Anders Knutas sviten | gotlanduppochner

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Tolfte boken i Anders Knutas sviten:
Den man älskar, 2014, 349 sidor. Albert Bonniers Förlag.
Boken är tillägnad:
Till Ruben Eliassen – den jag älskar.
För alla skratt, för all inspiration och för all kärlek.
Utan dig hade inte denna bok blivit skriven.
Bosses alternativa titel: 😊
Den bultande döden

Visserligen hade hon någon hon träffade i Visby, men vem visste hur länge det skulle hålla?

Personligt:
Det finns ett djup i flera personligheter som avgör mitt slutbetyg.
Tidsintervall:
Huvudhandling: April 2010.

Munkkällaren på Stora Torget mitt i Visbys stadskärna var sig lik. Stället hade varit populärt så långt tillbaka hon kunde minnas.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie.
Karin Jacobsson: Biträdande chef.
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Närmar sig 40 år, men klär sig som en 25-åring. Ständigt nya damer på gång.
Lars Norrby: Presstalesman. Korrekt klädd i kostym.
Birger Smittenberg: Åklagare.
Förstärkningar utifrån:
Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen. Gör denna gång entré på sidan 124. 😉

Naturreservatet som lång kring Gotlands största sjö, Bästeträsk, var öde, det var inte så många som sökte sig in just den här vägen.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas och Karin är numera ett par. Line försvinner mer och mer i periferin. Hon är som en skuggfigur för Knutas. Han tänker mindre och mindre på henne.

Line överraskar med att säga i telefon att hon vill komma till Gotland till sommaren och besöka sommarstugan. Påstod att det var en del av sorgeprocessen. Knutas förstod inte vad hon pratade om. Det var ju hon som velat skiljas.

Syskonkärlek av den speciella sorten.

Han tittade snabbt åt bägge håll innan han vek in på den lilla bakgatan bakom domkyrkan.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Alla personer bär på många hemligheter. Både inom äktenskapet, syskonskaran, familjen, arbetskamraterna.
Karin tänker ibland på den våldtäkt hon råkade ut för som femtonåring. Den inre filmen glömmer hon aldrig.
Ibland saknar Knutas Johan Berg och har börjat se honom i ett nytt ljus vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket att kon inte saknas förrän båset är tomt.
Knutas saknar katten Elsa som blev mördad.

En blek aprilsol kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland, där mäklaren Sanna Widding har hittats död.

Hälsa/Ohälsa:
Vintern hade gått åt till rehabilitering och återhämtning för Knutas. Nu är han tillbaka på heltid.
Knutas reser sig mödosamt från stolen efter en lång tid framför datorn. Tänkte att han borde röra sig mer. Komma igång med simningen igen.

Han fortsatte längs vägen, passerade kruttornet, ner mot stranden.

Bil + bilmusik:
Knutas trivdes bakom ratten i sin gamla merca, han puttade in en cd med sina favoriter Simon & Garfunkel. Ur stereon strömmade toner av Simon & Garfunkel, A most peculiar man.
Nyckelspår & Villospår:
Ikaros, bultpistol, svart spelklubb nere vid Domkyrkan, Karin Boye-dikt, handstil, saknade ringar, Camelcigaretter.
Kopplingar till tidigare böcker:
Den spännande cliffhangern från förra boken inleder denna bok. Därmed en dramatisk inledning.
Grodor i boken:
”Gärningsmannens villa”. Det var bara något som författaren och möjligtvis jag visste om. Inte de två poliserna. 😊
Tänk om jag kunde vara som Martin Kihlgård. Han var 55 år i bok 4 (Den döende dandyn) då tidpunkten var början på 2005. I denna 12:e bok är han fortfarande 55 år ung. 😉 Fem år senare i min ”tidbok”.

Han fällde upp kragen och började gå runt bland gravstenarna. På en höjd låg Ingmar Bergman, han hade hört att Bergman valt ut gravplatsen för att han ville ha utsikt över havet.

