Minner om en produktiv tid


Gotländsk kalksten har använts som byggnadsmaterial sedan urminnes tider. Fram till mitten av sextonhundratalet ägdes kalkbrotten av enskilda bönder.

I östra delen av Lergrav naturreservat står denna gamla kalkugn.
I bakgrunden kan du se den smala överfarten till världsomtalade Furillen. Just i den stund jag tog fotot hade jag aldrig rullat över till Håkan Nessers hemtrakter. Då visste jag inte att vi skulle köra fel och att internet funkar dåligt runt Lergravsviken.

Undra vilka kända byggnader i Visby och på Gotland som ”grundades” just här?

Kortet togs via bilfönstret, nere från vägen. Tankarna gick till att kalkindustrins arbetare bedrev husbehovsfiske i Lergrav fiskeläge, som visades i förra blogginlägget.
Nu började det kurra i våra magar. Dags för frukost utan fisk. 😉 Godsakerna dukades fram på en filt i Furillens naturreservat. Varför smakar det mesta – bäst utomhus? Tänk att det kan bli minst lika bra när bilen kör vilse. 😉 Husken finns kvar till nästa besök i de otroligt vackra trakterna. 

37. Boge kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

På hemväg från Slite stannade vi till vid Boge kyrka.
Kyrkan som byggdes i gotisk stil i mitten av 1200-talet fick sig en ”törn” av en kraftig storm 1858. Tornet slog ner långhusvalven. Den totala återuppbyggnadstiden drog ut till 1925.

Det fanns flera reliefer.

Vi gick in via långhusets sydportal.

Interiör med predikstolen som är utförd av Johan Hernell 1737. Den har kvar sin ursprungliga färg.

Dekoren i korets valv är detaljerad med sina symmetriska spiralrankor och liljeornament. För att inte råka ut för nackspärr tvingades jag byta position.

Omkring 1700 gjordes altartavlan av sandsten.

Den medeltida ljuskronan av järn är läcker. Med levande ljus måste det vara fantastiskt fint en mörk kväll. 

Den enkla dopfunten av röd kalksten från 1200-talet impade inte så mycket på oss. Men den fick ändå vara med på bild.

Tänkvärda ord:
”Man kan blunda för sanningen,
men måste leva med påföljderna.”
                               Marita Weijola

Naturskönt andningshål


Vädret var grått och opålitligt i Visby. Ändå tog vi med kaffekorg och åkte en och en halv mil norrut längs med kusten. Vi blinkade vänster in på den branta raka grusvägen, där vi såg det lockande blå havet framför vindrutan.

Bilen parkerades med fronten mot det vackra fiskeläget. I Nyhamn lyste den gula lampan och mössan och vantarna kunde förpassas till fickorna.

Du som deltog i min novembertävling 2019, med en bild och tre alternativ, minns säkert skoträdet.

Mycket spännande är på G i naturen. Jag är ödmjuk mot att ännu en gång få vara med på resan.

Härligt att se att blåsipporna envist håller sig kvar. Flertalet ännu lika fina.

Så länge de inte växer förbi grässtråna till antalet, i min egen trädgård, är de färgklickar som jag uppskattar. Nu när Familjen Lidén tagit paus från egen trädgård är maskrosorna och jag alltid sams. 😉

Jag inser att paret hade lä bakom sig. För riktigt så varmt upplevde vi inte promenaden med vinden mot oss. Däremot hade jag 46 grader i solen för några dagar sedan på balkongen.

Boule. En trevlig aktivitet som passar förträffligt att utföras av tre generationer samtidigt. 😀 Vi får inte glömma bort att lägga våra klot i bilbagaget. De kan komma till användning lite varstans, när vi tar en transportpaus.

Tillbaks till bilen tog vi ut kaffekorgen och en pläd och vandrade upp till en ledig bänk med bord. Livet är stundtals enkelt att leva. När vi senare återvände till Visby var det grått, blåsigt och kyligt.

Efterord:
I nästa blogginlägg ska Solveig presentera sin andra färg i kategorin Naturen i färg. Förra gången var det vitt. Vilken tror du det är för mars och april?

Klinteberget – sevärd inlandsklint


Vi förstår varför många kommer till Klinteberget för att njuta av blåsipporna på våren.

Drygt 25 meter över havet är det som mest. Tack vare den ideella Föreningen Klintebergets Vänner, som sedan 2011 ansvarar för skötsel och underhåll, kan besökare få njuta av utsikten, skog och natur. På många ställen finns bänkar och bord. Det finns även tre motionsspår med olika längder.

Denna gång var vi framförallt här för att njuta av blåsipporna, som det finns mängder av på berget. Vilken härlig blå oas!  

Det fina vädret lockade fram utslagna vita blåsippor.

Mycket annat är på G i naturen.

Den lilla gula spanaren såg söt ut.

I klart väder ska det gå att se hela elva medeltida kyrkor. Idag var det tyvärr dis. Tyvärr? Vi hade faktiskt jättetur. På morgonen läste jag att molnigheten skulle öka under dagen. Därför åt vi en tidig lunch på hemmaplan och tog med en fikakorg på resan. Innehållet i den njöt vi av i solsken, på en plats med fin utsikt mot havet.

