Lilla Gårdscafét


Du som följer min blogg läste för ett tag sedan om vårt trevliga besök på Hjärtfabriken i Bro. https://gotlanduppochner.com/2019/08/12/hjartfabriken-keramik/
Vid samma tillfälle passade vi såklart på att fika här. 🙂

Detta myscafé var en gång i tiden smedens skostall som byggdes 1904. Jag älskar att en del av originalinredningen är intakt.

Det är säkert jättehärligt att fika och hänga en stund i trädgården på baksidan, men vi hade inte tid med det. För här finns så många spännande detaljer i inredningen som Ingela Åkerlund har samlat ihop. Nostalgi av allra högsta klass. Jag blev nästan salig.

Mycket gott att välja på i disken. Miljöcertifierat kaffe, gotländsk läsk och glass. Allt bröd är bakat av lokala bagare.

Solveigs fika vid fönsterbordet.

Här har ni smeden på bild och hans visdomsord.

Det fanns flera gamla radioapparater i rummet. Måste vara Diana på fotot, Fantomens fästmö.

Tre flugor i en smäll. Mängder av hjärtan och annat fint i butiken. Gott fika inomhus eller i trädgården och en uppsjö av nostalgi från tak till golv. Kan det bli bättre? ❤

Undra vilken tös som haft de skorna på sig. Tänk om de kunde berätta det för mig.

Livet mäts inte i andetagen du tar utan i stunderna som tar andan ur dig.
Ungefär så tror jag det blir – översatt med min skolengelska. ❤

Detta var fik nummer 15 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Femton pärlor med det ”lilla extra”.  ❤

Galgbergets naturreservat


Galgen har jag berättat om tidigare på bloggen i kategorin ”Historiska platser”. Detta naturreservat upptäckte vi av en slump förra året när vi skulle fördriva tiden fram tills vi skulle träffa mäklaren och skriva på kontraktet till vår bostadsrätt. Efter det har vi med jämna mellanrum tagit oss hit. Först med bil och sedan betydligt snabbare med cyklar. Ibland har vi haft fikakorg med oss. Det är en vacker plats där man kan promenera, rasta hunden, springa, fika eller bara njuta av utsikten.

I denna gamla kalkugn brändes kalken efter stenbrytningen på klinten.

Ett vackert foto som får mig att vända tankarna inåt.

Vi tog oss en tur ner ”en våning”.

Sedan var det exakt lika många trappsteg upp igen. Ibland tycker jag det är betydligt lättare att ta sig upp än ner. Detta var ett sådant ställe. Tror mest jag talar för mina gamla ”sportknän”.

När man går på den anlagda stigen finns det möjligheter att vika av en bit ut på klinten. Då går det utmärkt att se den pampiga Domkyrkan.

Har man tur ligger det dessutom en lyxkryssare och guppar vid den stora kajen. Hur många däck? Till höger ser du Högklint som jag också berättat om tidigare.

Sjukhuset. Om jag blir tvungen att ta in där någon gång ska jag önska ett rum med havsutsikt. (Men mest hade jag önskat att bli frisk såklart.)

Vildmorot. Där lärde jag mig ett nytt namn. För jag trodde det var ett Kattrån. Skojar! Hundkex.

Fröställning av Vildmorot.

En sorts Hagtorn. Det finns några olika varianter. Trubbhagtorn är en av dem. Solveigs inköpta app på mobilen. Har den rätt?

Om det var på allvar skulle inte klassikern kolera eller pest gälla här. Givetvis lockar Kärleksstigen mer än Galgen. Vänta lite! Håller de på och gör som i Kiruna? Flyttar Visbys Stora Torget under jorden…? 😉

Synliga spår av att vi går mot höst. Men igår var vi felklädda. När vi kom till Galgberget var det vindstilla och kvavt, solen brände. Sedan bytte väderleken återigen karaktär på hemmaplan, där vi sett fram emot fika och sola på balkongen. Mörka moln drog snabbt in från havet och det blev kyligt, temperaturen sjönk snabbt. Det var bara att gilla läget och kura inomhus.

