Det brukar vara en blandning av kyla och vårsol när vi besöker Palissaderna för att njuta av scilla. Ett hopp om våren och det som väntar runt naturkrönet.
”Jag har medverkat i en almanacka,
men jag passar aldrig tider.”
Marilyn Monroe
Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.
Valet av färg för mars och april var enkelt – blått som blåsippor!
På Gotland växer dessa fantastiska blommor nästan överallt. Jag som är uppvuxen i Västergötland, där det fanns gott om dem under min barndom, har verkligen saknat dem under åren i Skåne och Halland.
Himmel och hav… Vi har tagit många bilder på Östersjön under vår tid här på ön.
Damen med blå jacka dök upp som på beställning 😊 när jag stod där och försökte få till en bra bild…
Tänk att få promenera här längs havet! Inte dumt alls!
Det är fascinerande med ruiner. Kan det bli mer blått än så här i bakgrunden?
Det skulle väl vara himlen bakom Domkyrkan då…
Tusen tack säger vi till @gotlandbyz, Zenita Krantz, som vi fått låna bilden av. Insåg att blåmesarna som fanns i Botaniska trädgården INTE ville vara med på bild. Jag zoomade och knäppte, men lyckades ändå inte få till en enda bild som var skaplig. Zenita har nog både bättre kamera och mer tålamod än vad jag har – för på hennes fina bilder ser det ut som att varenda fågel är en fotomodell.
Pärlhyacinter.
Ormöga.
Kan inte låta bli… 😊 Är de vackrast i grupp eller en och en?
En annan sorts sippor – Balkansippor – som också växer på min favoritplats här i Visby – Botaniska trädgården.
Några små blå violer ville också vara med på bild.
Blev inte någon perfekt skärpa på denna hyacint, men blå är den…
Scilla – Världens mest envisa blomma? Får den själv bestämma var den vill växa kan den ta över en hel gräsmatta. Men att köpa lökar och få den att föröka sig någonstans där den inte själv vill – det är helt omöjligt. Jag har försökt på flera ställen där vi bott.
Sista bilden är fusk. Den är inte alls tagen vare sig i mars eller april.
Men bor man på Gotland och ska lägga in bilder om blått, ja då måste helt enkelt blåelden få vara med. Den är så vacker.
Dags att börja planera inför nästa inlägg… med en ny färg!
Denna nya kategori (Favoriter i repris) bestämde jag mig för INNAN jag startade med gotlanduppochner. Men det hade sett märkligt ut om den kom först. 😉
Förra året var vi i Palissaderna första sommartidsdagen, precis som denna gång. Då var det grått och kyligt. Fem dagar senare var vi tillbaka i sol och kortärmad-premiär 2019. https://gotlanduppochner.com/2019/04/06/hav-moter-hav/
I söndags frös vi rejält i den kyliga vinden och hade dessutom träningsvärk efter den underbara fikakorgsutflykten till Klinteberget dagen innan.
Backen upp skulle besegras. Jag fick faktiskt ihop 15 228 steg i söndags.
Palissaderna ligger precis ovanför färjeläget. Vi hoppas att Covid-19 inte ska åka skytteltrafik till vår utsatta ö, till påskhelgen. Själva är vi ledsna för att vi inte kommer att få inplanerat besök. 😦 Nu handlar det om att tänka med hjärnan och hjärtat. ❤
Inte prioritera sitt eget nöje. Naturligtvis syftar jag på resor åt båda hållen.
Det är en fin stadsoas från båda hållen. (lite extra ordrepris) 😉
Scilla tillhör en av mina vårfavoriter. När jag cyklar omkring i Visby ser jag ”blå gräsmattor” lite överallt.
Vackert med gula klickar också.
Vi sa det förra året också. Hit borde vi ta med en fikakorg även under ”gröna tiden”. Helst en riktigt het sommardag där en stund i skuggan kan vara en njutning. Kanske blir det av till sommaren 2020. Eller inte.
Fotnot:
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Var rädd om dig och de dina. ❤
Sätten är många över hur jag har samlat ihop information som kan vara till nytta och glädje under vår Gotlandsvistelse.
Jag älskar ex. att sitta och bläddra i en vacker fotobok med informativ text. Det har under den senaste tiden mynnat ut i en speciell Gotlandshylla i en av våra bokhyllor. Annars hämtar jag det mesta från mitt googlande. Kopierar och skriver egna register och tabeller som hamnar i en blå pärm. Markerar med extra många stjärnor vid de mest intressanta platserna.
