Etikettarkiv: Munkkällaren

Den man älskar

Publicerad den av
14

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Tolfte boken i Anders Knutas sviten:
Den man älskar, 2014, 349 sidor. Albert Bonniers Förlag.
Boken är tillägnad:
Till Ruben Eliassen – den jag älskar.
För alla skratt, för all inspiration och för all kärlek.
Utan dig hade inte denna bok blivit skriven.
Bosses alternativa titel: 😊
Den bultande döden

Visserligen hade hon någon hon träffade i Visby, men vem visste hur länge det skulle hålla?

Personligt:
Det finns ett djup i flera personligheter som avgör mitt slutbetyg.
Tidsintervall:
Huvudhandling: April 2010. 

Munkkällaren på Stora Torget mitt i Visbys stadskärna var sig lik. Stället hade varit populärt så långt tillbaka hon kunde minnas.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie.
Karin Jacobsson: Biträdande chef.  
Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg:  Kriminalinspektör.  Närmar sig 40 år, men klär sig som en 25-åring. Ständigt nya damer på gång.
Lars Norrby: Presstalesman.  Korrekt klädd i kostym.
Birger Smittenberg: Åklagare. 
Förstärkningar utifrån:
Den reslige mannen Martin Kihlgård från Rikskriminalen. Gör denna gång entré på sidan 124. 😉

Naturreservatet som lång kring Gotlands största sjö, Bästeträsk, var öde, det var inte så många som sökte sig in just den här vägen.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas och Karin är numera ett par. Line försvinner mer och mer i periferin. Hon är som en skuggfigur för Knutas. Han tänker mindre och mindre på henne.

Line överraskar med att säga i telefon att hon vill komma till Gotland till sommaren och besöka sommarstugan. Påstod att det var en del av sorgeprocessen. Knutas förstod inte vad hon pratade om. Det var ju hon som velat skiljas.

Syskonkärlek av den speciella sorten.

Han tittade snabbt åt bägge håll innan han vek in på den lilla bakgatan bakom domkyrkan.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Alla personer bär på många hemligheter. Både inom äktenskapet, syskonskaran, familjen, arbetskamraterna.
Karin tänker ibland på den våldtäkt hon råkade ut för som femtonåring. Den inre filmen glömmer hon aldrig.
Ibland saknar Knutas Johan Berg och har börjat se honom i ett nytt ljus vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket att kon inte saknas förrän båset är tomt.
Knutas saknar katten Elsa som blev mördad.  

En blek aprilsol kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland, där mäklaren Sanna Widding har hittats död.

Hälsa/Ohälsa:
Vintern hade gått åt till rehabilitering och återhämtning för Knutas. Nu är han tillbaka på heltid.  
Knutas reser sig mödosamt från stolen efter en lång tid framför datorn. Tänkte att han borde röra sig mer. Komma igång med simningen igen.

Han fortsatte längs vägen, passerade kruttornet, ner mot stranden.

Bil + bilmusik:
Knutas trivdes bakom ratten i sin gamla merca, han puttade in en cd med sina favoriter Simon & Garfunkel. Ur stereon strömmade toner av Simon & Garfunkel, A most peculiar man.
Nyckelspår & Villospår:
Ikaros, bultpistol, svart spelklubb nere vid Domkyrkan, Karin Boye-dikt, handstil, saknade ringar, Camelcigaretter.
Kopplingar till tidigare böcker:
Den spännande cliffhangern från förra boken inleder denna bok. Därmed en dramatisk inledning.
Grodor i boken:
”Gärningsmannens villa”. Det var bara något som författaren och möjligtvis jag visste om. Inte de två poliserna.  😊
Tänk om jag kunde vara som Martin Kihlgård. Han var 55 år i bok 4 (Den döende dandyn) då tidpunkten var början på 2005. I denna 12:e bok är han fortfarande 55 år ung. 😉 Fem år senare i min ”tidbok”. 

Han fällde upp kragen och började gå runt bland gravstenarna. På en höjd låg Ingmar Bergman, han hade hört att Bergman valt ut gravplatsen för att han ville ha utsikt över havet.

