Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Solveig hade tur när hon fick med framvingens ögonfläck. Sandgräsfjärilen brukar nämligen så fort den satt sig tillrätta dölja fläcken.
Sandgräsfjärilen är en mycket säregen fjäril när den dyker upp. Den snabba knyckiga flykten går tätt över marken och avslutas abrupt när den plötsligt sätter sig för att nästan spårlöst försvinna mot underlaget.
Arten är utbredd på hela Gotland inklusive Karlsöarna. Den är även en av få dagfjärilar som är bofast på Gotska Sandön. Sandgräsfjärilen förekommer på öppna solvarma marker med sparsam växtlighet. Den är markbunden och är förtjust i att vila på varma vegetationsfria ytor. Hanarna patrullerar sina revir med en defensiv attityd.
Den är medelstor med sina 36-45 mm och kan ses från slutet av juni till mitten av september.
Vi är tämligen säkra på att detta är en kålfjäril. Men det är inte helt lätt att skilja den från sin mindre släkting rovfjärilen. Den mörka framvingespetsen hos kålfjärilen löper betydligt längre ner längs vingens ytterkant.
Hur skiljer man på könen? För det första. Undersidan är lika hos könen. Men de två svarta fläckarna på framvingens ovansida saknas hos hanen. Honan är dessutom en av våra större dagfjärilar.
Arten är vanlig på hela Gotland. Undantaget skulle vara tät skog. Vanliga platser är trädgårdar, öppna landskap, vägkanter och lusernfält. Flygtiden är uppdelad i två, ibland tre generationer. Ofta går den att se från maj till september. Jag ser den ofta när jag är ute och cyklar.
Larven kan tyvärr orsaka stor ekonomisk skada i viktiga odlingar.
Ps. Imorgon klockan 9:00 får jag inte glömma bort att trycka iväg ett inlägg med fyra foton från Almedalen. Din uppgift är att koppla ihop dem med återstående fyra månader. Välkommen då. Nu ska jag återgå till att fixa med kvalet till korsordsmästerskapen. Ska bli spännande att den 30:e november få reda på vem som är Mästarnas Mästare. 🙂
Stormen Malik håller fortfarande sitt grepp över Gotland när jag skriver det här… Vi hoppas på att det snart har stormat klart, för nu känns det som att det räcker med starka vindar för ett bra tag framöver…
Södra Hällarna är ett populärt utflyktsmål. Vi har cyklat och promenerat här flera gånger i olika väder. Förra söndagen var det grått, men relativt lugnt eftersom den förra stormen dragit förbi.
Vattnet porlade friskt i den lilla bäcken, men runtom och till och med mitt i, hade naturen skapat sina egna konstverk.
Alla träd, buskar och grässtrån m.m. var glaserade med is.
De lite mer modiga tog steget över bäcken och fortsatte vidare. Själv vände jag och gick tillbaka samma väg som jag kommit.
Längtar och väntar på att få återvända och fotografera den ljuvliga blå färgen då bergskrabban står i full blom här nere… Skönt att veta att det kommer att bli vår igen om vi bara håller ut…
För några veckor sedan upptäckte vi att det fanns en plats på Södra Hällarna där flera fågelmatare var utplacerade och det var full aktivitet runtom dem. Vi bestämde oss för att återvända med kameran.
Sagt och gjort. Förra helgen blev det en tripp till Södra Hällarna igen. Även denna gång fanns en hel del olika fåglar runt de utplacerade godsakerna. Jag koncentrerade mig på en domherre. Han var en av de få som satt stilla tillräckligt länge för att jag skulle hinna knäppa innan han var i luften igen. De andra tycktes stressa runt från den ena sidan till den andra…
Det är hanen som är vackert klarröd på bröstet. Snyggt med kontrasten mot det svarta huvudet, ryggens grå färg och de svarta stjärtfjädrarna.
Honan, längst till höger, var inte alls intresserad av att bli fotograferad. Jag tror att det är två bergfinkshonor som gör henne sällskap här.
Bosse stod tålmodigt och väntade på att vi skulle gå vidare. Det var ganska kallt men vi beslöt oss ändå för att vandra ner mot havet. Tur var det, eftersom det visade sig att stormen i kombination med vatten och kyla skapat fantastiska konstverk. Men, det får bli ett eget inlägg som redovisas nästa gång.
Södra Hällarna i södra Visby är ett relativt nytt naturreservat. Tidigare ”pangades” det här, när det var ett militärt skjutfält. Nu är det en härlig oas för alla som har en stund ledigt. Det bjuds året om på en rejäl panoramavy. 4 olika stora parkeringsområden skapar en variation, som vi skrivit om i tidigare separata blogginlägg.
”Så många bekymmer man förlorar när man beslutar att inte vara något, utan att vara någon.” Gabrielle ”Coco” Chanel
Det mycket populära kommunala naturreservat Södra Hällarna, strax utanför Visby, har vi skrivit om tidigare i några inlägg. Platsen som gick från att vara ett militärt skjutfält till att 2013 öppnas upp för betydligt trevligare aktiviteter.
Naturstigen är anpassad för barnvagnar, cyklar och rullstolar.
Det finns ett par möjligheter att slå sig ner en stund eller göra plats för möten på leden.
Hoppas kastanjerna återhämtar sig till nästa säsong.
En fototriss av rönnbär, salmbär och slånbär.
Vi passade på att njuta en extra stund. För ingen hade lust att sitta i bilen och hålla tummarna för att vi skulle kunna göra en vänstersväng den närmaste kvarten. Då föddes idén. Vi drar höger mot Vibble och rullar runt i rondellen. Smart Einsteinbeslut. 😉
Vi stack iväg en dryg timme innan vi skulle hämta lördagens matkassar, med avsikten att Solveig ville hitta och ”macrofota” de blå juvelerna som skulle finnas på Södra Hällarna.
