Elimkapellet i Katthammarsvik

Om möjligheten finns brukar jag köra långsamt när jag kommer till en plats på Gotland.
Vi körde in på en gata i Katthammarsvik och sökte oss ner mot havet. Då såg jag ett hus på vänster sida, en bit in på en tomt, som kunde vara ett kapell. Jag bad Solveig att påminna mig om att vi skulle kolla upp det på tillbakavägen. Gotlanduppochner har en kategori som heter KAPELL.

Visst hade jag rätt. På vägen tillbaka stannade vi till och såg att det var ett kapell som det stod Elim på.

Den här gången var det tomt och låst när vi körde fram. Men jag läste på helagotland att för några år sedan, närmare bestämt en septemberdag 2018, hade det varit fullsatt här. Då firade man att det var exakt 150 år sedan församlingen bildades.

Från början hette församlingen Östergarns baptistförsamling. När de samlades och firade gudstjänst på 1860-talet, och de kommande 60 åren, gjorde de det i olika hem.

I november 1929 invigdes detta kapell och fick namnet Elim. Intresset för bistånd och mission samt ett aktivt barn- och ungdomsarbete är fortfarande viktiga punkter för Elimförsamlingen.

En idyllisk hamn på Östergarnslandet

Vi tog oss en sväng ner till hamnen i Katthammarsvik på Östergarn. En socken med 333 st inskrivna invånare, efter senaste redovisningen, när 2021 var till ända.

En härlig bensträckare med ett smakprov av våren 2022. Jag känner mig som en lycklig gäst på denna plats på jorden. Mörka tankar stänger jag in ett tag i ett hemligt inre rum. Då tänker jag inte ens på att vi befinner oss i mitten i Östersjön och har nästan lika långt till fastlandet som till Lettland.

Huset till höger heter Annas Nöje och är dubbelt så brett som långt. Syftet ska ha varit att det därmed uppmärksammades mer från Katthammarsvik. En annan gång ska vi berätta om husets historia.

Ön där ute är Östergarnsholm. Där ska finnas minst en fyr och lämningar av flera andra. Ingen människa bor på ön, men ett fåtal gutefår går på bete. Under sommartid går det att åka båt dit (under normala år).

Vi såg inte så många människor under vår promenad. Men det stod en hel del bilar på den stora grusparkeringen. De flesta satt säkert inne och njöt av en lördagslunch på Katthammarsviks Rökeri. I en bok som jag har framför mig står det att familjen Jacobsson har drivit rökeriet sedan 1943 och det nu är tredje generationen som förvaltar arvet. När det passar någon gång ska vi gå in i butiken och handla med något gott hem.

Omslagsfoto

För tredje året i rad har vi gjort en almanacka om vår tid på Gotland. I 2022 års kalender är omslaget från en tidig cykeltur på Sysne Udd på Östergarn. Här har vi vikt av en bit från det glittrande havet.
Detta är också tredje företaget som vi köpt ifrån. Vi var inte nöjda med de två andra. Nu valde vi ett svenskt och bara att se röda dagar kändes gemytligt och hemma. ❤ Betydligt tydligare siffror överlag. Snyggare format m.m. De kommer att få chansen nästa år också. Namnet? Ingen aning. Det finns ett ljusgrönt äpple med ett mörkare grönt blad som logga.

Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling.”
Oscar Wilde

Längst ut på Östergarnlandet…

… ligger Sysne fiskeläge med en välbyggd hamn från mitten av 1950-talet.

Ett tjugotal bodar, som är uppförda mellan 1930 och 1960-talen, ligger tjusigt på rad med kortsidorna mot vattnet.

Det är kul att ibland leka med var fokus på objektivet ska läggas.

Svårt att låta bli att ta med en speciell detalj som sticker ut.

6 st yrkesfiskare och ett tiotal husbehovsfiskare var verksamma här i början av 1970-talet.

I en av bodarna finns ett litet museum med fiskredskap.

