Bara vi tog oss tid och tittade efter – så fanns de där

Redan förra helgen gav vi oss ut med våra kameror, till Brucebo, för att leta upp årets första blåsippor. Det gick sådär… eller om sanningen ska fram… det gick inte alls. Två små frusna blommor var det enda vi hittade och de vägrade att fastna på bild trots alla mina försök att ”gräva fram” dem så att de skulle synas lite bättre.

Gårdagens utflykt till Högklint och dagens utflykt till Lummelunda gav ett bättre resultat.

Fast jag måste erkänna att vi höll på att missa att de fanns där igår. Det var tack vare mitt förslag att vi skulle lämna den utstakade leden, och ge oss ut i det okända, som vi upptäckte att det faktiskt fanns många blommor bara vi tog oss tid och tittade efter bland alla bruna löv och torrt gräs.

Det är minst sagt rogivande att titta in i blåsippornas små ”ansikten”. För en kort stund glömmer vi all vår oro för det som händer i världen och fyller på med lite hopp.

bild

Var och en är unik, på sitt sätt, precis som det är med oss människor.

Vi vet så lite vad som ligger framför. Allt vi kan göra är att göra det bästa av den stund som vi har just nu.

Kram från Solveig

Vi kom helt av oss

Utsikten från ett bord utomhus på fiket i Fridhem, en solig sommareftermiddag.

”Kom och värm mig med din längtan”, sjunger Ola Magnell på skivan ”Blå neon” från 1987. I några kommande inlägg i kategorin ”De tio utvalda” tänkte vi rikta in oss på olika saker, som vi längtar efter att besöka (göra) på vår vackra ö.
Först ut är fikaställen. Inte kunde vi ana 2019, när vi besökte 25 olika fik och lät dig bloggbesökare vara med och rösta fram ”Årets fik”, att vi skulle ha två nollor i statistiken de två närmaste åren. 2022 ska vi spräcka nollan igen. Till dess bjuder vi på tio foton av olika positiva skäl: Vacker utsikt, gemenskap, trevlig personal, snygga skyltar, favoritställen, vinnaren i tävlingen 2019 och ett tips från författaren Jonas Henningsson.

Konstverk som naturen skapat

Stormen Malik håller fortfarande sitt grepp över Gotland när jag skriver det här… Vi hoppas på att det snart har stormat klart, för nu känns det som att det räcker med starka vindar för ett bra tag framöver…

Södra Hällarna är ett populärt utflyktsmål. Vi har cyklat och promenerat här flera gånger i olika väder. Förra söndagen var det grått, men relativt lugnt eftersom den förra stormen dragit förbi.

Vattnet porlade friskt i den lilla bäcken, men runtom och till och med mitt i, hade naturen skapat sina egna konstverk.

Alla träd, buskar och grässtrån m.m. var glaserade med is.

De lite mer modiga tog steget över bäcken och fortsatte vidare. Själv vände jag och gick tillbaka samma väg som jag kommit.

Längtar och väntar på att få återvända och fotografera den ljuvliga blå färgen då bergskrabban står i full blom här nere… Skönt att veta att det kommer att bli vår igen om vi bara håller ut…

Text och foto: Solveig Lidén

Fråga 12

Vilken veckodag under sommaren stod vi vid strandpromenaden och fotade färjan?

A. TISDAG
B. SÖNDAG
C. FREDAG

Aktuell tabell efter 12 frågor:
Wiolettan, 43 m meter upp till bassängkanten
Znogge, 52 m
Maj, 68 m

Anita, 69 m
Lizzanpizzan, 69 m
Sven-Arne, 69 m
Börje, 69 m

Laila, 70 m
Marianne, 70 m
Thomas, 72 m
Lena W, 73 m
Kerstin N, 74 m
Gunnel, 74 m
Eva J, 75 m

Minton, 81 m
Louise, 81 m
Signhild, 84 m
Blomsterbönan, 86 m
Marie T, 89 m

Mia J, 90 m
Marie K, 91 m
Ing-Britt, 92 m
Ditte, 93 m
Primrose, 93 m
Gunilla W, 93 m
Ingela, 95 m
Kerstin J, 95 m
Emil, 96 m
Eva R, 96 m
Anki A, 97 m
Eva-Lotta, 98 m
Inger, 99 m
Martin, 99 m

