Kalkugnskajen


Efter en god lunch vid hamnen i Klintehamn ämnade vi besöka ett fiskeläge, som ligger söder om hamnen i Klinte.
Så här nära kom vi aldrig. Jag hade zoomat och insåg att systemkameran inte var lämpad för en simtur – inte jag heller. 😉

Men jag såg också genom linsen en grusväg som vi tydligen hade missat.

Som jag skrivet x antal gånger är jag svag för de gamla fiskelägena på Gotland. De sätter alltid igång mina tankar.

Alla fiskelägen har naturligtvis sin brokiga historia. Hade jag fått önska fritt skulle jag velat sitta på en ”ljugarbänk” vid varje fiskeläge och prata med någon gammal väderbiten man, som berättade anekdoter.

Två detaljbilder.

Innan vi tog våra steg tillbaka till ”den lilla blå”…

… gick vi ut på bryggan och njöt av havsluften, havet, fåglar, den fria utsikten och livet i största allmänhet. Det är sådant här som jag lever för. När jag slipper tänka på mörka moln och tillkortakommanden. Bara vara i stunden och i sällskap med den människa som betyder allra mest för mig.

Hoppas fiskebodarna runt Gotland får finnas kvar länge till.

Eftertext:
Jag letade på nätet efter fakta och hittade detta fina blogginlägg,  http://stenstugu.com/wp/kalkugnskajen/ som gör att min längtan till april förstärkts. Du måste gå in på det och njuta av en otroligt vacker vårblomma i min favoritfärg, andra fina foton och en personlig text som tilltalar mig mycket och som dessutom går direktvägen in i mitt hjärta. För Ingrid som bloggägaren heter har fångat det där som jag nämnt några gånger på mina två bloggar och i mina tre böcker. Kan du komma på vad jag syftar på?

Tack Ingrid för att jag fick dela ditt blogginlägg. 😊

Båtflyktingarna från Baltikum


Vi befinner oss vid hamnområdet i Slite och jag tänker tillbaka till andra världskriget när ryssarna ryckte fram i Baltikum.

Det var hit som många i befolkningen flydde. Ofta rörde det sig om båtar i dåligt skick. Undra hur många som aldrig nådde fram?

När flyktingströmmen var som störst 1944 kunde det komma femton båtar om dygnet. Över 11 000 baltflyktingar anlände till Gotland mellan 1943 och 1946.

Efter en tid på förläggningar sändes de vidare till läger på fastlandet.

Det ska tilläggas att det även kom hit avhoppade tyska soldater i slutet av kriget. Ett interneringsläger i Havdhem (Lagerlingen) hade plats för 600 tyska krigsfångar. Avhopparna fick bara stanna några få månader. Sedan skickades männen vidare mot en oviss framtid. En solskenshistoria är att flera av dem blev vänner med Havdemsborna och höll kontakt livet ut.

Ps. Under många år träffade jag vid vissa tillfällen en man som hade kommit ENSAM med en båt. Jag var ung och han var fåordig. Men oj vad impad jag var av den mannen i smyg. Både för vad han gjorde då och i det sammanhang som jag träffade honom inom. Det stod flera gånger om honom i tidningen. Men bäst var alla anekdoter som jag fick från andra håll. 😉

 

27. Sundre kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Längst ner på Gotlands sydkust ligger Sundre Kyrka. Det utsatta läget på ön med havet på alla sidor gjorde, att detta och några till kastaler byggdes av säkerhetsskäl. Då var det perfekt att bygga försvarstornet på kullen vid kyrkan. För därifrån ser man långt ut till havs i syd, väst och öst. Sundre kastal är byggt någon gång på 1100-talet och är ett av de bäst bevarade på ön. Ändå ska den enligt en sägen blivit belägrad av Valdermar Atterdags krigare 1361.

Kyrkogårdsmuren är hög och kraftig och till största delen medeltida.
Innan vi gick in i kyrkan var vi bara tvungna att zooma in och njuta av det vi hade sett på vägen dit, en stund tidigare.

Vallmofält är vi svaga för. Idag om exakt fyra veckor är det vårmånad. Sedan så… 

Kyrkan är en av de minsta på ön och är byggd i sandsten, som är det vanligaste materialet i de södra socknarna. Långhuset och koret uppfördes under 1200-talets första hälft. Tornet kom till lite senare. Kyrkan anses vara ett ganska enhetligt romanskt byggnadsverk.

