Etikettarkiv: solnedgångar

Skymning i hamnen

Publicerad den av
18

Självklart skulle det vara rättvist. Givetvis passade vi på att njuta även av motsatsen till soluppgång. Nu när vi hemestrade i Ljugarn. Det var småkyligt men nästan vindstilla när vi gick omkring i hamnen. Ljugarns Hamnförening håller i trådarna på denna ”vattenplats”, där det finns 30 gästplatser. Jag skulle gissa på att det rör sig om en populär hamn på Gotlands ostkust. ”Det var en båt som sa till en annan, vad du var stilig. Vi borde borda varann…”

Fiskebodarna har jag skrivit inlägg om tidigare. Undra om fiskegubbarna är extra bra på att ljuga och bre på här? 😉 Kanske drar de till med ett vattendjup på 180 meter inför en naiv turist. Sanningen är 1,8 meter. Men jag har inte kontrollerat fysiskt.

Vi var frestade att ta oss dit och sitta en stund på träbänken. Tio grader högre temperatur så…

Vi hörde att det lät från en båt. En man höll på med något. Det var enda person som vi noterade vid hamnplan. Det märks att Ljugarn lever olika liv. Sommarsäsongen är kort och intensiv.

Det kan vara stämningsfullt utan det röda eldklotet. Men om jag måste välja…

Before Sunset

Publicerad den av
16

En kväll innan den ”tropiska värmen” kom till ön åkte vi till Högklint för att njuta av stunden innan solnedgången. Tur att vi hade jackor med oss för de åkte raskt på när vi klev ur bilen uppe på klinten.

Det är inte så långt emellan de båda bilderna. Men bröllopsgästerna såg nog inte raset som inträffat. Vi har inte läst något om det heller. Kanske det är ett tag sedan det hände…

Vi knallade iväg till andra sidan för att hålla värmen. Här ser du fiskeläget Ygne, som vi skrivit om tidigare på gotlanduppochner.

Fotografering av brudparet. Jag gissar på att bruden frös om de bara armarna. Tur att kramar och kärlek kan ge värme.

Den som väntar på något vackert…

Jag lät Solveig ta bilderna mot solen. Så att jag kunde se ordentligt när jag skulle ratta bilen hem igen. Men först tog vi en mysig runda ner till Strandpromenaden i Visby. Vi passade på när vi ändå var ute ”så här sent på kvällen” 😉

Man kan inte beställa solnedgångar. De bara blir – eller inte…

Publicerad den av
16

Efter några år som boende på Gotland har vi lärt oss att det är något visst med solnedgångarna i Visby. Många är de kvällar när solen helt plötsligt, efter en hel dags frånvaro, glimtar till en stund innan det är dags för den att gå ned.

Vi har också lärt oss att det inte alltid blir en sådan där underbar solnedgång som vi trott, trots att solen strålat från en klar himmel tidigare på dagen.

Med andra ord har vi, av erfarenhet, förstått att solnedgångar inte är beställningsbara. Ibland blir de helt fantastiska, andra gånger blir de lite halvbra eller inte alls…

Det händer också att jag står där med kameran och bara väntar på att ljuset ska bli så där perfekt – och så plötsligt försvinner solen bakom en – färja!

Som tur är så förflyttar sig färjor framåt – så med lite lagom tålamod kommer solen fram igen.

Ibland väljer jag att låta ett planerat ”hinder” komma i vägen. Som t.ex. den här skylten som talar om att jag älskar Visby.

Och jag kan ju förstås inte låta bli att låta kameran krypa lite närmare och låta halva bokstaven B skapa en ram runtom.

Den här gången blev himlen vackert pastellfärgad. Andra gånger har jag sett den flammande röd. Man kan inte beställa solnedgångar. Bara tacksamt ta emot den skönhet som ges. /Solveig

Solnedgång i Fårösund

Publicerad den av
20

Tiden står aldrig stilla. Antagligen hade vi suttit utanför den hyrda stugan lite för länge. För när jag upptäckte att solen i Fårösund inte gick ner synligt i havet, fanns inte längre tiden att bolla med, när det gällde det två reservplanerna. Ta Fåröfärjan eller köra iväg till ett läckert fiskeläge, som vi besökt några timmar tidigare.