Kuriosa:
Jag ser en beröringspunkt i val av oväntat vittne från en tidigare bok. En ny vinkling på samma ”ämne” som tilltalar mig.
Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Legobyggandet spelar en sträng på mina inlästa kunskaper inom ämnena psykologi, metodik och pedagogik.
När Knutas går in i rummet utan att få ett okej. Svaret han får av en pojke som bor i en medelålders mans kropp. Knutas halvlögn klingar tamt och doftar ”spela på bortaplan”.
Jag gillar slutkapitlet. En fin mix av olika saker.

Hon hade suttit så allvarlig vid sidan av honom när de körde ombord på första morgonfärjan ut till Fårö.

Humor/svart humor:
Karin hade antytt att Martin Kihlgård hade problem med blodsockret. Han hade rättat henne och sagt att det var blodsockret som hade problem med honom.
Knutas och Karin har utvecklat en speciell personlig humor mellan sig. Kul när de tjafsar om musiksmak.
Kihlgård satt i baksätet med en påse wienerbröd som han hade smugglat med sig från hotellets frukostmatsal. Den scenen skulle jag velat se på film.
Privat sorg:
Den här gången bjuds det på privat sorg så det går rakt in i mitt hjärta.

Just då dök husen och gårdarna på Bungemuseet upp ett stycke framför honom. Han drog sig till minnes att friluftsmuseet hade utedass som låg alldeles vid vägen. Hade han tur så var de öppna.

Antal mord/dödsfall:
3 st
Sista två meningarna:
”Jag vill att ni går nu. Jag och Isak klarar oss fint själva.”
Bosse Lidéns betyg:
5/5
Baksidestext:
EN BLEK APRILSOL kryper långsamt över det gamla stenbrottet i Bunge på norra Gotland där mäklaren Sanna Widding har hittats död…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Vår första vinterpromenad

Publicerad den av
28

Så kom den första snön till Visby och Gotland. Vi tog i söndags chansen att få uppleva ”vintervykortet” från en vacker höjdnivå. För det var riskabelt att till och med stapplande ta sig fram på kullerstenarna. Husväggar har några gånger räddat både mig och kameran.
Det var endast den gula lampan i skyn som saknades. Den valde istället att visa sin bästa sida dagen efteråt.

Det var färre människor ute än vanligt.
Vi var ordentligt påpälsade. Mina fingrar var tacksamma för att de fick stanna i de varma vinterhandskarna och slapp hålla i en kall kamera. Innanför ringmuren bland gränderna saknade ändå hela tiden en hand sin kompis. Visst är det en smula konstigt och orättvist mot de två andra händerna? Men nästan alltid håller jag och Solveig varandra med samma händer. Det känns avigt om vi gör tvärtom. ”Händer” det brukar vi snabbt byta sida. Vad personlig jag blev. ❤

En skymt av en av Solveigs tre arbetsplatser (S:t Hansskolan), snöiga takåsar och ett grått vatten som i färgskalan nästan smälter ihop med himlen.
Följ med på ett bildsvep från utsiktsnischen vid Trappgränd. Här har vi stått och njutit många gånger vid alla årstider. En gång fikade vi här. Vid ett annat tillfälle lyssnade vi på livemusik och såg solen sakta gå ner på sommarhimmeln.

Vilken vacker medeltidsstad som vi fått äran att stifta bekantskap med på nära håll. Jag har i många år hävdat att Umeå är ”min vackraste stad”, som jag bott i.
Nu traskade vi vidare för vi hade ett hemligt uppdrag som stod överst på agendan. 😉

Men en bild till bjuder vi dig besökare på. Det röda huset på Övre Finngränd hade jag gärna tittat in i.

FOTNOT:
Nu är det dags för mig att efter fikat börja snickra på en aktuell tabell för ABC-tävlingen. Vilken dramatik det bjöds på igår kväll. Jag är inte i hamn ännu. Men än så länge tycker jag att jag haft tur med mina nya regler m.m (Tack vare deltagarantalet). Det var en stor chansning. Jag önskar eventuella besökare en trevlig dag. Jag kommenterar med en symbol, men läser gärna ”snälla” ord. Det tror jag alla medmänniskor behöver – varje dag, året om. ❤

Första parkett – 700 inlägg

Publicerad den av
22

Gotlanduppochners sjuhundrade blogginlägg får enligt mig gärna handla om en solnedgång klockan 21:34.

