Naturen i färg; blått

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Valet av färg för mars och april var enkelt – blått som blåsippor!
På Gotland växer dessa fantastiska blommor nästan överallt. Jag som är uppvuxen i Västergötland, där det fanns gott om dem under min barndom, har verkligen saknat dem under åren i Skåne och Halland.

Himmel och hav… Vi har tagit många bilder på Östersjön under vår tid här på ön.

Damen med blå jacka dök upp som på beställning 😊 när jag stod där och försökte få till en bra bild…

Tänk att få promenera här längs havet! Inte dumt alls!

Det är fascinerande med ruiner. Kan det bli mer blått än så här i bakgrunden?

Det skulle väl vara himlen bakom Domkyrkan då…

Tusen tack säger vi till @gotlandbyz, Zenita Krantz, som vi fått låna bilden av. Insåg att blåmesarna som fanns i Botaniska trädgården INTE ville vara med på bild. Jag zoomade och knäppte, men lyckades ändå inte få till en enda bild som var skaplig. Zenita har nog både bättre kamera och mer tålamod än vad jag har – för på hennes fina bilder ser det ut som att varenda fågel är en fotomodell.

Pärlhyacinter.

Ormöga.

Kan inte låta bli… 😊 Är de vackrast i grupp eller en och en?

En annan sorts sippor – Balkansippor – som också växer på min favoritplats här i Visby – Botaniska trädgården.

Några små blå violer ville också vara med på bild.

Blev inte någon perfekt skärpa på denna hyacint, men blå är den…

Scilla – Världens mest envisa blomma? Får den själv bestämma var den vill växa kan den ta över en hel gräsmatta. Men att köpa lökar och få den att föröka sig någonstans där den inte själv vill – det är helt omöjligt. Jag har försökt på flera ställen där vi bott.

Sista bilden är fusk. Den är inte alls tagen vare sig i mars eller april.
Men bor man på Gotland och ska lägga in bilder om blått, ja då måste helt enkelt blåelden få vara med. Den är så vacker.

Dags att börja planera inför nästa inlägg… med en ny färg!

 

 

Bara vara i nuet


Pärlorna som vi besökte under vårt första år kommer vi inte att överge. Dessutom har vi inte tidigare varit i Mästerby änge under våren.

Det räcker att se grinden för att kropp & själ går in ett behagligt tillstånd. Med distans mot alla världsproblem.

När vi gick förbi husen såg jag årets första citronfjäril. Den återsåg vi senare. Tyvärr hade den inga planer på att snällt sätta sig ner någonstans i fem sekunder.

Vitsippa, blåsippa och svalört är attraktiva i småfamiljer.

I större grupper är de också mycket sevärda. De ger oss hopp.

Så mycket händer i vår natur när värmen återkommer. Bäst tycker jag det är när det inte blir högsommar direkt. Jag vill helst njuta i en behaglig takt.

För en stund lämnade vi blommorna, följde naturstigen och kom in i ”en ny värld”.

Fåglarna underhöll oss. Hela livet kändes så lätt och underbart.

Plötsligt fick jag se honom. Trärauken som jag döper till Mästerby änges skogsvakt. Givetvis är han modern och har med sig sonen på ryggen i sin egentillverkade bärsele.

Gubben på två ben gick med lätta vårsteg iväg med kaffekorgen mot ett bord vid det öppna området. En plats där vuxna ”leker krig” varje sommar. Mina tankar förträngde att Valdemar Atterdag och hans armé roade sig i Mästerby med att döda människor i ett relativt snabbt slag, innan de fortsatte mot centraluppgiften – krossa Visby. Istället ville jag vara behagligt kvar i nuet.

Inläggen i kategorin ”Favoriter i repris”:
1. Palissaderna
2. Allkvie änge
3. Brucebo naturreservat
4. Mästerby änge
5. ??? 😊

Händer inte ofta

Vi hade varit och slängt saker på återvinningen och passade på att tvätta bilen efteråt.
”Kör in där borta så kan jag hämta ett paket, när vi ändå är i krokarna.”
När jag satt på parkeringen och väntade började det dåna högt på biltaket. Så låter det aldrig när det ösregnar ens. Visade sig vara en hagelskur av rang. + 12.4 grader utomhus. Världen är lite upp och ner. Allt kan hända. När jag tittade mot väster såg himlen ljusare ut. Därför körde jag inte hem utan rattade vidare mot kustvägen.

I Brucebo naturreservat hade hagelskuren dragit vidare. Men blåsipporna var vackert blöta.

