Skandinaviens enda stående medeltida galge


Flera gånger har vi varit och promenerat på området med en fantastisk utsikt över havet. Naturreservatet har flera stigar, branter, en grotta med mera att utforska. Men i detta allvarliga inlägg känns det inte ”klädsamt” att visa upp en blå härlig himmel. Därför väljer jag foton från ett ”gråare” besök.

Galgberget heter avrättningsplatsen. Galgen var smeknamnet. Här ser du tre stenpelare som en gång i tiden bar tre träbjälkar där de dödsdömda hängdes upp i rep och krokar. Hoppas det inte var oskyldiga som fick en snara runt halsen och sedan knuffades från en stege eller vagn? Svårt att rätta till sådana mänskliga misstag.

Platsen var ingen slump. Den var väldigt, väldigt noga vald. För då fanns det ingen hög växtlighet som skymde sikten. Både från havet och på land syntes galgen på långt håll. Jag håller med om att det var en avskräckande effekt och en symbol för lag och rättvisa. Kanske fick ungdomar som levde på gränsen ordning på sitt liv innan det var försent. Svårare har jag att förstå att detta lockade en storpublik där galgen var scenen. Dåtidens teater och film. Dokumentärfilm låter bättre att skriva. Var människorna tvingade att gå dit? Både kvinnor och barn? Var det bara blinda som slapp? Hur många skäl skulle jag kommit på om att jag var upptagen med annat? Hade min galghumor gått hem i stugorna hos de hårdhudade männen? Tror tyvärr inte det. Tur jag inte levde då.

Efterspelet var också en lång historia. Efter döden fick de dömda hänga kvar och dingla i vinden. De skulle synas tills de ruttnade bort eller blev uppätna av fåglar. Kyrkliga begravningar var inte aktuella.

Nu sätter jag på ”blåfärgen” igen. Lämnar det otäcka, vandrar vidare och tänker mer ljusa tankar. Den här gotlanduppochnerbloggen kommer alltid att förflytta sig mellan olika socknar, naturtyper, kategorier, stämningar med mera. Gotland har en otrolig intressant historia, en vacker natur, en ljuvlig kust och väldigt många positiva saker att uppleva på plats eller föra vidare till bloggbesökare. Jag har förmånen just nu att kombinera de sistnämnda, se och visa upp. Nästa inlägg kommer att handla om… 😉

 

Fyra blev tre

Nästan varje gång som jag åkt den branta Gutevägen förbi Hällarna i södra Visby har jag varit sugen på att gå en promenad där ovanför klinten. Men den stora parkeringen har varit avstängd av någon anledning.

Nu var ”betongklumparna” borta och vi parkerade som enda bil. När vi kom tillbaka såg vi att det kostade pengar, men vi såg ingen parkeringsautomat.
Någonstans har jag läst om detta gamla hus. Minns inte var. Skulle varit intressant att veta dess historia.

Tur att ingen färja lagt till nyss. Då kan det nämligen vara en bilkaravan som genar och som ska in till Visby.
Jag gillar kvarnar, men tänker med medkänsla tillbaka på det tunga och slitsamma jobb som mjölnarna hade.
Detta är Kärringen. Den, liksom de andra två kvarnarna under vår promenad på området, är från 1800-talet.

Självklart blir jag sugen på att se vad som finns bakom dörren. Samtidigt inte. Efter att ha läst ett reportage om en ”inventerare” som var inne i en av de tre kvarnarna för några år sedan har mitt intresse milt sagt avtagit markant.

Intressant att jämföra olika typer av vingar.

Inte långt ifrån Kärringen står Lågan.

Ser du att Lågans vingar inte ser likadana ut?

Jag kan inte tyda årtalet. Kan du? Solveig antydde att jag inte på några villkor fick klättra upp och kolla. Jag blev inte klok på om hon var rädd om mig eller kvarnen. 😉

En lockande stig mot utsikten från klinten. Otroligt mysigt med vårframstegen i växtligheten. ❤

Det var soligt, men kyligt denna dag. En mindre blåsig dag skulle det vara trevligt att sitta och spana en stund över havet. Kanske finns det då en stor färja i blickfånget. Till vänster ser man till Högklint, till höger finns hamnbassängen. Om du har knivskarp syn kan du ana fastlandet. Om du inte ser Västervik behöver du inte boka synundersökning.  😉

Till slut vände vi. Om du tittar noga ser du tre kvarnar på fotot (en utan vingar). Från havet måste det vara tilltalande att se trion som vackra riktmärken mot södra Visby. ”Nu är vi hemma”, säger kanske öborna som besökt fastlandet.

