Vi hoppas att du ska trivas med våra ö-inlägg. Oavsett om du bor på ön året runt, kommer hit med jämna mellanrum eller aldrig varit här… Givetvis skulle det varit trevligt om vi kan få dig, som aldrig varit på Gotland, att åka hit för första gången. Vi tror inte du skulle ångra dig. Chansen är betydligt större att du drabbas av samma känslor som Bosse fått varje gång, som vi varit här på semester. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Eftersom vädret inbjöd till utflykt, i söndags, satte vi oss i bilen och for till Själsö. En plats vi besökt många gånger, men som vi aldrig tröttnar på. När vi klev ur bilen kunde vi snabbt konstatera att det blåste friskt. Men vad gjorde väl det. Vi var ju ordentligt påklädda och det var ju trots allt sol.
Det var fler än vi som passade på att njuta av den vackra januarisöndagen.
Vinterbad tycks vara trendigt numera, men det har aldrig lockat mig. Fast om man är en gräsand så är det kanske helt okej att bada mitt i vintern. Vad vet jag?
På långt håll såg den ut som ett ihopkrupet får. Men det visade sig vara en alldeles vanlig sten.
Den här gången hade vi ingen fikakorg med oss. Bosse fick sätta sig en kort stund så att jag kunde ta ett kort.
Finns det skugga så betyder det att det också finns sol. Härligt!
Fåglarna verkade också njuta av solen. Några satt lugnt kvar medan andra tyckte att vi kom lite för nära.
Ibland är det kul att leka lite med kameran… Vi åkte hem igen. Glada och nöjda med årets första utflykt utanför Visby. Den första, men absolut inte den sista…
Vilken tur vi hade med vädret. För det är inte så kul att sticka iväg klockan 07:15 och sedan inte helt veta när vi ”kunde” komma hem igen. Punktliga var både montören och elektrikern som skulle koppla ifrån elen.
Ifall det skulle uppstå problem ville vi inte åka iväg för långt ifrån Visby. Första stopp blev vid Krusmyntagårdens parkering. De hade såklart inte öppet vid den arla tidpunkten. Vi kunde ända från gången utanför, njuta av deras ”trädgård”. Istället för att gå ner direkt till havet valde vi att utnyttja allemansrätten och traska omkring från höjden, utanför de få privata husens tomtgränser.
En stund satt vi på en snitsig träbänk och njöt av utsikten mot Brissund fiskeläge. Ett sällskap var på väg ner för ett dopp när Solveig snabbt flög upp i ett hopp, från bänken. Orsaken var stora myror som attackerade hennes ben. Själv klarade jag mig helt från bett. Antagligen ansåg de att jag inte var lika söt. 😉
Vi följde blåelden ner mot strand och hav innan vi gick förbi bilen på parkeringen och fortsatte på en för oss ny stig, strax utanför privat område, mot ett hav i en annan färg.
Solveig fick nästan slita mig från vallmo, grönskan och utsikten mot havet. I lugn takt rullade vi vidare på de smala slingrande vägarna nedanför kustvägen och nådde Själsö bageri. Alltid ”nice” att fika här. Det hör till en sommar på Gotland. Tänk vilka veteraner vi blivit redan. 🙂
Det tredje stoppet var en avsvalkande promenad längs Själsöån, innan vi flyttade bilen några hundra meter ner till fiskeläget.
Själsö fiskeläge och en promenad längs stranden norr ut, tillhör också en favorit. Här har vi varit vid olika tidpunkter på dygnet. Kanske är solnedgångsbesöket mitt personliga favoritbesök här – än så länge. 😉
Fotnot: Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Vi jobbar med att få allt på plats igen. Vilken skillnad till det bättre det var, när vi sju timmar senare kom tillbaka. Allt ljusare, vi upplevde också köket som större. Vi håller även på att packa inför en ny hemester. Ska bli jättespännande att bo i en stuga på en helt ”vit plats” på öjn. 😀 Del två tänkte jag försöka hinna lägga in imorgon bitti. På återseende.