Hjärtfabriken


Ni som följt min andra blogg vet att jag har en förkärlek för hjärtan i alla dess former. Det vet jag att flera av mina vänner, bloggvänner och bloggbesökare också har. ❤

En sommareftermiddag tog vi därför bilen, väg 148, mot Fårösund. Bara tio minuter från vår bostad nådde vi Bro. Där blinkade vi vänster och klev in i en annan värld. Vem kan låta bli att trivas här?

Smedjan byggdes 1905. Det som är charmen med detta hjärtligt, trevliga ställe är att husets historia finns i luften och en del av originalinredningen finns kvar både inne och utomhus.

Denna driftiga kvinna heter Ingela Åkerlund. För drygt tjugo år sedan mötte hennes händer leran och sedan blev det kärlek dem emellan. Företaget har hon drivit sedan 2004. Tidigare hade hon sin verksamhet i Lye. Men 2016 köpte hon både smedjan och huset intill. Därmed har hon inte många ”hjärtslag” till sin arbetsplats.

Förstår att hon lät de gamla underbara fönsterna vara intakta. Tiden försvann iväg medan jag stod där och njöt.

Keramiken tillverkas på plats. Det finns olika varianter och färger av hjärtan. Att fantasin och lekfullheten går hand i hand konstaterade jag med värme i bröstet.

Keramikföremålen är själva huvudprodukten men det finns massor av annat i utbudet.

Svensk luffarslöjd – Vi gillade det här hjärtat. Finns det något annat som du blir extra förtjust i?

De här färgglada tingen kände vi igen från Roma Glas. Andra kvalitetsprodukter som de säljer är från Växbo Lin, silver & smycken från Brokig och svenskvävda ullplädar.

Svarv från förr?

Har man hjärta att krossa sin motståndare i ”Tre i rad”?  😉

Det var inte lätt för oss att välja ut presenter till våra två älskade döttrar. Men till slut lyckades vi. Om du inte har vägarna förbi Gotland går det lika bra att gå in här. Då kan du sitta hemma och välja ut något fint till en person som du tycker extra mycket om. Eller tipsa någon närstående, ge en extra ”knuff” om att du hjärtligt gärna vill ha… 😉

https://www.hjartfabriken.se/webbshop/

Ps. I ett annat inlägg och i en annan kategori ska jag återkomma till ”Skostallet” där vi också passade på att fika. Ds.

Iittala outlet


Den här butiken såg vi när vi var på Gotland på semester. Nu passade det bättre att göra ett besök där med tanke på avstånd till bostad.

Måste erkänna att jag glömt namnet på kvinnan. Minns bara helt säkert att det inte var My. 😉 Nu hittade jag anteckningen i ett block. Susanne. 🙂

En tanke var att välja ut någon av Rörstrands klassiker och ha dem till vardags. Frågan var vilken vi skulle satsa på, Mon Amie?

Ostindia?

Eden?

Eller istället välja Arabias Paratiisi? Vilken av dessa fyra hade du valt? De tre första hade vi givetvis på Lidéns Samlingsmuseum. Men inte denna. Den var ny för oss.

Jag gillar Muminmuggar. Vi har varit ägare till några muggar av en äldre och värdefullare modell. Dem skulle jag kunna skriva ett kåseri om någon gång. 😉

Lilla My ser extra arg ut fast det är sommar.

Mumintroll. Vilken är din favorit av Tove Janssons figurer?

Detta blev vårt val. Vi har länge sagt att vi ska köpa extra vassa knivar. Perfekt till kött. Just nu när jag skriver detta och ska lägga in det om några minuter befinner sig Solveig och vår äldsta dotter i butiken. Jag tror det blir minst några Mon Ami delar till, kanske assietter. Sedan blir det säkert något annat. Vår tanke har annars varit att vi i sommar för skojs skull ska köpa två tallrikar av olika favoritsorter när vi ser någon loppis som det finns gott om på Gotland. Jag älskar att göra vardagen roligare. 😀

Tillägg:
Butiken stängde för gott den sista augusti 2019. 

21:46


Det var klockslaget då solen skulle gå ner i Visby. Lite sorgligt att det snart vänder och går åt andra hållet.

Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Ett stort molntäcke hade samlat ihop sig.

Men det kan bli bra och sevärt ändå.

Månen över Snäckgärdsporten är redan beredd på att ta över stafettpinnen.

Är det en häger? I så fall inte alls lika stor som den som skrämde mig utanför sovrumsfönstret i Skummeslövsstrand. Någon som vet?

