Jag har alltid haft ett stort behov av att bo nära havet. Vill gärna uppleva all dess skiftningar i humör och färgnyanser.

Därför fanns ständigt saknaden, när jag bodde i trakter alltför långt ifrån möjligheten att nå havet, när det exempelvis blåste till rejält. Som barn var det som ett spännande äventyr när pappa tog mig med i bilen till Grötvik utanför Halmstad, när det var ”busväder”. Var inte mamma med brukade vi gå ut på piren en sväng, där det nästan alltid fanns andra nyfikna betraktare.
Som vuxen har jag tagit bilen till platser nära våra bostäder, där det varit rejäl sjö. Ibland har det känts i bilen som den ska lyfta iväg som ett flygplan. Tänker just nu på Kattvik utanför Båstad och Glommen norr om Falkenberg.

Ser inte den vänstra svanen förskräckt ut? Eller njuter den av den extra duschen?

I nutid håller jag till godo med att hälsa på havet dagen efter ”stormens öga”. Därför fick jag lyssna till Otto i sovrummet under en ryckig ”sömnnatt”. Vem bestämmer namnen? Vad kommer den på P att heta? Två saker vet jag. Den kommer inte att heta Per och allt går nästan att googla. Jag önskar dig bloggbesökare en trevlig dag. ❤