Den man älskar

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Tolfte boken i Anders Knutas sviten:
Den man älskar, 2014, 349 sidor. Albert Bonniers Förlag.
Boken är tillägnad:
Till Ruben Eliassen – den jag älskar.
För alla skratt, för all inspiration och för all kärlek.
Utan dig hade inte denna bok blivit skriven.
Bosses alternativa titel: 😊
Den bultande döden

Visserligen hade hon någon hon träffade i Visby, men vem visste hur länge det skulle hålla?

Personligt:
Det finns ett djup i flera personligheter som avgör mitt slutbetyg.
Tidsintervall:
Huvudhandling: April 2010. 

Munkkällaren på Stora Torget mitt i Visbys stadskärna var sig lik. Stället hade varit populärt så långt tillbaka hon kunde minnas.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie.
Karin Jacobsson: Biträdande chef.  
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg:  Kriminalinspektör.  Närmar sig 40 år, men klär sig som en 25-åring. Ständigt nya damer på gång.
Lars Norrby: Presstalesman.  Korrekt klädd i kostym.
Birger Smittenberg: Åklagare. 
Förstärkningar utifrån:
Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen. Gör denna gång entré på sidan 124. 😉

Naturreservatet som lång kring Gotlands största sjö, Bästeträsk, var öde, det var inte så många som sökte sig in just den här vägen.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas och Karin är numera ett par. Line försvinner mer och mer i periferin. Hon är som en skuggfigur för Knutas. Han tänker mindre och mindre på henne.

Line överraskar med att säga i telefon att hon vill komma till Gotland till sommaren och besöka sommarstugan. Påstod att det var en del av sorgeprocessen. Knutas förstod inte vad hon pratade om. Det var ju hon som velat skiljas.

Syskonkärlek av den speciella sorten.

Han tittade snabbt åt bägge håll innan han vek in på den lilla bakgatan bakom domkyrkan.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Alla personer bär på många hemligheter. Både inom äktenskapet, syskonskaran, familjen, arbetskamraterna.
Karin tänker ibland på den våldtäkt hon råkade ut för som femtonåring. Den inre filmen glömmer hon aldrig.
Ibland saknar Knutas Johan Berg och har börjat se honom i ett nytt ljus vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket att kon inte saknas förrän båset är tomt.
Knutas saknar katten Elsa som blev mördad.  

En blek aprilsol kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland, där mäklaren Sanna Widding har hittats död.

Hälsa/Ohälsa:
Vintern hade gått åt till rehabilitering och återhämtning för Knutas. Nu är han tillbaka på heltid.  
Knutas reser sig mödosamt från stolen efter en lång tid framför datorn. Tänkte att han borde röra sig mer. Komma igång med simningen igen.

Han fortsatte längs vägen, passerade kruttornet, ner mot stranden.

Bil + bilmusik:
Knutas trivdes bakom ratten i sin gamla merca, han puttade in en cd med sina favoriter Simon & Garfunkel. Ur stereon strömmade toner av Simon & Garfunkel, A most peculiar man.
Nyckelspår & Villospår:
Ikaros, bultpistol, svart spelklubb nere vid Domkyrkan, Karin Boye-dikt, handstil, saknade ringar, Camelcigaretter.
Kopplingar till tidigare böcker:
Den spännande cliffhangern från förra boken inleder denna bok. Därmed en dramatisk inledning.
Grodor i boken:
”Gärningsmannens villa”. Det var bara något som författaren och möjligtvis jag visste om. Inte de två poliserna.  😊
Tänk om jag kunde vara som Martin Kihlgård. Han var 55 år i bok 4 (Den döende dandyn) då tidpunkten var början på 2005. I denna 12:e bok är han fortfarande 55 år ung. 😉 Fem år senare i min ”tidbok”. 

Han fällde upp kragen och började gå runt bland gravstenarna. På en höjd låg Ingmar Bergman, han hade hört att Bergman valt ut gravplatsen för att han ville ha utsikt över havet.

Kuriosa:
Jag ser en beröringspunkt i val av oväntat vittne från en tidigare bok. En ny vinkling på samma ”ämne” som tilltalar mig.
Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Legobyggandet spelar en sträng på mina inlästa kunskaper inom ämnena psykologi, metodik och pedagogik.
När Knutas går in i rummet utan att få ett okej. Svaret han får av en pojke som bor i en medelålders mans kropp. Knutas halvlögn klingar tamt och doftar ”spela på bortaplan”.
Jag gillar slutkapitlet. En fin mix av olika saker.

Hon hade suttit så allvarlig vid sidan av honom när de körde ombord på första morgonfärjan ut till Fårö.

Humor/svart humor:
Karin hade antytt att Martin Kihlgård hade problem med blodsockret. Han hade rättat henne och sagt att det var blodsockret som hade problem med honom.
Knutas och Karin har utvecklat en speciell personlig humor mellan sig. Kul när de tjafsar om musiksmak.
Kihlgård satt i baksätet med en påse wienerbröd som han hade smugglat med sig från hotellets frukostmatsal. Den scenen skulle jag velat se på film.
Privat sorg:
Den här gången bjuds det på privat sorg så det går rakt in i mitt hjärta.

Just då dök husen och gårdarna på Bungemuseet upp ett stycke framför honom. Han drog sig till minnes att friluftsmuseet hade utedass som låg alldeles vid vägen. Hade han tur så var de öppna.

Antal mord/dödsfall:
3 st
Sista två meningarna:
”Jag vill att ni går nu. Jag och Isak klarar oss fint själva.”
Bosse Lidéns betyg:
5/5
Baksidestext:
EN BLEK APRILSOL kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland där mäklaren Sanna Widding har hittats död…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

14 tankar på “Den man älskar

  1. Det är inte längesen som jag avslutade Gotlands-serien, det har säkert ett bättre ord/namn men just nu slår det slint.Det får duga…
    Jag känner igen allt du skriver, poängterar. Din analys är mitt i prick. Kul att få se foton på de ställen, de som jag har läst om. Jag gillar Mari Ljungstedts sätt att skriva. Anders Knutas känns som en familjemedlem vid det här laget. Lite buttrig men go. Lene blev jag irriterad på som kom och störde men det hör till i en roman. Japp, jag kan läsa om alla böcker igen utan minsta tvekan.

    Gilla

  2. Tack för en fin analys! Den här boken har jag ännu inte läst men dock många andra. Ska ta mig an denna.
    Tycker Marie Jungsteds böcker är bäst när hon är på Gotland. De böcker där hon svävat iväg till Spanien är jag inte lika förtjust i.
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s