Otto och hans halvbröder

Jag har alltid haft ett stort behov av att bo nära havet. Vill gärna uppleva all dess skiftningar i humör och färgnyanser.

Därför fanns ständigt saknaden, när jag bodde i trakter alltför långt ifrån möjligheten att nå havet, när det exempelvis blåste till rejält. Som barn var det som ett spännande äventyr när pappa tog mig med i bilen till Grötvik utanför Halmstad, när det var ”busväder”. Var inte mamma med brukade vi gå ut på piren en sväng, där det nästan alltid fanns andra nyfikna betraktare.
Som vuxen har jag tagit bilen till platser nära våra bostäder, där det varit rejäl sjö. Ibland har det känts i bilen som den ska lyfta iväg som ett flygplan. Tänker just nu på Kattvik utanför Båstad och Glommen norr om Falkenberg.

Ser inte den vänstra svanen förskräckt ut? Eller njuter den av den extra duschen?

I nutid håller jag till godo med att hälsa på havet dagen efter ”stormens öga”. Därför fick jag lyssna till Otto i sovrummet under en ryckig ”sömnnatt”. Vem bestämmer namnen? Vad kommer den på P att heta? Två saker vet jag. Den kommer inte att heta Per och allt går nästan att googla. Jag önskar dig bloggbesökare en trevlig dag. ❤

Naturen i färg; vit

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Vi valde att börja med färgen vit för januari och februari. Tanken var förstås att vi skulle kunna ta några läckra bilder med snö, men så har det inte blivit. Den snö som kommit här i Visby har smält bort lika fort som den kommit ner.

Första fotoutflykten gjorde vi en blåsig januarisöndag. Varje gång vi går längs havet blir jag lika förundrad över att vi faktiskt bor här, på en ö, omgivna av Östersjön. Visst är havet vackert i sina många olika skepnader, men jag längtar inte direkt efter att ge mig ut på det. Speciellt inte när det blåser… Men fint skum blir det. Alldeles vitt!

Det sägs att svanar kan vara aggressiva. Som tur är har vi inte träffat på några av den sorten, än…

I Botaniska trädgården hittade vi den här lilla gulliga fjädern. Som på beställning låg den där. Alldeles vit!

Julros! En riktig skönhet! Blommar trots att det är både kallt och fruset. Det enkla kan också vara det vackraste.

Att hitta blommande rosor i januari hör väl inte till vanligheterna precis. Men, med den nya bloggkategorin i tankarna blev vi glatt överraskade när vi fångade in den här på bild.

Snöbär. Barndomsminnen poppar upp. Där jag gick av skolbussen fanns en trädgård och vid gränsen ut mot gatan växte just snöbär. Såklart att jag, och de andra som hoppade av vid samma hållplats, tryckte på några snöbär varje dag den tid på året då de fanns. Vem kom på idén? Ingen aning… men ser, när jag googlar, att bären även kallas smällbär eftersom de spricker med ett puffande ljud när de kläms ihop.

Snödroppar. Känns en aning oroande att snödropparna nästan har blommat klart fast det fortfarande bara är februari. Det latinska namnet betyder ”växa vid snö”. Det behöver våra snödroppar på Gotland inte göra i år.

Tusensköna. En av tusen… eller hundratusen… Kanske är det så att man måste fånga bara en för att verkligen kunna se hur vacker den är.
Den som vill slippa tandvärk under resten av året ska äta upp de tre första tusenskönorna man ser på våren (enligt gammal folktro).
Det fungerar dessvärre inte här för vi har haft blommande tusenskönor hela vintern, så vilka är vårens tre första? Hursomhelst, tusenskönor ska man inte förakta. De har medicinska egenskaper och har länge använts inom folkmedicinen.

Utanför en läckert blå dörr i Visby hade någon ställt ut en kruka med vita hyacinter. Tack för det!

Som vi väntat, inte bara på att kunna fota snö, frost eller is utan även på intensivt blå himmel med fantastiska vita moln. Kanske skulle vi inlett bloggkategorin med färgen grå istället. För årets två första månader har bjudit på många nyanser av grå himmel, grått hav och grått regn.
Så blev det till slut en solig fredag! Någonstans där uppe på himlen skymtar några cirrusmoln eller fjädermoln.

… mars/april… snart är det dags att ge sig ut och fota en ny färg.
Vilken? Det avslöjas i slutet av april. 😉
Text och foto: Solveig Lidén

Ps. Tjugoåttonde februari, så här alldeles i slutet av den kortaste månaden, vaknade vi och såg ut över en helt vit gård. Vid bilen fångade jag in spåren av någon som passerat i den orörda snön. Några fler bilder blev det inte… för när vi kom ner till Almedalen kunde vi bara konstatera att det inte alls var lika vitt där. Det blev iallafall en snöbild till sist… Ds