Solveig tycker bäst om stunden innan solen ska gå ner. Jag gillar den också men anser själva solnedgången som mer sevärd. Men i just denna stund är det inte säkert att det blir en magisk solnedgång. Snabbt kan en ”molnridå” ändra på oddsen.

Vi var ute i god tid. För då kunde vi få uppleva en längre aha-upplevelse. Samtidigt handlade det om en praktisk detalj. P-platserna är inte oändliga vid berömda träbron i Arnager. Men när vi rullade dit var de flesta lediga.

Det var uppskattat att inte behöva trängas på bron och därmed då och då kunna göra korta mysiga pauser. Titta åt de olika väderstrecken. Upptäcka något intressant.
Ibland drog jag en parallell med det iskalla blåsiga besöket i ena hamnen i Gudhjem. Kanske skulle det avstanna såhär. Bara bli mörkare och mörkare. Kyligare och kyligare. Eller så inte.