Jag drar till med en gräsand. Rätt eller fel? Gillar speglingen och fotspåren i vattnet.

Hur många stenar ser du på fotot? När öborna har svårt att sova här på Gotland räknar de lamm. 😉

Det är fint att cykla längs med havet. Vi skulle kunnat komma hit långt före vår bil om vi tävlat med oss själva på två hjul. Sedan var det där med hemresan och uppförsbackar.

Farväl solen. Hoppas du inte är lika blyg nästa gång jag vill se en solnedgång med eldklot.

Själsö hamn


Jag satt och betraktade den stora fågelfamiljen. Fick tyvärr inte riktigt till den perfekta skärpan på de små ungarna.

Rönnen hade börjat blomma. Detta var på Kristi himmelsfärds dag. Givetvis kunde vi inte låta bli att rulla ner till hamnen och fiskeläget efter den goda fikan på Själsö bageri (förra blogginlägget). Delen själ i namnet Själsö betyder säl.

Jag tog några riktigt fina porträttfoton som får förbli privata. För jag har inte frågat hästarna om de gick med på att vara med på min blogg. 😉

En av dem var extra törstig. Jag gillar hästar. Trots att jag aldrig ridit.

Själsö Hamnförening är en ideell förening som har som mål att arbeta för att området ska bevaras för framtida generationer.

Gamla kunskaper kan sitta djupt. ”Svartkämpe” sa Solveig som svar på min fråga. Sedan berättade hon om sommaren 1985 när hon pressade växter inför en tenta på Lärarhögskolan i Jönköping. Själv tog jag vägen till Kos den sommaren och en pressande sol.

Denna blomman spikar jag på två sekunder och minns två skilda episoder som både hör ihop och inte. Min pappa uppskattade inte att jag blåste mig runt i vår välskötta trädgård. Trettio år senare var det Jennifers och Lizettes pappa som inte uppskattade samma blåsande. Saker går igen och saker byter plats. När jag och grannbarnen lirade landhockey på gatan var bilarna störande matchmoment där målen skulle flyttas. När jag som artonåring körde bil på en gata … 🙂

Snart var det dags att köra iväg till Visby flygplats. Visst är det mycket roligare att hämta våra döttrar än att lämna dem. Men det allra viktigaste är att de har det bra. Imorgon kommer storasyster hit.

 

Själsö Bageri


Vi har köpt bröd av dem från den tuffa brödbilen (modell Citroën HY) vid Östercentrum. Nu ”fiskade” vi efter en mysfika med vår yngsta dotter. Fast för henne var det frukost.

När vi kom med flyget från Arlanda i söndags och flög precis över detta mysfik såg vi att det kryllade av människor och bilar. Turistsäsongen är på allvar på G.

På en klint mindre än två mil norr om Visby ligger denna juvel där man bakar suveränt surdegsbröd i den vedeldade stenugnen. Det går både att ta med sig hem eller fika på plats. Eller varför inte en kombination.

Här finns mycket godsaker att välja på i bageriet som snart firar fem år. Det här är en av ägarna. (om jag inte tar helt fel.)

Möjligheter att sitta inomhus med gemytlig inredning, på terrassen eller i trädgården. Allt efter smak och väder.

Det var skönt i solen trots den tidiga morgonen, så vi valde terrassen. En kylig höstdag ska vi prova inomhus.

Medan vi väntade på dryck och mat passade jag på att leka med mitt extra objektiv och direkt blev jag nostalgisk. För där nere ligger det. ❤

Själsö fiskebodar som jag skrivit om tidigare och blev så förtjust i. (Kategori fiskeläge) Det måste vi visa Lizette när vi fikat klart.

Vilket gott surdegsbröd. Alla tre var nöjda med sina val.

Några tyckte jag var för gammal för att leka i ekan och det blåste lite för mycket för att lira utomhuspingis.

Nära här satt vi.

Jag uppskattar att glida omkring med bilen en bit från den vanliga ”huvudleden” längs med den norra kustremsan. Ibland vika av neråt och se var man hamnar. Det är då de små smultronställena dyker upp.