Triumfkrucifixet tillkom först på 1400-talet.

Frismålningar av Passionsmästaren enligt tryckt text.

Träskulpturen av den sörjande Maria är från mitten av 1200-talet.

Dopfunten hittar jag ingen fakta om.

Inte heller om altaruppsatsen.

Däremot finns det en spännande äldre sägen om två röda ädelstenar som ska vara inmurade i en yttervägg i söder. Enligt storyn ska ett odjur som levde på Gotlands sydspets ibland tröttnat på vattenlivet och kommit upp på landet och lekt med en röd ädelsten. En gång lekte den för vilt och tappade leksaken som sprack i två delar. Några dagar senare hittade en bonde bitarna. Han murade in dem i kyrkoväggen. Sant är att de kan ses i fasaden. Avslutningsvis finns det en annan variant av sanningen som lät mindre intressant. 😉

Tänkvärda ord:
”Bättre vara ödmjuk bland de ringa
än dela byte med de högmodiga.”
                             Ordspråksboken

 

 

 

Kajsarn/Kajsartornet

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Det gick hett till i Visby 1679 när Visborgs slott sprängdes och därmed blev staden utan fängelse. Den 28 juli två år senare beslutade Visby Rådhusrätt att utse Kajsarn till Länsfängelse. Kajsartornet som det numera heter var tänkt att vara ett reservfängelse tills ett nytt fängelse hade byggts. Av för mig okända orsaker dröjde det ända fram till 1859 (180 år) innan den planen verkställdes.

Mitt på Södra Murgatan står jag och samlar mod.

Men inte så mycket att jag ville testa känslan av att ha ”låst huvud”. Hade du vågat? Jag har gjort det en gång på Österlen. (Glimminge hus)

Kajsarn byggdes samtidigt som ringmuren och är troligen det äldsta marktornet. Innan det blev stadens fängelse var det både lagerhus och försvarstorn. Dessutom var det minst fem plan högre och hade kryssvalv. Måste ha sett mäktigt ut på långt håll.

”Cell nummer tre, Här är det inte okej att prata halländska”, sa medeltidsmannen till mig. 😊 Nej. Det sa han inte. Istället ville han ha betalt. Klädseln hörde antagligen ihop med att Medeltidsveckan höll på som mest.

Rummet kallades för ”mellersta tornrummet” och var en gemensamhetscell.

Tortyrredskap hade två namn; ”Kåken” och ”Schavotten” som jag nämnt i mitt inlägg om Klinttorget. Alla som passerade förbi den som satt fjättrad såg ”allt”. Det var syftet med ett offentligt straff med spö & ris. Förnedras. Klinttorget kallades för ”Spötorget”. Till slut klagade grannarna över oljudet och ”nöjet” flyttades utanför stadsmuren, till ett område i söder.

Pest eller kolera? Repet ansågs mer förnedrande än bilan. Avrättning med svärd var mer hedersamt än med yxa under medeltiden.
Väntan på domen kunde ta lång tid, flera månader. Det hände många olika saker i fångenskapen. Barn föddes. Människor dog. Det sistnämnda var ett stort problem. Liken hann börja ruttna innan männen med makt hade bestämt sig för om liken skulle begravas i vigd jord eller på galgbacken.

Det fanns fasta regler för fångarna. Här är några av dem: En gång om dagen fick de vistas en stund på gården. Bläck & penna fick inte nyttjas. Vedmängden var fast, oavsett årstid och väder.

Skönt att stänga av allt hemskt ett kort ögonblick och titta ut mot friheten och de moderna bilarna. Men allt är långt ifrån ”bra” i vår supermoderna värld. Vi går mot en osäker framtid för kommande generationer om inte ”maktens människor” fattar obekväma beslut och lotsar mot hållbara värden i naturen. Sekunderna tickar iväg. En efter en. Fler ”rätt sorts kvinnor” tror jag behövs i främsta ledet. Egoism måste läggas åt sidan. Empati behöver spridas som maskrosor i vinden. Vi behöver känna ”Tro” som Marie Fredriksson så vackert sjöng.

