Stackars getter


Vi sökte oss till de dramatiska klipporna vid Högklint, där klintens högsta höjd är 48 meter över havet. Detta var första gången som vi gick iväg mot söder. Målet bestod av att hitta en fin utsiktsplats för kaffestunden.

Våra skuggor ville så gärna vara med på en bild – ännu en gång. 😉 De skickar med en helghälsning till bloggbesökare som kommer i rätt tid.

Det känns som länge sedan, som vi besökte Ygne fiskeläge. Ändå var det förra våren. https://gotlanduppochner.com/2019/05/09/ygne-fiskelage/

Vi funderade några sekunder, innan vi bestämde oss för vart våra fötter skulle styras.

Trappan ner till avsatsen med det sorgliga namnet ”Getsvältan”. Förr stod betande getter på höjden och trånade efter det saftiga gräset på klipphyllan. Ner mot godheterna tog de sig och fick njuta av sin sista måltid. För upp igen kunde de inte komma. Istället svalt de ihjäl när gräset tog slut. ☹

Här nere finns en fantasieggande grotta som är urgröpt av havet. Någon gång ska vi testa om solnedgångarna härifrån är så magiska, som vi hört talas och läst om.

Solnedgång i Fridhem


Tillsammans med en dotter bestämde vi oss för att njuta av en solnedgång. Vi valde mellan Högklint och Fridhem.

På klinten står åskådare på första parkett.
Vi noterade att solen låg i bra läge för båda platserna och valde denna kväll att köra höger mot Fridhems parkering.

På stenstranden satt ett par och njöt från ett annat perspektiv.

Åt andra hållet var det full aktivitet och trångt på ”klintväggen”. Du missar väl inte alla fåglar?

Länge sedan jag tog ett kvällsbad när ”himmelslampan” går ner.

Nu var det inte lång tid kvar.

Jag sökte mig längre norr ut för jag hade för mig att…

… mitt minne hade rätt och vi hade tur, att där inte redan var en människoflock. 😉 En stund senare kom ett sällskap som kanske blev besvikna över att favoritplatsen var upptagen.

De sista sekunderna där jag stämningsfullt tog in allt fint. Livet kändes både enkelt och vackert.

”Efterklangen”. Då färgpaletten på himlen kan skifta i olika färger och åstadkomma olika ljussken. Ingen solnedgång är lik en annan. Så har jag alltid sett det. Vet också att färgerna har med luftfuktigheten att göra. Har du någon favoritplats som du gärna återkommer till för att se en magisk solnedgång?

 

Tog chansen i år också


Vi stannade vid Högklint. Första gången som vi kom hit när det inte blåste kallt från havet. Istället var det nästan helt vindstilla.

Sämre utsikt går det att ha vid en utomhusfrukost.

Blåhäll – Även denna sommar är det öppet för allmänheten, några veckor, när militärerna har sommarlov från Tofta skjutfält.

Cyklarna lyftes ner från bilen. Precis som vi bestämde förra sommaren. ”Nästa gång cyklar vi här.”

Då och då dök det upp små avfartsvägar som vi stannade till vid.

Här studerade vi fåglar. Funderade på om stenarna var förbokade?

Tistlar är vackert. idag låg jag nära en för att försöka få till en suverän bild på en fjäril. Hur det gick? Det vill jag inte prata högt om.

Cikoria odlade vi framför vårt kaffekoppsmuseum i Ängalag på Bjärehalvön. Hajar du kopplingen? 😉 I ”Kaffemontern” hade vi kaffekvarnar och ransoneringskort från andra världskriget.

Nu var frågan om vi skulle cykla in och hälsa på nötkreatur eller… spara det till nästa sommar.

Min ryggtavla är svaret på funderingen. 😉 De såg väldigt stora ut där de låg.

Vår plan var ändå att fortsätta, billedes, längs kusten och ta oss upp på ett berg för att njuta av utsikt och fika.