Ut mot klintkanten breder de öppna hällmarkerna ut sig och där går det just nu att njuta av exempelvis bergskrabba.
För oss som är fastboende på ön är det häftigt att veta att den bara finns på Gotland och Öland. Annars förekommer den närmast i Spanien och Sydfrankrike.
Bergskrabban har en vedartad jordstam som fixar frysningsrörelserna under vintern.
Blomman har fyra ståndare, två längre och två kortare. Blomkronan är tvåläppig och frukten är en nöt som är innesluten i det femflikade fodret. Överkurs. Det mer ”avancerade namnet” på växten är Globularia vulgaris L.
”Runt midsommar” brukar blomningen vara som mest intensiv.
Fotnot: Imorgon eller ikväll funderar vi på att byta header. (Bilden längst upp på bloggen). Det var ett bra tag sedan sist. Hoppas vi hittar någon lämplig bild från inlägget, som dyker upp här imorgon.
Det tidigare militära skjutfältet har blivit en oas för många och är numera ett populärt naturreservat, med tillgänglighet för cyklar, rullstolar och barnvagnar på de packade naturstigarna.
Det finns fyra bra ställen att parkera bilen. I somras hade vi cyklarna med och kombinerade med att traska och klättra. Den här gången var det första gången som vi satte bilen vid den norra parkeringen. Lammen var ute, men det var bara Lamberth som ville vara med på bloggen. 😉
Hon hade högklint i ryggen.
Männen läste & tittade på gotlanduppochner i smyg, för deras sambos på hemmaplan hade starka åsikter om deras Novembertävlande. 😉
De två högre byggnaderna är kvarnen ”Plågan” och vattentornet i bakgrunden. Det är lätt att bli lurad av bilden. Det var rena turen att vi lyckades ta en folktom bild. Ofta vek vi av och traskade på hällmarkerna mellan de större stråken. Många rörde sig här i söndags i solen, som stundtals värmde och jag fick känslan av en annan årstid.
Solveigs ”kottbild” är min favoritbild i detta inlägg. ❤
Vi körde söderut i starkt solsken och hamnade bakom en ”snigel” i den intensiva söndagstrafiken. Framför oss blev himlen plötsligt mörk. Vårt utomhusfika började ”frysa inne”. Tillsammans bestämde vi oss för Gnisvärd hamn, för att vi skulle hinna fika utomhus innan ovädret satte stopp. Mest på grund av snigeln körde jag av vid första avfarten och in på en smal slingrande väg som leder till Gnisvärds skeppssättning, som varit med på bloggen. En skylt om jakt var placerad på gatan och ett jaktlag syntes längre fram. Med egen snigelfart kunde jag inte låta bli att titta. Avståndet var mindre än tre meter till det nyss skjutna djuret. De hade redan börjat lyfta i de bundna… innan jag passerat. Det finns på tok för många rådjur som korsar våra vägar denna säsong och har redan hänt olyckor på öjn. Stammen måste minskas. Mina tankar gick till vildsvinen som jag skrev om på andra bloggen. Där vakade en ängel över oss. ❤ Vi är glada för att vildsvin och älg inte finns på Gotland. Huggormar är också mycket sällsynta. För att inte tala om krokodiler, lejon och flodhästar. De är extremt sällsynta utanför min fantasi radier. 😉
Himlen var dramatiskt vacker över havet. Först gick jag ut och hade en förhoppning om att vi kunde sitta vid ett av borden i hamnen och hinna innan regnet kom. Sanningen var tvärtom. Det hade ösregnat lokalt här för en stund sedan, när vi haft soligt på Södra Hällarna. Bänken och bordet lockade inte längre. Det gick lika bra att sitta i bilen. Utsikten var densamma. Vi hade en fin novembersöndag och var tacksamma för att vi var friska.
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. 30 uppgifter, 30 frågor och 60 tabeller har min uppmärksamhet under den elfte månaden. 😀
Ps. Min bloggrubrik blev mycket bättre än jag tänkt mig. Det var inte alls meningen.
Vi som bor i Visby har nära till ett mycket tillgängligt naturreservat som tidigare varit ett försvarsområde. Tack vare att fler än 130 rödlistade arter har påträffats inom de 130 hektaren blev Södra Hällarna ett naturreservat 2014.
Här är bra skyltat och det finns rullstolsanpassade stigar. Själva hade vi med cyklarna.
Olika typer av ”vattenfordon”.
Solveig tyckte hon hade fått in en bra skärpa på fågeln, som satt på en gren högt upp i trädet. Just då kom den på att den inte ätit frukost.
Tänk om jag också hade vingar och kunde flyga ner till den lockande grusvägen längs Östersjön. Vid den här tiden på året borde den heta ”Den blå vägen”.
Söder ut tronar de 48 meter höga klipporna vid Högklint.
En suverän kombination i detta friluftsområde; cykel och två nyfikna ben. För ibland passade det bäst att låsa hojarna vid de svårforcerade sträckorna, som när vi…
… tog närbilder på nyponrosor, blodnäva och mycket annat, som inte får vara med i detta inlägg. Visst kan det ibland vara både effektfullt och vackert med suddiga foton?
Den starka vinden lämnar synliga framtidsspår och gör ingen hemlighet av varifrån den kommer.
Framför dig kan du skymta en kvarn som tidigare varit med i bloggen. Till höger på fotot syns vattentornet.
Svensk sommar när den är som bäst. ❤
gotlanduppochner 