86. Norderklint

Välkommen med på våra promenader bland de mysiga Visbygränderna. I denna fotokategori använder vi få ord. Vi svarar på kommentarer med en symbol. ❤

Fotnot:
En aspirant på de tio platserna, om min fråga i november hade varit aktuell. Här har vi befunnit oss väldigt många gånger, under olika tider på dygnet. Cyklade vi dit kom vi via Dalmansporten. Gick vi tog vi oss dit via Österport eller Brunnsporten. Endast som turister kom vi körande med bil. Så många människor som vi sett stå där och njuta och fotografera. Magiska solnedgångar. Men här på bloggen såg vi till att alltid ha olika platser för den kategorin. Jag frös nästan fast här framför skärmen. Mina fingrar stannade till och min nostalgiska sida fick dominera en stund.

Rackarbackens ökända yrken


I modern tid anses det fint att ha en bostad på Klinten. Så har det inte alltid varit. En bra bit in på 1900-talet härjade lössen i de trångbodda bostäderna. Att bli kallad ”Klintunge” gav inga pluspoäng. Ju närmare Norderport desto sämre rykte. Rackarbacken som backen heter var ett omtalat slumområde.

Närmast Norderport bodde bödeln i början av 1800-talet. Men det är inte han som gett namnet ”Nattmannens tomt” i modern tid, utan hans granne och medhjälpare, en bit upp i backen.

Jacob Tingstedt var grannen född till, men kallades för ”Rackaren” eller ”Nattmannen”. Jacob var underhuggare till bödeln. Han skötte efterarbetet på Galgberget, som att ta ner liken. En annan fysisk uppgift var att piska dömda brottslingar blodiga. Jacob tycks ha varit allround när det gällde blod och dödande. Han var häst och hundslaktare på dagarna. På nätterna skötte han sysslor som inte skulle synas när det var ljust. Då gick han runt och tömde latrintunnor bland de fina husen i Visby.

Till Jacob flyttade en kvinna med namnet Kajsa Maja. Tillsammans fick paret barn. Kajsa Maja hade varit en skönhet som ung. Bland hennes personlighetsdrag kan nämnas; lättsinnig, lat, självdestruktiv och framför allt livsglad. För utomstående måste det varit märkligt att få höra Kajsa Maja sjunga under ljusa sommarnätter från det fallfärdiga huset. Den märkliga kvinnan tycktes behålla sin personlighet genom åren.

Nu måste jag avsluta med att berätta om Jacobs fortsatta liv. Trots allt hemskt han hade sysslat med under många år lyckades han vända på skutan. För något som inte ska tas från honom var hans stora mod. När det blåste svår sjögång kunde han ta på sig uppgiften att simma ut till fartyg på redden, som inte kunde ta sig till hamnen. Gissa var han hade posten? Antingen i munnen eller i hatten.  😊
Med tiden blev Jacob Tingstedt faktiskt polis. Jag vet inte hur många år han hann jobba inom gebitet. Däremot vet jag att han gav simlektioner och det var under en lektion sommaren 1850 som han fick ett slaganfall och dog.
Om du någon gång kommer genom Norderport så ta några klunkar välbehövlig alkoholfri dricka och tänk dig tillbaka i tiden några minuter när du beskådar ””Nattmannens tomt”, innan du bestiger Rackarbacken. Väl där uppe är mödan väl värt besväret när du viker höger mot Kyrkbergets berömda vy – mot allt sevärt därunder och havet framför dig. Då inser du varför ön Gotland är så sevärd att besöka och att Wisby var en av Europas mäktigaste städer en gång i tiden. 

Allt hade tydligen ett pris och allt var definitivt inte bättre förr. 😦

19:58


Med en välfylld kaffekorg cyklade vi (rullade mest) ner till ringmuren. Redan här från Kyrkberget såg jag att vår favoritbänk var upptagen vid Norderklint. Ett yngre par satt och väntade in skådespelet på himlen.

Idag är det så när som på två dagar en månad sedan vi var där. Då jämförde vi med förra tillfället vi såg solnedgången. Jag berättade denna kväll, 27/8, att dagen minskat med 3 timmar och 40 minuter sedan sommarsolståndet. Det lät då vemodigt. Nu hade jag mer än gärna haft det så. För…

… i dagens morgontidning står det att solen går ner 18:38 och att dagen minskat med hela 6 timmar och 2 minuter.

