Inga trevliga gäster

I mitten av 1200-talet byggdes två packhus med gavlarna mot gatan. I slutet av 1300-talet byggdes de ihop till detta vackra hus. Nu är det en av få stadsgårdar i Visby, med ett flertal ekonomibyggnader i behåll.

Här ser du vapenplattan ingjuten i fasaden, till den holländska släkten van dem Berghe som bodde i huset under 1400-talet. Därför kallas huset ”Van dem Bergheska huset” av flera personer. För andra går det under namnet ”Engeströmska huset”.

För mig är det mest huset där Jacob Johan Anckaström bodde en tid sommaren 1790. Han hade rest till Gotland med sin fru och en skummis vid namn Barthold Runeberg. Redan på båten hade männen pratat nedsättande om kungen och hans krigspolitik. Det fortsatte smutskastandet i ovan hus och ännu mer i Strandridaregården i Kyllaj. Tillbaka i Stockholm fick de på hösten en domstolskallelse. Orsaken var att de var anklagade för högmålsbrott. Eftersom de inte dök upp i Visby inom fyra veckor blev de fängslade och hitförda till ön. Duon klarade sig både från brottet och att Anckarström skulle varit rysk spion.

Fotnot för den intresserade:
Jag hade glömt att de var flera män som låg bakom mordet och de misslyckade mordförsöken på Gustav III. Det är mest det berömda skottet i ryggen på maskeradbalen på Operan som fastnat i minnet. När jag under några timmar försjönk mig bakåt i tiden fick jag lära mig mycket. Den franska frasen ”Bon soir bon masque. (God afton vackra mask) var signalen till Anckarström att skjuta. Samtidigt ropade han ”Elden är lös” för att skapa förvirring i salongen.
Intressant att Anckarströms hustru och barn senare flyttade till Gotland. Hon gifte sig med Rundberg, som hon redan vänsterprasslat med. Paret skiljde sig efter en kort tid. Hon och barnen bytte efternamn till Löwenström. För Rundberg gick det rejält utför. Han var fattig och föraktad. Hans liv fick ett abrupt slut när han under ”kyrktjuvnad” blev skjuten av sin egen bror, Mårten, som var pastor i Alskogs kyrka. Jag tror inte jag vågar åka till den kyrkan. Vi har än så länge valt andra när vi åkt förbi byggnaden. Läste för något år sedan att en kvinna som befann sig i kyrkan ensam på dagen inte kom ut. Hon fick ringa på hjälp. Solveig får gå in ensam och fotografera – jag håller mig på avstånd från den vidöppna dörren. Dock utan mask för ansiktet. 😉

Lauks i Lokrume


Domarsläkten Lauk hade här en stor gård på 1300- och 1400-talet. Gervid Lauk var landsdomare på gutnaltinget – Gotlands högsta domare.

Det som finns bevarat från den tiden är detta packhus (förrådshus) i två våningar och en vind.

Varje våning hade två rum med egen ingång utifrån – utan inre förbindelser. Till andra våningen kom man via stege och svalgång av trä.

Bottenvåningens rum hade kryssvalv, andra våningen bjälklag och vinden tunnvalv. Bottenvåningen och vinden användes som magasin.

Andra våningen kan ha varit bostad. Där finns spår av det. Dock ingen eldstad. Däremot fanns en privet på baksidan – ett utanpå hängande torrdass.

Gårdskorset har fundamentet i behåll. Själva korset är utbytt. Det berättas att det kristna gårdsfolket samlades vid korset till andaktsstund, morgon och kväll.

Vilken pampig allé de nuvarande gårdsägarna kan njuta av. När vi besöker Lokrume kyrka ska vi hålla utkik efter Gervid Lauks gravhäll. Den kanske är större än kyrkan. 😉

Strandgatan; etapp 4 -Liljehornska huset

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

Inga rullande plåtsaker synliga. Då vågade jag ställa mig i mitten av den tomma gatan. Vi är på väg mot det vita huset längre ner på gatan.