Detta var fik nummer 10 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Tio pärlor med det ”lilla extra”. ❤

Skandinaviens enda stående medeltida galge


Flera gånger har vi varit och promenerat på området med en fantastisk utsikt över havet. Naturreservatet har flera stigar, branter, en grotta med mera att utforska. Men i detta allvarliga inlägg känns det inte ”klädsamt” att visa upp en blå härlig himmel. Därför väljer jag foton från ett ”gråare” besök.

Galgberget heter avrättningsplatsen. Galgen var smeknamnet. Här ser du tre stenpelare som en gång i tiden bar tre träbjälkar där de dödsdömda hängdes upp i rep och krokar. Hoppas det inte var oskyldiga som fick en snara runt halsen och sedan knuffades från en stege eller vagn? Svårt att rätta till sådana mänskliga misstag.

Platsen var ingen slump. Den var väldigt, väldigt noga vald. För då fanns det ingen hög växtlighet som skymde sikten. Både från havet och på land syntes galgen på långt håll. Jag håller med om att det var en avskräckande effekt och en symbol för lag och rättvisa. Kanske fick ungdomar som levde på gränsen ordning på sitt liv innan det var försent. Svårare har jag att förstå att detta lockade en storpublik där galgen var scenen. Dåtidens teater och film. Dokumentärfilm låter bättre att skriva. Var människorna tvingade att gå dit? Både kvinnor och barn? Var det bara blinda som slapp? Hur många skäl skulle jag kommit på om att jag var upptagen med annat? Hade min galghumor gått hem i stugorna hos de hårdhudade männen? Tror tyvärr inte det. Tur jag inte levde då.

Efterspelet var också en lång historia. Efter döden fick de dömda hänga kvar och dingla i vinden. De skulle synas tills de ruttnade bort eller blev uppätna av fåglar. Kyrkliga begravningar var inte aktuella.

Nu sätter jag på ”blåfärgen” igen. Lämnar det otäcka, vandrar vidare och tänker mer ljusa tankar. Den här gotlanduppochnerbloggen kommer alltid att förflytta sig mellan olika socknar, naturtyper, kategorier, stämningar med mera. Gotland har en otrolig intressant historia, en vacker natur, en ljuvlig kust och väldigt många positiva saker att uppleva på plats eller föra vidare till bloggbesökare. Jag har förmånen just nu att kombinera de sistnämnda, se och visa upp. Nästa inlägg kommer att handla om… 😉

 

Fyra blev tre

Nästan varje gång som jag åkt den branta Gutevägen förbi Hällarna i södra Visby har jag varit sugen på att gå en promenad där ovanför klinten. Men den stora parkeringen har varit avstängd av någon anledning.

Nu var ”betongklumparna” borta och vi parkerade som enda bil. När vi kom tillbaka såg vi att det kostade pengar, men vi såg ingen parkeringsautomat.
Någonstans har jag läst om detta gamla hus. Minns inte var. Skulle varit intressant att veta dess historia.

Tur att ingen färja lagt till nyss. Då kan det nämligen vara en bilkaravan som genar och som ska in till Visby.
Jag gillar kvarnar, men tänker med medkänsla tillbaka på det tunga och slitsamma jobb som mjölnarna hade.
Detta är Kärringen. Den, liksom de andra två kvarnarna under vår promenad på området, är från 1800-talet.

Självklart blir jag sugen på att se vad som finns bakom dörren. Samtidigt inte. Efter att ha läst ett reportage om en ”inventerare” som var inne i en av de tre kvarnarna för några år sedan har mitt intresse milt sagt avtagit markant.

Intressant att jämföra olika typer av vingar.

Inte långt ifrån Kärringen står Lågan.

Ser du att Lågans vingar inte ser likadana ut?

Jag kan inte tyda årtalet. Kan du? Solveig antydde att jag inte på några villkor fick klättra upp och kolla. Jag blev inte klok på om hon var rädd om mig eller kvarnen. 😉

En lockande stig mot utsikten från klinten. Otroligt mysigt med vårframstegen i växtligheten. ❤

Det var soligt, men kyligt denna dag. En mindre blåsig dag skulle det vara trevligt att sitta och spana en stund över havet. Kanske finns det då en stor färja i blickfånget. Till vänster ser man till Högklint, till höger finns hamnbassängen. Om du har knivskarp syn kan du ana fastlandet. Om du inte ser Västervik behöver du inte boka synundersökning.  😉

Till slut vände vi. Om du tittar noga ser du tre kvarnar på fotot (en utan vingar). Från havet måste det vara tilltalande att se trion som vackra riktmärken mot södra Visby. ”Nu är vi hemma”, säger kanske öborna som besökt fastlandet.

