Om du direkt viker höger, efter du gått in via Österport, kommer du in på kullerstensgatan Östra Tullgränd. En gränd som efter en bit svänger vänster och tar slut vid Klinttorget.

Trästugan är från 1600-talet. Tornet bakom i Landmuren har inget namn. Men kanske minns du att Ringmuren stod klar 1288.

Undra hur många människor som hunnit bo i den röda stugan under alla dessa år? Hur många av kvinnorna hade en tjusig titel? En ordlekstanke slår rot i min lekfulla del av hjärnan. Antagligen gör den det för att skingra mitt mörker. Kanske har här bott människor på heltid och på ledig tid som varit advokat, bokbindare, civilingenjör, domare, evangelist, fotograf, gigolo, herde, inspektör, jungfru, kallskänka, lektor, murare, notarie, oldfru, pantlånare, ringare, skald, tolk, urmakare, vaksyster, xylograf, yrkesvägledare, zoolog, ålderman, änka och ölkusk. Vilken titel hade du bloggbesökare gärna haft?

Ingen ordlek eller hjärnsuddgummi kan radera bort mina tankar och namnet på huset som levt kvar sedan 1600-talet. B-ö-d-e-l-s-s-t-u-g-a-n. Det finns inget skrivet om hur många bödlar som hann bo här och vilka de hann avliva. Hur var dessa mäns hjärnor funtade? Gick de och väntade med iver eller ånger för att få en order och ett namn? Hade de fru och barn? Vilka var deras nära vänner? Vilka drömmar drömde de på nätterna? Skippade de stretching och grundade med starka drycker? Givetvis inser jag att de oftast var snabba på att skilja på huvud och kropp. Hur tänkte de om begreppen rätt och fel? Gott och ont? Sina egna brister i ”rustningen”? Med en besk smak i munnen rundar jag hörnet och ställer om min inre kompass och låter mig njutas av det vackra bland de smala gränderna.
Kanske naivt för andra, hoppas jag att ljuset och det goda ska segra. ❤