Här kommer fortsättningen på domkyrkan. Förra inlägget handlade om den pampiga utsidan. Nu är det interiören som är i fokus. Invändigt finns det massor av detaljer från olika tider. Gillar du målade fönster har du kommit rätt. En del av dem är gjorda i slutet av artonhundratalet av glasmästaren Carl de Bouché i München.
Det är svårt att fotografera avnötta gravtexter, helst från kyrkgolv. Den här längre texten blev jag intresserad av. Var tid har sina sjukdomar: ”Jag Johan Lütterman var en läkare som skulle göra andra friska från pesten. Men oväntat tog döden bort mig själv så jag måste skyndsamt dö 1662.”
Ibland blir det svårt att veta var man ska fästa blicken. Det går inte att ta in allt. Kanske beror det på att jag antagligen är ”De små kyrkornas man”. I en del av de medeltida på landsbygden har det öppnats inre dörrar, som jag knappt hade en aning om fanns. Helst när vi satte oss fem minuter på en kyrkbänk och varvade ner. Det gjorde jag här med en bra stund. Den dominerande känslan var att jag befann mig i ett intressant museum med prylar från olika tidpunkter. Om jag var ogift och skulle gifta mig kyrkligt, skulle jag definitivt valt en ödekyrka på våren/sommaren eller någon av de mindre som vi besökt på öjn – än så länge. Favoriterna är redan många och förhoppningsvis blir de fler redan under 2021.
En medeltida inventarier är den kalkformiga dopfunten från 1240.
Altaruppsatsen är från början av 1900-talet och är delvis utförd i England efter en ritning av Axel Herman Hägg.
Minnesrummet blev jag riktigt berörd av. Mina tankar gick till namnen och deras anhöriga. ❤
Den pampiga orgeln får avsluta interiörbilderna. Nästa kyrka börjar på bokstaven D. Välkommen.
Tänkvärda ord:
”Igår var jag smart, jag ville förändra världen. Idag är jag vis, jag vill förändra mig själv.
Rumi
gotlanduppochner 
Utsidan var vackrare än insidan. Lite för prålig för min smak. Dopfunten tycker jag om.
Minnestavlorna kändes i hjärtat. Hade arbetskamrater som försvann i båda.
Kramar från oss
GillaGilla
Instämmer helt i dina ord. Vad sorgligt att du hade arbetskamrater som drabbades. Overkligt när det hände.
Kram
GillaGilla
Vacker men jag föredrar lite mindre kyrkor, med mindre prålighet!
GillaGilla
Det gör jag oftast med, även om jag har favoritkyrkor i Europa som är stora. Det personliga kommer i skymundan.
GillaGillad av 1 person
Väl bevarade färger men håller med om att det är lite pråligt. Fint med minnestavlorna, håller med Minton att det känns, förlorade en körkompis i tsunamin. Han hade äntligen hittat kärleken efter många ensamma år. Hon var med på en utflykt, han stannade på hotellet för han mådde lite konstigt. När hon kom tillbaka hade han försvunnit ut i havet.
Jag är på intet vis troende men när jag går in i en kyrka eller katedral så börjar jag viska och känner mig ödmjuk. Jag har en lång härlig historia om min släkting i London, han var med på drottning Elizabeths kröning i Westminster abbey. Om ni vill höra och inte tycker det blir för långt så delar jag gärna den berättelsen med er vid tillfälle. Han är som Forest Gump, minns och var med om många historiska händelser. Fyller 87 år på julafton.
GillaGilla
Det var två starka upplevelser som grep tag i oss på hemmaplan – under en lång tid. Sorgligt. Hade han inte mått konstigt hade han följt med på utflykten.
I efterhand fick jag reda på namn på personer jag träffat/känt som strök med. Bland annat en lekkamrat från min barndomsgata och en pappa till en högskoleklasskamrat. Vi är säkert många som hade en anknytning till någon. Sverige krymper när man tar fram ”spaden” och gräver.
Det låter som det kunde bli en svensk film om honom. The Crown gillade jag skarpt efter en liten rörig start. Säsong tre är min personliga favorit. Läge för dig att bli med egen blogg. Eller ännu större. Intervjua honom och skriv en bok om honom. 🙂 Det gäller att passa på innan det är försent. En del äldre har bett mig om att skriva en bok om deras familj & liv. Minns också att jag länge hade funderat på att intervjua en äldre arbetskamrat för att skriva en roman om vår speciella arbetsplats. Boken hade kunnat bli riktigt intressant och rolig. Men jag hade flyttat och bodde många mil från min hemstad och sköt upp tillfället. Efter en propp i hjärnan var det inte aktuellt längre.
GillaGilla
Det är faktiskt på gång en bok om hans far, han var kodknäckare på Bletchley park. Sök på Ralph Tester och the testery om du tycker det låter intressant.
Sven har skrivit ner mycket och har förärat mig med kopia. Allt från B P, kröningen, blitzen och the Great smog finns med. Vi träffas ganska regelbundet NÄR DET INTE ÄR PANDEMI och har spenderat timmar pratandes.
GillaGillad av 1 person
Bletchley Park. Vilka spännande män. Där fick han nytta av sin klockrena tyska. Kommer den boken på svenska ska jag garanterat läsa den. De verkar ha bra gener med tanke på den höga åldern. Hoppas du och Sven kan träffas fysiskt igen. Häftigt att fylla år på julafton. Världen är liten. Kvinnan som svarar härunder hade en känd pappa som kanske har träffat Ralph. För världen är liten. Mer bjuder jag inte på. Bara aptitretare. 😉
GillaGilla
Stort tack för besöket här i denna vackra kyrka. Fantastiskt fina bilder och text som gav mig känslan av att vara här på plats. Uppskattade allt och extra minnesplaketterna för de som omkom både när Estonia förliste och under Tsunamin i Thailand.
Jag tittar gärna in i kyrkor och man får ju där en bra inblick i både historia och kultur.
Många gånger fastnar jag för de små kyrkorna som är mer ”avskalade” men det ena utesluter aldrig det andra.
Kram
GillaGilla
Minnesplaketterna berörde och mina tankar gled iväg till personer som jag träffat och som råkade befinna sig på fel ställe, när det oväntade skedde. Mitt i när livet kanske var som bäst.
Helt rätt skrivet. ”Det ena utesluter aldrig det andra”.
Kram
GillaGilla
Tack för att vi fick komma in i kyrkan med dig!
Älskar dessa blyinfattade fönster!
GillaGilla
Jag gillar också skarpt sådana fönster.
GillaGilla
Pingback: Den syns nästan överallt | gotlanduppochner
Pingback: Den syns nästan överallt; del 2 | gotlanduppochner