Kajsarn saknade skyttespringor men hade ljusgluggar.

Helt utan ljus var det i mörkerarresten i bottenvåningen.
Där satt den nära 80 år gamla ”Lilla Ingeborg”, Ingeborg Jonasdotter i mörkret 1705, med minskad matmängd och helt isolerad. Hon var anklagad för djävulsdyrkan och häxeri. För att tvinga fram ett erkännande torterades hon svårt med tumskruv. Den stackars oskyldiga kvinnan flyttades till Lamberts torn (numera Kruttornet) där hon avled på nyårsafton samma år. Det måste varit en befrielse för ”Lilla Ingeborg”. Jag skäms för mina förfäder när jag läser sådant här.

Vad skönt att vara en fri man och kunna cykla iväg i solskenet. Inte bli gripen för jag hade fel kläder. (Saknade medeltidskläder) Fast hade jag valt ”Kejsarens nya kläder” eller lånat ”Adamsdräkten” kunde jag behövt en rejäl nerförsbacke och gott om möjligheter att kvickt… 😉

Fotnot:
Jag kommenterar lämnade kommentarer med en symbol. Jag är inne i en intensiv inläsningsperiod. Detta är sista blogginlägget i januari.
Glöm inte bort att min musik/nummer-tävling stängs 23:59, 31 januari, på andra bloggen. Här är genvägen dit. https://bosseliden.wordpress.com/2020/01/17/min-musiksmak-dina-sex-chansningar-2-20/
Ha en fin avslutning på januari.

Kajsarporten

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

Om du kommer med bil från färjan till Gotland och är supersugen på att direkt besöka Visby innanför ringmuren, är det möjligt att du parkerar utanför Kajsarporten. Porten ligger på östra sidan av landmuren.
Här har du utsikten från insidan. Gatan, som fotografen hade placerat både sina skor och fötter på, heter Södra Murgatan.

Tack vare en Visbykvinna blev porten till 1661. Därför kan vi i efterhand tacka fru Margareta Bönderby som fick sin önskan uppfylld. Maggan ville ha en lättare möjlighet att nå sina betesmarker utanför Stadsmuren. ”Denna begäran blev efter betänkande beviljat” står det på en skylt.
I bakgrunden ser du den höga byggnaden, Visbys vattentorn.

Fotnot:
Imorgon ska jag visa och berätta otäckheter om ”grannen”, tornet bredvid. Där skulle jag inte vilja sova ens en enda natt.
.

26. Sproge kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Ännu en kyrka som ligger längs med väg 140.

Enligt skrift blev kyrkan från 1200-talets första hälft, mycket illa åtgången vid en genomgripande ombyggnad 1839-40. Tidigare hade långhuset ex. fyra kryssvalv.

Triumfkrucifixet är det enda kultföremål som bevarats i kyrkan från medeltiden. I Gotlands Fornsal ska finnas en illa sargad madonnabild.

Altaruppsatsen med detaljer. Altartavlan är från 1669 och målad av Johan Bartsch d.y. Känns namnet bekant? 😉

Dopfunten är från samma tid.

Det finns tre medeltida gravhällar som flyttats till koret från kyrkogården. En av dem med runinskrift kallas för ”Peststenen”. Det finns en sorglig tradition bakom detta. Orsaken är pesten som 1710-11 slog till hårt. Samtliga överlevande kunde därför rymmas på stenen.

I tornbågen finns denna runbildsten från 1000-talet. Texten berättar om två bröder som hette Gairvatr och Audvatr. De gjorde ett ”kummel” (sjömärke) över sin moder. Du kan se den avlidna färdas i släde till dödsriket.
En tid användes bildstenen som piscina=uttömningskanal för sköljvattnet från de heliga kärlen.

På andra sidan finns en annan stentavla som är ett minne om en engelsk flygare, RAF, som störtade i Östersjön under andra världskriget. Hans döda kropp spolades i land på stranden i Sproge.

Här har du återvägen mot utgången.