Det tar inte många minuter för oss att cykla ner till skådespelet innanför ringmuren. Vårt bloggmål är att aldrig visa upp en solnedgång från samma plats. Därför rullade vi förbi Kyrkberget och hoppades på flyt vid ”nischen” vid vackra Trappgatan. De första minuterna var vi helt ensamma. Men nere på Stora Torget underhöll en manlig sångare med gamla klassiker inför publik.

Nu var vi inte ensamma längre. Men vi behöll våra platser och hoppades att våra låsta cyklar inte bars iväg bakom våra ryggar. 😉

Du som följer vår blogg eller vårt instagramkonto, känner kanske igen kombinationen färja och ruin. För det var inte många dagar sedan Solveig fotade rosor en morgon och jag råkade se två färjor, som var på väg åt olika håll. Jag uppmärksammade Solveig om möjligheten att få till några pangbilder när de befann sig i ”rätt läge”.

Den här gången var vi ute efter en trippel. Färja-S:ta Katarina ruin-Vacker solnedgång. ❤

De flesta stannade bara kvar en stund. Oftast tog de bara några mobilbilder och promenerade sedan vidare på Trappgatan. Mysigt att se hur olika åldersgenerationer blandades. Nyfiken som jag kan vara, undrade jag för mig själv, var de ”kom ifrån”. Ibland försökte jag söka svaret i dialekterna. När trubaduren på torget sjöng en Per Gesslelåt kunde jag inte låta bli att sjunga med. Hm. Om sanningen ska fram gjorde jag detsamma på Uggla, Björn Afzelius ”Tusen bitar” (Egentligen en känd danskas låt) och en handfull andra låtar från skattkistan.

Självklart ville månen också vara med. Med nostalgins vindar tog jag mig tillbaks till en tid då jag spelade ”Månen” med Ulf Dageby. ”En fjäril i ditt hår, alltid blommande vår…” och refrängen som var som ett tuggummi på stämbanden. ”Solen är din vän, men akta dig för månen”. Nu kom jag ihåg att Ulf Dageby varit med en säsong i ”Så mycket bättre”.

En snabb liten båt och en halv sol får bli avslutningsbild i inlägg nummer 700. Nu är det dags för bildredigering från vår tidiga kustpromenad i morse. En ny plats för oss där det kändes som vi fick sista parkeringsplatsen. Övriga medmänniskor sov runt omkring oss.

Den farliga leken

Publicerad den av
14

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”.
https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/  
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Åttonde boken i Anders Knutas sviten:
Den farliga leken, 2010, 378 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till min älskade dotter Bella

Bosses alternativa titel: 😊
Ett farligt gram för mycket

Personligt:
Furillen har kommit in på Världskartan de sista åren sedan militären avvecklade sitt privata område på Gotland.

Tidsintervall:
November 2007 till nyårsdagen samma år.   

Den stora rauken Jungfrun avtecknade sig mot himlen och vakade över den lilla hamnen.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Gift med barnmorskan Line. Tillsammans har de tvillingarna Petra och Nils som hunnit bli 17 år.
Karin Jacobsson: Biträdande chef. Har en nyvunnen kärlek i fotografen Janne Widén. Hon är tränare för Visbys damlag.
Johan Berg: Reporter på Regionalnytts lokalredaktion i Visby. Han är tillbaka på jobbet efter ett halvt års föräldraledighet.
Emma Winarve: Gift med Johan.

Knutas hade lämnat polishuset tidigt och plockat upp Line efter hennes skift på Visby lasaretts förlossningsavdelning.

Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör, charmör och flickjägare.
Lars Norrby: Den strame presstalesman.
Birger Smittenberg: Åklagare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård dyker upp sent i åttonde boken. Kollegan på Rikskriminalen i Stockholm. Knutas avskydde när Martin kallade honom för Knutte.
På sidan 213 nämns Kihlgård vid ett telefonsamtal och fysisk närvaro, första gången på sidan 225.

