Etikettarkiv: gotlandstips

Jag ger dig min morgon

Publicerad den av
30

Äntligen var det dags för årets första morgonpromenad i Visby.

Det är ett helt annat ljus vid den här tidpunkten på morgonen. Blir därför mycket skuggor på bilderna. Men det kan också vara stämningsfullt.

Strax innan vi gick in genom S:t Göransporten hörde jag någon som sjöng en morgonsång. Först gick tankarna till något yngre barn som skojade till det. Så var det inte. Långt upp i ruinen satt en duva och sjöng med sin vackraste stämma.

Scillan syns lite överallt. Trivs den kan det bli vackra stora blå vårmattor under några veckor.

Från naturens konstverk till människans konstverk. Kanske kommer jag att ta hjälp av google för att läsa mer om galleriet.

Under den här tidiga morgonpromenaden låg istället tonvikten på att njuta av trakten innanför medeltidsmuren. Därför la vi ingen energi på att vika vänster och ta reda på mer om det stora gamla huset. Tids nog…

Samma sak här. Visst undrade jag under några sekunder om det var Anders eller Laila Bagge? 😉

Det är roligt att studera skuggorna. Eftersom vi lagt in en bild som heter ”Bilen i väggen” borde den ovan heta ”Trädet i huset”.

Här finns det fåglar som både är levande och mindre levande. Den på taket är säkert uppstoppad. 😉

Vem vet? Kanske har Fred Åkerström (1937-1985) vid något tillfälle vaknat upp någonstans här i Visby? Den underbara ”Jag ger dig min morgon”, som vi lånat som bloggrubrik, finns på albumet ”Två tungor” och släpptes 1972. I år är det alltså hela femtio år sedan. Vart tar tiden vägen?

Vilken skön start på en solig vårsöndag. Vi hoppas du bloggbesökare får en fin dag. ❤

Kvar i vårlugnet i Katthammarsvik

Publicerad den av
21

Vi upptäckte att det runt ett hörn vid hamnen i Katthammarsvik låg ett gemytligt fiskeläge. Det var inget som jag tidigare noterat i mina ”fiskelägeböcker”.

Givetvis räknas detta in bland de 150-200 fiskelägen som ska finnas på Gotland och Fårö.

Detta hus låg ca femtio meter från bodarna. V i passerade stenhuset och klättrade upp på kullen bakom.

Rörde sig tydligen om en gammal ugn för kalkbränning. Det närmaste kalkbrottet från förr fanns på Östergarnsberget.

Vi tog oss ner för kullen och gick in mellan bodarna och avslutade med att njuta en stund till av vårljuset, havet och stillheten. Fikakorgen tog vi ut först vid ett änge som var fullt av blåsippor. Kräklingbo är betydligt vackrare än det låter. Sedan finns det säkert personer som lätt blir åksjuka. Men det är ett helt annat spår, som jag inte ska ”fiska” mer om här.

Sankt Per och Sankt Hans

Publicerad den av
13

Nedanför klintkanten låg för väldigt länge sedan Visbys äldsta träkyrka. Det var också en hednisk offerplats. Vid arkeologiska utgrävningar har en gravsten med inskriptioner från 1070 påträffats.

Förr bodde många tyskar i Visby. För medlemmarna i den tyska församlingen byggdes därför Sankt Per i mitten av 1100-talet. Kyrkan beskyddades av aposteln Petrus, en av Jesu lärjungar.

Köpmännen ökade rejält till antalet när handeln i Visby blommade som mest. I början av 1200-talet byggdes kyrkan om. Ändå räckte inte kapaciteten till. Nästa steg blev att bygga Sankt Hans kyrka strax norr om Sankt Per. De två kyrkorna hade en gemensam vägg och var delvis hopbyggda. Denna teknik var en ovanlig lösning. Både då och nu.

Ursprungligen var den nya kyrkan en församlingskyrka för gotlänningarna. Sankt Hans kyrka beskyddades av skyddshelgonet Johannes Döparen.