Men till slut blev det fint här också, när vi äntligen hittade en parkering.

Det är för och nackdelar med att variera mellan att ta ”vanliga kort” eller ställa in systemkameran på möjligheten ”Solnedgångar”. Jag och Solveig har olika åsikter om vilken variant som vi gillar bäst. På sista tiden har jag blivit lite kluven. I efterhand är det också extra svårt att välja vilka foton som ska få en plats på bloggen. När vi mixat med tekniken.

Ett vemod kommer in hos mig när jag vet att Sommarsolståndet passerat och… ❤

Solnedgång i Fridhem

Publicerad den av
34


Tillsammans med en dotter bestämde vi oss för att njuta av en solnedgång. Vi valde mellan Högklint och Fridhem.

På klinten står åskådare på första parkett.
Vi noterade att solen låg i bra läge för båda platserna och valde denna kväll att köra höger mot Fridhems parkering.

På stenstranden satt ett par och njöt från ett annat perspektiv.

Åt andra hållet var det full aktivitet och trångt på ”klintväggen”. Du missar väl inte alla fåglar?

Länge sedan jag tog ett kvällsbad när ”himmelslampan” går ner.

Nu var det inte lång tid kvar.

Jag sökte mig längre norr ut för jag hade för mig att…

… mitt minne hade rätt och vi hade tur, att där inte redan var en människoflock. 😉 En stund senare kom ett sällskap som kanske blev besvikna över att favoritplatsen var upptagen.

De sista sekunderna där jag stämningsfullt tog in allt fint. Livet kändes både enkelt och vackert. ❤

”Efterklangen”. Då färgpaletten på himlen kan skifta i olika färger och åstadkomma olika ljussken. Ingen solnedgång är lik en annan. Så har jag alltid sett det. Vet också att färgerna har med luftfuktigheten att göra. Har du någon favoritplats som du gärna återkommer till för att se en magisk solnedgång?

 

Solnedgång i Själsö

Publicerad den av
42


Denna gång åkte vi iväg tidigt för att reka och njuta. Målet var egentligen söderut mot Högklint eller Fridhem. Men när vi såg var solen befann sig på himlen, var det ett enkelt beslut att istället åka en bit norrut.

Själsö hamn & fiskeläge har en fin plats i våra Gotlandshjärtan. Det ligger ute på en udde. Fiskeläget är från mitten av 1700-talet.
Solen lyste fortfarande på bodarna, men skuggorna höll på att ta över makten. Vi försökte tänka på att se efter var vi placerade fötterna. De förrädiska kaninhålen fanns överallt.

Solen sjunker fort den sista biten. Det är lätt att lura sig på avståndet till horisonten.
Första parkett. Helt gratis underhållning på bästa sändningstid.

Det började bli kyligt i luften. Men njutningen övervinner det mesta. En termos med varmt i fanns i bilen.

Några äldre tjejer en bit bort. Jag var den enda manliga romantikern på plats. Under ”väntetiden” cirkulerade andra par och familjer förbi.

Jag tröttnar aldrig. Minns hur jag ofta satt på uteterrassen i Ängalag och älskade att följa solnedgångarna vid Hovs Hallar. En perfekt avslutning efter en stressig lång arbetsdag.

Strax efteråt är det minst lika vackert. Jag hade parkerat bilen med ”nosen” mot havet. Där satt vi en stund i livet och betraktade efterspelet, under tiden som det varma teet och mackorna smakade extra gott. ❤

 

19:58

Publicerad den av
22


Med en välfylld kaffekorg cyklade vi (rullade mest) ner till ringmuren. Redan här från Kyrkberget såg jag att vår favoritbänk var upptagen vid Norderklint. Ett yngre par satt och väntade in skådespelet på himlen.

Idag är det så när som på två dagar en månad sedan vi var där. Då jämförde vi med förra tillfället vi såg solnedgången. Jag berättade denna kväll, 27/8, att dagen minskat med 3 timmar och 40 minuter sedan sommarsolståndet. Det lät då vemodigt. Nu hade jag mer än gärna haft det så. För…

… i dagens morgontidning står det att solen går ner 18:38 och att dagen minskat med hela 6 timmar och 2 minuter.

