Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Tolfte boken i Anders Knutas sviten:
Den man älskar, 2014, 349 sidor. Albert Bonniers Förlag.
Boken är tillägnad:
Till Ruben Eliassen – den jag älskar.
För alla skratt, för all inspiration och för all kärlek.
Utan dig hade inte denna bok blivit skriven.
Bosses alternativa titel: 😊
Den bultande döden

Visserligen hade hon någon hon träffade i Visby, men vem visste hur länge det skulle hålla?

Personligt:
Det finns ett djup i flera personligheter som avgör mitt slutbetyg.
Tidsintervall:
Huvudhandling: April 2010. 

Munkkällaren på Stora Torget mitt i Visbys stadskärna var sig lik. Stället hade varit populärt så långt tillbaka hon kunde minnas.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie.
Karin Jacobsson: Biträdande chef.  
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg:  Kriminalinspektör.  Närmar sig 40 år, men klär sig som en 25-åring. Ständigt nya damer på gång.
Lars Norrby: Presstalesman.  Korrekt klädd i kostym.
Birger Smittenberg: Åklagare. 
Förstärkningar utifrån:
Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen. Gör denna gång entré på sidan 124. 😉

Naturreservatet som lång kring Gotlands största sjö, Bästeträsk, var öde, det var inte så många som sökte sig in just den här vägen.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas och Karin är numera ett par. Line försvinner mer och mer i periferin. Hon är som en skuggfigur för Knutas. Han tänker mindre och mindre på henne.

Line överraskar med att säga i telefon att hon vill komma till Gotland till sommaren och besöka sommarstugan. Påstod att det var en del av sorgeprocessen. Knutas förstod inte vad hon pratade om. Det var ju hon som velat skiljas.

Syskonkärlek av den speciella sorten.

Han tittade snabbt åt bägge håll innan han vek in på den lilla bakgatan bakom domkyrkan.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Alla personer bär på många hemligheter. Både inom äktenskapet, syskonskaran, familjen, arbetskamraterna.
Karin tänker ibland på den våldtäkt hon råkade ut för som femtonåring. Den inre filmen glömmer hon aldrig.
Ibland saknar Knutas Johan Berg och har börjat se honom i ett nytt ljus vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket att kon inte saknas förrän båset är tomt.
Knutas saknar katten Elsa som blev mördad.  

En blek aprilsol kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland, där mäklaren Sanna Widding har hittats död.

Hälsa/Ohälsa:
Vintern hade gått åt till rehabilitering och återhämtning för Knutas. Nu är han tillbaka på heltid.  
Knutas reser sig mödosamt från stolen efter en lång tid framför datorn. Tänkte att han borde röra sig mer. Komma igång med simningen igen.

Han fortsatte längs vägen, passerade kruttornet, ner mot stranden.

Bil + bilmusik:
Knutas trivdes bakom ratten i sin gamla merca, han puttade in en cd med sina favoriter Simon & Garfunkel. Ur stereon strömmade toner av Simon & Garfunkel, A most peculiar man.
Nyckelspår & Villospår:
Ikaros, bultpistol, svart spelklubb nere vid Domkyrkan, Karin Boye-dikt, handstil, saknade ringar, Camelcigaretter.
Kopplingar till tidigare böcker:
Den spännande cliffhangern från förra boken inleder denna bok. Därmed en dramatisk inledning.
Grodor i boken:
”Gärningsmannens villa”. Det var bara något som författaren och möjligtvis jag visste om. Inte de två poliserna.  😊
Tänk om jag kunde vara som Martin Kihlgård. Han var 55 år i bok 4 (Den döende dandyn) då tidpunkten var början på 2005. I denna 12:e bok är han fortfarande 55 år ung. 😉 Fem år senare i min ”tidbok”. 

Han fällde upp kragen och började gå runt bland gravstenarna. På en höjd låg Ingmar Bergman, han hade hört att Bergman valt ut gravplatsen för att han ville ha utsikt över havet.

Kuriosa:
Jag ser en beröringspunkt i val av oväntat vittne från en tidigare bok. En ny vinkling på samma ”ämne” som tilltalar mig.
Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Legobyggandet spelar en sträng på mina inlästa kunskaper inom ämnena psykologi, metodik och pedagogik.
När Knutas går in i rummet utan att få ett okej. Svaret han får av en pojke som bor i en medelålders mans kropp. Knutas halvlögn klingar tamt och doftar ”spela på bortaplan”.
Jag gillar slutkapitlet. En fin mix av olika saker.

Hon hade suttit så allvarlig vid sidan av honom när de körde ombord på första morgonfärjan ut till Fårö.

Humor/svart humor:
Karin hade antytt att Martin Kihlgård hade problem med blodsockret. Han hade rättat henne och sagt att det var blodsockret som hade problem med honom.
Knutas och Karin har utvecklat en speciell personlig humor mellan sig. Kul när de tjafsar om musiksmak.
Kihlgård satt i baksätet med en påse wienerbröd som han hade smugglat med sig från hotellets frukostmatsal. Den scenen skulle jag velat se på film.
Privat sorg:
Den här gången bjuds det på privat sorg så det går rakt in i mitt hjärta.

Just då dök husen och gårdarna på Bungemuseet upp ett stycke framför honom. Han drog sig till minnes att friluftsmuseet hade utedass som låg alldeles vid vägen. Hade han tur så var de öppna.

Antal mord/dödsfall:
3 st
Sista två meningarna:
”Jag vill att ni går nu. Jag och Isak klarar oss fint själva.”
Bosse Lidéns betyg:
5/5
Baksidestext:
EN BLEK APRILSOL kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland där mäklaren Sanna Widding har hittats död…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.