Tänkvärda ord:
”En tagg i ögat vållar tårar,
och en tagg i hjärtat blottar dess sårbarhet.”
                                      Jesus Syraks vishet

 

 

Raukfältet i Folhammar


På fotot ser du populära turistorten Ljugarn på Gotlands östkust. Därifrån följer man strandvägen ett par kilometer nordost ut, längs den långa sandstranden.
Först hade vi stannat till i det tuffa fiskeläget Vitvär där jag hörde rejäla mystiska smällar och hade fel om orsaken. https://gotlanduppochner.com/2019/11/29/kungligt-besok-i-vitvar/
Sedan var det bara att hålla tummarna så vi slapp ovädret som mullrade på avstånd från havet. Nu i efterhand vet jag såklart att det gick bra. Vi hann till och med njuta av varmt kaffe och andra medhavda ätliga saker i den nyinköpta fikakorgen.
(Jag kan inte låta bli. Därför sätter jag inte ut något kommatecken efter ordet SAKER. För jag vill fantisera om hur jag och Solveig tränger ihop oss i fikakorgen och kurar. Dessutom tror jag att 2/3 av läsarna inte märker felskrivningen utan min hjälp.) 😀

Jag älskar de fantasieggande raukarna och anser att Folhammar är ett av de vackraste raukfälten på Gotland. En del av raukarna är ca 6 meter höga. Det du bör veta är att det ligger i ett naturreservat med mycket annat intressant att skåda när det gäller växtlighet.

Hade jag varit här som barn är jag inte säker på att mina föräldrar fått med mig hem. Inte om jag kombinerade min klätterglädje med ”gömme”. En farlig kombination. Sant är att det lockade till klättring även denna gång.

Jag smög försiktigt för att inte störa havsvakten Raukfrid som höll stenkoll utåt havet. 😉
Revkalkstenen är rik på fossil.

Vi spanade efter den omtalade kamelen.

Den måste det vara.

När det började komma  droppar från skyn och Tor slog på hammaren vände vi tillbaka.

Jag förstår att det är ett populärt picknickområde. Det finns iordningsställda grillplatser och bänkar och bord. Annars är det bara att slå sig ner vid ”foten” vid din favoritrauk.

Nu var det kyligare och hade blåst upp. Tur det bara återstod en rask promenad genom tallskogen till parkeringen.
Återigen slog det mig. Den som gillar naturupplevelser utöver det vanliga måste älska att besöka Gotland.

Gamla Maltfabriken


Almedalens bibliotek ligger vid Cramérgatan. Under lågsäsong kan vi parkera ”den lilla blå” på samma gata. Här står bilen i grönskan mitt emot ett pampigt hus med en brokig historia.
Det är svårt att tänka sig att det i början av 1700-talet var vatten här. Men samtidigt vet jag att ”Gamle hamn” fanns där Almedalen ligger nu – ett par hundra meter uppåt från parkeringsplatsen.

I slutet av 1700-talet och ca 70 år framåt var detta område en trädgård. Detta förändrades när Tändsticksfabriksbolaget 1871 fick en tomt för att anlägga en tändsticksfabrik. I fabriken jobbade sedan 84 personer. Exporten av tändsticksaskar gick till bland annat Tyskland, Kina, Amerika och Ostindien. Endast 12 år höll verksamheten på. Gick den upp i rök tro. 😉

1891 blev det både ny ägare och ny verksamhet när Gotlands Maltfabriks AB tog över fastigheten. Det mältades spannmål till öltillverkningen i stadens bryggerier ända fram till 1930-talet. Därefter har kommunen varit ägare och om Campus Gotlands studenter dricker öl där och lever upp till husets historia förtäljer inte historien. Men skulle någon hitta ett kvarglömt förråd av dammiga tändsticksaskar kanske den lyckliga slipper ta studielån en termin. Själv är jag enbart tacksam för att inte anrika byggnader jämnas med marken. Sådant såg jag tillräckligt av i min barndomsstad. Har du också liknande dystra minnen?

Stafettsammanfattning till mina bloggbesökare:
Vatten-trädgård-tändsticksfabrik-maltfabrik-högskola.

Ps.
Mittenbilden tog jag i söndags. Blå himmel men inget grönt på träden.