… det 35 hektar storleksmässiga naturreservatet Brucebo, som ligger ca 4 km norr om Visby ringmur.
ibland sker vissa saker av en slump. Vi hade egentligen bara tänkt att ta en halvtimmes promenad i ett område som vi besökt flera gånger tidigare. Där vi njutit av mängder av blåsippor. Då har vi stannat till vid tre olika parkeringar inom reservatet, som 1970 fick sitt skyddsår. Mellan uppmärksamheten på de djupa groparna i grusvägen, där jag parerade mellan vänster och höger sida, såg jag den lockande blå skylten och hittade tur nog en egen rastplats för ”den lilla blå”.
Ögonen vilade på de vackra godbitarna vid klippkrönen. Fötterna hade sin egen uppgift. Stå stilla och inte gå fem steg framåt.
På den kuperade och slingrande leden gällde det att både ögonen och fötterna blev ett sammansvetsat terrängteam.
De nyväckta ”träormarna” låg helt stilla på stigen. 😉
Samma regler men två olika röster. När jag fotade var det en kvinnlig röst som påpekade att jag INTE skulle gå för nära kanten. Som ett eko lät jag likadant när Solveig gick farligt nära att ta ”sista bilden”. För jag är mycket mer rädd om henne… ❤
Vad överraskad jag blev av att se Muramis här uppifrån. Ser nära ut om kameran ställs in på ”zooming”.
En gång i tiden satt kanske några kända konstnärer på bänken och njöt av solnedgångar och havets ständiga smakprov. Om de inte tog den gamla trappan ner till stranden.
Vi hade redan räknat ut att vi borde ta oss till välkänd mark – förr eller senare. Några meter bakom ”bilden” finns ett bord och två bänkar. Där satt vi och frös den 30 mars 2019. Minns att vi fick hålla i bullarna och annat i den kraftiga blåsten. Men vi njöt av stunden och utsikten. Då var bloggen gotlanduppochner i sin vagga. Endast tre månader gammal.
Vi lär inte komma ner till spången denna säsong. En renovering av spången ska pågå till början av oktober. Vilken tur att vi har flera hundra andra möjligheter. Våren 2021 har visserligen gjort en paus och tagit upp kontakten med vintern igen. Hoppas det blir en kortvarig vänskap och våren tar över makten inom en snar tid. I början av maj ska vi försöka komma ihåg att återvända hit. Då får Solveig gärna leka med sitt macro och sina olika stativ, med målet att fånga tibastens skönhet, när den blommar på bar kvist.
Själsö fiskeläge är fortfarande en av mina favoriter. Nästa månad kommer fiskeläget att få konkurrens av nya upplevelser. Då styr vi mot hemligt mål och en hemester på öjn.
Då var det bara att vända på fötterna och leta sig upp till grusvägen. Tyvärr stod inte ”den lilla blå” och väntade på oss vid vägkanten. Istället blev det till att välja rätt håll. Till vänster når vi Fårö. Till höger bör bilen stå. Asch. Jag har väl en inbyggd kompass. 😉
Själsöån bjöd inte på några lekande fiskar i naturreservatet. Det var enda plumpen med vår söndagsutflykt. Annars fick vi helt gratis både det ena och det andra.
Platsen Själsö andas lugn och fridfullhet. Vi återvänder gärna dit. På sommaren för att fika på bageriet längre upp med den fina utsikten. Till fiskeläget som är njutbart i alla väder, på olika sätt. Gå längs havet bland stenarna eller längre upp på stigen är balsam för själen.
Det är utomhus som gäller för barnkalas i dessa tider. Glädjen och leken måste få finnas kvar.
Här sitter några och fikar. Vi såg tre mindre sällskap som grillade på olika platser och mötte flera söndagsflanörer som gick eller sprang längs havet.
Nästan alltid står jag en stund och bara tar in havet. Inget besök är exakt likt det andra. En förälskelse för havet och kusten är livslång. ❤ Tar slut hoppas jag däremot corona gör. Solveig spanade efter årets sista färg och gjorde en del fynd. Hon har några veckor till på sig innan ”redovisning”. Jag började fokusera på att hitta blommor som trotsat klimatet & årstiden och körde sitt eget ”race”.