Undra när porten murades igen?

Runt år 1300 utvidgades de två kyrkorna ännu mer och blev till slut sammanbyggda och därmed Visbys största kyrka.

Efter reformationen på 1520-talet hölls här den första lutherska gudstjänsten. Under 1530-talet revs kyrkorna. Orsaken skulle vara att de var ett hot mot Visborgs slott. Kanske skulle en fiende placera kanoner i tornet och beskjuta slottet. Under 1700-talet utnyttjades ruinerna som stenbrott.

Om du blir fikasugen och befinner dig i närheten föreslår vi en fika på Sankt Hans café. Är det skönt utomhusväder ska du naturligtvis slå dig ner vid ett av utomhusborden. Njut av dryck och ätbart och låt dig en stund förflyttas flera århundraden tillbaka i tiden.
Varför heter det inte Sankt Pers café? Lottade ägarna med två vikta lappar? Fuskade någon? Jag tror inte det. Platsen på andra sidan ”bilden” heter Sankt Hansplan. Där ligger också den större gatan S:t Hansgatan. Men det finns även en S:t Pers gränd bakom ruinerna. Där fick du gratis påtår. 😉

Solsänget levde upp till sitt namn

Publicerad den av
20

Det gäller att passa på. Enligt min app skulle vädret bli sämre på fredagseftermiddagen. Kaffekorgen och kamerautrustning sattes in i bilen. När jag nollat trippmätaren, och kört genom ett biltätt Visby, blinkade jag in på väg 140. Härligt att för första gången 2022 åka genom Västergarn och se en bit av Kovik. I Klintehamn bytte vi riktning och rullade in på väg 141. Den här gången svängde vi inte av mot blåsipporna uppe på Klinteberget. Istället körde vi mot Hemse. Halvvägs på vägsträckan följde vi vår plan och kom in på en lugn mindre väg mot Levide kyrka. En av de få kyrkor som vi ännu inte besökt. Men denna soliga fredag hade vi fokus på ett utomhusmål, som varken hade ett högt vägnummer eller ens asfalt.

Även den här gången slapp vi möten. Passade utmärkt när jag körde slalom mellan groparna. Det var rejält lerigt vid slutpunkten och jag gjorde ett skobyte i bilen.
Vi befann oss i naturreservatet Bosarve lövskog. Någon gång när det är grönt ute ska vi återvända och gå in på natur- och kulturstigen till vänster. Kanske kan vi då fånga en halsbandsflugsnappare på bild. Nu var huvudmålet det traditionellt skötta änget – Solsänget. Kanske skulle Solveig kunna ”macra” en tjusig vit blåsippa. Under tiden skulle jag ge mig ut på egen vandring och som avslutning…

… skulle vi njuta av en gemensam fika och en värmande vårsol i ansiktet. Du ser bord och bänkar som var placerade i lä för den svaga vinden.

Givetvis gick jag och njöt av blåsipporna som jag inte varit bortskämd med under min uppväxt. I min region var det vitsippor som dominerade totalt och en och annan fotboll. 😉

I början när jag hittade extra fina blåsippor höjde jag en hand mot Solveig. Mitt hemliga mål var att först hitta en vit blåsippa. Precis som jag gjorde förra säsongen. Snart skymde träden sikten mellan oss och mina tankar gled iväg till det jag såg på marken.

I Solsänget finns det tio husgrunder som har motsvarat tre eller fyra gårdar. Husen byggdes på stengrunder och hade tunna väggar av flätat ris och lera. Vass eller ag täckte taken. Djur och människor samsades om utrymmet. Kändes mäktigt att gå här och fantisera om hur de levde sina liv på den tiden. Tidsepoken är äldre järnålder. Från år noll, Kristi födelse, och 600 år framåt.

Jag skulle vilja göra en repris här en ”grön dag” och jämföra.