Kuriosa:
Jag ser en beröringspunkt i val av oväntat vittne från en tidigare bok. En ny vinkling på samma ”ämne” som tilltalar mig.
Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Legobyggandet spelar en sträng på mina inlästa kunskaper inom ämnena psykologi, metodik och pedagogik.
När Knutas går in i rummet utan att få ett okej. Svaret han får av en pojke som bor i en medelålders mans kropp. Knutas halvlögn klingar tamt och doftar ”spela på bortaplan”.
Jag gillar slutkapitlet. En fin mix av olika saker.

Hon hade suttit så allvarlig vid sidan av honom när de körde ombord på första morgonfärjan ut till Fårö.

Humor/svart humor:
Karin hade antytt att Martin Kihlgård hade problem med blodsockret. Han hade rättat henne och sagt att det var blodsockret som hade problem med honom.
Knutas och Karin har utvecklat en speciell personlig humor mellan sig. Kul när de tjafsar om musiksmak.
Kihlgård satt i baksätet med en påse wienerbröd som han hade smugglat med sig från hotellets frukostmatsal. Den scenen skulle jag velat se på film.
Privat sorg:
Den här gången bjuds det på privat sorg så det går rakt in i mitt hjärta.

Just då dök husen och gårdarna på Bungemuseet upp ett stycke framför honom. Han drog sig till minnes att friluftsmuseet hade utedass som låg alldeles vid vägen. Hade han tur så var de öppna.

Antal mord/dödsfall:
3 st
Sista två meningarna:
”Jag vill att ni går nu. Jag och Isak klarar oss fint själva.”
Bosse Lidéns betyg:
5/5
Baksidestext:
EN BLEK APRILSOL kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland där mäklaren Sanna Widding har hittats död…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Ljungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde för Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”. https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/ Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Elfte boken i Anders Knutas sviten:
Du går inte ensam, 2013, 308 sidor. Albert Bonniers Förlag
Boken är tillägnad:
Till min underbara och älskade väninna
Ulrika Hall – alltid i mitt hjärta
Bosses alternativa titel: 😊
Som man sår får man skörda

Öja kyrka var öppen, men tom på folk.

Personligt:
En del nytt i denna bok. Karin är chef. Johan och Emma bor i Stockholm och är inte längre huvudkaraktärer. Undra hur Emma har det på sitt nya jobb? Madeleine Haga har tagit över efter Johan och Pia är kvar som fotograf. Men de är heller inte speciellt aktiva i handlingen.
Denna bok avslutar med en riktig cliffhanger. Fansen måste ha längtat efter nästa volym. Jag har ju genom åren läst alla böcker och varje gång längtat efter att besöka Gotland.
Tidsintervall:
September-oktober 2009.

Här uppe var trafiken gles. Särskilt nu i september när högsäsongen var över och de flesta turister lämnat ön.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Är sjukskriven och jobbar bara lite då och då på sina egna villkor. Han är både nyskild och nykär.
Karin Jacobsson: Biträdande chef som får ta sig an sitt första fall från start, som huvudansvarig.
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Vanligtvis klädd i jeans och en skrynklig skjorta.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Polishusets egen Casanova.
Lars Norrby: Presstalesman. Skinntorr. Alltid klädd i slips och kavaj.
Birger Smittenberg: Åklagare.
Förstärkningar utifrån:
Glädjespridaren Martin Kihlgård dyker denna gång upp på sidan 217. 😉 Han kom med två kolleger. Direkt föreslog han Karin att hon skulle uppdatera honom över en lunch.
Kollega till Madeline Haga:
Pia Lilja: Fotograf.

Hon gned handen mot bröstet medan hon oroligt såg sig omkring. Blicken for över grästäppan, den gamla trätrappan upp till Kajsartornet.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Mitt upp i all bedrövelse har Knutas inlett en romans med kollegan Karin Jacobsson.
Karin har väntat, hoppats och längtat länge på att Anders ska bli fri.
”Visst är det vi två nu?”
”Ja om du vill. Det är vi två.”