En grupp med guide stannade till en stund och fick lite info, innan de fortsatte nerför kyrktrappan till en väntande middag.

Vad mysigt vi hade det där på filten. Gott att äta & dricka.   Det här fotot är rätt tufft med sina olika färgtoner på havet och på himlen.

Dags att vända hemåt i skymningen. Fast först tog vi några vändor bland gränderna innan vi cyklade ut genom Dalmansporten som du ser på bilden.
Jag vill ha beröm. Tänk att jag fick ner 53 foton till endast 6 st. Därför fick exempelvis inte detta fotot vara med. 😉

Där jag ställde in kameran på solnedgång. Minns att planen var att ta ett foto när den långa båten var mitt i skenet. Men något annat kom antagligen emellan. Livet kanske.

Fotnot:
Nu ska jag återvända till mitt pysslande med novembertävlingar. Det är mer än vanligt. 71 uppgifter och lika många foton. Tre olika forum. Blogg ett, blogg två och Facebook.
https://gotlanduppochner.com/tavlingar-november-2019/
Här kan du läsa information som sakta men säkert växer fram. Många timmar återstår innan jag slipat färdigt. Eftersom jag börjat tidigt känner jag bara glädje – ingen stress.  Jag är fylld med extra energi sedan våra älskade döttrar varit här tre dagar på besök.

Ps. Under min header på denna blogg finns sidan ovan.

Tre fina utsiktsplatser på klinten

Denna kategori kommer att handla om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. Har du inte kommenterat på min blogg tidigare syns inte din kommentar förrän jag godkänt den.


Juni månad var en kalasmånad när det gällde att åka på cykelturer på hemmaplan. Vissa mornar åkte vi iväg efter frukost och ibland hade vi hela vår stad för oss själva. Andra dagar blev det fikakorg efter lunch. Det hände att vi hittade platser där vi var helt själva med utsikt, från en klint, över havet. Ibland fick vi hoppa av cyklarna för att leda dem i tät ”guppande” terräng för att nå drömstället. Då brukade aldrig systemkameran få följa med. Men denna gång var det tvärtom. Solveig höll min cykel medan jag klev upp på en kulle för att ta foton.

På andra sidan Dalmansporten är det inte långt fram till Kyrkberget. Vi tog en runda på Norderklint.

Både i romaner, reseböcker och broschyrer har jag läst om att just denna del av Kyrkberget kallas för Sveriges finaste utsiktsplats. Turisterna som rörde sig, stannade och fotade på området gjorde att det var svårt att fånga en bild från cykeln utan att få med några tvåbenta varelser. 😉

Nu har vi flyttat oss en liten bit åt söder. En kvinna är på väg nerför Övre Finngränd.

Härifrån blir det en annan vinkel över centrum. Jag zoomade in S:ta Katarina/Karin.

Fikaplatsen var utsiktsplats ”nummer tre”. Denna plats upptäckte vi av en slump en dimmig och regnig novembersöndag. (Ser nu en symbol på den nya kartan som berättar att det är en utsiktsplats.) Sedan har vi varit där ett par hala, småkyliga vintereftermiddagar.
Redan första gången längtade jag till när det fanns rosor framför husen och vi hade med en fikakorg och skulle sitta JUST HÄR. ❤
Nu var det denna dagen. Vad fint det var längs med Trappgatan. När vi satt och fikade gick en kvinna förbi och sa frasen ”Det där ser mysigt ut”. Några sekunder senare såg jag henne kliva in i huset mitt emot och jag fick lust att följa med henne för att få se hur det ser ut i ett sådant äldre hus innanför ringmuren. Helst även få se trädgården på baksidan. Större kravtankar hade jag inte. 😉

Jag zoomade in havet och en av de vackra ruinerna i vår mysiga hemstad. Från havet ser besättningen Visby från en annan vinkel. Samma stad men ändå inte just då.

När jag ändå höll på att leka med objektivet noterade jag en suverän ”hög plats”. Undra om de bor där och har blivit hemmablinda och tar utsikten för given? Är besökare? Hyr för en vecka? Vissa frågor ska jag inte ha något svar på. Vi satt kvar en stund till och njöt. Sedan gjorde vi något som vi är bra på. Rundade av när det var som bäst. Hoppade upp på cyklarna och …