Jag hade nått längst bort. Stod vid gotlandstunet och spanade ut över gärdet. Hoppades få se något snyggt, ofarligt djur som jag kunde plåta. Men allt var stilla. Ett behagligt sug efter något gott att äta och en mugg kaffe tog över uppmärksamheten. Vilken fin stund vi fick vid träbordet. Solen, kaffet och sällskapet värmde var och en på sitt sätt. Sedan bröt vi när det var som bäst. Trots att vi inte sett någon vit blåsippa. Nedan har du några foton som Solveig tog på olika färgnyanser av de ljuvliga blåsipporna. Istället för att ta samma väg tillbaka vek vi av åt andra hållet när vi nådde en asfaltväg igen. Vi såg nya vyer och stannade till och gjorde stopp vid fler ställen. När vi var ungefär vid Tofta och gjorde ett nostalgiskt stopp vid en stugby, där vi bott förr, började det gråna på himlen. Appen hade rätt. Det var även betydligt mer kyligt när vi parkerade på hemmaplan. Men vad gjorde det, vi hade ju hunnit med att ta vara på det fina vädret.

En idyllisk hamn på Östergarnslandet

Publicerad den av
12

Vi tog oss en sväng ner till hamnen i Katthammarsvik på Östergarn. En socken med 333 st inskrivna invånare, efter senaste redovisningen, när 2021 var till ända.

En härlig bensträckare med ett smakprov av våren 2022. Jag känner mig som en lycklig gäst på denna plats på jorden. Mörka tankar stänger jag in ett tag i ett hemligt inre rum. Då tänker jag inte ens på att vi befinner oss i mitten i Östersjön och har nästan lika långt till fastlandet som till Lettland.

Huset till höger heter Annas Nöje och är dubbelt så brett som långt. Syftet ska ha varit att det därmed uppmärksammades mer från Katthammarsvik. En annan gång ska vi berätta om husets historia.

Ön där ute är Östergarnsholm. Där ska finnas minst en fyr och lämningar av flera andra. Ingen människa bor på ön, men ett fåtal gutefår går på bete. Under sommartid går det att åka båt dit (under normala år).

Vi såg inte så många människor under vår promenad. Men det stod en hel del bilar på den stora grusparkeringen. De flesta satt säkert inne och njöt av en lördagslunch på Katthammarsviks Rökeri. I en bok som jag har framför mig står det att familjen Jacobsson har drivit rökeriet sedan 1943 och det nu är tredje generationen som förvaltar arvet. När det passar någon gång ska vi gå in i butiken och handla med något gott hem.

Kungens sal

Publicerad den av
24

Äntligen var det förra helgen dags för årets första längre biltur. Elva mil blev det totalt. De två sista km ner till naturreservatet Mullvalds strandskog består av lite ”rallykörning” mellan groparna i skogsvägen. Eftersom vi aldrig fick något möte var det inga problem.

Den strandnära naturskogen ska vara en av Gotlands mest värdefulla när det gäller artrika och fina naturmiljöer. Strandskogen växer främst på flygsand. Men en dag i mars var naturligtvis inte chansen stor att vi skulle få möte med en stilettfluga eller en värmeälskande gräshoppsstekel. Inte heller såg vi smedbocken som är en av Sveriges största skalbaggar och kan bli upp till 6 cm lång. På den fronten fick vi istället glädja oss åt en citronfjäril. Annars kan jag berätta att man på platsen har hittat baltisk stilettfluga, som inte finns på någon annan plats i hela världen. Mäktigt.
Vårt personliga etapphuvudmål denna lördag var högst kungligt. (Se skylten till vänster.)

Men givetvis kunde vi inte låta bli att njuta av havet och kusten. Därför blev det ett par avstickare ner till stranden.

Vi insåg att detta måste vara en härlig plats en varm sommardag. Kanske lite mer lagom med folk och lättare att hålla reda på småbarn. Fiskeläget Sjaustru ser du också på bilden.

