Så länge vi satt inne och såg ut genom fönstret blev vi lurade. Vi trodde att det inte bara var soligt utan också varmt…. Sedan lyssnade vi till vinden och insåg att det blåste rätt friskt. Alltså gällde det att klä sig varmt innan vi gav oss iväg till Åhsbergska hagen.

Ganska snart dök rubriken upp i mina tankar. Solen skapade verkligen mönster i naturen, som ett inslag i en väv.

Det fanns en liten aning av vår i luften trots att det bara var den artonde februari. Åtminstone kändes det så när vi lyssnade på fåglarna.

Murgrönan är allestädes närvarande i Åhsbergska hagen. Den skapar en speciell känsla där den klättrar omkring, både högt och lågt.

Vi såg både vandrare och andra fotografer. Lite avundsjukt konstaterade vi att fågelfotografens kamera höll en helt annan klass än vår.

Efter en stunds letande så fanns de plötsligt där, årets första blåsippor. Nåja, det får väl erkännas att vi inte blev först i år heller. Har sett flera bilder med gotländska blåsippor på Instagram. Inte blev skärpan något att skryta med, men man kan ju undra vad det är för en figur vars skugga syns tydligt på blåsippsbladet.

Efter ett tag längtade både jag och Bosse efter att få komma in och värma oss. På väg hem över gården kunde jag inte låta bli att fota snödropparna. Dessa tuffa blommor som inte bryr sig om varken snö eller kyla. De bara vet när det är dags för dem att blomma ut och sprida vårkänslor till oss frusna människor.