Blåsippan ute i backarna står…

Inte kunde vi tro att det fanns så många blåsippor så nära vår bostad.

Cirka 4 km norr om Visby tog vi i lördags av mot Brucebo naturreservat. Brucebo ska vara ett av Gotlands mest variationsrika naturreservat.
Strax innan det kända konstnärshemmet Brucebo svängde vi vänster in på en riktigt guppig smal skogsväg.

Vi behövde inte ta många steg för att se de första blåsipporna. De fanns på många ställen. Ibland ensamma. Ibland med hela ”tjocka släkten”. Vi fylldes av vårlycka. ❤

Här och var stack de upp sina glada ”ansikten” mot solen.

Intressant att skåda de olika färgnyanserna.

Vi läste på informationstavlan att det fanns två till parkeringar. Därför rullade vi iväg mot en sydligare plats där det var ”snällare” att parkera.

Det första som vi stötte på var resterna från en av Gotlands cirka 100 fornborgar. Denna kallades förr för Bygdeborg. Här syns vallen av kalksten.

Under vikingatiden var detta en utmärkt plats för att bevaka både hamnen i Snäck och den i Själsö. Vad tror du de signalerade med? Eld, rök, gutemålsvrål? 😉

Utsikten från klinten går inte av för hackor. Utstickande i havet ligger den steniga halvön Skansudde.

Under tiden 15 mars till 15 maj är det förbjudet att beträda Skansudde och strandängen närmast innanför udden. Då är det ett fågelskyddsområde.

Till höger ser du Själsö fiskeläge som jag gjort ett blogginlägg om för ett tag sedan  https://gotlanduppochner.com/2019/03/06/sjalso-fiskelage/. Sorgligt stod jag på klinten och tänkte på Ainbusk-medlemmen Josefin Nilsson, som där gick sin sista promenad. Dokumentären om henne gjorde mig både ledsen och arg. Det borde tidigt varit ”galler” och inte fortsatta applåder från betalande publik.

Det blev en snabbfika. Solen värme men vinden var inte att leka med. Den försökte girigt svepa med mina godsaker från bordet. Eller har den redan gjort det? Mina ”grejer” finns inte med på fotot. 😉

En vindpinad tall som varit i många blåsväder UTANFÖR teaterns scen.

Vi tog ett sista farväl av dessa ljuvliga blå blommor och bestämde oss för att återvända hit i början av maj. Till den tid då den för Gotland sällsynta busken tibasten blommar på bar kvist. Det är tillåtet på Gotland att plocka blåsippor för ”husbehov”. Men givetvis inte från ett naturreservat.

Själsö fiskeläge

I lördags var det soligt och därför blev det en tur till en vacker plats som vi aldrig besökt tidigare. En knapp mil norr om vår bostad ligger Själsö hamn med ett charmigt litet fiskeläge från 1700-talet.

Kommer skepparen från Danmark eller staden vid Vätterns strand, som alla tandläkare älskar? 😉 Båten passar bra ihop med min Header. Antagligen från samma målarburk. 😉

Jag tror båten saknar sin gamla ägare. Undra vilka strapatser båten varit med om. Båten bakom var i ännu sämre skick.

Perfekt torkväder i den kraftiga blåsten.

Denna norra kuststräcka kallas för Stenkusten.
Vilken kall vind. Vantarna fick vara på under fotograferandet.

Vad intressant det hade varit att få veta mer om de människor som levt här genom åren. Helst berättelser om de första ägarna. Var det flest bönder som ägde dem? Troligen. Det var ju ofta så då.

Här var enda platsen med lä denna blåsiga och kalla lördag. Därför stod jag kvar en extra stund och som så ofta gick min fantasi igång. 😀
På gaveln fanns en ”mätare”. Först tänkte jag på rökning av fisk, varför inte ål. Sedan berättade min fantasi om sju kortväxta sagofiskare som värmde upp sig efter ett hårt dagsarbete på havet. När jag började fundera på sju lämpliga namn, som inte var stulna från Snövit, ropade Solveig på mig.

Ett rejält ankare som måste hört ihop med en stor skuta.
Jag gissar på att det är mer trafik här om några veckor. Vi såg ett sällskap som grillade i lä vid en dunge. Det såg inbjudande ut. Annars var det inte många människor som vi mötte under denna halvtimme. I nästa månad öppnar ett ställe i närheten som vi garanterat ska besöka. Därifrån kan vi se ner hit.

Visst är det häftigt när det speglar sig i glaset. Havet hamnar inomhus. När jag kom till nästa bod blev jag så rädd att jag kutade iväg mot bilen. 😉