Anette, 100 m
Anna T, 100 m
Susie, 100 m
Övriga befinner sig i omklädningsrummet. Kanske några till vågar sig ner i vattnet. 20 frågor återstår

Bosses förtugg:
Den här typ av fråga behövs ibland för att betona att det är lika mycket en lek som en tävling.
Regler & mål:
Var snäll och skriv bara en bokstav.
Alla deltagare startar på hundra meters djup. När någon nått vattenytan får personen kliva upp från bassängen. Om fler än en når vattenytan vid samma kväll vinner den som kom upp först. Ingen kommer såklart högre upp än vattenytan.
Frågorna 15-20-25 har fyra alternativ. Lycka till. 😊
Rätt svar ger varje kväll följande meter upp i bassängen:
10-9-8-7-6-5-4-3-2-1-1-1 o.s.v.
Tävlingstid:
Från en heltimme mellan 07:00-20:00 till stängningstiden 21:00.
Skrap-Kryss till följande:
De tre på pallen. ❤ ❤ ❤
Den som når vattenytan som SEXA. ❤
Den som når vattenytan som TRETTONDE person. ❤
Fotnot:
Glöm inte bort Korsordsmästerskapen, som dyker upp varje novemberkväll klockan 19:00 och stängs klockan 21:00.

Skäl att återvända

Sudret med sina fem sydliga socknar – Öja, Fide, Hamra, Vamlingbo och Sundre är en favoritlandtunga på Gotland. ❤ Nästa gång får cyklarna följa med på turen. ”Den lilla blå” får acceptera de extra kilona utanför plåten.

Hit vill vi också cykla en tidig sommarmorgon. För att inte trötta ut cyklarna tänkte vi låta dem åka snålskjuts den första biten från Visby. 😉

Än återstår det några nya platser att besöka vid Högklint.

Jag har alltid varit svag för kombinationen att återse vackra platser och upptäcka nya. Vid trakten av Kyllaj finns många vita fläckar för oss. Andra gången här, när vi cyklade, kom vi fel och jag längtar efter en andra chans.

Halvön Asunden kan jag verkligen rekommendera. Där får du, i rätt väder, en dos av mycket intressant och tilltalande.

S:t Olofsholm kommer vi att återvända till för att traska ner mot stranden.

Gotanduppochner har en oskriven regel, att aldrig lägga in en solnedgång/soluppgång från exakt samma ställe. Vi har otaliga möjligheter att variera oss på Gotland. Samtidigt tycker jag att alla ser annorlunda ut och har hur många variationer som helst. Om några dagar finns möjligheten att vi får se himlaspelet från ny plats. Solveig gillar soluppgångar mest. För mig är de extra exotiska eftersom jag är ett västkustbarn. Annars gillar jag båda upplevelserna. Vad tycker du bloggläsare?

Blåeld är både vacker att se på och gör sig bra på bild. Förra året väntade jag in ”rätt tidpunkt” innan det blev ett inlägg från fiskeläget Nyhamn. Nu har jag en lång hemlig lista på platser som jag vill besöka, när blå säugblåmme är som vackrast. Vilket innebär att vi inte kommer att hinna med att bocka av listan under 2021. 😉

Fårö kommer vi att besöka igen. Kanske tar vi en tur dit när vi bara har 12 minuter till ön. Möjligtvis några minuter till från stugan. 😉 Annars uppskattar jag att inte välja de närmaste vägarna. Vilka fantastiska, roliga och annorlunda platser det går att stöta på genom att ”köra vilse” eller sänka bilhastigheten. Gotland är ett smörgåsbord av rang. Levererar den ena rätten efter den andra. ❤

Såg fall stående

Vi uppskattar att solen går upp redan vid sjutiden. Därmed hann vi med en trevlig och dramatisk utflykt, innan vi skulle hämta maten klockan nio. För det var ingen dans på rosor att ta sig till vattenfallet i Fridhem, söder om Visby. Vi plumsade i isig snö. Solveig som hade bättre sulor och grepp på sina skor gick först på snedden. Ett steg i taget nedför den osynliga trappan. Jag höll henne i en hand och gick också på snedden. Det var knepigt att veta när trappan var slut. Stundtals tog jag tag i grenar.

