Lübeckerbräschen

Solen höll på att sjunka och skuggorna tog mer och mer över. Vi hade gått längs strandpromenaden och vikt upp mot norra ringmuren. Målet var att visa upp en speciell del av den berömda ringmuren runt Visby innerstad.

Som du kan se är den norra muren betydligt lägre här. Den här biten har sedan länge kallats Lübeckerbräschen. Det finns tre huvudspår om vad som hänt på denna plats.

A. Visby anfölls 1525 av lübeckarna. Den folkliga traditionen berättar att muren revs ner. Det har vid muren hittats ett stort antal pilspetsar vid arkeologiska utgrävningar. Vid samma krigiska tillfälle brändes stora delar av Visby och kyrkor och kloster plundrades.

B. Andra är mer inne på denna ”sanning”. Ett sadeltorn som fanns på sträckan rasade och drog med sig en del av muren. Eftersom muren här ligger på ett sju meter djupt lerlager så orsakade det att grunden rörde på sig.

C. De har vid grundliga undersökningar kommit fram till att vissa murpartier tycks ha uppförts under stor brådska. Fanns ordet ackord redan då? Rör vi oss i nutid med ett medeltidsord? Ack ja den som vet. 😉

Så här ser det ut från insidan. Vi befann oss denna vackra novemberlördag (12/11) en bit upp på Silverhättan. Det är inte så dumt att tanka energi och samtidigt få njuta av sol, hav, höstfärger och en dos historia. Allt helt gratis.

Kauparveröset

När vi var på väg till Fårö såg jag skylten med namnet som jag kände igen från mina timmar med research. På hemvägen, på rätt sida väg 148, körde vi in på grusvägen och passerade ett par bostäder innan vi några hundra meter längre in på skogsvägen kunde parkera ”Den lilla blå”.

Vi ögnade igenom texten på informationstavlan som berättade att vi befann oss vid Kauparve i Lärbro socken. Vi var där för att beskåda den utgrävda bronsåldersgraven Kauparveröset.

På hela Gotland finns det över 1 300 bronsåldersrösen och ca 400 är riktiga storrösen. På norra Gotland, som vi befann oss på, är de ofta gjorda av kalksten. Kauparve tillhör den gruppen. En gång i tiden var röset ungefär 3 meter högt och 18 meter i diameter.

Det gjordes här arkeologiska undersökningar 1941 och 1948 samt 1967 då röset totalundersöktes och murarna frilades. De konstaterade att det har byggts i olika omgångar. Längst in fanns en tornliknande konstruktion av staplad kalksten. I mitten hittades två stenkistor med skelett efter tre personer och några gravgåvor i brons. De stötte sedan även på fler gravar från järnåldern.

Söder om röset finns en kista av resta kalkstenshällar. Kanske var det platsen där de offrade till de döda inne i röset?

En intressant tidsresa i en intensiv julivärme, där vi inne i skogen upplevde det som om luften stod helt stilla. Tyvärr gjorde WordPress det också för en stund sedan. Trots att jag sedan mitten av oktober vidtagit privata åtgärder.

Sankt Per och Sankt Hans

Nedanför klintkanten låg för väldigt länge sedan Visbys äldsta träkyrka. Det var också en hednisk offerplats. Vid arkeologiska utgrävningar har en gravsten med inskriptioner från 1070 påträffats.

Förr bodde många tyskar i Visby. För medlemmarna i den tyska församlingen byggdes därför Sankt Per i mitten av 1100-talet. Kyrkan beskyddades av aposteln Petrus, en av Jesu lärjungar.

Köpmännen ökade rejält till antalet när handeln i Visby blommade som mest. I början av 1200-talet byggdes kyrkan om. Ändå räckte inte kapaciteten till. Nästa steg blev att bygga Sankt Hans kyrka strax norr om Sankt Per. De två kyrkorna hade en gemensam vägg och var delvis hopbyggda. Denna teknik var en ovanlig lösning. Både då och nu.

Ursprungligen var den nya kyrkan en församlingskyrka för gotlänningarna. Sankt Hans kyrka beskyddades av skyddshelgonet Johannes Döparen.