Dags att ta farväl av Blåhäll. Vem vet! Vi återvänder kanske hit nästa sommar. Eller… så ”skjuter” vi upp det… 😉

Fridhem – vackert och passande namn


Här var vi och fikade förra sommaren. Den här marsdagen hade vi med egen fikakorg. Vi fortsatte grusbacken uppåt till det stora gula huset, som jag läst och hört så mycket om.

Jag tror att Prinsessan Eugéne blev kär i Gotland vid första ögonkastet 1859. För mig dröjde det till andra ögonkastet. 😉 Kanske blev hon en av de första sommargotlänningarna när hon bodde här i huvudbyggnaden under nästan trettio år.
Huset är byggt i ”schweizerstil” och prinsessan var visst mycket aktiv i planering och när det gällde åsikter om byggandet.
Tänk att sitta på den stora altanen eller innanför glasverandan med utsikten mot havet. Många av hennes vänner som var författare, konstnärer och musiker, kom gärna på besök.

Det gjordes mycket fint i parken, som en trädgårdsmästare vid namnet Karl-Johan Flodman skötte om. Träd, buskar och exotiska växter köptes in och planterades.

Framsidan på sommarvillan Fridhem.

Stora vattenfallet av ån, som bildas på våren, rinner ut i Östersjön. Mäktigt sound. Jag och Solveig fick stå nära varandra för att kunna höra vad den andre sa. Nu kom jag att tänka på kvinnogruppen som åkte buss och stannade till vid Victoriafallen och gick av bussen. Efter en stund kom den manliga chauffören och bad kvinnorna vara tysta tio sekunder så han kunde spela in vattenfallet på mobilen. 😉

Det är stort när jag tänker på att prinsessan Eugénie var med, för över 150 år sedan, och planterade gullregnsträdet, som nu är ett av Nordens största med sina dussintalet böjda stammar.

Vad trevligt det var att träffa den här kvinnan. Tack Anita för vårt samtal. Det var intressant att höra om Fridhems historia och om förändringarna i modern tid på parkområdet. Själv var hon uppväxt på Gotland och hade återvänt till trakten efter 40 års boende på fastlandet.

Lilla vattenfallet en bit ner mot havet. Ska bli spännande att återvända hit längre fram på året och då, förmodligen, konstatera att ”någon” dragit åt kranen. Risken finns att det bara kommer att smådroppa om det vill sig illa i sommar.

Det finns olika halvbranta avstickare ner mot havet.

Det var inte lätt att ta kort på blåsipporna, som vägrade att hålla sig stilla i vinden. Söta och ouppfostrade. 😊

Vi noterade att mycket i naturen är på g. En efterlängtad tid är i annalkande.
.
Utsikten från stenen där vi satt och drack kaffe och mumsade på osötade chokladkakor från Lurblåsaren i Ystad. Konstaterade dock att det antagligen är dags att köpa ny termos. Den svarta drycken var för ljummen för min smak. Vi ska brygga på gammalt hederligt sätt nästa gång och jämföra värmeegenskaperna.
Det finns några gula små hus som går att hyra. Just detta har jag sett på nätet. Tyvärr läste jag inte att det alltid utlovades solnedgång. För då hade vi slagit till direkt.

I somras gick vi ner för branten. Denna gång valde vi att sätta punkt när det var som bäst. När vi kom hem var solen och det fina vädret borta. Men våra sinnen var ljusa efter både trevligt helgbesök av en dotter och vår eftermiddagsutflykt i solsken. Hade vi fått bestämma skulle vi önskat att hon sökte jobb på Gotland efter sin examen i juni. Istället lägger jag egna pusselbitar. 😉

Fridhems kaffestuga


Snällt att tidigt upplysa om läget. 🙂 Jag tror jag kom åt den absolut sista bilparkeringen bredvid ett träd. Det var riktigt snål med plats. Trädet vägrade att flytta sig en enda mm.

I denna anrika sommaröppna kaffestuga har det serverats nygräddade våfflor sedan 1940-talet.

Ingen tycks välja ett inomhusbord denna eftermiddag.

Sommarvärmen och vyerna vinner såklart i ”rätt väder”.

Skuggan föredrar några sällskap..