Även här hittade vi vita blåsippor.

Brucebo är ett av Gotlands mest variationsrika naturreservat. Länsstyrelsen skriver att om man vill uppleva Gotlands natur genom ett enda reservat är Brucebo ett bra val.

Utsikten i gläntan har jag visat förut. Därför är detta tredje inlägget i kategorin ”Favoriter i repris”. Längre fram på året lockar naturstigen på 2,5 km ner till källmyrarna med orkidéer. Därnere finns även små grottor.

Otroligt mycket kottar. Har det någon orsak eller verkan tro. De tycks inte ta hänsyn till den pågående pandemin.

Fiskeläget i Själsö. Ovanför hamnen hade vi planerat att fika denna vecka med några trevliga vänner. (För varje säsong öppnar nämligen Själsö bageri vid påsk). Men 2020 följer inga vanliga tider. Tur vi utsåg årets fik förra året. 😉 Istället tar vi med oss en egen fikakorg och åker ut till naturen och undviker folksamlingar inomhus.

Fotnot: Bilderna är tagna med mobil och inte redigerade. Var rädd om dig och dina medmänniskor.

Klinteberget – sevärd inlandsklint


Vi förstår varför många kommer till Klinteberget för att njuta av blåsipporna på våren.

Drygt 25 meter över havet är det som mest. Tack vare den ideella Föreningen Klintebergets Vänner, som sedan 2011 ansvarar för skötsel och underhåll, kan besökare få njuta av utsikten, skog och natur. På många ställen finns bänkar och bord. Det finns även tre motionsspår med olika längder.

Denna gång var vi framförallt här för att njuta av blåsipporna, som det finns mängder av på berget. Vilken härlig blå oas!  

Det fina vädret lockade fram utslagna vita blåsippor.

Mycket annat är på G i naturen.

Den lilla gula spanaren såg söt ut.

I klart väder ska det gå att se hela elva medeltida kyrkor. Idag var det tyvärr dis. Tyvärr? Vi hade faktiskt jättetur. På morgonen läste jag att molnigheten skulle öka under dagen. Därför åt vi en tidig lunch på hemmaplan och tog med en fikakorg på resan. Innehållet i den njöt vi av i solsken, på en plats med fin utsikt mot havet.

Vi noterade att det fanns träskyltar med läsvärda namn på alla stigar som dök upp lite överallt. Vilken motion vi fick. Stegräknaren fick nästan huvudvärk. 😉 Trevligt att lyssna på fågelkvitter.

Hit kommer vi att återvända. Om inte annat för att se grönskan, traska på fler stigar och njuta av orkidéer. 

 

 

Marsbilden 2020


Det här fotot är så bra när jag ser det på paddan. ❤  Djupet höjer helhetsintrycket. I almanackan blev det årets flopp. 😦  Nästa gång blir det inte en sådan här variant. Låt oss hoppas mars går fort. Så jag får vända blad i köket 😉 Samtidigt längtar jag efter att få uppleva detta live igen, i slutet av mars.

”Det var bättre förr när datorn var stor och stod kvar på jobbet när man gick hem.”
                                                                                                                Joakim Thedin

Mannen från Torekov

Vad hade Högklint varit idag utan Karl Kallenberg från Torekov? Jag vill helst inte tänka klart tanken.

För exakt hundra år sedan (1919) lästes kungörelsen upp i Västerhejde kyrka. Texten om att utsiktsplatån för all framtid skulle skyddas från åverkan. Det var inte tillåtet att spränga, ta bort jord, förstöra växter eller störa djurlivet.

Skyddet utökades 1931. Det bildades också ett naturreservat längs kusten 1969 och sedan 2000 är Högklint skyddad som Natura-område. Därmed är den säkrad mot ekologisk försämring och öppen för allmänheten. Allt går ännu inte att köpa för pengar.

Kallenberg som var läkare jobbade på somrarna på Gotland. På ön blev han extra förtjust i klintspetsen på Gotlands västkust. Inte konstigt alls. Den person som blir oberörd av utsikten här uppifrån kan inte vara född ännu. 😉

Jag minns väl mitt första besök på Högklint. Då tog jag flera foton med digitalkameran. Ett av dem blev vid hemkomsten min första header på bloggen ”Bloggäventyr med Bosse Lidén”, som jag med vissa tekniska problem startade upp dagen efter. Ingen av mina vildaste tankar där på höjden gick till att jag/vi skulle bo 7 kilometer från denna pärla i framtiden. Våra barn förvånas dock inte längre. 😉

Högklint är uppbyggd av revkalksten, underlagrad av lagrad kalksten och märgelskiffer och stupar 48 meter nästan lodrätt ned i havet.
Det är en aning läbbigt att stå nära kanten. Endast några ”pinnar” markerar faran. Yngre barn bör hållas under sträng uppsikt. Jag kan förstå att flera ”deckarförfattare” har använt sig av miljön i sina böcker.

