Längst ut på Östergarnlandet…

… ligger Sysne fiskeläge med en välbyggd hamn från mitten av 1950-talet.

Ett tjugotal bodar, som är uppförda mellan 1930 och 1960-talen, ligger tjusigt på rad med kortsidorna mot vattnet.

Det är kul att ibland leka med var fokus på objektivet ska läggas.

Svårt att låta bli att ta med en speciell detalj som sticker ut.

6 st yrkesfiskare och ett tiotal husbehovsfiskare var verksamma här i början av 1970-talet.

I en av bodarna finns ett litet museum med fiskredskap.

Nu var det dags för oss att cykla ut på Sysneudd och njuta av det glittrande havet.

Sysneudd

Tidigt en morgon lyfte vi av cyklarna från bilen och började trampa iväg. Platsen var en udde på Östergarnslandet.

Utan att tänka framåt på de gropiga uppförsbackarna tillbaka, kunde vi inte låta bli att ”studsa” ner så nära havet som vi kunde komma.

Påminner en hel del om små miniraukar.

Minns inte just nu i 30 graders värme, både inne och utomhus, om detta var andra eller fjärde vägen som vi cyklade ner. Däremot kommer jag ihåg att varje avstickare från grusvägen runt udden var värd ett besök. Till höger glittrade stranden i solskenet vid populära Sandviken.

Undra hur många av Gotlands alla gamla kvarnar som är omgjorda till bostad? Antagligen rör det sig här om en sommarbostad. Jag hade gärna ägt och haft en sommarbostad i en fyr eller kvarn. Självklart måste den ha havsutsikt. Nu ska jag inte mala vidare på det fantasiämnet. 😉

Jag uppskattar dessa utmärkelser och tävlingar. Tror de fyller en stor funktion av flera anledningar. Svetsar samman sockenborna är ett av dem. Påminner mig om när vi bodde nära Österlen. Där växte hösttillställningen ”Österlen lyser” och Ystad ville gärna vara med och leka. Trots att staden inte ligger på Österlen, som kanske många tror.

Jag tror Solveig föredrar detta mysiga hus framför fyr och kvarnalternativ. Tänk vad nära vi skulle ha när vi hälsade på varandra. 😉

Salepsrot och blåeld tycks trivas tillsammans.

Finns det någon bloggbesökare som kan namnet på den blå fina växten/blomman?

Nej. Det ska inte bli en följetong, att det finns med kossor i blogginläggen. Det råkade bara bli så när jag valde dagens blogginlägg. Minns att jag valde en ”snabbare växel” på cykeln. Ville gärna hinna förbi innan de tog över färdvägen. Eftersom jag inte talar deras språk var jag inte sugen på att diskutera trafikregler. 🙂

En kort sammanfattning:
En sevärd udde där jag dock saknade ett hav av blåeld, som jag hade riktat in mig på i planeringen.

Nostalgibesök som väckte minnen till liv


Vi körde ner från Grogarnsberget och nådde havet och hamnen. Vi parkerade bilen framför den välkända Hamnkrogen.

Vårt mål handlade inte om måltider utan om ett efterlängtat återbesök.

Herrvik fiskeläge kommer alltid att ha en speciell plats i mitt Gotlandshjärta.

Strandbodarna är resta mellan 1700 och 2000.

Herrvik hamn är en levande hamn med yrkesfiskare. Även om de inte är många till antalet. Hamnen har moderniserats flera gånger. Vågbrytare uppfördes i slutet av 20-talet. På åttiotalet försågs hamnen med djuphamn och en fritidsbåtshamn. Under samma årtionde var hamnen Gotlands största med sina omkring 30 verksamma fiskare.

Inläggets detaljfoton är denna gång få till antalet. 😉

De röda bodarna ner mot hamnen lär vara de modernaste. Men våra favoriter ligger på ”högre plan”.

Måste nämna att under 1890-talet var Herrvik fiskeläge en glansperiod för laxfiske. Det har också funnits en lotsplats här under åren 1885-1928. Kärt barn har många namn. Tidigare hette fiskeläget Herrevik och Junkershamn efter det fiske som bedrevs av herremän från trakten.

Bildkvalitén höll inte högsta klass på det omslag som jag ville ha på min tredje bok. Därför blev det inte ”scillahav”, vanligt blått hav, gammal grind och annat smått och gott från Gislövshammar på Österlen. Nu tre år senare är jag glad för det. Detta omslag stämmer mycket mer överens med innehållet i boken. https://gotlanduppochner.com/kop-bok-bocker/