Etikettarkiv: vårtecken

Att komma riktigt nära

Publicerad den av
21

Det finns många gemensamma nämnare mellan det som sker i mötet mellan kameran och naturen och det som sker i det sociala samspelet mellan oss människor.

För att få till en bra bild krävs det att jag tar mig tid att komma nära det som ska fotograferas. Det går inte att ha bråttom… Jag får oftast vända och vrida på kameran får att få till rätt vinkel. Jag behöver alltid göra mer än ett försök innan jag blir nöjd. Arbetet är inte ens klart när bilden finns på plats i kameran. Efterarbete återstår i bildredigerings-programmet. När bilderna väl har kommit dit gör jag ständigt nya upptäckter över hur bilden verkligen blev.

Tänk om vi kunde ha ett liknande sätt i vårt samhälle då det gäller våra möten med nya människor. I mötet människor emellan krävs också tid att lära känna varandra, möjlighet att närma sig varandra på olika sätt, nya chanser etc.

Alltför ofta får någon ingen chans att visa vem han eller hon är innan de snabbt döms ut.
Jag upphör aldrig att förvånas över vad som skrivs på nätet. Varför kan vi inte, en gång för alla, bestämma att det aldrig är okej att ge sig på en annan människa och vara elak?

Den här lilla skönheten hittade jag i gräsmattan på vår gård en av våra somrar här på Gotland. Den är inte stor och har ingen uppseendeväckande färg, så de flesta har förmodligen aldrig ens märkt att de trampat på den.

Svalörten däremot är det svårt att gå förbi. Den lyser upp hela gräsmattan med sin intensivt gula färg. Men vem kan avgöra vilken av dem som är vackrast? Är den finare bara för att den verkligen syns?

Jag längtar efter att få ge mig ut och hitta nya bilder. Våren har alltid varit och kommer alltid att förbli min favoritårstid.

Nu vet vi vart vi ska åka för att få träffa på bergskrabban. Dessa små rufsiga ”troll” som lyser upp marken i en förunderligt vacker blå nyans.

Om du tittar riktigt noga på bilden så hittar du ett hjärta. Det passar bra att avsluta med.
Vecka 7 är Vänliga veckan. Årets tema är ”Var vänlig mot någon som inte förväntar sig det”.

Låt oss ta den uppmaningen på allvar. Kanske kan vi göra vår värld lite mindre kall och dyster bara genom att göra en annan människa glad.

Påskromans längs Dalhemsån

Publicerad den av
25

För att slippa kånka på vårt fika tog vi kaffe med dopp, vid bordet intill parkeringen. Solen var framme, men vinden var kylig. Utsikten är Siltegårds vattenkvarn som byggdes under 1920-talet. Kvarnen ska ha ett välbevarat maskineri, men är inte i bruk. Jag läste att Dalhem socken har dominerats av vattenkvarnar sedan 1600-talet.

Vårt mål var att vandra den vackra leden längs Dalhemsån. Frågan var vilken av de två parallella promenadvänliga stigarna som vi skulle starta från? Vi bestämde oss för att gå över bron och ha störst chans att möta solen med ansiktet först.

Här var det inte tal om grenar i en ojämn markyta. Våra fötter tog tacksamt emot underlaget. Den kyliga vinden kom inte åt våra vinterfrusna kroppar. Väldigt snabbt kom vi in i en skön harmoni. Mysigt att följa ån. Ibland såg vi en längre sträcka framför oss. Men oftast skymde spännande krön sikten. Vi njöt återigen av blåsippor. Solveig gick och släpade på sin stativväska och gjorde sina avstickare. Det gjorde jag också med andra kameran. Helst när vi mötte medmänniskor i större grupper. 😉

Snöklockorna slapp närkontakt med macro.

På några ställen blev speglingarna i vattnet extra vackra.

Här anade vi extra sol och en öppning till höger.

Ett av många vårtecken, när man ser en bonde som sprider ut konstgödsel. Påskmolnen hade vi givetvis beställt innan. 😉

Längs med stigen finns det sittplatser att vila på, för dem som vill ha en paus av något slag. För de som vill grilla eller umgås i större sällskap finns det fler möjligheter vid vändpunkten.
Vi däremot gick över spången och påbörjade återfärden på andra sidan Dalhemsån. Härligt att höra porlandet. Se en fjäril. Studera myrorna i ”solstackarna” som inte hade påsklov. I de som låg i skugga syntes ingen verksamhet.
Dags att visa upp tre smakprov från Solveigs macroinsats.

