Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

I fredags, kom vintern vi ”väntat” på. Plötsligt fanns det möjlighet att ta de där vinterbilderna som skulle varit med i det första inlägget av ”Naturen i färg”. Vad gör man då? Jo, eftersom det är vi som bestämmer över inläggen i bloggen så lägger vi förstås till ett extra inlägg, trots att vi egentligen samlar på bilder i en helt annan färg under mars och april…
Jag cyklade hem från jobbet vid 13-tiden i fredags. Det hade regnat till och från hela förmiddagen med inslag av snöblandat regn. Jag hann hem i tid, d.v.s. innan det stora snöovädret slog till. Länge kämpade snö och ”tö” mot varandra – flingorna blev allt större, men så snart de landat på marken så smälte de bort. Till sist blev det ändå snön som vann kampen. För allteftersom vi såg ut genom våra fönster förvandlades omgivningen till ett vackert, vitt snölandskap. På kvällen gick Bosse ut med kameran. Då såg det ut så här:

Vi funderade över om vi skulle vakna till en vit eller grön värld när vi drog upp persiennen på lördagsmorgonen. Det blev det förstnämnda. Det visade sig att det slagit om och blivit minusgrader under natten. Vid vår parkering hittade jag den här lilla tappra färgklicken mitt i snön. De står säkert där och funderar över vad det var som hände…

Jag minns att jag fotograferade rosor i snö även förra året. Visst är det en häftig kontrast?

Betongfåren (”Baggen” av Anders Årfelt) som står utplacerade här och där har förmodligen sett och hört det mesta under dygnens alla timmar, året om. Lite snö bekymrar dem nog inte. Just den här Baggen står utanför Dalmansporten.

En del av ringmuren. Den fascinerar mig på många sätt och är ett perfekt objekt för den som har en kamera med sig. Nu har jag sett den i alla slags väder – och den är alltid lika fascinerande. Jag brukar alltid se den när jag är rastvakt och går runt på skolgården. Men, häromdagen var den försvunnen i dimman…

Naturens egna konstverk ligger högt på listan över konst som jag uppskattar, naturmänniska som jag är. Hade vi varit ute lite tidigare på dagen hade vi säkert hittat fler, men när vi äntligen kom ut hade solen redan smält bort en del av dem. Det porlade friskt i alla stuprännor. Fördelen med vinter när den kommer sent är att den säger ”Hej då” rätt så snabbt och försvinner igen…

Varje snöflinga är unik, sägs det. Svårt att tro när man ser många på en gång, som på den sista bilden. Men fångar man upp en snöflinga på sin mörka vante kan man se att den är ett litet konstverk. Lika unik som en människa. Vacker, men också ömtålig.

Så här i dessa orostider när vi inte ska utsätta oss för smitta eller smitta någon annan går det alldeles utmärkt att bry sig om någon genom att ringa, maila, skicka sms eller skriva ett gammalt hederligt brev eller kort.

Önskar dig en skön dag!

Text: Solveig Lidén
Foto: Bo och Solveig Lidén