Med sina 28 meter är Visbys största packhus mäktigt. Fem våningar högt och hopbyggt med ett lägre medeltidshus.

Namnet kommer från en garvare vid namn Liljehorn som var ägare under slutet av 1800-talet.

Men det som fascinerar mig mest är en annan man som i början av samma sekel hade nyckel till porten och kontor och en ståndsmässig stadsvåning i huset.
Mannen hette Jacob Dubbe och var en känd förhandlingshård handelsman och skeppsbyggare. Om denna speciella man finns det många skrönor. Vilka som är sanningar, halvsanningar eller enbart skrönor är svår att reda ut på 2000-talet. Dubbe beskrivs som en person som växte upp under fattiga förhållanden och gjorde en klassresa till rikedom och framgångar på flera yrkesplan. Privat skaffade han sig flera ovänner som var avundsjuka och som satte igång rykten av olika slag. Sammanfattningsvis verkar Dubbe har varit en blandning av god och ond. Under många år svävade hans ande över det Liljeholmska huset.

Nu kommer otäckheter.
Jacob Dubbe skulle enligt rykten haft stygga hemliga besök. Som exempel nämns att djävulen hjälpte honom att räkna hans blodpengar. Därefter förvandlades besökaren till en svart hund med brinnande ögon.

Här har jag gått uppför en gränd för att få med en av sidorna.
Helt sant är i alla fall att 1985 förstördes tak och takstolar vid en brand. Då genomgick Liljehornska huset en av många renoveringar genom åren. Idag är det bostadshus med lägenheter. Undra hur många och stora de är? Skulle du våga bo här? 😉

Lika bra att få med ett foto från andra sidan också, innan vi gick uppför gränden. Mitt nästa hemliga projekt kan bli att fixa till liftar med mysiga korgar en tio meter upp i luften i varje gränd. Det ska vara gratis att åka nerför och kosta en slant uppf… Inte värt att skriva mer. Om någon skulle få för sig att låna mina planer. 😉

Strandgatan; etapp 2 – Äldsta hyreshuset i Sverige

Under Visbys storhetstid, från mitten av 1100-talet till en bit in på 1300-talet, blomstrade handeln. Strandgatan var paradgatan och kallades för dåtidens Manhattan. Gatan låg strax intill hamnen med kaj. Det var alltså vatten där nuvarande Almedalen ligger. Vilken mäktig syn det måste ha varit för dem som kom in till Visby med ett skepp och blickade in mot mer än 20 vita, pampiga, höga packhus som stod på rad längs Strandgatan bakom sjömuren. Vi kommer att i några blogginlägg ta med dig längs med kullerstensgatan.

När Visby var som rikast var det full ruljangs i staden och köpmännen behövde rejäla utrymmen för sina varor och sina kontor.

Gamla Apoteket heter detta packhus som är ett av Europas bäst bevarade medeltida packhus. Namnet har det fått för att det fanns ett apotek på bottenvåningen. Detta var inhyst under ungefär hundra år. Verksamheten flyttades därifrån 1897. Bottenvåningen är i stort sett oförändrad sedan medeltiden. Sug på den karamellen.

Packhuset med sin unika trappgavel byggdes under senare delen av 1200-talet. Byggnaden sträcker sig nästan 30 meter upp utefter Lybska gränd och var hopbyggt med ett bostadshus. I bostadshuset finns ännu en medeltida vattenbrunn bevarad.

På Packhusets andra våning finns rester av en privet, som var en medeltida toalett. Någonstans i byggnaden finns också ett medeltida vindspel bevarat. När det användes fanns det högst upp i vindsrummet med uppgiften att lyfta varor mellan våningarna.

I nutid är detta antagligen Sveriges äldsta hyreshus med sina två rejäla lägenheter. Skulle du tänka dig att bo här? Någon lycklig som stått 22 år i bostadskö bjöd högst när den 137 kvadratmeter stora femrummaren nyligen var till salu. Undra hur många nyfikna som ”låtsades” vara spekulanter på visningarna? Jag var tyvärr ingen av dem. 😉