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Fotograf. Hennes längsta förhållande, med fårbonden, är slut. Hon fick inte vikariatet i Stockholm som hon hoppats på.
Max Grenfors: Redaktionschef i Stockholm.
Madeleine Haga: Stockholmsredaktionen.

Fem minuter senare satt de mitt emot varandra i Janne Widéns stora och ljusa kök i Terra Nova, ett villaområde i Visbys utkant.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas och Line anstränger sig för att hitta tillbaka till varandra efter att äktenskapet gått på tomgång under en längre tid.

Karin och Janne har ett förhållande sedan i somras. Hon är förälskad.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Johan saknar fastlandslivet och har svårt för Gotlands blåsiga vintrar med brist på snö. Han är glad för att vara tillbaka på jobbet och uppskattade inte föräldraledigheten.

I Stockholm kan han inte låta bli att titta lite extra på sin f.d. kollega Madeleine Haga. Hennes leende gjorde honom svag i knäna.

Knutas engelska inte tillräcklig för konversation och utfrågning.
Han är anti mot presskonferenser och försöker ständigt skjuta upp dem till Lars Norrbys förtret.

Karin vill ta ett förhör i Stockholm för att förhoppningsvis kunna träffa sin dotter.
Det hemska som hände när hon skildes från sin nyfödda dotter har satt sina spår genom hela Karins liv. Hon har haft svårt för att älska och flyr alltid när hon är sårbar. Hon vägrar på att bli personlig med arbetskamrater.

När Knutas ser en lång man kyssa en kort kvinna svider det till i hans ögon och han blir knäsvag.

Bättre plats hade han inte kunnat välja. Kyllajs enslighet passade honom perfekt.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas trivs inte med att vara ensam. Line var iväg hela oktober till Kap Verde. Då var han på väg in i en depression. Inte heller ser han fram emot fyra månader med korta dagar där mörkret kom snabbt, bara några timmar efter lunch. Samtidigt uppskattade han de tjugo minuternas promenad på morgonen, innan staden vaknade.

Bil:
Jag gissar på att Knutas gamla Merca hänger med fortfarande.

”Jag bor där borta, i Lergrav”. Han pekade med ett grovt finger utefter kusten. ”Där finns också fina fiskehus.”

Nyckelspår & Villospår:
Grönskimrande örhänge som är format som en skalbagge och med små ben och antenner. Blodiga kläder i en fiskebod. Stulen motorbåt med utombordare som driver fritt. Blodig yxa.

Kopplingar till tidigare böcker:
Karin får en gliring av Knutas om återbesöket i Kyllaj.

”Kyllaj, sa Knutas och smakade på namnet. ”Det var ett tag sen du och jag var här. Minns du”?

Grodor i boken:
Mötena mellan Knutas och Karin från förra boken har tonats bort lite väl mycket. Likadant med Johans ”affärer” med sin kollega Madeleine Haga. Här nämns det som en ”liten” flirt för många år sedan, vilket inte stämmer överens för mig bokläsare.

Kuriosa:
En författare som skriver på en bok i ensligheten. Låter som en passning i smyg till min favoritförfattare Håkan Nesser.

Bristen på jämställdhet inom idrotten mellan könen. Damlag som får välja träningstider efter männen valt de bästa.

På anrika Munkkällaren belägen mitt på Stora torget i Visby var det fullt på dansgolvet.

Humor/svart humor:
Johan kollade in pocketståndet på färjan. Valde en deckare med titeln DEN DU INTE SER. Det lät lagom spännande, den fick duga. 😊 (Mari Jungstedts första deckare)

Och på långt håll hade hon till och med sett Cecilia och några gamla klasskamrater i Östercentrum.

Privat sorg:
Karins kontakt med sin bortadopterade dotter Hanna är inte okomplicerad.

Johan saknar Stockholmslivet på många sätt. Han vill ha ös i tillvaron. Både på jobbet och fritiden.

Antal mord/dödsfall:
2 st

Sista tre meningarna:
Utanför stod två personer. Hon kände inte igen någon av dem. Den ena höll fram en polislegitimation.