På andra sidan Gutevägen gick vi vidare till Plågan. Vingarna är nermonterade av skälet rasrisk. Trist med människor som inte fick tillräckligt med kritor och block när de var små. Detta klottrande fick mig att avstå från att fotografera intressanta detaljer. Sorgligt också att läsa om att kvarnarna förfaller sedan länge. Takpapp och brädor lossnar. Byggnaderna är gröna av mossa. Pengar, pengar, pengar… Ibland önskar jag att de använts på ett annat sätt än vad som ibland görs.

Extra ord för den historiskt intresserade:
På tal om min månadstävling. Svaret var kvarnen Högan som låg en bit från Lågan på Hällarna.
Högans sista mjölnare var A J Petterson som köpte kvarnen 1931 och gav upp verksamheten strax efter andra världskrigets utbrott. Därefter stod kvarnen tom ett tag innan den blev ett kafé i slutet av femtiotalet. 1966 blev Högan en mycket populär ”Diskokvarn”. Åtskilliga svenska trubadurer har uppträtt på bottenvåningens livescen. En trappa upp låg discot. På nästa våning fanns en pub och allra högst upp ett Hångelrum. Vilken våning hade du helst besökt? Börjat nerifrån och fortsatt upp? Sedan avslutat med att ta en vinge ner? 😉
Grannarna till Diskokvarnen var inte lika förtjusta. Vilket är förståeligt. Byggnaden låg nära ett villakvarter.
Lucianatten 1976 märkte någon att det brann i en markis. De 25 brandmännen insåg snabbt att kvarnen inte gick att rädda. Den fick brinna ner till grunden. De fick istället se till att elden inte spred sig. Sju år senare brann det i en annan Visbykvarn.
Personligen undrar jag om det fortfarande, 43 år senare, finns någon i livet som inte har rent mjöl i påsen.

Konditori Norrgatt från1947


Detta är ett riktigt klassiskt konditori som genom åren nämnts i många artiklar och sammanhang. Neonskylten är kvar sedan starten.
Det var väldigt många personer som var skeptiska till att det skulle funka med ett fik ”på vischan”. Utanför ringmuren! Dömt att misslyckas ansågs det, när dörren slogs upp 1947.

Tänk vad tvivlarna fick fel. En bidragande orsak var att en av de första Tv-apparaterna på Gotland inköptes till konditoriet. Det lär ex. ha varit ”knökat” där, när Sverige spelade VM-final mot Brassarna 1958. Trots att det blev 2-5 i baken. En ung spelbegåvad Pelé slog igenom med dunder och brak. Synd jag inte var född då och fick uppleva idrottsögonblicket.

För mig har det stor betydelse att direkt mötas av en trevlig och glad anställd. Lotta hade just det som får mig att trivas. 😀

Undra om radioapparaterna funkar fortfarande? Ser att Bruce har fått en hedersplats på hyllan.

Nostalgihylla av rang. Jag går igång på sådant här. ❤

Inredningen är till stor del original i 50-talsstil. Vad synd att jukeboxen var på reparation. Den hade varit pricken över i:et.
Tillägg: När vi var och fikade där för tredje gången, början på juli, noterade jag att den var på plats. Men jag hade inga femkronor på mig. Vågade inte prova med mitt kort. 😉 Däremot lusläste jag informationen om hits-utbudet. 😀

Jag lekte flygplan och tog ett flygplansfoto från ovan. Här finns rejält mycket att välja på. Minns att vi köpte en god tårta här i höstas. Biskvin var den bästa jag ätit, än så länge på ön, och då har de andra varit goda.

Vi var här förra lördagen. Då när det var varmt vårväder. Därför valde vi utomhusfika. Idag hade det definitivt blivit inomhusfika. Det regnar, snöar och är råkallt.

Ingen dålig vy. Ringmuren, havet och vårgrönskan.