Både blåeld och cikoria. I mitten av november. 🙂
Är alla krokodiler i skogen fredliga? Jag känner mig alltid obekväm med att fråga någon därute. 😉
Vi tog det säkra före det osäkra och valde skogsvägen tillbaks.
Hösttecken på hemmaplan.
Ps. Jag svarar med en symbol på eventuella kommentarer. ❤
Kategorin FAVORITER I REPRIS bestämde jag mig för INNAN bloggen startades upp. Pärlorna är värda mer än ett inlägg.
En tidig morgon tog vi bilen till Själsö för att fika på Själsö bageri. Medan Solveig ställde sig i kö…
… gick ”Bosse Karantän” backen ner…
… för att hitta ett ledigt bord. Vi hade läst att fiket & bageriet denna sommar enbart hade alternativen ”köpa hem godsaker” eller fika utomhus. (Corona-anpassat)
Här var det ”cykelbokning”. 😉
Inte visste jag att kvinnan till vänster senare skulle bli vår ”räddande ängel”. Just här var hon anonym bland många andra gäster, som satt här på var sin stol.
Det var nästan vindstilla. Perfekt väder. Underbar utsikt ner mot fiskeläget och havet. En sådan där stund som jag direkt klistrade in i ”höststormsalbumet” och kan njuta av, när det regnar på tvären och mörkret käkar upp mer och mer av dygnets ljusminuter, en ruggig oktobereftermiddag.
Mums. Lika gott som förra sommaren. Det enda vi saknade från förra besöket var vår yngsta dotter. Men snart ska vi äntligen… ❤
Vi var så behagligt avkopplade att vi inte noterade att Solveigs väska inte följde med oss till bilen. Tänk vad nära det kan vara mellan harmoni och disharmoni.
Jag blippade dörrlåset och hörde några tilltalsord bakom ryggen. Förstod att Solveig pratade med någon som sprungit uppför backen.
Vad tacksamma vi blev. Tusen tack ärliga medmänniska. Du gjorde vår dag. 😀
Synd vi inte gav dig ett visitkort till gotlanduppochner så du kan läsa denna text. Ögonblicket gick så snabbt förbi. Tänk så fort livet kan ta en vändning åt ”fel håll”. Istället kunde jag ratta ner till Själsöån naturreservat och vi kunde fortsätta på den trevliga och ljusa ”livsstigen” och njuta av oasen längs ån.
Inläggen i kategorin ”Favoriter i repris”: 1. Palissaderna
2. Allkvie änge
3. Brucebo naturreservat
4. Mästerby änge
5. Almedalens Bed, Breakfast & Fik
6. Själsö bageri
Denna gång åkte vi iväg tidigt för att reka och njuta. Målet var egentligen söderut mot Högklint eller Fridhem. Men när vi såg var solen befann sig på himlen, var det ett enkelt beslut att istället åka en bit norrut.
Själsö hamn & fiskeläge har en fin plats i våra Gotlandshjärtan. Det ligger ute på en udde. Fiskeläget är från mitten av 1700-talet.
Solen lyste fortfarande på bodarna, men skuggorna höll på att ta över makten. Vi försökte tänka på att se efter var vi placerade fötterna. De förrädiska kaninhålen fanns överallt.
Solen sjunker fort den sista biten. Det är lätt att lura sig på avståndet till horisonten. Första parkett. Helt gratis underhållning på bästa sändningstid.
Det började bli kyligt i luften. Men njutningen övervinner det mesta. En termos med varmt i fanns i bilen.
Några äldre tjejer en bit bort. Jag var den enda manliga romantikern på plats. Under ”väntetiden” cirkulerade andra par och familjer förbi.
Jag tröttnar aldrig. Minns hur jag ofta satt på uteterrassen i Ängalag och älskade att följa solnedgångarna vid Hovs Hallar. En perfekt avslutning efter en stressig lång arbetsdag.
