Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord. Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren. Vi svarar på kommentarer med en symbol.
Fotnot: En stor del av Landmuren har Södra Murgatan som granne. Vi gick in genom Söderport och vek höger, efter vi passerat Södertorg. Det finns tre portar längs kullerstensgatan; Kajsarporten, Skolporten och Österport. Den här gången valde vi att på tillbakavägen gå längs utsidan av muren. Oftast befinner jag mig på Södra Murgatan på två hjul. Betydligt fler gånger har vi vistats på ”kusingatan”, Norra M.
Elfte boken i Anders Knutas sviten: Du går inte ensam, 2013, 308 sidor. Albert Bonniers Förlag Boken är tillägnad: Till min underbara och älskade väninna Ulrika Hall – alltid i mitt hjärta Bosses alternativa titel: 😊 Som man sår får man skörda
Öja kyrka var öppen, men tom på folk.
Personligt: En del nytt i denna bok. Karin är chef. Johan och Emma bor i Stockholm och är inte längre huvudkaraktärer. Undra hur Emma har det på sitt nya jobb? Madeleine Haga har tagit över efter Johan och Pia är kvar som fotograf. Men de är heller inte speciellt aktiva i handlingen. Denna bok avslutar med en riktig cliffhanger. Fansen måste ha längtat efter nästa volym. Jag har ju genom åren läst alla böcker och varje gång längtat efter att besöka Gotland. Tidsintervall: September-oktober 2009.
Här uppe var trafiken gles. Särskilt nu i september när högsäsongen var över och de flesta turister lämnat ön.
Huvudkaraktärer: Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Är sjukskriven och jobbar bara lite då och då på sina egna villkor. Han är både nyskild och nykär. Karin Jacobsson: Biträdande chef som får ta sig an sitt första fall från start, som huvudansvarig. Kollegor till Knutas och Karin: Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Vanligtvis klädd i jeans och en skrynklig skjorta. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Polishusets egen Casanova. Lars Norrby: Presstalesman. Skinntorr. Alltid klädd i slips och kavaj. Birger Smittenberg: Åklagare. Förstärkningar utifrån: Glädjespridaren Martin Kihlgård dyker denna gång upp på sidan 217. 😉 Han kom med två kolleger. Direkt föreslog han Karin att hon skulle uppdatera honom över en lunch. Kollega till Madeline Haga: Pia Lilja: Fotograf.
Hon gned handen mot bröstet medan hon oroligt såg sig omkring. Blicken for över grästäppan, den gamla trätrappan upp till Kajsartornet.
Bokens dos av kärlek/brist på kärlek: Mitt upp i all bedrövelse har Knutas inlett en romans med kollegan Karin Jacobsson. Karin har väntat, hoppats och längtat länge på att Anders ska bli fri. ”Visst är det vi två nu?” ”Ja om du vill. Det är vi två.”
Klockan var strax efter nio och affärerna hade inte öppnat än.
Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri: Sanningen när det gäller cold case-fallet Vera Petrov finns där ständigt och gnager som en mus.
Området här uppe var kargare än på södra Gotland och det fanns en anledning till att det kallades för stenkusten.
Hälsa/Ohälsa: Knutas hamnade i en depression i somras efter vad som hände i Spanienbergen och skilsmässan från Line. Han hade fått börja med antidepressiv medicin och hade svårt med sömnen. Därför fick han fylla på med sömnpiller. Han blir fort trött redan efter kort tid på jobbet. Minnet har blivit sämre. Allt måste antecknas. Hjärnan känns överhettad. Han mäktade inte med mer information. Flera gånger har han drabbats av akut minnesförlust. Detta tillstånd leder till… Knutas har börjat röka sin gamla pipa regelbundet. Inte bara stoppa den som man mestadels gjort i de andra tio böckerna.
När hon passerade Tingstäde på vägen blev omgivningarna alltför bekanta. Detta var hennes hemtrakter. Orten var mest känd för träsket, Gotlands största sjö.
Bil: På lördagsmorgonen tog Knutas bilen och körde upp till sommarstugan. Står inget om vilket bilmärke. Självklart vet jag att han inte svikit sin gamla fyrhjulade vän. Nyckelspår & Villospår: Barnskor, katthalsband, blodig spade, flytande amerikakoffert och telefonsexkunder. Kopplingar till tidigare böcker: Dubbelmördaren Vera Petrov finns kvar i tankarna. Våldtäkten på femtonåriga Karin Jacobsson i ridlärarens hus. Småbarnsmamman Frida Lindh som hittades mördad bland gravarna. Grodor i boken: Ålderstabbarna. Jag gjorde snabbt en tabell, alltefter jag fick information när det gällde ålder och tidpunkt längs med den kronologiska läsningen. Snabbt haltade ”sanningen”.
Jungfrun sköt ut från en klippa och vakade över hamnens inlopp. Det var Gotlands största rauk som sträckte sig hela tjugosju meter över havet.
Kuriosa: Johan Berg ringer ett personligt samtal till Anders Knutas. Inte för att luska efter jobbrelaterat material. I affären såg Knutas rätt in i ett par iskalla blå ögon. Nu kände han också igen mannen. Madeleine Haga är betydligt mer framfusig än Johan Berg. Karins kakadua nämns igen. Det var länge sedan sist. Citat och stycken som jag uppskattar extra: Ibland kändes allt som hänt den senaste tiden så overkligt. Som om han svävade en bit ovanför marken och betraktade tillvaron på avstånd.
Han hade hört att Norrström återigen bodde i familjens hus i Kyllaj på norra Gotland och rörde sig fritt på ön.