Vi uppskattar att vi fått fler och fler Instagramvänner, som har anknytning till Gotland. Tipsen på möjligheter och sevärdheter fylls på. Hade vi vågat ta oss hit förra helgen hade det varit ännu finare. Sedan går det utmärkt att vända på myntet. Nästa helg hade varit försent. Nu har jag 10,9 i skuggan utanför fönstret. ❤

En bit av stugan som vi funderat på att hyra en natt för att förhoppningsvis få uppleva en vacker solnedgång. Men i somras ”redovisade” vi en solnedgång från Fridhem och det finns en uppsjö av andra platser.

Högklintbesök blev det inte denna gång. Vi skulle hinna med att hämta paket innan Maxi. Däremot blev vi inspirerade och förstärkte nästa morgontur med årets första fikakorg. Denna tur rullade ”den lilla blå” mot norr. Troligtvis kommer det på gotlanduppochner denna vecka.
Tänk nästa måndag är det vårmånad. Glöm inte att gissa på de två dörrarnas färg. https://gotlanduppochner.com/2021/02/07/dorrarnas-farg-akt-2-9/
Jag tror fototävlingen kommer att ”leva” ända till september. Spännande. 😀

Stackars getter


Vi sökte oss till de dramatiska klipporna vid Högklint, där klintens högsta höjd är 48 meter över havet. Detta var första gången som vi gick iväg mot söder. Målet bestod av att hitta en fin utsiktsplats för kaffestunden.

Våra skuggor ville så gärna vara med på en bild – ännu en gång. 😉 De skickar med en helghälsning till bloggbesökare som kommer i rätt tid.

Det känns som länge sedan, som vi besökte Ygne fiskeläge. Ändå var det förra våren. https://gotlanduppochner.com/2019/05/09/ygne-fiskelage/

Vi funderade några sekunder, innan vi bestämde oss för vart våra fötter skulle styras.

Trappan ner till avsatsen med det sorgliga namnet ”Getsvältan”. Förr stod betande getter på höjden och trånade efter det saftiga gräset på klipphyllan. Ner mot godheterna tog de sig och fick njuta av sin sista måltid. För upp igen kunde de inte komma. Istället svalt de ihjäl när gräset tog slut. ☹

Här nere finns en fantasieggande grotta som är urgröpt av havet. Någon gång ska vi testa om solnedgångarna härifrån är så magiska, som vi hört talas och läst om.

Solnedgång i Fridhem


Tillsammans med en dotter bestämde vi oss för att njuta av en solnedgång. Vi valde mellan Högklint och Fridhem.

På klinten står åskådare på första parkett.
Vi noterade att solen låg i bra läge för båda platserna och valde denna kväll att köra höger mot Fridhems parkering.

På stenstranden satt ett par och njöt från ett annat perspektiv.

Åt andra hållet var det full aktivitet och trångt på ”klintväggen”. Du missar väl inte alla fåglar?

Länge sedan jag tog ett kvällsbad när ”himmelslampan” går ner.

Nu var det inte lång tid kvar.

Jag sökte mig längre norr ut för jag hade för mig att…

… mitt minne hade rätt och vi hade tur, att där inte redan var en människoflock. 😉 En stund senare kom ett sällskap som kanske blev besvikna över att favoritplatsen var upptagen.

De sista sekunderna där jag stämningsfullt tog in allt fint. Livet kändes både enkelt och vackert.

”Efterklangen”. Då färgpaletten på himlen kan skifta i olika färger och åstadkomma olika ljussken. Ingen solnedgång är lik en annan. Så har jag alltid sett det. Vet också att färgerna har med luftfuktigheten att göra. Har du någon favoritplats som du gärna återkommer till för att se en magisk solnedgång?

 

Tog chansen i år också


Vi stannade vid Högklint. Första gången som vi kom hit när det inte blåste kallt från havet. Istället var det nästan helt vindstilla.

Sämre utsikt går det att ha vid en utomhusfrukost.

Blåhäll – Även denna sommar är det öppet för allmänheten, några veckor, när militärerna har sommarlov från Tofta skjutfält.

Cyklarna lyftes ner från bilen. Precis som vi bestämde förra sommaren. ”Nästa gång cyklar vi här.”

Då och då dök det upp små avfartsvägar som vi stannade till vid.

Här studerade vi fåglar. Funderade på om stenarna var förbokade?