Detta var åttonde fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Åtta pärlor med det ”lilla extra”. ❤

 

 

Åhsbergska hagen

Ofta upplever jag våra bilresor som resor inom olika världar. Bara på några minuter når vi medeltidsmuren som sätter igång mina ”äldre tankar”. Till höger har jag ruinen St: Göran med sin sorgliga historia (som jag skrivit om tidigare). Tittar jag rakt fram finns mitt älskade hav, som verkar ha gått in i ett ebb-tillstånd sista veckan.

Denna eftermiddag följde vi bara havet en liten bit. Sedan blinkade vi in på en grusparkering. Då befann vi oss under den branta klinten och framför en badplats. Brukar du läsa information innan du går vidare? Eller vill du direkt vidare/in?

När vi passerat grinden nåddes vi direkt av ett lugn som tog tag i oss. Luften upplevdes friskare. Fåglarna sjöng välkomnande för oss. En grön större glänta syntes på håll och plötsligt var jag tacksam över både livet och chansen att få uppleva detta härliga. Det var så jag fick lust att nypa mig i armen. Istället höll jag kvar i en välbekant hand.

En farbror som hette Brunberg i efternamn hade ägt en del av hagen. Hans dotter Anna Åhsberg skänkte pengar till sällskapet D.B.W (Botaniska Trädgårdens grundare) Med hennes gåva följdes tre villkor; Hagen skulle hållas öppen för alla och envar. Den fick inte säljas. Den skulle bära namnet ”Åhsbergska hagen”.

Det finns ett riktigt stort grönområde med en utsikt mot ”skrytbygget” i Snäck. Denna stora gröna plats passar perfekt för idrottsgrenar som varpa och brännboll. Jag läste att Medeltidsveckan haft aktiviteter i hagen, då i skepnad av Sherwoodskogen.
Men detta foto är från ett mindre och mysigare grönområde. Där fanns flera bänkar. Någon person låg direkt på gräset och solade. Andra flanerade. Jag såg fikakorgar. (Själva hade vi vår kvar i bilen. Sedan gjorde vi ett felval som fikade vid havet. Där var vindarna i kyligaste laget.)

Den gamle och änget.

Den gamle och bänken.


Det är fortfarande vitt och blått på marken.

Måste erkänna att jag har stor respekt för den ökända giftiga Guteormen. Eller är det läge att putsa bort fantasin på glasögonen?

I hagen finns en liten våtmark. Dit ska vi gå längre fram, när det finns chans att se orkidéer. Det hade också varit spännande att träffa på den insektsätande fjälltätörten. Den finns bara i fjälltrakterna i Norrland och på Gotland. Med hjälp av de breda klibbiga bladen fångar den slugt insekter.

Vi hörde hela tiden vacker fågelsång bland träden. Enligt informationen som jag läst på innan besöket, kan man få lyssna och se på flera fågelarter. Nu vet jag inte om ringduvan och skogsduvan får en chans i nästa års Mello. Men jag hade gärna sett och plåtat Sveriges näst minsta fågelart; gärdsmyg. Gotlands landskapsfågel halsbandsflugsnapparen finns också i hagen. Hanen är svart-vit med vitt halsband och honan är brun på ovansidan med smutsvit undersida och vit vingfläck. Smutsvit låter inte så vackert. Vilken landskapsfågel har du i ditt landskap? Finns det landskapsfåglar, blommor och annat i våra grannländer? Vet att Kanada har kanadagäss, kan Ada-vitsar och lönnsirapsblomma som… Nu tramsar jag för mycket. Inget ovanligt alls. Jag önskar dig besökare en fin inledning på sista vårmånaden. ❤

 

Perfekt läge – Brissund fiskeläge


ibland går det inte på första försöket. Vad gör det. Istället fick vi komma till en ny trevlig plats där vi tog den första promenaden. Dessutom gick det utmärkt att zooma.
Tack vare nattkylan är blåsipporna ännu lika fina. Men den här gången är de inte ”huvudpersonerna” på bloggen. Utan det är Brissund fiskeläge, som ligger en bit norr om Visby. En bit högre upp än Själsö fiskeläge som jag visat tidigare.

