När vi kom tillbaka till Bläse efter vår härliga, guppiga cykeltur längs Stenkusten gjorde vi en liten trampande avvikare.
Det finns ett högt spår med restprodukter efter alla kalbrytningsår.
Härifrån får man en bra överblick över omgivningen runt Kappelshamnsviken.
”Den lilla blå” stod parkerad intill Bläse Kalkbruksmuseum.
Nedanför slagghögen är det populärt att skriva namn och annat med vita stenar från marken.
De tre ovala bilderna är från förra årets inlägg i Bläse. Den gången när vi gav upp försöket att studsa omkring i de djupa vattenhålen, längs Stenkusten, med ”Den lilla blå”. Det var helt klart ett bättre alternativ att cykla den härliga och ovanliga natursträckan. Nu klarade vi oss undan och fick till och med rabatt för de endast tre tillfällen som ”Den lilla blå” fick bilterapi. Eller är det min fantasi som spelar mig ett spratt? 😉
gotlanduppochner 
På vissa ställen är det helt klart bättre att cykla än att köra bil. Dels är det smidigare, dels kan man snabbt stanna och fotografera när andan faller på. Härliga bilder som vanligt! Så fint med stenarna på tråd eller vad man ska kalla dem.
Kram och god fredag!
GillaGilla
Den delen av ön är speciell och häftig. Något som jag aldrig upplevt tidigare. Men om jag fick välja helt själv var jag skulle haft en fast sommarplats hade det blivit åt ett annat väderstreck.
Kram från en mörk decemberkväll
GillaGilla
Den översta bilden är som en målning, mycket vacker. Vilka platser det finns. Av stenar kan man gör mycket, skriva sitt namn och göra en kulram ”åt fel håll”. Det blev en riktigt kul ram 🙂
Har förresten glömt att säga att er nya header är fantastiskt vacker. Beundrar den varje gång jag läser ett inlägg. Gillar verkligen inramningen med trädstammen och så den ensamma vandraren som kommer gående i vinterns ödslighet.
Kram från ett fastland där det just nu är vansinnigt vackert utanför fönstret
GillaGilla
Ha ha! Där fick du till det. 🙂 och där var du först med att skriva något om vår nya header. Men å andra sidan är det ingen som klagat på den heller. 😉 Vi slirade idag efter lunch runt lite mer söder ut längs muren. Slirade gjorde de även på dagens skidskytte. Inget kul att beskåda. Raka motsatsen mot igår när jag fick blött vid ögonen efter Anna Magnussons sensation. Jag har ju sett henne sedan hon slog till i Östersund. Då när hon slog sin bästis Hanna och spåddes en lysande framtid. Nu väntar jag på Linn Perssons första seger individuellt. Hon har fått en jämnhet som borde girera i en seger snart. Hon kan annars vänta till VM.
Kram från en som hade noll rätt på sin lottorad.
GillaGilla
Så vackra bilder i Kalkriket.
Fina vida utsikter över Kappelhamnsviken det riktigt pirrar till av längtan dit. Härligt
GillaGilla