Kategoriarkiv: Utanför ringmuren i Visby

En viss skillnad

Publicerad den av
17

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild
varje gång.

Vår

Sommar

Höst

Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Idag är det vårmånad. Men utanför mitt fönster påminner det jag ser betydligt mer om ovanstående foto.
Höstfotot tilltalar mig mest i kvartetten.
Då var jag gräsänkling igen. Solveig är tillbaks på jobbet efter sitt sportlov. Vi hann som vanligt en hel del trevligheter. Tyvärr går loven alldeles för fort. Nu börjar på allvar mitt förberedelsearbete inför gotlanduppochners vår och försommar utflykter. Det kommer inte att bli lätt… Jag väljer att svara med en symbol på eventuella kommentarer. Tack för besöket. ❤

Gotländsk vägkant

Publicerad den av
15

Konstverket med det vackra namnet har jag sett fram emot att se i verkligheten. Platsen är vid ena sidan om ingången till Mödravården på Visby Lasarett.

Mosaiktavlan är skänkt av den välkända gotländska kulturikonen Erik Olsson (1919-2006). Vilken tur att Erik inte gick i sin pappas ”fotspår” och blev yrkesfiskare i Sanda. Jag läste att han arbetade mest med grafik, akvareller, mosaiker och akryl. Erik som föddes i Klinte blev med tiden en mycket berest man och hann exempelvis med att arbeta som konservator i de fyra länderna; Italien, Grekland, Egypten och Afghanistan.

Blåeld, vallmo, prästkrage och nicktistel ser du i mosaiken. Eftersom de inte saltar på Gotland är det möjligt att njuta extra länge för bilpassagerare. Vi ser fram emot att glida omkring på öns vägnät och vara tacksamma för all gratis konst längs vägkanten. ❤

Tänk att de vågar!

Publicerad den av
16

Jag är fascinerad av människor som är skickliga på att göra saker som jag varken kan eller skulle komma på tanken på att pröva, inte ens om jag fick betalt. Efter att ha ”googlat runt”, läst och tittat på bilder, vet jag numera att detta är en vattensport som kallas kitesurfing. Tänk att man alltid kan lära sig något nytt genom att läsa vad någon annan skrivit…

Den som följer vår blogg känner säkert igen ”Snäckschimpansen” som håller ett vakande öga över den den orädde kitesurfaren. Han eller hon älskar förmodligen att vara där ute. Själv är jag fullt nöjd med att stå på stranden och hålla hårt i kameran. För mig räcker det med att se på naturens krafter på håll. Jag behöver inte bli ett med dem.

Det visade sig vara två personer som utmanades av kraften i vindarna denna eftermiddag. Bosse och jag råkade befinna oss på rätt plats, vid rätt tillfälle, och hade dessutom lyckats få med oss kameran.

Vilken tur att vi får vara olika! Jag njuter av att fotografera vågor och försöka få till bra bilder. De njuter av att vara ett med vågorna. Tänk att de vågar!

Med inslag av sol

Publicerad den av
17

Så länge vi satt inne och såg ut genom fönstret blev vi lurade. Vi trodde att det inte bara var soligt utan också varmt…. Sedan lyssnade vi till vinden och insåg att det blåste rätt friskt. Alltså gällde det att klä sig varmt innan vi gav oss iväg till Åhsbergska hagen.

Ganska snart dök rubriken upp i mina tankar. Solen skapade verkligen mönster i naturen, som ett inslag i en väv.

Det fanns en liten aning av vår i luften trots att det bara var den artonde februari. Åtminstone kändes det så när vi lyssnade på fåglarna.

Murgrönan är allestädes närvarande i Åhsbergska hagen. Den skapar en speciell känsla där den klättrar omkring, både högt och lågt.

Vi såg både vandrare och andra fotografer. Lite avundsjukt konstaterade vi att fågelfotografens kamera höll en helt annan klass än vår.

Efter en stunds letande så fanns de plötsligt där, årets första blåsippor. Nåja, det får väl erkännas att vi inte blev först i år heller. Har sett flera bilder med gotländska blåsippor på Instagram. Inte blev skärpan något att skryta med, men man kan ju undra vad det är för en figur vars skugga syns tydligt på blåsippsbladet.

Efter ett tag längtade både jag och Bosse efter att få komma in och värma oss. På väg hem över gården kunde jag inte låta bli att fota snödropparna. Dessa tuffa blommor som inte bryr sig om varken snö eller kyla. De bara vet när det är dags för dem att blomma ut och sprida vårkänslor till oss frusna människor.

Otto och hans halvbröder

Publicerad den av
21

Jag har alltid haft ett stort behov av att bo nära havet. Vill gärna uppleva all dess skiftningar i humör och färgnyanser.

Därför fanns ständigt saknaden, när jag bodde i trakter alltför långt ifrån möjligheten att nå havet, när det exempelvis blåste till rejält. Som barn var det som ett spännande äventyr när pappa tog mig med i bilen till Grötvik utanför Halmstad, när det var ”busväder”. Var inte mamma med brukade vi gå ut på piren en sväng, där det nästan alltid fanns andra nyfikna betraktare.
Som vuxen har jag tagit bilen till platser nära våra bostäder, där det varit rejäl sjö. Ibland har det känts i bilen som den ska lyfta iväg som ett flygplan. Tänker just nu på Kattvik utanför Båstad och Glommen norr om Falkenberg.