Undra när porten murades igen?

Runt år 1300 utvidgades de två kyrkorna ännu mer och blev till slut sammanbyggda och därmed Visbys största kyrka.

Efter reformationen på 1520-talet hölls här den första lutherska gudstjänsten. Under 1530-talet revs kyrkorna. Orsaken skulle vara att de var ett hot mot Visborgs slott. Kanske skulle en fiende placera kanoner i tornet och beskjuta slottet. Under 1700-talet utnyttjades ruinerna som stenbrott.

Om du blir fikasugen och befinner dig i närheten föreslår vi en fika på Sankt Hans café. Är det skönt utomhusväder ska du naturligtvis slå dig ner vid ett av utomhusborden. Njut av dryck och ätbart och låt dig en stund förflyttas flera århundraden tillbaka i tiden.
Varför heter det inte Sankt Pers café? Lottade ägarna med två vikta lappar? Fuskade någon? Jag tror inte det. Platsen på andra sidan ”bilden” heter Sankt Hansplan. Där ligger också den större gatan S:t Hansgatan. Men det finns även en S:t Pers gränd bakom ruinerna. Där fick du gratis påtår. 😉

Kulturlandskap från järnåldern

Vi var kvar i Buttle socken och hade precis besökt de två mäktiga bildstenarna i ”Änge i Buttle”. Nu klev vi över stättan för att få en inblick i det välbevarade kulturlandskapet från järnåldern. Detta område är mycket rikt på fornlämningar.

Både under början av 1900-talet och 2000-talet har det gjorts åtskilliga undersökningar. När det gäller det sistnämnda är det Uppsalas Universitet Campus Gotlands som stått för ”grävandet” och undersökandet av husgrunderna. Givetvis i samråd med experter.

Vi vände vid det liggandet trädet och hoppade balansakten över vattnet. Aprilsnöandet och den kyliga vinden lockade inte längre. Däremot hägrade något varmt som fanns i en termos hos ”den lilla blå”.
Undra om han är solo eller har en date? 😉

45. Gothem kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Gothems kyrka från 1200-talet är en av de största kyrkorna på Gotland. Många håller den också som sin personliga favorit.

I mitten av artonhundratalet slog åskan ner och förstörde tornet som då var fem meter högre. En av Gotlands största klockor hänger i tornet och är sedan många år uppskattad för sitt vackra ljud. Vi hade gärna lyssnat och njutit av det.

En känsla av rymd är det första som slår emot oss när porten öppnas till den sevärda kyrkan.

Dags att bjuda på ett votivskepp. Order votiv betyder tillbedjan. I ganska många kyrkor har vi stött på skepp/fartyg. Skeppen är skänkta till kyrkan som en förbön.

Dopfunten som är gjord av trä är från 1741.

Vår gissning är att det rör sig om en bevarad glasbit från den gamla träkyrkan som fanns på 1100-talet.

Den som uppskattar vägg, valv och takmålningar kommer säkert att stanna länge och detaljstudera utbudet i Gothem kyrka.

På norra väggen finns en bård med märkliga månadsbilder. Långhusets valv är dekorerad av örnar, eldsprutande drakar, riddare med lans och mycket mer. Jesus barndom och Passionshistorien skildras.

Kristoffer som bär Kristusbarnet. Flankerad av påve och Muhammed samt eremiten med brinnande fackla. En propagandabild mot den romersk-katolska kyrkan.

Överallt är det mycket att ta in. Kyrkan är värd ett återbesök. Undra om det går att beställa en klockringning. 😉

Altaruppsatsen av gotländsk sandsten skänktes 1689.

Detaljbild på altaruppsatsen.

Fynd från arkeologiska utgrävningar. (Det fanns fler montrar)

Korbänken från 1300-talet är ett mästerstycke av gotländsk träsnidarkonst.

Tänkvärda ord:
”Käre Gud, när du låter det regna hur vet du hur länge det ska hålla på?”
Tommy (Barn skriver till Gud)