För ett tag sedan fick jag se ett underbart foto på Instagram. ❤ Direkt utbrast jag spontant.
”Dit åker vi på lördag. Då ska det bli varmt och soligt.”
Jag var glad som ett lyckligt barn när jag bar på fikakorg och kamera till bilen. Jag hade inte ens tid att vänta in Solveig. Grannarna trodde kanske att vi bråkat. Annars går vi ofta hand i hand över gården.
Som vanligt hade jag memorerat in sträckan mellan hem och plats så jag istället kan njuta av annat spännande som oväntat kan dyka upp längs de slingrande vägarna.
Haren som inte hade trafikvett kunde jag varit utan. Snart måste de införa en skola även för djur. 😉 Men vad är en hare mot de maffiga vildsvinen som vi stötte på i en skånsk skog sommaren 2017. Skönt att slippa den djurarten på Gotland.
På långt håll såg jag Väte kyrka. Jag visste att den vita kyrkan låg längs med väg 142. Min inre bild från Instagramfotot med kontrasten mellan den kritvita ståtliga kyrkan och det stora blå scilla-havet framför byggnaden gjorde mig nästan gråtfärdig. Våren när den är som bäst. Vad underbart det ska bli att se det i verklighe…
”Fotot måste varit taget på andra sidan kyrkan”, utbrast jag spontant. Solveig hängde inte på mitt önsketänkande, men följde snällt med på en tur till baksidan. Hon tog där fram sin mobil och scrollade upp fotot.
När vi nu var på ”sanningens plats” och såg hur där såg ut, insåg vi bildmonterings-projektet. Två olika foton som ”gift sig”.
Eller var det så här tänkte min fantasi:
Fotografen hade tidigt på morgonkvisten flyttat iväg kyrkan på en skottkärra till ett änge fullt av scilla. För det kunde väl inte vara det omvända?
Självklart vill vi alla att våra sociala foton ska bli extra fina. Men ibland känns det som det finns en gräns. När jag gick på bibliotekshögskolan skolades vi att alltid kontrollera med tre olika källor för att nå sanningen.
Det var kyligt och jag var inte det minsta sugen på min Lightcola till fikat. Därför tog jag tacksamt emot ”termoslocket” med mörkrostat kaffe där vi satt på Galgberget och tog en snabbfika. Fast jag inte är så förtjust i mörkrostat och inte hade med en egen mugg. Efter lunch fick vi vår revansch. Jag fick välja och valde faktiskt att åka till ett ”fuskbygge”. 😉
Ps. Detta var mitt 50:e blogginlägg. 😀 Du får gärna tipsa vänner och bekanta, som du vet uppskattar Gotland, om min nya blogg. Jag lovar att inte fuska med foton.
”Ursäkta! Vet någon av er var Palissaderna finns?”
”Gå genom porten däruppe och passera förbi det gamla fängelset. Sedan kan ni inte missa änget. Nu på våren är det alltid blåfärgat.”
Det gamla fängelset har blivit ett vandrarhem. Vi konstaterade att VH har behållit taggtråden över muren. Kanske är det moderna skälet tvärtom mot förr. Nu undvika snyltgäster på nätterna. Då förhindra rymningsförsök.
”Mannen lurade väl inte oss? För svalörten ser inte speciellt blå ut.”
Palissaderna är en park eller änge som den också kallas. Parken ligger utanför ringmuren och över färjeterminalen.
Här sitter Farbror Blå på en bänk och filosoferar om historien bakom parken. Hur Planteringsgillet 1861 anlade en park inför änkedrottningen Josefinas kommande besök i Visby.
Josefina blev så förtjust i parken att hon skänkte ett tusen riksdaler till Planteringsgillet. Därefter blev Palissaderna ett populärt promenadstråk för stadsbor och kurgäster.
Visby Kuranstalt hade sina glans dagar mellan 1855 och året när första världskriget bröt ut. (1914)
Scilla i närbild.
Ett blått hav som möter ett annat hav. ❤
Zooma in.
Zooma ut.
Trappan leder ner till Färjeleden. Själva hamnterminalen ligger nästan mitt emot. Kanske många turister som kommer i land inte känner till denna park. Det vore synd. För Palissaderna är väl värd ett besök. ❤
Extra information:
Änkedrottning Josefina (1807-1876) var mamma till prinsessa Eugénie. Josefina var gift med Oscar 1 och var Norges och Sveriges drottning från 1844 och fram till hennes make dog 1859.
gotlanduppochner 