Kungens sal

Äntligen var det förra helgen dags för årets första längre biltur. Elva mil blev det totalt. De två sista km ner till naturreservatet Mullvalds strandskog består av lite ”rallykörning” mellan groparna i skogsvägen. Eftersom vi aldrig fick något möte var det inga problem.

Den strandnära naturskogen ska vara en av Gotlands mest värdefulla när det gäller artrika och fina naturmiljöer. Strandskogen växer främst på flygsand. Men en dag i mars var naturligtvis inte chansen stor att vi skulle få möte med en stilettfluga eller en värmeälskande gräshoppsstekel. Inte heller såg vi smedbocken som är en av Sveriges största skalbaggar och kan bli upp till 6 cm lång. På den fronten fick vi istället glädja oss åt en citronfjäril. Annars kan jag berätta att man på platsen har hittat baltisk stilettfluga, som inte finns på någon annan plats i hela världen. Mäktigt.
Vårt personliga etapphuvudmål denna lördag var högst kungligt. (Se skylten till vänster.)

Men givetvis kunde vi inte låta bli att njuta av havet och kusten. Därför blev det ett par avstickare ner till stranden.

Vi insåg att detta måste vara en härlig plats en varm sommardag. Kanske lite mer lagom med folk och lättare att hålla reda på småbarn. Fiskeläget Sjaustru ser du också på bilden.

Visst är det coolt att mitt inne i tallskogen stöta på ett inlandsraukområde. Ungefär som att John Bauer varit framme och skapat en trolsk miljö med sin magiska pensel. Kungens sal är det vanligaste namnet, men länsstyrelsens text nämner även namnet Rikssalen.
Välkommen in bloggbesökare. Betrakta konstverken av hård revkalksten och använd din medfödda fantasi. Vilka djur ser du? Gubbar eller gummor? Fantasin har inga skarpa gränser och regler.

På den understa bilden tycker vi det skulle kunna vara ”Bergakungen” själv som njuter av vårsolens värmande strålar.

Det här borde vara det innersta. Det vill säga ”Kungens sal”.

Om jag tvekade ytterst lite på förra bilden är jag stensäker här. Givetvis är det ”Fotografens fru” ❤

24 tankar på “Kungens sal

    • Det var spännande att äntligen få se platsen. Vi lyckades köra vilse för två år sedan. Då tog vi inte hjälp av någon kvinnlig röst i mobilen. Vi insåg vid det här tillfället att vi då körde ner för tidigt. När vi äntligen tog oss upp till asfaltväg hade vi inte lust att åka mer på fler guppiga skogsvägar.
      Kram, Bosse

      Gillad av 1 person

  1. Åh, tack så mycket för denna mycket trevliga skogspromenad tillsammans med er och naturens egna väsen. Visst ser jag figurer av olika slag. På den första, stående bilden med de mossiga stenarna ser jag en hund som ligger högst däruppe och tronar, tror det är en pekingese. Nästa bild är ett lite större djur som blivit trött och måste vila hakan mot en sten. På nästa bild ser jag ett djur med mycket spetsig nos. Sedan ser jag en hund som ligger lite hopkurad och myser. Och visst är det Bergakungen själv på nedersta bilden. Mest ser jag hundar … undrar varför 🙂
    Tack för denna trevliga promenad. Vi har just kommit in från en promenad i solen och … jag såg minsann en hund på den promenaden också … en liten röd hund.

    Kram och fortsatt fin onsdag på öjn!

    Gilla

    • Jag såg också mest hundar. Kanske rör det sig i ditt fall om någon söt röd hund som har något med spelet att göra. Det måste vara extra mysigt att gå ut på hundpromenader när vädret och ljuset går åt det ”rätta” hållet. Ingen större risk för att halka omkull. Men vi vistades en hel del i lera under gårdagens utflykt. Mest lerigt var det för ”Den lilla blå”. Ändå måste jag säga att han är en tålig blå sak. Hoppas han fortsätter med det. 😉
      Kram, Bosse

      Gilla

  2. WOW! Vilken fantastisk plats! Härlig promenad dit och ett häftigt ställe att gå runt och studera och fundera kring alla raukar med sina specielle utseenden!
    Aldrig ens hört talats om!
    Kram

    Gilla

  3. Så intressant plats. Jag trodde också bara raukar fanns strandnära men tydligen inte. Kul att få hänga med hit. Ja, att det är din fru råder det i alla fall ingen tvekan om 😉

    Kram

    Gilla

    • Det finns en hel del likheter med den långsmala grannön. Men när det gäller variation och smultronställen tycker jag storebror överglänser Öland. Sedan har båda öarna lite mer trista transportsträckor om man väljer de större vägarna. En fördel från april-oktober, jämfört med fastlandet, är dikeskanterna. Eftersom det inte saltas på Gotland kan vi glädjas åt väldigt vacker och variationsrik blomning vid dikeskanterna. Mest njutbart för den som INTE sitter vid ratten. På vintern håller vi oss mest i Visby. Jag rekommenderar varmt en resa hit. Hoppas ön får vara svensk många hundra år till.

      Gilla

  4. Gör ett nytt försök. Helt makalöst vackert! Jag visste inte att det fanns raukar inne i skogen. Här får fantasin verkligen spelrum. En plats jag bara valt att besöka dagtid. Kram

    Gilla

  5. Så härligt att era bilturer är igång igen. Så trevligt när man får följa med. Fina promenadstråk och vackert. Häftigt med alla raukar som får fantasin att skutta igång åt alla möjliga håll.

    Gilla

  6. Vilken fin utflykt det blev och bra väder hade ni också. Men stackars bil, den hade inte kul – ”rallykörning längs skogsvägen”. Och så hittade du Raukardrottningen i Kungens sal :-). Kram Anne

    Gilla

    • Vi missade nerfartsvägen två år tidigare. Nu var det bättre väder. ”Den lilla blå” har inget att välja på. Visst händer det att han muttrar om att det nästan alltid var asfaltsväder på Österlen. 😉 I fredags fick han ”bekänna färg” på en ny guppig väg. Viktigast är att slippa möte. Sedan att vi vid hemkomsten parkerar ”Den lilla grå” får han stå ut med. 🙂
      Smart av dig. Hoppas jag inte blir anklagad för stöld med tanke på att jag smugglade med henne hem. 😀
      Kram, Bosse

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s