Tistlar är vackert. idag låg jag nära en för att försöka få till en suverän bild på en fjäril. Hur det gick? Det vill jag inte prata högt om.

Cikoria odlade vi framför vårt kaffekoppsmuseum i Ängalag på Bjärehalvön. Hajar du kopplingen? 😉 I ”Kaffemontern” hade vi kaffekvarnar och ransoneringskort från andra världskriget.

Nu var frågan om vi skulle cykla in och hälsa på nötkreatur eller… spara det till nästa sommar.

Min ryggtavla är svaret på funderingen. 😉 De såg väldigt stora ut där de låg.

Vår plan var ändå att fortsätta, billedes, längs kusten och ta oss upp på ett berg för att njuta av utsikt och fika.

Dags att ta farväl av Blåhäll. Vem vet! Vi återvänder kanske hit nästa sommar. Eller… så ”skjuter” vi upp det… 😉

Fridhem – vackert och passande namn


Här var vi och fikade förra sommaren. Den här marsdagen hade vi med egen fikakorg. Vi fortsatte grusbacken uppåt till det stora gula huset, som jag läst och hört så mycket om.

Jag tror att Prinsessan Eugéne blev kär i Gotland vid första ögonkastet 1859. För mig dröjde det till andra ögonkastet. 😉 Kanske blev hon en av de första sommargotlänningarna när hon bodde här i huvudbyggnaden under nästan trettio år.
Huset är byggt i ”schweizerstil” och prinsessan var visst mycket aktiv i planering och när det gällde åsikter om byggandet.
Tänk att sitta på den stora altanen eller innanför glasverandan med utsikten mot havet. Många av hennes vänner som var författare, konstnärer och musiker, kom gärna på besök.

Det gjordes mycket fint i parken, som en trädgårdsmästare vid namnet Karl-Johan Flodman skötte om. Träd, buskar och exotiska växter köptes in och planterades.

Framsidan på sommarvillan Fridhem.

Stora vattenfallet av ån, som bildas på våren, rinner ut i Östersjön. Mäktigt sound. Jag och Solveig fick stå nära varandra för att kunna höra vad den andre sa. Nu kom jag att tänka på kvinnogruppen som åkte buss och stannade till vid Victoriafallen och gick av bussen. Efter en stund kom den manliga chauffören och bad kvinnorna vara tysta tio sekunder så han kunde spela in vattenfallet på mobilen. 😉

Det är stort när jag tänker på att prinsessan Eugénie var med, för över 150 år sedan, och planterade gullregnsträdet, som nu är ett av Nordens största med sina dussintalet böjda stammar.

Vad trevligt det var att träffa den här kvinnan. Tack Anita för vårt samtal. Det var intressant att höra om Fridhems historia och om förändringarna i modern tid på parkområdet. Själv var hon uppväxt på Gotland och hade återvänt till trakten efter 40 års boende på fastlandet.

Lilla vattenfallet en bit ner mot havet. Ska bli spännande att återvända hit längre fram på året och då, förmodligen, konstatera att ”någon” dragit åt kranen. Risken finns att det bara kommer att smådroppa om det vill sig illa i sommar.

Det finns olika halvbranta avstickare ner mot havet.

Det var inte lätt att ta kort på blåsipporna, som vägrade att hålla sig stilla i vinden. Söta och ouppfostrade. 😊

Vi noterade att mycket i naturen är på g. En efterlängtad tid är i annalkande.
.
Utsikten från stenen där vi satt och drack kaffe och mumsade på osötade chokladkakor från Lurblåsaren i Ystad. Konstaterade dock att det antagligen är dags att köpa ny termos. Den svarta drycken var för ljummen för min smak. Vi ska brygga på gammalt hederligt sätt nästa gång och jämföra värmeegenskaperna.
Det finns några gula små hus som går att hyra. Just detta har jag sett på nätet. Tyvärr läste jag inte att det alltid utlovades solnedgång. För då hade vi slagit till direkt.

I somras gick vi ner för branten. Denna gång valde vi att sätta punkt när det var som bäst. När vi kom hem var solen och det fina vädret borta. Men våra sinnen var ljusa efter både trevligt helgbesök av en dotter och vår eftermiddagsutflykt i solsken. Hade vi fått bestämma skulle vi önskat att hon sökte jobb på Gotland efter sin examen i juni. Istället lägger jag egna pusselbitar. 😉