
Äntligen var det dags för årets första morgonpromenad i Visby.

Det är ett helt annat ljus vid den här tidpunkten på morgonen. Blir därför mycket skuggor på bilderna. Men det kan också vara stämningsfullt.

Strax innan vi gick in genom S:t Göransporten hörde jag någon som sjöng en morgonsång. Först gick tankarna till något yngre barn som skojade till det. Så var det inte. Långt upp i ruinen satt en duva och sjöng med sin vackraste stämma.

Scillan syns lite överallt. Trivs den kan det bli vackra stora blå vårmattor under några veckor.

Från naturens konstverk till människans konstverk. Kanske kommer jag att ta hjälp av google för att läsa mer om galleriet.

Under den här tidiga morgonpromenaden låg istället tonvikten på att njuta av trakten innanför medeltidsmuren. Därför la vi ingen energi på att vika vänster och ta reda på mer om det stora gamla huset. Tids nog…

Samma sak här. Visst undrade jag under några sekunder om det var Anders eller Laila Bagge? 😉



Det är roligt att studera skuggorna. Eftersom vi lagt in en bild som heter ”Bilen i väggen” borde den ovan heta ”Trädet i huset”.

Här finns det fåglar som både är levande och mindre levande. Den på taket är säkert uppstoppad. 😉

Vem vet? Kanske har Fred Åkerström (1937-1985) vid något tillfälle vaknat upp någonstans här i Visby? Den underbara ”Jag ger dig min morgon”, som vi lånat som bloggrubrik, finns på albumet ”Två tungor” och släpptes 1972. I år är det alltså hela femtio år sedan. Vart tar tiden vägen?

Vilken skön start på en solig vårsöndag. Vi hoppas du bloggbesökare får en fin dag. ❤