nanosekund förvandlades oxarna till två stenar utan svans. Det är viktigt att hålla vad man lovar. Både då och nu.

52. Hejnum kyrka

Publicerad den 13 februari, 2021 av http://bosseliden.wordpress.com

På norra, inre, Gotland kan du besöka Hejnum kyrka. Tornet byggdes i början av 1200-talet.

Under golvet har påträffats grundmurar till en äldre, mycket liten absidkyrka från omkring 1100-talet.
I mitten av 1200-talet byggdes nuvarande långhus, kor och sakristia.