Etikettarkiv: Sankta Katarina

93. Lye kyrka

Publicerad den av
10

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Lye är en av 14 klövsadelkyrkor. Äldsta delen är långhuset som är från slutet av 1100-talet.

På kapitälbanden visas bland annat scener ur Kristi barndomshistoria.

En relikkista av sandsten, av stenmästaren Sighraf, är inmurad vid västra portalen.

Predikstolen är från 1705.

Triumfkrucifixet är från 1400-talet.

Det ståtliga altarskåpet är daterat 1496 och skänkt av bonden Jon från Mannegårda i Lye socken. Här visas en Nådastolsframställning med apostlar samt motivet ”Veronicas svetteduk”.

Lye kyrka är vida berömd för sina glasmålningar, som ska vara Nordens största bevarade medeltida svit.

Kalkmålningarna kommer från tre olika tidsperioder. Den äldsta tillkom i första hälften av 1300-talet.

Glasmålningen med Helgonet Sankta Katarina är från första hälften av 1300-talet.

Långhusets takmålningar är från 1700-talet. Tur Solveig inte drabbades av nackspärr vid fotograferingen.
Kort sammanfattning: En mycket sevärd kyrka på östra sidan av Gotland.

Tänkvärda ord:
”Det är inte svårt att ge bort vänlighet.
Den kommer hela tiden tillbaka till dig.”
Cort Flint

Trappgatan; akt 3

Publicerad den av
18

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Efter två gränder nådde vi fram till en av våra favoritgator. Det har nästan blivit som en tyst tradition. Den att aldrig bli blind på hemmaplan. Att inte ha så bråttom att vi cyklar eller promenerar förbi ”nischen” till utsikten över centrum och havet. På turistkartor finns platsen ibland med som en markering.
Här har vi befunnit oss på tidiga mornar. Sena kvällar när den gula lampan sakta gått ner i Östersjön. Alltid händer det något spännande på sjön. Det har hänt att vi fikat där. En gång kom det ut en trevlig kvinna från huset med den vackra blå dörren och pratade med mig.
Kom att tänka på vanor. När vi använder apostlahästarna kommer vi nästan alltid från den rutt vi än så länge visat upp, Östra Tullgränd och Torngränd. När vi cyklar är det tvärtom. Då rullar vi längs Trappgatan från andra hållet.
På näst sista fotot fotograferar vi från Trappgatan och det finns en trappa på bilden. Kanske därför vi lät den få glänsa redan i denna akt. Men egentligen borde det mysiga, röda huset ha en annan gatuadress. I nästa akt får du svaret.

Vi har passat på

Publicerad den av
15

Självklart har vi passat på att njuta av det vackra när Visby blivit vinterklätt. Samtidigt gällde det hela tiden att se var fötterna befann sig. Mysigaste promenaderna tyckte jag de två som vi gjorde direkt efter frukosten var, två mornar på raken. En perfekt start på dagen.

Minns mest morgonen när solen var väg upp och samtidigt en fullmåne fanns synlig åt andra hållet.

De fyra sista bilderna är från söndagspromenaden efter lunch. Vi startade med att gå innanför muren. Där var det lurigt. Helst när det kom bilar och störde och vi tvingades bestiga isberg längs husknutarna. 😉 Jag älskar möjligheten och variationen med att när som helst bryta mönstret och vandra ut genom en port. Under den långa vägen tillbaka utanför muren valde jag oftast att pulsa i snön istället för åka skridskor på cykel/gångvägen. Dessutom var det rätt mycket hostande och snytande på ”rakvägen” som jag därmed slapp ifrån en bit.
Tänk idag är det Vintersolståndet. Det mesta av snön har regnat bort.