Strax efteråt är det minst lika vackert. Jag hade parkerat bilen med ”nosen” mot havet. Där satt vi en stund i livet och betraktade efterspelet, under tiden som det varma teet och mackorna smakade extra gott. ❤
Här kan du se alla socknar som finns på Gotland. Under vårt premiärår, förra året, besökte vi säkert hälften av dem. Siffran spelar ingen roll. Vem som helst som kommer hit en vecka kan ”slugga” sig igenom alla socknar. Det är djupdykningar, smultronställen och att upptäcka oväntade saker som tilltalar mig.
Förra året dröjde det till 2 mars innan vi gjorde premiärturen utanför Visby. Den gick till Själsö fiskeläge som jag direkt blev förtjust i. Trots att jag frös om händer och allt som befann sig utanför kläderna. Dit återvände vi fyra gånger till under 2019. Till påsk i april när Själsö Bageri öppnar för säsongen, hoppas jag vi är där och fikar. Njuter av utsikten. Svänger ner till fiskeläget och…
En korkad idé som jag fick de första dagarna, när vi tog oss utanför alla flyttkartonger i den nya lyan i början av augusti 2018, var att jag skulle fotografera alla socknar vi besökte. Efter fem till sju skyltar hamnade idén i en malpåse, som jag knöt ett tjockt rep om. För hobbyn påminde om ”Platespottandet” som Solveig får rysningar av, bara jag nämner det. 😉
001 såg jag för någon vecka sedan. Jag kunde inte låta bli att ”skrämma” henne om en tänkvärd comeback. ”Det gör du inte”, tror jag hennes motreplik var.
Allvar.
En betydligt mer användbar idé är tänkt att skapas fram under mina ensamma, mörka, regniga dagar i februari. Samtidigt som jag då plöjer igenom böcker, urklipp, pärmar, datatexter med mera och för anteckningar ska jag i slutändan skapa halvdagsutflykter, heldagsutflykter och ”sova över” projekt som förenas i en härlig mix av aktiviteter. Sådana sysslor är jag förtjust i. 🙂 Har alltid uppskattat. När jag är klar visar jag upp dem för Solveig och tillsammans…
Jag räknar med att vara mer förberedd än jag var inför säsongen 2019, som ändå blev bra på många sätt. Vädret styr jag tyvärr inte över. Inte andra tillkortakommanden heller. Det gäller att försöka göra det bästa av stunden på jorden. Njuta av möjligheternas fantastiska ö. ❤
Denna bild skickade Solveig in till tävlingen igår på instagram. Vill du se alla 24 fotona få du följa gotlanduppochner på Insta. 😀
Vi tänkte till sista bilden lägga in namnen på de tre sorter som vann vår interna tävling och givetvis aldrig ha samma kopp med. 😉
Första sorten som var helt ny har fått ett namn: Gotländsk vinterblandning.
Vilken fin söndag och första Advent det blev på Gotland. Vi åkte iväg till havet och gick en uppfriskande promenad och planerade under tiden inför 2020, om det ex. var möjligt att ta sig fram med cyklarna. Hjälptes vi åt att lyfta över en cykel åt gången på vissa ställen skulle det funka. Om det inte var flodhästar och lejon som gick där och betade. Okej. Om de var vegetarianer skulle jag våga. 😉 Man måste våga lita på både människor & djur.
Ha en bra start på december. Jag har tydligen mycket kvar att göra socialt innan jag kan gå in i mig själv igen. Oftast gillar jag båda sakerna. ❤
Vi har köpt bröd av dem från den tuffa brödbilen (modell Citroën HY) vid Östercentrum. Nu ”fiskade” vi efter en mysfika med vår yngsta dotter. Fast för henne var det frukost.
När vi kom med flyget från Arlanda i söndags och flög precis över detta mysfik såg vi att det kryllade av människor och bilar. Turistsäsongen är på allvar på G.