Efter lite snirklande och ”uppochnerförsbackkörande” nådde vi den officiella p-platsen. Inser att det är perfekt att komma hit 16:e april, om det är fiskeläget som lockar mest. För detta är badplatsens parkering. Fler och fler har tydligen hittat hit på sommaren för att svalka sig i det långgrunda havet.

Vad märkligt! Det är min fru Solveig som går där hand i hand med … och själv trycker jag med ett svartsjukt pekfinger snabbt ner kameraknappen. 😉

Direkt märks det, att det INTE är historiskt bevarande som gäller i detta fiskeläge. Fritidshusen har tagit över makten. På gott och ont. Vad tycker du som läsare? Charmen och det historiska har definitivt fått ”stryk”. Det ska bli otroligt intressant att sammanfatta denna favoritkategori i framtiden. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det fortfarande väger över åt ”mitt håll”. ❤  Så långt ifrån ”plånboken” som möjligt. Samtidigt behövs det eldsjälar och byalag som ser till att lägena inte står helt och förfaller.

Läget går inte att klaga på. Denna stund blåste det knappt. Därför njöt vi till fullo.

Min klassiska favoritbild i detta” fiskelägestema” – som jag inte kan låta bli att plåta. Eller vad tycker min bloggvän Eva-Lotta? Hade den platsat på Österlen? 🙂

Rofyllt. Vyn är mot Visby. Utsikten mot andra håller var inte så dum heller. Mina tre favoritkvinnor finns numera med på familjefoton till den privata ”samlingen”. Härligt att ha flocken samlad igen. ❤

Glad Påsk till dig läsare.

Glassmagasinet – Europas största glassbar


Ett av många vårtecken i Visby är när Glassmagasinet, Skeppsbron 12, slår upp portarna för säsongen.

”Låtsaskombinationen” med tre klassiska smaker känns lite avlägsen. 😉 För sedan de öppnade portarna första gången 1988 har de presenterat 331 olika sorter. Som mest har de haft 260 sorter framme samtidigt!

De har satsat stort på italiensk gelato och kompletterat med svenska högklassiska produkter. Ingen tillsättning av konserveringsmedel och färgämnen. Applåd för det. 😀
Om du inte hittar något här kan du ta en tur till deras filial i Los Angeles. 😉 Där heter butiken Swedish Scoops.

Vad tänker och tycker du bloggbesökare? Har du någon given favorit? Vad skulle du våga prova på för nytt? Ben & Jerry´s? Eller blir det en kombination av ett säkert kulval och en ”Ögonens chansning”?

Jag ler inombords. Du som också har åtskilliga glassäsonger bakom dig kommer säkert ihåg Gösta Ekman och Tage Danielssons magnifika sketch ”En Människa Ställd I En Besvärlig Situation”. Fast de flesta antagligen minns den som valet mellan Aftonbladet eller Expressen.
Jag har drabbats av åkomman vid ”klädinköpsval” genom livet. Även vid andra ”hemliga” val. 😉

Här ”toppen” på Solveigs val vid detta tillfället.

Denna syn mötte oss när vi var här en av de sista dagarna de hade öppet förra säsongen. En härlig varm septemberkväll. ❤

Detta var sjätte fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Sex pärlor med det ”lilla extra”. ❤

 

Vår närmaste rauk är falsk

Vi tog oss ner till strandvägen norr om Visby ringmur. Sedan följde vi Snäckgärdsvägen längs med havet. Passerade Gustafsvik och parkerade när vägen tog slut i Snäck.

Denna bild fick vara med för jag upplever den lite trolsk och jag blev dessutom sugen på att klättra upp en bit i trädet.
Vårt huvudskäl för trippen var att beskåda Visbys närmaste rauk – som egentligen inte är en äkta rauk.

Skälet är att den skapats av vågornas nedbrytning för omkring tusen år sedan. Till skillnad från vanliga raukar skapades denna INTE av revkalk från underliggande sedimentlager utan från sedimentlager som transporterats från den närliggande klinten. Närmare vågade jag inte komma. Jag tycker den ser lite ensam och ledsen ut.