En grupp med guide stannade till en stund och fick lite info, innan de fortsatte nerför kyrktrappan till en väntande middag.

Vad mysigt vi hade det där på filten. Gott att äta & dricka. ❤  Det här fotot är rätt tufft med sina olika färgtoner på havet och på himlen.

Dags att vända hemåt i skymningen. Fast först tog vi några vändor bland gränderna innan vi cyklade ut genom Dalmansporten som du ser på bilden.
Jag vill ha beröm. Tänk att jag fick ner 53 foton till endast 6 st. Därför fick exempelvis inte detta fotot vara med. 😉

Där jag ställde in kameran på solnedgång. Minns att planen var att ta ett foto när den långa båten var mitt i skenet. Men något annat kom antagligen emellan. Livet kanske.

Fotnot:
Nu ska jag återvända till mitt pysslande med novembertävlingar. Det är mer än vanligt. 71 uppgifter och lika många foton. Tre olika forum. Blogg ett, blogg två och Facebook.
https://gotlanduppochner.com/tavlingar-november-2019/
Här kan du läsa information som sakta men säkert växer fram. Många timmar återstår innan jag slipat färdigt. Eftersom jag börjat tidigt känner jag bara glädje – ingen stress.  Jag är fylld med extra energi sedan våra älskade döttrar varit här tre dagar på besök. ❤

Ps. Under min header på denna blogg finns sidan ovan.

Trivsamt sätt att avsluta en lyckad dag

Publicerad den av
14


Stugbyn ligger längst in i en vik som heter Burgsviken. Själva platsen heter Fidenäs.

Vad skönt det var att avrunda den trevliga dagen med en behaglig stund på altanen, innan vi gick en promenad på bland annat denna grusväg.

Några timmar senare var det dags för skådespelet som jag aldrig tröttnar på.




Här flyttade vi oss tillbaka mot vår stugknut.
Där var det dags att ta farväl av både sol och ett fåtal mygg som hade samma intresse som vi. Eftersom jag inte kände någon av dem önskade jag dem aldrig ”god natt”. Inte heller ville jag dra till med ”Stick…”  😉

Digerhuvud

Publicerad den av
14


Vi körde tillbaka en liten bit från Lauters hamn innan vi tog in till vänster på den världsberömda vägsträckan. I eget majestät körde vi genom hela naturreservatet utan att möta ett enda fordon, trots att vi stannade till fyra gånger under ”rauksafarit” genom Digerhuvud naturreservat.

I äldre böcker kan jag läsa att det står Tunguhuvud vid andra rastplatsen. Nu verkar ”alla” enbart skriva och säga Digerhuvud i alla sammanhang.

Detta är alltså Sveriges största sammanhängande raukområde.

Området är ungefär 3.5 km långt. Sammanlagt står det flera hundra raukar på området. De flesta är ganska låga men det finns de som är 8 meter höga.

De raukar som står i vattnet formas fortfarande av vågorna. Jag såg inget förändras när jag studerade en rauk i tio minuter utan att blinka. Valde antagligen att titta på ”fel rauk”. 😉

Här var det lättare att gå. Annars gillar jag att klättra och hoppa på stenar. Oj, vad jag klättrade som grabb. Gärna vid Hovs Hallar. Av någon mysko anledning är kroppen inte lika vig längre och den vill inte riktigt göra som min hjärna signalerar. Dessutom finns någon slags röd bromslampa som aldrig blinkade förr.  ”Ska du verkligen göra det där? Du är varken tolv eller tjugofem år längre.”

Raukarna i vattnet står på en pall av lagrad kalksten som sträcker sig utåt under vattnet. Det är häftigt när jag tänker på att pallen slutar i en brant undervattensklint där det plötsligt är 50-60 meter djupt. I en äldre bok läste jag att det var utmärkt för den som vill fiska torsk från land.

Här har vi stannat till vid en annan p-plats. Mina ögon dras mot det jag längtar efter att få se i verkligheten. Därför lämnar vi raukarna och kör vidare till Fårös berömda fiskeläge, som ofta figurerar på vykort.