Humor/svart humor: Jag som blev förtjust i Goldie Hawn efter att ha sett filmen ”Tjejen som visste för mycket” log åt namnvalet för tiken. ”I natt var det svårt att tro att du är sjukskriven”.
Promenaden från lägenheten på Mellangatan gjorde henne genomfrusen, fingrarna var våta och iskalla.
Privat sorg: Knutas funderar mycket på livet. Mest det långa äktenskapet och tvillingarna. Allt familjen gjort och upplevt tillsammans. När Karin passerar Tingstäde kommer alla mörka tankar tillbaka från ungdomstiden. Knutas pendlar mellan lyckostunder och stunder i svarta hål.
Hon kan tillbringa timmar i tornet. Det är som en tillflyktsort för henne.
Antal mord/dödsfall: 1,2 eller 3? Sista två meningarna: Då startade motorn, gasen trampades i botten och bilen körde rakt emot honom. X hann känna igen X ansikte bakom ratten. Bosse Lidéns betyg: 4/5 Baksidestext: EN SENSOMMARVARM MORGON i september försvinner treåriga Vilma från skönhetssalongen där hennes mamma arbetar…
Fotnot I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.
Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad. Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉
Det gick hett till i Visby 1679 när Visborgs slott sprängdes och därmed blev staden utan fängelse. Den 28 juli två år senare beslutade Visby Rådhusrätt att utse Kajsarn till Länsfängelse. Kajsartornet som det numera heter var tänkt att vara ett reservfängelse tills ett nytt fängelse hade byggts. Av för mig okända orsaker dröjde det ända fram till 1859 (180 år) innan den planen verkställdes.
Mitt på Södra Murgatan står jag och samlar mod.
Men inte så mycket att jag ville testa känslan av att ha ”låst huvud”. Hade du vågat? Jag har gjort det en gång på Österlen. (Glimminge hus)
Kajsarn byggdes samtidigt som ringmuren och är troligen det äldsta marktornet. Innan det blev stadens fängelse var det både lagerhus och försvarstorn. Dessutom var det minst fem plan högre och hade kryssvalv. Måste ha sett mäktigt ut på långt håll.
”Cell nummer tre, Här är det inte okej att prata halländska”, sa medeltidsmannen till mig. 😊 Nej. Det sa han inte. Istället ville han ha betalt. Klädseln hörde antagligen ihop med att Medeltidsveckan höll på som mest.
Rummet kallades för ”mellersta tornrummet” och var en gemensamhetscell.
Tortyrredskap hade två namn; ”Kåken” och ”Schavotten” som jag nämnt i mitt inlägg om Klinttorget. Alla som passerade förbi den som satt fjättrad såg ”allt”. Det var syftet med ett offentligt straff med spö & ris. Förnedras. Klinttorget kallades för ”Spötorget”. Till slut klagade grannarna över oljudet och ”nöjet” flyttades utanför stadsmuren, till ett område i söder.
Pest eller kolera? Repet ansågs mer förnedrande än bilan. Avrättning med svärd var mer hedersamt än med yxa under medeltiden.
Väntan på domen kunde ta lång tid, flera månader. Det hände många olika saker i fångenskapen. Barn föddes. Människor dog. Det sistnämnda var ett stort problem. Liken hann börja ruttna innan männen med makt hade bestämt sig för om liken skulle begravas i vigd jord eller på galgbacken.
Det fanns fasta regler för fångarna. Här är några av dem: En gång om dagen fick de vistas en stund på gården. Bläck & penna fick inte nyttjas. Vedmängden var fast, oavsett årstid och väder.
Skönt att stänga av allt hemskt ett kort ögonblick och titta ut mot friheten och de moderna bilarna. Men allt är långt ifrån ”bra” i vår supermoderna värld. Vi går mot en osäker framtid för kommande generationer om inte ”maktens människor” fattar obekväma beslut och lotsar mot hållbara värden i naturen. Sekunderna tickar iväg. En efter en. Fler ”rätt sorts kvinnor” tror jag behövs i främsta ledet. Egoism måste läggas åt sidan. Empati behöver spridas som maskrosor i vinden. Vi behöver känna ”Tro” som Marie Fredriksson så vackert sjöng. ❤
Kajsarn saknade skyttespringor men hade ljusgluggar.
Helt utan ljus var det i mörkerarresten i bottenvåningen.
Där satt den nära 80 år gamla ”Lilla Ingeborg”, Ingeborg Jonasdotter i mörkret 1705, med minskad matmängd och helt isolerad. Hon var anklagad för djävulsdyrkan och häxeri. För att tvinga fram ett erkännande torterades hon svårt med tumskruv. Den stackars oskyldiga kvinnan flyttades till Lamberts torn (numera Kruttornet) där hon avled på nyårsafton samma år. Det måste varit en befrielse för ”Lilla Ingeborg”. Jag skäms för mina förfäder när jag läser sådant här.
Vad skönt att vara en fri man och kunna cykla iväg i solskenet. Inte bli gripen för jag hade fel kläder. (Saknade medeltidskläder) Fast hade jag valt ”Kejsarens nya kläder” eller lånat ”Adamsdräkten” kunde jag behövt en rejäl nerförsbacke och gott om möjligheter att kvickt… 😉
Fotnot:
Jag kommenterar lämnade kommentarer med en symbol. Jag är inne i en intensiv inläsningsperiod. Detta är sista blogginlägget i januari.
Glöm inte bort att min musik/nummer-tävling stängs 23:59, 31 januari, på andra bloggen. Här är genvägen dit. https://bosseliden.wordpress.com/2020/01/17/min-musiksmak-dina-sex-chansningar-2-20/
Ha en fin avslutning på januari.
gotlanduppochner 