Nu har du sett tre foton på den falska rauken. Vilket namn tycker du passar bäst?
I folkmun kallas den för ex. Snäck, Snäckschimpansen, Snäckapan, Hunden, Prästen och Klockaren. Min första tanke var pudel. Men jag ser efter en stund schimpansdragen. Däremot inte någon person som predikar i kyrkan.
Det festliga var att en bit uppifrån såg det ut som ”inget alls märkvärdigt”.
Häftigt det där med vinklar och perspektiv.
Några blåsippor ville också vara med i detta inlägget. Mina tankar återvände till förra helgens besök i ”Blåsippornas Mecka” ❤  Undra om där är ännu finare nu tro? https://gotlanduppochner.com/2019/04/01/blasippan-ute-i-backarna-star/

Jag vet att det inte är akademiskt korrekt att säga Hästhov, men det gjorde jag alltid som barn. Vad säger du? Linné döpte örten till ”Tussilago farfara”. Det latinska namnet betyder ”en ört som häver” (botar hosta) Hostförjagare är en annan benämning.
Den lyser upp vårvackert. 😀

Jag stod och betraktade en man och en grabb som just kom upp från ett dopp i havet. En del blir aldrig torra bakom öronen, tänkte fastlandets största badkruka ironiskt.
Ni som läst mina kåseriböcker kanske minns några episoder.

På tillbakavägen blev det ett stopp till. Var tvungen att gå en tur till längs med mitt älskade hav. Det var så skönt att det knappt blåste något alls.

Hav möter hav

”Ursäkta! Vet någon av er var Palissaderna finns?”
”Gå genom porten däruppe och passera förbi det gamla fängelset. Sedan kan ni inte missa änget. Nu på våren är det alltid blåfärgat.”

Det gamla fängelset har blivit ett vandrarhem. Vi konstaterade att VH har behållit taggtråden över muren. Kanske är det moderna skälet tvärtom mot förr. Nu undvika snyltgäster på nätterna. Då förhindra rymningsförsök.

”Mannen lurade väl inte oss? För svalörten ser inte speciellt blå ut.”

Palissaderna är en park eller änge som den också kallas. Parken ligger utanför ringmuren och över färjeterminalen.

Här sitter Farbror Blå på en bänk och filosoferar om historien bakom parken. Hur Planteringsgillet 1861 anlade en park inför änkedrottningen Josefinas kommande besök i Visby.
Josefina blev så förtjust i parken att hon skänkte ett tusen riksdaler till Planteringsgillet. Därefter blev Palissaderna ett populärt promenadstråk för stadsbor och kurgäster.
Visby Kuranstalt hade sina glans dagar mellan 1855 och året när första världskriget bröt ut. (1914)

Scilla i närbild.

Ett blått hav som möter ett annat hav. ❤

Zooma in.

Zooma ut.

Trappan leder ner till Färjeleden. Själva hamnterminalen ligger nästan mitt emot. Kanske många turister som kommer i land inte känner till denna park. Det vore synd. För Palissaderna är väl värd ett besök. ❤
Extra information:
Änkedrottning Josefina (1807-1876) var mamma till prinsessa Eugénie. Josefina var gift med Oscar 1 och var Norges och Sveriges drottning från 1844 och fram till hennes make dog 1859.

Lätt att ta för givet

Denna kategori kommer att handla om sådant som jag uppskattar och som tillför vardagen något extra. Att stanna upp och glädja sig åt småsaker tror jag betyder mycket för det inre och därmed för hälsan och välbefinnandet.
Vad är vardagslyx för dig? Skriv gärna en kommentar och dela med dig av dina tankar. Har du inte kommenterat på min blogg tidigare syns inte din kommentar förrän jag godkänt den.

Utsidan på vårt bibliotek i Visby.

En del av barnavdelningen.

Mysiga soffor för små och deras anhöriga. Här kan de sitta och läsa ihop. Eller titta på något uppträdande nedanför.

Tuff stol.

På nedre plan finns fiket med den underbara utsikten som jag la in här för ett tag sedan. https://gotlanduppochner.com/2019/03/18/har-lockar-alltid-ett-fonsterbord/
Detta är andra plan. Fina möjligheter att slå sig ner vid en fåtölj med fönsterplats. Ofta sitter jag på en bekväm stol och läser en stund medan Solveig letar lämplig litteratur till sina elever.