Visst är det coolt att mitt inne i tallskogen stöta på ett inlandsraukområde. Ungefär som att John Bauer varit framme och skapat en trolsk miljö med sin magiska pensel. Kungens sal är det vanligaste namnet, men länsstyrelsens text nämner även namnet Rikssalen.
Välkommen in bloggbesökare. Betrakta konstverken av hård revkalksten och använd din medfödda fantasi. Vilka djur ser du? Gubbar eller gummor? Fantasin har inga skarpa gränser och regler.

På den understa bilden tycker vi det skulle kunna vara ”Bergakungen” själv som njuter av vårsolens värmande strålar.

Det här borde vara det innersta. Det vill säga ”Kungens sal”.

Om jag tvekade ytterst lite på förra bilden är jag stensäker här. Givetvis är det ”Fotografens fru” ❤

Den syns nästan överallt

Publicerad den av
15

Få som anländer till Visby via färja kan undgå att se S:ta Maria kyrka. Själva har vi noterat att kyrkan eller åtminstone något av de tre tornen syns nästan lite överallt. Även när vi lämnat Gotlands enda stad och rullat iväg några mil längs västra kusten. DE TIO UTVALDA ska belysa det. Vill du se på kyrkan närmare och inuti är det bara att trycka på de två länkarna från våra besök.
https://gotlanduppochner.com/2021/03/14/55b-sankta-maria-domkyrka/
https://gotlanduppochner.com/2021/03/12/55a-sankta-maria-domkyrka/

Utanför en av grindarna till Botaniska Trädgården
Hamnplan
Sägs vara Visbys mest fotograferade gränd – Fiskargränd
Stora Torget
Klinttorget
Fotograferat från Almedalen
Själsö hamn
Norra Murgatan
Stora Torget
Nordergravar


76. Anga kyrka

Publicerad den av
14

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Den romanska kyrkan i Anga från första delen av 1200-talet, är en av de sjutton gotländska absidkyrkorna. Koret med en halvrund absid är ett kännetecken på den berömda byggstilen.
Bönderna runt omkring gjorde dagsverken med sina oxar vid byggandet. Deras namn finns på en målad runinskrift, på forngutniska.

Rik kvadermålning

Kyrkorummet är ett av Gotlands bäst bevarade medeltida kyrkointeriörer. Den främsta orsaken är de färgrika kalkmålningarna som togs fram vid en restaurering 1946-47.

Det välbevarade altarskåpet är från 1300-talet.

Triumfkrucifixet är från 1400-talet.

Predikstolen är ett arbete från 1600-talet som målades 1741.

En enkel och odekorerad dopfunt av sandsten från medeltiden.

Målningarna är från två tidsperioder. De från 1200-talet är signerade Halvard. Målningssviten med 160 figurer utfördes på 1400-talet av Passionsmästarens verkstad. I sviten visas scener från Kristus barndomshistoria och Kristi lidandes historia. Legenden om Sankta Margareta som vägrade tillbe en avgudabild och utsattes för bestraffningar och till sist halshöggs finns också med.

Motivet med en själavägningsscen är vanligt förekommande i de Gotländska medeltida kyrkorna. Däremot finns det ingen motsvarighet utanför Gotland vad det gäller den rika förekomsten av dem.

Minns att det var så svalt och skönt i kyrkan. Ute stod luften stilla i den starka värmen.

Tänkvärda ord:
”Bäst bland människor är den som gläder sig över andras framgångar.”
Arabiskt ordspråk

En unik verksamhet i en unik byggnad

Publicerad den av
19

Om ett hus kunnat prata så hade vi nog blivit stående hela eftermiddagen framför det tjärade bulhuset på Tage Cervins gata i Visby. Tänk så mycket det kunnat berätta om sitt, nästan, 300-åriga liv. Det byggdes 1725 på Bolex gård som ligger i Eskelhem socken och ägdes av släkten Ödin. Garveriverksamheten började i början av 1800-talet.
1852 flyttades huset till Visby och i år är det alltså 170 år sedan verksamheten flyttades hit.
Garveriverksamheten fortsatte fram till 1974. Under ett par år på 70-talet stod huset tomt innan det renoverades och blev den fantastiska butik den är idag.