 

25. Fröjel kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det är så fint längs med västra sidan och det är lätt att bli lyrisk. Vilken tur att inte alla vet om det och flyttar dit. 😉 Fröjels kastal kommer i ett eget inlägg någon gång i framtiden. Nu ska det enbart handla om denna kyrka.
Fröjel kyrka är en klövsadelkyrka. Det innebär att det har ett högt stort kor, ett litet lågt långhus och ett torn i väster. Äldst av de tre nämnda delarna är långhuset som uppförts vid 1100-talets slut. Tornet är från början av 1200-talet. Församlingen hade djärva planer för framtiden, men dessa skrinlades av okända anledningar.

Kyrkans interiör präglas av en tredelning. Ett mörkt tornrum, det ganska ljusa långhuset samt ett stort kor.

I triumfbågen hänger ett välbevarat triumfkrucifix med sitt ringkors.

Predikstolen ska vara tillverkad år 1600.

Målning med de fyra evangelisterna; Matteus, Markus, Johannes och Lukas på trappbarriären till predikstolen.

Altartavlan av sandsten är från 1634. Peter van Eghen har gjort den biträdd av sonen Gert samt Peter Cran.

Kyrkan saknar numera väggmålningar, men trätaket i långhuset går inte av för hackor. Det är rikt dekorerat och målades i slutet av 1600-talet.

Madonnafigur.

”Byzantios” ligger bakom dopfunten, med sina fabler, från 1100 talets senare hälft. Den är den enda i sitt slag på Gotland, men de är kända i länderna runt Östersjön.

En fin duva som du ser hängande till vänster på andra bilden.

Landskapsblomman håller på att ta över kyrkans utsida och all fin majgrönska skymde havsutsikten.

Vi vandrade ut genom stigluckan och fortsatte söder ut.

Tänkvärda ord:
”Mitt i vintern lärde jag mig att inom mig
bodde en oövervinnelig sommar.”
                                         Albert Camus

 

 

 

Strandgatan; etapp 7 – sista delen

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Här får du sjunde och sista delen om Strandgatan, som avslutas efter att först ha korsat ett torg (Donners Plats) och därefter vikt av på vänstra flanken i lätt uppförsbacke.
På höger sida ligger det knuttimrade röda huset som går under namnet Gamla Residenset. Byggnaden är byggnadsminne sedan 1994. Även i detta hus ska det på övervåningen i representationsrummen finnas fantastiska barockmålningar av ”Johan Målare” Bartsch. Vad mycket fint denna man, troligen inflyttad från Tyskland, har lämnat efter sig i välkända Visbyhus innanför muren och i en del medeltida kyrkor på ”öjn”. Tur de verkar vara skyddade genom stadgar.
1647 uppfördes huset som ett provisoriskt residens åt Gotlands första landshövding, Åke Hansson Ulfsparre, som blev kvar där i ett halvt sekel. Förhoppningsvis trivdes han och glömde bort att det bara rörde sig om en provisorisk tid.

Vilken vacker gavel på medeltidshuset.
Klintska huset köptes in för att tjänstgöra som korrektionsanstalt för ”de svaga”. 1815 fanns det i Visby 45 utgamle bräcklige, 20 av sig komne men något arbetsföre och 15 fader- och moderlösa barn.

Eftersom platserna sällan var fulltecknade lades verksamheten ner efter 27 år.

Längst upp i backen på höger sida, Strandgatan 1, bor sedan 1822 landshövdingarna. Men bara en åt gången. 😉
Den nuvarande heter Anders Flanking och är från Skövde. Han utsågs till Landshövding i Gotlands län, med tillträde 1 juni 2019.

Som kontrast till Sommarfesterna bjöd Flanking i december in till adventsfika för allmänheten i Residenset (föranmälan). Då var det flera sittningar under en dag. Synd att inte Solveig hakade på och anmälde sig. Tänkte mest på att hon bott i Skövdetrakten och känner igen Anders Flanking från många tidningsreportage genom åren. Han var där en välkänd centerpolitiker.

Från landshövdingens bostad är det endast en liten bit till hotellet som vi tog in på förra fredagen.
Jag vill tacka alla som besökt och kommenterat vår ”Strandgatan-serie”. Möjligen blir det något liknande med andra längre parallellgator innanför muren. I nästa vecka ska jag ta med dig till ett av de fantastiska raukfälten som finns på ön. Först blir det medeltidskyrka nummer 25.