Ser inte den vänstra svanen förskräckt ut? Eller njuter den av den extra duschen?

I nutid håller jag till godo med att hälsa på havet dagen efter ”stormens öga”. Därför fick jag lyssna till Otto i sovrummet under en ryckig ”sömnnatt”. Vem bestämmer namnen? Vad kommer den på P att heta? Två saker vet jag. Den kommer inte att heta Per och allt går nästan att googla. Jag önskar dig bloggbesökare en trevlig dag. ❤

Lusthuset i Almedalen

Publicerad den av
30

Kategorin där vi besöker samma plats vid fyra olika tillfällen under året och tar en bild varje gång.

Vår

Sommar

Höst

Vinter

Små tankar om de fyra årstiderna:
Vad mycket som hänt i Almedalen sedan Visbys hamn låg här en gång i tiden. 2016 kom detta rostiga lusthus, omgivet av rabatter som förändras över tid, på plats. Jag minns när tulpanerna var som finast. Imorgon är det exakt tre veckor kvar till första vårdagen – enligt almanackan. Till VM i skidskytte är det endast ett dygn. Det är hälsosamt och nyttigt att ha ”saker” att längta till. En gratis medicin utan biverkningar. Ett komplement till allt annat som kan störa våra liv.

Själsö – en plats vi gärna återvänder till

Publicerad den av
19

Eftersom vädret inbjöd till utflykt, i söndags, satte vi oss i bilen och for till Själsö. En plats vi besökt många gånger, men som vi aldrig tröttnar på.
När vi klev ur bilen kunde vi snabbt konstatera att det blåste friskt. Men vad gjorde väl det. Vi var ju ordentligt påklädda och det var ju trots allt sol.

Det var fler än vi som passade på att njuta av den vackra januarisöndagen.

Vinterbad tycks vara trendigt numera, men det har aldrig lockat mig. Fast om man är en gräsand så är det kanske helt okej att bada mitt i vintern. Vad vet jag?

På långt håll såg den ut som ett ihopkrupet får. Men det visade sig vara en alldeles vanlig sten.

Den här gången hade vi ingen fikakorg med oss. Bosse fick sätta sig en kort stund så att jag kunde ta ett kort.

Finns det skugga så betyder det att det också finns sol. Härligt!

Fåglarna verkade också njuta av solen. Några satt lugnt kvar medan andra tyckte att vi kom lite för nära.

Ibland är det kul att leka lite med kameran…
Vi åkte hem igen. Glada och nöjda med årets första utflykt utanför Visby. Den första, men absolut inte den sista…

Ouroboros båk

Publicerad den av
10

På sydsidan av lasarettet finns detta konstverk av Anders Thorlin. Vårt förra inlägg i kategorin KONST låg Anders också bakom. Då handlade det om ”Kajsa-Stina färjar håret” (Inte felstavat). Denna utsmyckning heter ”Ouroboros båk” och är gjord av kalksten 1992.

Överst kröns båken av en svart vindflöjel. Anders fick idén till utsmyckningen från tankar där han betraktade att Gotland är en sjöfarande ö med fyrar och sjömärken. Han ville krydda med urgamla arketypiska symboler för hälsa, visdom och liv.

Det är inga småfrågor han vill symbolisera. Det ventileras om det eviga kretsloppet, sanning och kunskap i ett. Odödlighet och visdom. Läkeormen och giftormen. Sjukdomen och hälsan och mycket mer.

Anders har funderat på läkekonsten som en välsignelse för människan med vilken mycket gott har uträttats och uträttas, men också på att samma kunskap fel använt kan vara förödande gift och vi människor bör förvalta läkekonsten med yttersta respekt. Tänkvärda ord som får min egen hjärna att kopplas på och tänka ännu vidare och djupare.

Decembermorgon i Almedalen

Publicerad den av
18

Det går inte att komma ifrån att snö lyser upp vintern och tillvaron blir ljusare. Vi passade på att ge oss ut och fotografera i december när tillfällena fanns. Mina händer njöt i de varma vantarna och jag överlät mer än gärna knäppandet till Solveig.

Sedan en tid tillbaka är det barmark som gäller i vår hemtrakt. Om inte alla regndroppar ska räknas. 😉
Vi önskar alla bloggbesökare en god början på 2023.

Vi har passat på

Publicerad den av
15

Självklart har vi passat på att njuta av det vackra när Visby blivit vinterklätt. Samtidigt gällde det hela tiden att se var fötterna befann sig. Mysigaste promenaderna tyckte jag de två som vi gjorde direkt efter frukosten var, två mornar på raken. En perfekt start på dagen.

Minns mest morgonen när solen var väg upp och samtidigt en fullmåne fanns synlig åt andra hållet.

De fyra sista bilderna är från söndagspromenaden efter lunch. Vi startade med att gå innanför muren. Där var det lurigt. Helst när det kom bilar och störde och vi tvingades bestiga isberg längs husknutarna. 😉 Jag älskar möjligheten och variationen med att när som helst bryta mönstret och vandra ut genom en port. Under den långa vägen tillbaka utanför muren valde jag oftast att pulsa i snön istället för åka skridskor på cykel/gångvägen. Dessutom var det rätt mycket hostande och snytande på ”rakvägen” som jag därmed slapp ifrån en bit.
Tänk idag är det Vintersolståndet. Det mesta av snön har regnat bort.