Nu var det dags för oss att cykla ut på Sysneudd och njuta av det glittrande havet.

Sysneudd

Tidigt en morgon lyfte vi av cyklarna från bilen och började trampa iväg. Platsen var en udde på Östergarnslandet.

Utan att tänka framåt på de gropiga uppförsbackarna tillbaka, kunde vi inte låta bli att ”studsa” ner så nära havet som vi kunde komma.

Påminner en hel del om små miniraukar.

Minns inte just nu i 30 graders värme, både inne och utomhus, om detta var andra eller fjärde vägen som vi cyklade ner. Däremot kommer jag ihåg att varje avstickare från grusvägen runt udden var värd ett besök. Till höger glittrade stranden i solskenet vid populära Sandviken.

Undra hur många av Gotlands alla gamla kvarnar som är omgjorda till bostad? Antagligen rör det sig här om en sommarbostad. Jag hade gärna ägt och haft en sommarbostad i en fyr eller kvarn. Självklart måste den ha havsutsikt. Nu ska jag inte mala vidare på det fantasiämnet. 😉

Jag uppskattar dessa utmärkelser och tävlingar. Tror de fyller en stor funktion av flera anledningar. Svetsar samman sockenborna är ett av dem. Påminner mig om när vi bodde nära Österlen. Där växte hösttillställningen ”Österlen lyser” och Ystad ville gärna vara med och leka. Trots att staden inte ligger på Österlen, som kanske många tror.

Jag tror Solveig föredrar detta mysiga hus framför fyr och kvarnalternativ. Tänk vad nära vi skulle ha när vi hälsade på varandra. 😉

Salepsrot och blåeld tycks trivas tillsammans.

Finns det någon bloggbesökare som kan namnet på den blå fina växten/blomman?

Nej. Det ska inte bli en följetong, att det finns med kossor i blogginläggen. Det råkade bara bli så när jag valde dagens blogginlägg. Minns att jag valde en ”snabbare växel” på cykeln. Ville gärna hinna förbi innan de tog över färdvägen. Eftersom jag inte talar deras språk var jag inte sugen på att diskutera trafikregler. 🙂

En kort sammanfattning:
En sevärd udde där jag dock saknade ett hav av blåeld, som jag hade riktat in mig på i planeringen.

Nostalgibesök som väckte minnen till liv


Vi körde ner från Grogarnsberget och nådde havet och hamnen. Vi parkerade bilen framför den välkända Hamnkrogen.

Vårt mål handlade inte om måltider utan om ett efterlängtat återbesök.

Herrvik fiskeläge kommer alltid att ha en speciell plats i mitt Gotlandshjärta.

Strandbodarna är resta mellan 1700 och 2000.

Herrvik hamn är en levande hamn med yrkesfiskare. Även om de inte är många till antalet. Hamnen har moderniserats flera gånger. Vågbrytare uppfördes i slutet av 20-talet. På åttiotalet försågs hamnen med djuphamn och en fritidsbåtshamn. Under samma årtionde var hamnen Gotlands största med sina omkring 30 verksamma fiskare.

Inläggets detaljfoton är denna gång få till antalet. 😉

De röda bodarna ner mot hamnen lär vara de modernaste. Men våra favoriter ligger på ”högre plan”.

Måste nämna att under 1890-talet var Herrvik fiskeläge en glansperiod för laxfiske. Det har också funnits en lotsplats här under åren 1885-1928. Kärt barn har många namn. Tidigare hette fiskeläget Herrevik och Junkershamn efter det fiske som bedrevs av herremän från trakten.

Bildkvalitén höll inte högsta klass på det omslag som jag ville ha på min tredje bok. Därför blev det inte ”scillahav”, vanligt blått hav, gammal grind och annat smått och gott från Gislövshammar på Österlen. Nu tre år senare är jag glad för det. Detta omslag stämmer mycket mer överens med innehållet i boken. https://gotlanduppochner.com/kop-bok-bocker/