På andra sidan Gutevägen gick vi vidare till Plågan. Vingarna är nermonterade av skälet rasrisk. Trist med människor som inte fick tillräckligt med kritor och block när de var små. Detta klottrande fick mig att avstå från att fotografera intressanta detaljer. Sorgligt också att läsa om att kvarnarna förfaller sedan länge. Takpapp och brädor lossnar. Byggnaderna är gröna av mossa. Pengar, pengar, pengar… Ibland önskar jag att de använts på ett annat sätt än vad som ibland görs.

Extra ord för den historiskt intresserade:
På tal om min månadstävling. Svaret var kvarnen Högan som låg en bit från Lågan på Hällarna.
Högans sista mjölnare var A J Petterson som köpte kvarnen 1931 och gav upp verksamheten strax efter andra världskrigets utbrott. Därefter stod kvarnen tom ett tag innan den blev ett kafé i slutet av femtiotalet. 1966 blev Högan en mycket populär ”Diskokvarn”. Åtskilliga svenska trubadurer har uppträtt på bottenvåningens livescen. En trappa upp låg discot. På nästa våning fanns en pub och allra högst upp ett Hångelrum. Vilken våning hade du helst besökt? Börjat nerifrån och fortsatt upp? Sedan avslutat med att ta en vinge ner? 😉
Grannarna till Diskokvarnen var inte lika förtjusta. Vilket är förståeligt. Byggnaden låg nära ett villakvarter.
Lucianatten 1976 märkte någon att det brann i en markis. De 25 brandmännen insåg snabbt att kvarnen inte gick att rädda. Den fick brinna ner till grunden. De fick istället se till att elden inte spred sig. Sju år senare brann det i en annan Visbykvarn.
Personligen undrar jag om det fortfarande, 43 år senare, finns någon i livet som inte har rent mjöl i påsen.

Konditori Norrgatt från1947


Detta är ett riktigt klassiskt konditori som genom åren nämnts i många artiklar och sammanhang. Neonskylten är kvar sedan starten.
Det var väldigt många personer som var skeptiska till att det skulle funka med ett fik ”på vischan”. Utanför ringmuren! Dömt att misslyckas ansågs det, när dörren slogs upp 1947.

Tänk vad tvivlarna fick fel. En bidragande orsak var att en av de första Tv-apparaterna på Gotland inköptes till konditoriet. Det lär ex. ha varit ”knökat” där, när Sverige spelade VM-final mot Brassarna 1958. Trots att det blev 2-5 i baken. En ung spelbegåvad Pelé slog igenom med dunder och brak. Synd jag inte var född då och fick uppleva idrottsögonblicket.

För mig har det stor betydelse att direkt mötas av en trevlig och glad anställd. Lotta hade just det som får mig att trivas. 😀

Undra om radioapparaterna funkar fortfarande? Ser att Bruce har fått en hedersplats på hyllan.

Nostalgihylla av rang. Jag går igång på sådant här. ❤

Inredningen är till stor del original i 50-talsstil. Vad synd att jukeboxen var på reparation. Den hade varit pricken över i:et.
Tillägg: När vi var och fikade där för tredje gången, början på juli, noterade jag att den var på plats. Men jag hade inga femkronor på mig. Vågade inte prova med mitt kort. 😉 Däremot lusläste jag informationen om hits-utbudet. 😀

Jag lekte flygplan och tog ett flygplansfoto från ovan. Här finns rejält mycket att välja på. Minns att vi köpte en god tårta här i höstas. Biskvin var den bästa jag ätit, än så länge på ön, och då har de andra varit goda.

Vi var här förra lördagen. Då när det var varmt vårväder. Därför valde vi utomhusfika. Idag hade det definitivt blivit inomhusfika. Det regnar, snöar och är råkallt.

Ingen dålig vy. Ringmuren, havet och vårgrönskan.

Detta var åttonde fiket som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Åtta pärlor med det ”lilla extra”. ❤