Vi noterade att det fanns träskyltar med läsvärda namn på alla stigar som dök upp lite överallt. Vilken motion vi fick. Stegräknaren fick nästan huvudvärk. 😉 Trevligt att lyssna på fågelkvitter.

Hit kommer vi att återvända. Om inte annat för att se grönskan, traska på fler stigar och njuta av orkidéer. 

 

 

Hoppas lägga in 3000 inlägg


Idag firas 300 blogginlägg i denna blogg om underbara Gotland. Jag ser snabbt att ”Innanför ringmuren i Visby” håller förstaplatsen efter drygt femton månaders bloggande (300 inlägg) och jag tror inte den släpper täten frivilligt i framtiden. I innerstaden finns många juveler att visa upp. Ten Doors har blivit en kaxig nykomling.

Fyra nya kategorier 2020. Fler kommer att tillkomma om vi får behålla hälsan intakt. Jag har namn på möjliga både i år och 2021.

Vilka tre kategorier är dina favoriter på bloggen? Saknar du personligen någon annan kategori? Vilken av denna bloggs hade du klarat dig utan? 😉

”Sjumastaren”


För ett tag sedan berättade jag om Kajsarn i ringmuren som var Länsfängelse mellan 1681-1859. https://gotlanduppochner.com/2020/01/28/kajsarn-kajsartornet/

1859 invigdes Visbys nya länsfängelse vid Skeppsbron. Kommer du med en färja har du säkert noterat den gula byggnaden på höjden.

Du som löser korsord känner antagligen igen de romerska siffrorna för tusen, femhundra, hundra, femtio och hur man skriver nio med hjälp av att sätta ett I framför X som därmed betyder ett mindre än tio.

”Sjumastaren” kallades fängelset i folkmun på grund av de sju skorstenarna som syns tydligt från havet. Under ungefär samma period i Sverige byggdes 45 st cellfängelser. Syftet var en gemensam fångvård, där övervakningen kunde skötas av en begränsad personalstyrka.

Taggtråden finns kvar som ett taggigt minne. Den sista fången traskade ut från fängelset 1998. Den allra ”kändaste” internen bör ha varit Konrad Tector Lundqvist. Tector som sysslade med stölder och gick över till rånmord tillsammans med en kumpan. https://gotlanduppochner.com/2019/02/05/do-pa-olika-satt/. Han blev den sista som avrättades offentligt i Sverige.

Tjuv och polis i en klassisk position och klädsel.

Nu är fastigheten ett vandrarhem. Är jag sugen på att bo där en natt? Svaret innehåller fyra tyska bokstäver – men bara två engelska. 😉 Jag skickar stafettpinnen vidare till dig bloggbesökare.

Strandgatan; etapp 7 – sista delen

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Här får du sjunde och sista delen om Strandgatan, som avslutas efter att först ha korsat ett torg (Donners Plats) och därefter vikt av på vänstra flanken i lätt uppförsbacke.
På höger sida ligger det knuttimrade röda huset som går under namnet Gamla Residenset. Byggnaden är byggnadsminne sedan 1994. Även i detta hus ska det på övervåningen i representationsrummen finnas fantastiska barockmålningar av ”Johan Målare” Bartsch. Vad mycket fint denna man, troligen inflyttad från Tyskland, har lämnat efter sig i välkända Visbyhus innanför muren och i en del medeltida kyrkor på ”öjn”. Tur de verkar vara skyddade genom stadgar.
1647 uppfördes huset som ett provisoriskt residens åt Gotlands första landshövding, Åke Hansson Ulfsparre, som blev kvar där i ett halvt sekel. Förhoppningsvis trivdes han och glömde bort att det bara rörde sig om en provisorisk tid.

Vilken vacker gavel på medeltidshuset.
Klintska huset köptes in för att tjänstgöra som korrektionsanstalt för ”de svaga”. 1815 fanns det i Visby 45 utgamle bräcklige, 20 av sig komne men något arbetsföre och 15 fader- och moderlösa barn.

Eftersom platserna sällan var fulltecknade lades verksamheten ner efter 27 år.

Längst upp i backen på höger sida, Strandgatan 1, bor sedan 1822 landshövdingarna. Men bara en åt gången. 😉
Den nuvarande heter Anders Flanking och är från Skövde. Han utsågs till Landshövding i Gotlands län, med tillträde 1 juni 2019.

Som kontrast till Sommarfesterna bjöd Flanking i december in till adventsfika för allmänheten i Residenset (föranmälan). Då var det flera sittningar under en dag. Synd att inte Solveig hakade på och anmälde sig. Tänkte mest på att hon bott i Skövdetrakten och känner igen Anders Flanking från många tidningsreportage genom åren. Han var där en välkänd centerpolitiker.

Från landshövdingens bostad är det endast en liten bit till hotellet som vi tog in på förra fredagen.
Jag vill tacka alla som besökt och kommenterat vår ”Strandgatan-serie”. Möjligen blir det något liknande med andra längre parallellgator innanför muren. I nästa vecka ska jag ta med dig till ett av de fantastiska raukfälten som finns på ön. Först blir det medeltidskyrka nummer 25.