Det finns en stege ner till Getsvältan. Därifrån ska det vara en underbar utsikt över solnedgångar.

De som kommer med färja eller befinner sig i en båt har en skön vy mot kustremsan.

”En” vacker blåsippa får avsluta inlägget. Snart behöver jag bli ett år äldre för att få uppleva blomman igen.
Blommor och människor kommer och går.
Högklint som kallas för ”Refbullen” består.
Om du kommer till Gotland för första gången rekommenderar jag denna plats – i rätt väder och kläder. 😉

Eftertext:
Karl Kallenberg skapade 1906 Kneippbyn. Avsikten med köpet var att öppna en kuranstalt. Fortfarande finns läkarvillan kvar på området som numera är mest känt för helt andra saker. Läkarvillan gick under smeknamnet ”Trolltippen”. Kallenberg tog emot patienter med lättare neuroser för behandling.
På sin lediga tid njöt han av den dramatiska klippkusten från sin veranda. Eftersom han hade råd köpte han mark som bland annat omfattade platån. Tre år senare gick hans osjälviska önskning i uppfyllelse.
Tack Karl Kallenberg för din omtanke om oss ”gräsrötter” som därmed kan ha glädje av detta beslut. Vi och kommande generationer.
Enligt hans sonson Ulf var Karl verksam fram till sin död som läkare vid Kneippbyn. Han hade fortfarande patienter inbokade när han gick bort, 88 år gammal.

Blåsippan ute i backarna står…

Inte kunde vi tro att det fanns så många blåsippor så nära vår bostad.

Cirka 4 km norr om Visby tog vi i lördags av mot Brucebo naturreservat. Brucebo ska vara ett av Gotlands mest variationsrika naturreservat.
Strax innan det kända konstnärshemmet Brucebo svängde vi vänster in på en riktigt guppig smal skogsväg.

Vi behövde inte ta många steg för att se de första blåsipporna. De fanns på många ställen. Ibland ensamma. Ibland med hela ”tjocka släkten”. Vi fylldes av vårlycka. ❤

Här och var stack de upp sina glada ”ansikten” mot solen.

Intressant att skåda de olika färgnyanserna.

Vi läste på informationstavlan att det fanns två till parkeringar. Därför rullade vi iväg mot en sydligare plats där det var ”snällare” att parkera.

Det första som vi stötte på var resterna från en av Gotlands cirka 100 fornborgar. Denna kallades förr för Bygdeborg. Här syns vallen av kalksten.

Under vikingatiden var detta en utmärkt plats för att bevaka både hamnen i Snäck och den i Själsö. Vad tror du de signalerade med? Eld, rök, gutemålsvrål? 😉

Utsikten från klinten går inte av för hackor. Utstickande i havet ligger den steniga halvön Skansudde.

Under tiden 15 mars till 15 maj är det förbjudet att beträda Skansudde och strandängen närmast innanför udden. Då är det ett fågelskyddsområde.

Till höger ser du Själsö fiskeläge som jag gjort ett blogginlägg om för ett tag sedan  https://gotlanduppochner.com/2019/03/06/sjalso-fiskelage/. Sorgligt stod jag på klinten och tänkte på Ainbusk-medlemmen Josefin Nilsson, som där gick sin sista promenad. Dokumentären om henne gjorde mig både ledsen och arg. Det borde tidigt varit ”galler” och inte fortsatta applåder från betalande publik.

Det blev en snabbfika. Solen värme men vinden var inte att leka med. Den försökte girigt svepa med mina godsaker från bordet. Eller har den redan gjort det? Mina ”grejer” finns inte med på fotot. 😉

En vindpinad tall som varit i många blåsväder UTANFÖR teaterns scen.

Vi tog ett sista farväl av dessa ljuvliga blå blommor och bestämde oss för att återvända hit i början av maj. Till den tid då den för Gotland sällsynta busken tibasten blommar på bar kvist. Det är tillåtet på Gotland att plocka blåsippor för ”husbehov”. Men givetvis inte från ett naturreservat.