Om du åker till Fårö och vill ha ut maximalt av trippen ska du åka till raukarna vid minst två olika tillfällen.
Mitt tips är att du åker dit tidigt på morgonen och återvänder en stund innan solnedgången (om det är möjligt). Solnedgångarna lär vara magiska här.  ❤

Utomlandskänsla på hemmaplan

Publicerad den av
16


Veckan innan hade vi varit iväg med flyg till Skåne och upplevt tre riktigt varma oktoberdagar.
Nu ville vi fira bröllopsdagen på ön Gotland. Det låter kanske naivt för den som inte prövat själv. Bo på hotell i sin egen hemstad. För oss räcker det faktiskt med att ställa in väskorna på hotellrummet och sedan gå ut hand i hand … det blir en helt annan känsla. Där vi upplever det hemvana i en ny dimension. Precis som om vi var på semester på en ”ny ort”.

Sist vi kände det så var på Continental i Ystad. Då körde Jennifer ner oss med familjens bil och släppte av oss precis utanför det anrika hotellet. (Hon skulle ha ett 20-års party hemma i vår bostad)
Denna fredagseftermiddag rullade vi iväg mot havet och fortsatte några hundra meter längre väster ut på S:t Göransgatan. Passerade först Visby lasarett och nederkanten på naturreservatet Galgberget.

Det händer att jag tar kort på rumsrummet. Det ”lustiga” har jag haft nytta av vid några tillfällen. När vi haft ”den perfekta utsikten” och där vi gärna återkommit till samma rum. Nu tänkte jag på Getterön utanför Varberg. Rum nummer 12. Fönster åt tre håll. Precis intill havet som några gånger bjöd på en solnedgång av klass, när vi kom på fint besök.

Skönt med sittplatser med utsikt. Samtidigt kan det bli ”sittsår” om man sitter där för länge. Tänker på stunden när det aldrig kom någon och låste upp dörren till frukosten klockan sju. Vi såg mannen långt därinne, som ställde fram saker på borden och tände ljus.
Det kom aldrig några andra otåliga, hungriga gäster, som vi hoppades på. Det blev nästan en sport för oss att se hur länge … efter 40 minuter knackade jag på glasdörren. När den icke svensktalande mannen drog resultatlöst i handtaget insåg han, att han glömt att låsa upp ovanför dörren. Han bad aldrig om ursäkt. Men frukosten var godkänd. Vi njöt av egen lokal.

Ingen av oss var sugna på ett dopp. Varken i poolen eller i havet.

Solen värmde fortfarande i den kyliga vinden under första strandpromenaden på eftermiddagen.

Även fåglar kan bli osams. Jag förstår inte fågelspråket och vet inte vad det rörde sig om. Men jag skulle kunna hitta på något skäl. 😉

Det är fin sträcka att röra sig på. Både mot Snäckhållet och inåt mot staden. Antingen på den asfalterade ytan eller på någon av de slingrande strandstigarna.

Så fick vi vår mysstund med en solnedgång vid andra promenaden. ❤
Kallt dock om de ”vantfria” kamerafingrarna.
Det kommer fler foton om det i en ny kategori – senare på denna blogg.

Nästa morgon var det första gången som jag körde bil in bakom muren. En taxichaufför tutade elakt och såg arg ut, när jag fick motorstopp innan Rackarbacken. 😦 Han lyckades inte förstöra stunden vid den vackra morgonutsikten. Där på klinten hade vi tur som fick den enda lediga p-platsen.

Nästa gång vi ska sova borta blir det första gången som JAG bor innanför muren. Solveig har försprång i den låtsastävlingen. Hon hann med några turer till Visby i samband med anställningsintervju och visningar av arbetsplatser & bostäder och annat under senvåren 2018.

Målet totalt med sova borta är att bo en natt, på olika delar av Gotland och Fårö, för att ha fler möjligheter. Ex. uppleva soluppgångar som jag inte gjort speciellt många gånger i livet. Det gäller naturligtvis att ha tur med vädret.

Personliga tankar från ett vintrigt Visby.