Klockan var strax efter nio och affärerna hade inte öppnat än.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Sanningen när det gäller cold case-fallet Vera Petrov finns där ständigt och gnager som en mus.

Området här uppe var kargare än på södra Gotland och det fanns en anledning till att det kallades för stenkusten.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas hamnade i en depression i somras efter vad som hände i Spanienbergen och skilsmässan från Line. Han hade fått börja med antidepressiv medicin och hade svårt med sömnen. Därför fick han fylla på med sömnpiller.
Han blir fort trött redan efter kort tid på jobbet. Minnet har blivit sämre. Allt måste antecknas. Hjärnan känns överhettad. Han mäktade inte med mer information.
Flera gånger har han drabbats av akut minnesförlust. Detta tillstånd leder till…
Knutas har börjat röka sin gamla pipa regelbundet. Inte bara stoppa den som man mestadels gjort i de andra tio böckerna.

När hon passerade Tingstäde på vägen blev omgivningarna alltför bekanta. Detta var hennes hemtrakter. Orten var mest känd för träsket, Gotlands största sjö.

Bil:
På lördagsmorgonen tog Knutas bilen och körde upp till sommarstugan. Står inget om vilket bilmärke. Självklart vet jag att han inte svikit sin gamla fyrhjulade vän.
Nyckelspår & Villospår:
Barnskor, katthalsband, blodig spade, flytande amerikakoffert och telefonsexkunder.
Kopplingar till tidigare böcker:
Dubbelmördaren Vera Petrov finns kvar i tankarna.
Våldtäkten på femtonåriga Karin Jacobsson i ridlärarens hus.
Småbarnsmamman Frida Lindh som hittades mördad bland gravarna.
Grodor i boken:
Ålderstabbarna. Jag gjorde snabbt en tabell, alltefter jag fick information när det gällde ålder och tidpunkt längs med den kronologiska läsningen. Snabbt haltade ”sanningen”.

Jungfrun sköt ut från en klippa och vakade över hamnens inlopp. Det var Gotlands största rauk som sträckte sig hela tjugosju meter över havet.

Kuriosa:
Johan Berg ringer ett personligt samtal till Anders Knutas. Inte för att luska efter jobbrelaterat material.
I affären såg Knutas rätt in i ett par iskalla blå ögon. Nu kände han också igen mannen.
Madeleine Haga är betydligt mer framfusig än Johan Berg.
Karins kakadua nämns igen. Det var länge sedan sist.
Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Ibland kändes allt som hänt den senaste tiden så overkligt. Som om han svävade en bit ovanför marken och betraktade tillvaron på avstånd.

Han hade hört att Norrström återigen bodde i familjens hus i Kyllaj på norra Gotland och rörde sig fritt på ön.

Humor/svart humor:
Jag som blev förtjust i Goldie Hawn efter att ha sett filmen ”Tjejen som visste för mycket” log åt namnvalet för tiken.
”I natt var det svårt att tro att du är sjukskriven”.

Promenaden från lägenheten på Mellangatan gjorde henne genomfrusen, fingrarna var våta och iskalla.

Privat sorg:
Knutas funderar mycket på livet. Mest det långa äktenskapet och tvillingarna. Allt familjen gjort och upplevt tillsammans.
När Karin passerar Tingstäde kommer alla mörka tankar tillbaka från ungdomstiden.
Knutas pendlar mellan lyckostunder och stunder i svarta hål.

Hon kan tillbringa timmar i tornet. Det är som en tillflyktsort för henne.

Antal mord/dödsfall:
1,2 eller 3?
Sista två meningarna:
Då startade motorn, gasen trampades i botten och bilen körde rakt emot honom. X hann känna igen X ansikte bakom ratten.
Bosse Lidéns betyg:
4/5
Baksidestext:
EN SENSOMMARVARM MORGON i september försvinner treåriga Vilma från skönhetssalongen där hennes mamma arbetar…

Fotnot
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.