Välkommen in! Här möter vi det här glada gänget: Eva, som driver verksamheten, Nabih och Maria.

”På Ödins Garveri älskar vi gotländska lammskinn”, läser jag på hemsidan (odinsgarveri.se).
Det kan man se! ”Det är med stor glädje som vi utifrån varje skinns beskaffenhet skapar vackra produkter i den egna ateljén”, läser jag vidare. Tänk att man kan använda lammskinn till så mycket.
Jag gillar verkligen att den här fantastiska ”tunnan” som tidigare använts i garveriet numera blivit en perfekt del av butiksverksamheten.

Och att man valde att renovera med varsam hand på 70-talet så att huset fortfarande har kvar sin atmosfär.

Hästen har fin utsikt mot stadsmuren och Kalk hotell. https://gotlanduppochner.com/2022/01/06/kalk-hotell-en-parla-i-en-vacker-stad/

Hade det funnits någon i vår bekantskapskrets som varit i lagom ålder så hade jag nog köpt med de här… Så småningom kanske…

Vi fick lov att titta in i ateljén där de vackra produkterna skapas.

Nu har vi lärt oss att lammskinn kan användas till att skapa många olika slags unika produkter. Tack Maria för att du gav oss idén till dagens titel. Det är verkligen en unik verksamhet i en unik byggnad och den kan med stolthet inta förstaplatsen över Gotlands äldsta kvarvarande företag i samma bransch. /Solveig

Vi cyklar på; del 4-4

Publicerad den av
16

Materialet är gotländsk kalksten. Det hämtades i närområdet, delvis i vallgravarna.

Du som bor här eller ni som besökt gotlanduppochner vet kanske namnet på porten. Det är tillåtet att ta sig en titt i kategorin Portar & torn i ringmuren. 😉

När Solveig, efter att ha fått jobbet som speciallärare, åkte hit en andra gång för att hälsa på i skolorna och titta på bostäder bodde hon i ”Vita huset”.

Tänk att det bara var i Visby, Kalmar och Stockholm, som det i Sverige fanns stadsmurar på medeltiden.

Vackra blommor. Namnet kan jag inte.

Skolporten och Kvarntornet cyklade vi förbi.

Den port som vi passerade flest gånger, som turister på Gotland, är helt utan konkurrens Österport.

Nya muren kom upp efter att en del av muren vid Östergravar rasade, i början av 2012.

Sparbössan utan snö – jag jämförde med blogginlägget som vi la in i vintras.

Jag måste ha hört fel? Men helt säker är jag inte. För efter jag hörde ett hest kraxande och frågan om jag hade betalt tull… är jag nästan helt säker på att hesheten avtog och jag hörde ”Det går bra att Svisha.” Detta nämnde jag inte med en stavelse för Solveig. 😉

När jag ser bilden tänker jag på en ny kategori som kommer att dyka upp förr eller senare på bloggen.

Vid Smörasken insåg vi att cykelturen började närma sig sitt slut.

Vid Mynthuset hade vi cyklat varvet runt och gått i mål med vårt personliga mål. Nu återstod bara att leda cyklarna nerför den branta guppiga stigen, för att nå Norderväg och därefter en sista tuff uppförsbacke.
Redan i början av backen kunde vi se Konditori Norrgatt. 😀
Jag satte mig på uteserveringen och inväntade godsakerna, som vi var väl värda denna cykel-lördags-morgon.

Fotnot:
Glöm inte att gissa på de sex färgerna i månadens fototävling. Eller skriv livlina så många gånger som du vill.
Nu har vi bara sådär femhundra-sexhundra nya foton att ta hand om. Då har jag ännu inte tömt 2 st kameror med morgonens bilder. Ännu en gång stämde väderappen. På hemvägen blev det molnigt och solglasögonen åkte av. Vilken tur att vi körde iväg klockan 06:04.