På en klint mindre än två mil norr om Visby ligger denna juvel där man bakar suveränt surdegsbröd i den vedeldade stenugnen. Det går både att ta med sig hem eller fika på plats. Eller varför inte en kombination.
Här finns mycket godsaker att välja på i bageriet som snart firar fem år. Det här är en av ägarna. (om jag inte tar helt fel.)
Möjligheter att sitta inomhus med gemytlig inredning, på terrassen eller i trädgården. Allt efter smak och väder.
Det var skönt i solen trots den tidiga morgonen, så vi valde terrassen. En kylig höstdag ska vi prova inomhus.
Medan vi väntade på dryck och mat passade jag på att leka med mitt extra objektiv och direkt blev jag nostalgisk. För där nere ligger det. ❤
Själsö fiskebodar som jag skrivit om tidigare och blev så förtjust i. (Kategori fiskeläge) Det måste vi visa Lizette när vi fikat klart.
Vilket gott surdegsbröd. Alla tre var nöjda med sina val.
Några tyckte jag var för gammal för att leka i ekan och det blåste lite för mycket för att lira utomhuspingis.
Nära här satt vi.
Jag uppskattar att glida omkring med bilen en bit från den vanliga ”huvudleden” längs med den norra kustremsan. Ibland vika av neråt och se var man hamnar. Det är då de små smultronställena dyker upp.
Detta var fik nummer 10 som kvalificerade sig till tävlingen – årets fik 2019. Tio pärlor med det ”lilla extra”. ❤
Inte kunde vi tro att det fanns så många blåsippor så nära vår bostad.
Cirka 4 km norr om Visby tog vi i lördags av mot Brucebo naturreservat. Brucebo ska vara ett av Gotlands mest variationsrika naturreservat.
Strax innan det kända konstnärshemmet Brucebo svängde vi vänster in på en riktigt guppig smal skogsväg.
Vi behövde inte ta många steg för att se de första blåsipporna. De fanns på många ställen. Ibland ensamma. Ibland med hela ”tjocka släkten”. Vi fylldes av vårlycka. ❤
Här och var stack de upp sina glada ”ansikten” mot solen.
Intressant att skåda de olika färgnyanserna.
Vi läste på informationstavlan att det fanns två till parkeringar. Därför rullade vi iväg mot en sydligare plats där det var ”snällare” att parkera.
Det första som vi stötte på var resterna från en av Gotlands cirka 100 fornborgar. Denna kallades förr för Bygdeborg. Här syns vallen av kalksten.
Under vikingatiden var detta en utmärkt plats för att bevaka både hamnen i Snäck och den i Själsö. Vad tror du de signalerade med? Eld, rök, gutemålsvrål? 😉
Utsikten från klinten går inte av för hackor. Utstickande i havet ligger den steniga halvön Skansudde.
Under tiden 15 mars till 15 maj är det förbjudet att beträda Skansudde och strandängen närmast innanför udden. Då är det ett fågelskyddsområde.
Till höger ser du Själsö fiskeläge som jag gjort ett blogginlägg om för ett tag sedan https://gotlanduppochner.com/2019/03/06/sjalso-fiskelage/. Sorgligt stod jag på klinten och tänkte på Ainbusk-medlemmen Josefin Nilsson, som där gick sin sista promenad. Dokumentären om henne gjorde mig både ledsen och arg. Det borde tidigt varit ”galler” och inte fortsatta applåder från betalande publik.
Det blev en snabbfika. Solen värme men vinden var inte att leka med. Den försökte girigt svepa med mina godsaker från bordet. Eller har den redan gjort det? Mina ”grejer” finns inte med på fotot. 😉
En vindpinad tall som varit i många blåsväder UTANFÖR teaterns scen.
Vi tog ett sista farväl av dessa ljuvliga blå blommor och bestämde oss för att återvända hit i början av maj. Till den tid då den för Gotland sällsynta busken tibasten blommar på bar kvist. Det är tillåtet på Gotland att plocka blåsippor för ”husbehov”. Men givetvis inte från ett naturreservat.
gotlanduppochner 