Marsbilden 2020


Det här fotot är så bra när jag ser det på paddan. ❤  Djupet höjer helhetsintrycket. I almanackan blev det årets flopp. 😦  Nästa gång blir det inte en sådan här variant. Låt oss hoppas mars går fort. Så jag får vända blad i köket 😉 Samtidigt längtar jag efter att få uppleva detta live igen, i slutet av mars.

”Det var bättre förr när datorn var stor och stod kvar på jobbet när man gick hem.”
                                                                                                                Joakim Thedin

Mannen från Torekov

Vad hade Högklint varit idag utan Karl Kallenberg från Torekov? Jag vill helst inte tänka klart tanken.

För exakt hundra år sedan (1919) lästes kungörelsen upp i Västerhejde kyrka. Texten om att utsiktsplatån för all framtid skulle skyddas från åverkan. Det var inte tillåtet att spränga, ta bort jord, förstöra växter eller störa djurlivet.

Skyddet utökades 1931. Det bildades också ett naturreservat längs kusten 1969 och sedan 2000 är Högklint skyddad som Natura-område. Därmed är den säkrad mot ekologisk försämring och öppen för allmänheten. Allt går ännu inte att köpa för pengar.

Kallenberg som var läkare jobbade på somrarna på Gotland. På ön blev han extra förtjust i klintspetsen på Gotlands västkust. Inte konstigt alls. Den person som blir oberörd av utsikten här uppifrån kan inte vara född ännu. 😉

Jag minns väl mitt första besök på Högklint. Då tog jag flera foton med digitalkameran. Ett av dem blev vid hemkomsten min första header på bloggen ”Bloggäventyr med Bosse Lidén”, som jag med vissa tekniska problem startade upp dagen efter. Ingen av mina vildaste tankar där på höjden gick till att jag/vi skulle bo 7 kilometer från denna pärla i framtiden. Våra barn förvånas dock inte längre. 😉

Högklint är uppbyggd av revkalksten, underlagrad av lagrad kalksten och märgelskiffer och stupar 48 meter nästan lodrätt ned i havet.
Det är en aning läbbigt att stå nära kanten. Endast några ”pinnar” markerar faran. Yngre barn bör hållas under sträng uppsikt. Jag kan förstå att flera ”deckarförfattare” har använt sig av miljön i sina böcker.

Det finns en stege ner till Getsvältan. Därifrån ska det vara en underbar utsikt över solnedgångar.

De som kommer med färja eller befinner sig i en båt har en skön vy mot kustremsan.

”En” vacker blåsippa får avsluta inlägget. Snart behöver jag bli ett år äldre för att få uppleva blomman igen.
Blommor och människor kommer och går.
Högklint som kallas för ”Refbullen” består.
Om du kommer till Gotland för första gången rekommenderar jag denna plats – i rätt väder och kläder. 😉

Eftertext:
Karl Kallenberg skapade 1906 Kneippbyn. Avsikten med köpet var att öppna en kuranstalt. Fortfarande finns läkarvillan kvar på området som numera är mest känt för helt andra saker. Läkarvillan gick under smeknamnet ”Trolltippen”. Kallenberg tog emot patienter med lättare neuroser för behandling.
På sin lediga tid njöt han av den dramatiska klippkusten från sin veranda. Eftersom han hade råd köpte han mark som bland annat omfattade platån. Tre år senare gick hans osjälviska önskning i uppfyllelse.
Tack Karl Kallenberg för din omtanke om oss ”gräsrötter” som därmed kan ha glädje av detta beslut. Vi och kommande generationer.
Enligt hans sonson Ulf var Karl verksam fram till sin död som läkare vid Kneippbyn. Han hade fortfarande patienter inbokade när han gick bort, 88 år gammal.

Blåsippan ute i backarna står…

Inte kunde vi tro att det fanns så många blåsippor så nära vår bostad.

Cirka 4 km norr om Visby tog vi i lördags av mot Brucebo naturreservat. Brucebo ska vara ett av Gotlands mest variationsrika naturreservat.
Strax innan det kända konstnärshemmet Brucebo svängde vi vänster in på en riktigt guppig smal skogsväg.

Vi behövde inte ta många steg för att se de första blåsipporna. De fanns på många ställen. Ibland ensamma. Ibland med hela ”tjocka släkten”. Vi fylldes av vårlycka. ❤

Här och var stack de upp sina glada ”ansikten” mot solen.

Intressant att skåda de olika färgnyanserna.

Vi läste på informationstavlan att det fanns två till parkeringar. Därför rullade vi iväg mot en sydligare plats där det var ”snällare” att parkera.

Det första som vi stötte på var resterna från en av Gotlands cirka 100 fornborgar. Denna kallades förr för Bygdeborg. Här syns vallen av kalksten.

Under vikingatiden var detta en utmärkt plats för att bevaka både hamnen i Snäck och den i Själsö. Vad tror du de signalerade med? Eld, rök, gutemålsvrål? 😉

Utsikten från klinten går inte av för hackor. Utstickande i havet ligger den steniga halvön Skansudde.

Under tiden 15 mars till 15 maj är det förbjudet att beträda Skansudde och strandängen närmast innanför udden. Då är det ett fågelskyddsområde.

Till höger ser du Själsö fiskeläge som jag gjort ett blogginlägg om för ett tag sedan  https://gotlanduppochner.com/2019/03/06/sjalso-fiskelage/. Sorgligt stod jag på klinten och tänkte på Ainbusk-medlemmen Josefin Nilsson, som där gick sin sista promenad. Dokumentären om henne gjorde mig både ledsen och arg. Det borde tidigt varit ”galler” och inte fortsatta applåder från betalande publik.

Det blev en snabbfika. Solen värme men vinden var inte att leka med. Den försökte girigt svepa med mina godsaker från bordet. Eller har den redan gjort det? Mina ”grejer” finns inte med på fotot. 😉

En vindpinad tall som varit i många blåsväder UTANFÖR teaterns scen.

Vi tog ett sista farväl av dessa ljuvliga blå blommor och bestämde oss för att återvända hit i början av maj. Till den tid då den för Gotland sällsynta busken tibasten blommar på bar kvist. Det är tillåtet på Gotland att plocka blåsippor för ”husbehov”. Men givetvis inte från ett naturreservat.