Den vitklädda mannens halländska fötter sökte sig till första parkett.

Jag har för mig att jag fick smaka. 😉

Vilken utsikt vi hade. Jag zoomade in Högklints norra sida. Vackert där och något som du kan se och och läsa mer om i ett äldre inlägg.

Ingen plats för höjdrädda.

De väljer kanske att istället guppa omkring på Östersjön och ha det bra.

Andra föredrar solning på stenstranden. Få badade.

Trion är på väg tillbaka dit efter glassinköp. Säkert något som barnen längtat efter. Undra vad grabben valde?

Ser rofyllt ut. Men jag tror att kvinnan spejar mot den mörka himlen norr ut. För det såg ut att dra ihop sig till åskväder.

Detta var fik nummer 18 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Arton pärlor med det ”lilla extra”. 

 

Mannen från Torekov

Vad hade Högklint varit idag utan Karl Kallenberg från Torekov? Jag vill helst inte tänka klart tanken.

För exakt hundra år sedan (1919) lästes kungörelsen upp i Västerhejde kyrka. Texten om att utsiktsplatån för all framtid skulle skyddas från åverkan. Det var inte tillåtet att spränga, ta bort jord, förstöra växter eller störa djurlivet.

Skyddet utökades 1931. Det bildades också ett naturreservat längs kusten 1969 och sedan 2000 är Högklint skyddad som Natura-område. Därmed är den säkrad mot ekologisk försämring och öppen för allmänheten. Allt går ännu inte att köpa för pengar.

Kallenberg som var läkare jobbade på somrarna på Gotland. På ön blev han extra förtjust i klintspetsen på Gotlands västkust. Inte konstigt alls. Den person som blir oberörd av utsikten här uppifrån kan inte vara född ännu. 😉

Jag minns väl mitt första besök på Högklint. Då tog jag flera foton med digitalkameran. Ett av dem blev vid hemkomsten min första header på bloggen ”Bloggäventyr med Bosse Lidén”, som jag med vissa tekniska problem startade upp dagen efter. Ingen av mina vildaste tankar där på höjden gick till att jag/vi skulle bo 7 kilometer från denna pärla i framtiden. Våra barn förvånas dock inte längre. 😉

Högklint är uppbyggd av revkalksten, underlagrad av lagrad kalksten och märgelskiffer och stupar 48 meter nästan lodrätt ned i havet.
Det är en aning läbbigt att stå nära kanten. Endast några ”pinnar” markerar faran. Yngre barn bör hållas under sträng uppsikt. Jag kan förstå att flera ”deckarförfattare” har använt sig av miljön i sina böcker.

Det finns en stege ner till Getsvältan. Därifrån ska det vara en underbar utsikt över solnedgångar.

De som kommer med färja eller befinner sig i en båt har en skön vy mot kustremsan.

”En” vacker blåsippa får avsluta inlägget. Snart behöver jag bli ett år äldre för att få uppleva blomman igen.
Blommor och människor kommer och går.
Högklint som kallas för ”Refbullen” består.
Om du kommer till Gotland för första gången rekommenderar jag denna plats – i rätt väder och kläder. 😉

Eftertext:
Karl Kallenberg skapade 1906 Kneippbyn. Avsikten med köpet var att öppna en kuranstalt. Fortfarande finns läkarvillan kvar på området som numera är mest känt för helt andra saker. Läkarvillan gick under smeknamnet ”Trolltippen”. Kallenberg tog emot patienter med lättare neuroser för behandling.
På sin lediga tid njöt han av den dramatiska klippkusten från sin veranda. Eftersom han hade råd köpte han mark som bland annat omfattade platån. Tre år senare gick hans osjälviska önskning i uppfyllelse.
Tack Karl Kallenberg för din omtanke om oss ”gräsrötter” som därmed kan ha glädje av detta beslut. Vi och kommande generationer.
Enligt hans sonson Ulf var Karl verksam fram till sin död som läkare vid Kneippbyn. Han hade fortfarande patienter inbokade när han gick bort, 88 år gammal.