Från en ny synvinkel

I populära Lickershamn har familjen badat, spelat minigolf, ätit, vandrat, klättrat och köpt saker i fiskeboden. Då har vi alltid parkerat bilen vid hamnen. Enligt Mari Jungstedt har Anders Knutas en sommarstuga en bit norr ut på grusvägen.

Nu var det inte just den stugan jag fiskade efter. Istället var det en källmyr som lockade. Inte för att besöka nu, men till sommaren. Alltför mycket snö i tallskogen och brist på skylt bidrog till att tanken släpptes för stunden. Innan vi körde fast och skulle behöva störa fiskarna vände vi och parkerade bilen en bit bort.

Med den här utsikten blir det perfekt att fika om en halvtimme. Först en uppfriskande promenad.

Första gången vi såg denna vyn. Tänk att vi satt däruppe vid Jungfrun och åt frukost i somras. Det var tungt att bära upp, men värt varje steg.

Det ska finnas en led att gå för att nå den yttersta spetsen. Ibland kan det vara praktiskt att vara en fågel.

Jag såg en man som förberedde sig för en fisketur. Senare hörde och såg jag skutan ge sig ut på havet. Hoppas han blev nöjd med morgonens fångst.

Vi är båda ”svaga” för Gotlandstun. ❤

Det här var i söndags. Nu finns säkert ingen snö kvar på stenarna.

En fröställning får avsluta ”bilderiet”.
Själva sökte vi oss tillbaka till kaffe och dopp. Inte i ”stenbottenviken”. Men våra döttrar älskade att bada på denna plats.
Helt klart njutbart att fästa blicken mot havet. Alltid händer det något intressant. Ibland för spännande, med tanke på att kameran låg inlåst i kofferten. Självklart behöver den också vila från allt tryckande.

Fotnot:
I nästa inlägg ska du få träffa en katt. Inte vilken katt som helst.

Höst på västra ön

Höstfärgerna kom så snabbt denna höst på Gotland. Vi har försökt åka iväg åt olika väderstreck. Den här gången blev det västerut.

Vi har varit här tidigare. Kyrkan var en av de första som vi besökte och visade upp här på bloggen. Vi tog då en paus i upp-packandet i bostaden, i början av augusti 2018.

Vi parkerade denna höstdag bilen vid Västerhejde kyrka och skulle gå ner och ta en årstidsbild. Kyrkan är en av få gotlandskyrkor som genomgått en större förändring av exteriören. Framförallt trappgavlarna som du kan se på bilden. När vi promenerat förbi där grinden fanns sist (inga får ute längre) kände vi oss efter en bit helt vilse. Själv började jag tvivla på mitt ”månadsminne”. Det var inte många veckor sedan sist…

Dammen fanns kvar. Den var inte flyttad. Hängde inte dumt i luften. Men annars trampade jag luft. Var fanns den långa raden av träd som borde vara höstklädda? Anledningen till vi åkte hit.

Bäst att ta en detaljbild. Fokusera på annat mer begripligt.

Gotlandstun främst. En hungrig landkrokodil bakom. Bäst att ila vidare och göra sig osynlig.

Samma plats. Ändå så olik sedan de två tidigare besöken. De hade alltså avverkat rejält med träd som förändrat helhetsintrycket runt dammen. När vi sammanfattade blev vi nöjda. Det var ljusare. Det gick nästan att gå runt dammen. Förhoppningsvis är det fixat till nästa gång. Vi bytte ”årstidsträd” och började på höst istället för sommar. Men det gällde att ha ögonen vid marken för att notera farliga ”stubbar” bland löven och gyttjan. Ska bli spännande att komma hit en solig kall vinterdag när det finns snö. Är bara rädd för att upptäcka att någon flyttat på kyrkan och dammen. Solveig skulle säkert säga att jag inte behöver vara rädd för det. 😉