Den första var en ovanlig nyans. I mitten en vitsippa. Nederst den vackraste bilden av de tagna på blåsipporna.

Vi uppskattade att det då och då dök upp skyltar med namn. Just denna ville jag gärna ha reda på. För att vara helt säker frågade jag en trevlig kvinna som berättade hur det låg till. Min förmodan var att det skulle dyka upp en liten sjö vid ”vändplatsen”. Istället visade det sig att jag stod framför den historiska platsen med namnet Häststund. Mitt i blåsipphavet.

Långt tillbaka i tiden gick bönderna i Dalhem, efter de långa sommararbetsdagarna, ner till Hästsund och badade (sundade) med sina hästar. Där har du förklaringen till namnet.
Långt tillbaka läste du kanske bloggrubriken. För i så fall kanske du undrar lite om valet av rubrik. Här kommer det lyckliga slutet.
Vi hade lämnat ”Den lilla blå” en dryg timme tidigare. Under tiden hade han mött ”Den lilla gröna” och en påskromans hade uppstått, som det bara kan göra mellan två små söta bilar. ❤
Det sved till i mitt hjärta när jag la in backen och…

Marsbilden 2020

Publicerad den av
16


Det här fotot är så bra när jag ser det på paddan. ❤  Djupet höjer helhetsintrycket. I almanackan blev det årets flopp. 😦  Nästa gång blir det inte en sådan här variant. Låt oss hoppas mars går fort. Så jag får vända blad i köket 😉 Samtidigt längtar jag efter att få uppleva detta live igen, i slutet av mars.

”Det var bättre förr när datorn var stor och stod kvar på jobbet när man gick hem.”
                                                                                                                Joakim Thedin

Vilken kontrast…

Publicerad den av
24

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

…mot hur det var för endast en kvart sedan.
Vi hade parkerat bilen på Hamnplan. Längs Strandvägen tog vi kort på det vilda havet. Kvinnorna som gick framför oss på promenadvägen skrattade till när de blev blöta av vattnet som stänkte över rejält över kanten.
Då passade vi på att snedda över mot Kruttornet. Nu var vi innanför den skyddande sjömuren och det var som att komma in i en annan värld. På den mysiga gränden såg vi några fina rosor som överlevt vintern.

Det gnisslade till i grinden när vi öppnade och klev in för årets första besök på Botan. Vad spännande det ska bli att återkomma hit en gång varje månad under 2019 för att upptäcka förändringar. Hoppas du hänger med på ditt sätt.

Isen kändes först lockande. Men jag hade inga skrillor med mig och dessutom såg jag farorna. Två stycken ”januariormar”. Ser du dem? En syns tydligt tycker jag. 🙂

Ännu går det att se sjömuren tydligt. Veckorna innan våren vackert tar över ”makten”.

Vi är inte helt ensamma fast det ser så ut. Det kommer då och då människor som tar sin hundpromenad genom idyllen. Undra om de fast boende är trogna parken? Om de stolt visar upp ”Botan” för sina fastlandsbesökare?

Wow! Krokusbladen tinar upp våra vinterhjärtan. Ett vårtecken som heter duga. ❤

I maj räknar jag med att det blir svårt att ta avståndsbilder utan att tvåbenta varelser kommer att tävla med växterna om utrymmet. Närbilder bör vi däremot klara av.
Broar i kombination med parker är ofta romantiska.
Tänk om det funnits en besöksräknare sedan 1855. Hur många miljoner har njutit här? Säkert många kändisar från världens alla hörn.

Den mannen känner jag igen. Måste placera honom. Kan han ha varit med i ”På spåret”? Någon pilsnerfilm från femtiotalet? Jag har det på tungspetsen. Kalle något. ”Kalle på Spången”. Jäpp. Han är det. Samlade på frimärken med taggar och med växtmotiv. Bytte sedan från K till C och släppte in en knorr mellan för och efternamn för att det lät finare. 🙂
Helt ute och ”tramsreste” var jag inte. Carl von Linné borde fixat tio poäng på alla resor i det populära TV-programmet. Finns det någon vit fläck på hans CV-resor som han inte besökte? Var han resande läkare? För någon praktik i Uppsala måste varit svår att sköta under alla resor.

Ps.
Jag önskar dig som kommit hit ner i texten en fin helg. Vi ska åka och hämta en dotter på flygplatsen i eftermiddag. Det ser vi mycket fram emot. ❤