Kom att tänka på att jag lärde mig de här bokstäverna utantill redan på mellanstadiet. Inte kunde jag ana att jag flera år senare skulle ha praktisk tenta på Bibliotekshögskolan i Borås, där det gällde att välja rätt från klassifikationssystemet. Då skulle jag ex. kunna komma fram till att en ny bok skulle ha Hxpba på ryggen. (Skönlitteratur på igbo) 😉

Sliperlastad står det. Jag tror de smugglade med Åhusglass tillbaka. 😉

Här uppe på tredje plan trivs jag extra mycket. Vilken förmån det är att kunna låna böcker och annat material gratis på våra kommunala bibliotek. Vi har alltid varit trogna låntagare på bokbussar och bibliotek. Bäst var det naturligtvis när det kom helt nya böcker till de bibliotek som jag och Solveig jobbade på. Givetvis hade vi första tjing. Annars kunde vi inte veta om vi skulle rekommendera litteraturen eller bokprata om böckerna inför grupper.
Hade jag varit Tarzan och varit fikasugen skulle jag enkelt ta en lian ner och…  🙂

Tänk att sitta här på översta våningen  och plugga vid fönstret. Ta pauser och beskåda Almedalen eller havet. ❤
Det gäller såklart att ha studiedisciplin. Det hade jag nästan alltid som vuxen. Vilken skillnad det var att plugga på Högskola och Universitet. Om Solveig läst detta nu skulle hon säkert gärna berättat storys om att jag och Björn och Boel stack iväg ibland och spelade bowling. Hon är bara avundsjuk för att hon inte hade det rätta förnamnet. Stackars ”Bolveig” som satt kvar på alla föreläsningar. 🙂

 

 

 

Blåsippan ute i backarna står…

Inte kunde vi tro att det fanns så många blåsippor så nära vår bostad.

Cirka 4 km norr om Visby tog vi i lördags av mot Brucebo naturreservat. Brucebo ska vara ett av Gotlands mest variationsrika naturreservat.
Strax innan det kända konstnärshemmet Brucebo svängde vi vänster in på en riktigt guppig smal skogsväg.

Vi behövde inte ta många steg för att se de första blåsipporna. De fanns på många ställen. Ibland ensamma. Ibland med hela ”tjocka släkten”. Vi fylldes av vårlycka. ❤

Här och var stack de upp sina glada ”ansikten” mot solen.

Intressant att skåda de olika färgnyanserna.

Vi läste på informationstavlan att det fanns två till parkeringar. Därför rullade vi iväg mot en sydligare plats där det var ”snällare” att parkera.

Det första som vi stötte på var resterna från en av Gotlands cirka 100 fornborgar. Denna kallades förr för Bygdeborg. Här syns vallen av kalksten.

Under vikingatiden var detta en utmärkt plats för att bevaka både hamnen i Snäck och den i Själsö. Vad tror du de signalerade med? Eld, rök, gutemålsvrål? 😉

Utsikten från klinten går inte av för hackor. Utstickande i havet ligger den steniga halvön Skansudde.

Under tiden 15 mars till 15 maj är det förbjudet att beträda Skansudde och strandängen närmast innanför udden. Då är det ett fågelskyddsområde.

Till höger ser du Själsö fiskeläge som jag gjort ett blogginlägg om för ett tag sedan  https://gotlanduppochner.com/2019/03/06/sjalso-fiskelage/. Sorgligt stod jag på klinten och tänkte på Ainbusk-medlemmen Josefin Nilsson, som där gick sin sista promenad. Dokumentären om henne gjorde mig både ledsen och arg. Det borde tidigt varit ”galler” och inte fortsatta applåder från betalande publik.

Det blev en snabbfika. Solen värme men vinden var inte att leka med. Den försökte girigt svepa med mina godsaker från bordet. Eller har den redan gjort det? Mina ”grejer” finns inte med på fotot. 😉

En vindpinad tall som varit i många blåsväder UTANFÖR teaterns scen.

Vi tog ett sista farväl av dessa ljuvliga blå blommor och bestämde oss för att återvända hit i början av maj. Till den tid då den för Gotland sällsynta busken tibasten blommar på bar kvist. Det är tillåtet på Gotland att plocka blåsippor för ”husbehov”. Men givetvis inte från ett naturreservat.