Svaidestugan låg några kilometer från Visby i ett populärt friluftsområde där orienteringsklubben hållit till i många år.
Bosse Lidéns betyg:
3+/5

Baksidestext:
… i Mari Jungstedts åttonde kriminalroman, Den farliga leken, står kommissarie Anders Knutas inför en gåta vars lösning är mer komplicerad och oväntad än han någonsin kunnat ana.

Fotnot
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. 🙂

Den inre kretsen

Publicerad den av
12

Fast text: 
Jag tänkte hedra Mari Jungstedt (1962-) med att göra något liknande det jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Tredje boken i Anders Knutas sviten:
Den inre kretsen, 2005, 348 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till mina käraste ögonstenar, älskade barn
Rebecka Jungstedt och Sebastian Jungstedt

Bosses alternativa titel: 😊
Saknaden av en soffa

De fortsatte kustvägen under tystnad förbi Klintehamn och Fröjel och det lilla samhället Sproge med sin vackra vita kyrka.

Personligt:
Det är inte bara den heta sommaren som utmärker boken. Mari har också blivit mer varm i ”skrivkläderna”. Hon får mig att längta till Gotland. Men ondskan vill jag inte uppleva IRL.

Tidsintervall:
Prolog: 20 mars 2002.
28 juni till 13 augusti 2002.

Warfsholms pensionat bestod av en gulmålad sekelskiftsbyggnad i trä med ett vackert torn och låg på en udde vid havet.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Har arbetat vid Visbypolisen i tjugofem år. Bor i en villa strax utanför Söderport och äger också en sommarstuga i Lickershamn. I augusti ska han fylla 50 år. Han är gift med danska Line som jobbar på förlossningen på Visby lasarett. Tillsammans har de tvillingarna Petra och Nils som snart ska bli tonåringar.

Karin Jacobsson: Kriminalinspektör. 38 år och singel. Hon är Knutas närmaste kollega. De har jobbat femton år tillsammans. Hon är mörkhårig och kortväxt. Har temperament och är en stor djurvän.

Johan Berg: Har börjat jobba permanent på Gotland sedan Sveriges Television hade beslutat sig för att återinrätta den lokala redaktionen på ön på prov under sommaren.

Emma Winarve: Höggravid med Johans barn. Hon har skilt sig från Olle men bor kvar i villan i Roma tillsammans med Sara och Filip som precis gått ut andra klass respektive första klass. Hon har vårdnaden varannan vecka.

Den mest imponerade rauken kallades ”Jungfrun” och tronade på en platå tjugosex meter över havet.

Kollegor till Knutas och Karin:
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Mer än tjugo år yngre än Knutas. Långt blont hår. Intensiva blå ögon, brunbränd och vältränad. Har aldrig längre förhållanden än ett par veckor.
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Knutas favorit tillsammans med Karin. Båda kollegerna är fotbollsintresserade och har temperament. Erik är gift och har två småbarn. Hans hår rödlockigt.
Lars Norrby: Polisens presstalesman är i inledningen bortrest på semester på Kanarieöarna. Kom hem 30 juni. Han är lång och mörk. Noggrann och pålitlig. Men också omständlig.
Birger Smittenberg: Luttrad chefsåklagare. Stockholmare från början. Gift med en gotländsk vissångare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Rikskriminalkommissarie + hans kollega. + fler längre fram på sommaren. Martin gör entré på sidan 170. 😊
Agneta Larsvik: Rättspsykiater. Lång och slank. Mörkhårig.

Martin Kihlgård öppnade dörren och kom in glad och vindrufsig. ”Tjenare, allihop. Jag har varit på en hejdundrande fest på Hamra krog.”

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Ung lokal snusande fotograf som hoppar över hälsningsfraser. Hon kan sin ö på sina fem fingrar. Pia har sex syskon och känner ”alla” på Gotland.
Max Grenfors: Redaktör på centralredaktionen i Stockholm.  En lång vältränad femtioåring med färgat hår och allmän prestationsnoja.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Johan och Emma får en dotter efter en dramatisk förlossning där Line är en klippa som rutinerad barnmorska.

Johan uppskattar inte att han inte får sova i huset i Roma.
Hans kärlek till Emma har växt till en smärtsam nivå.

Knutas älskar Line och hennes frejdighet. Men att mordutredningen går i stå gör att det mesta på hemmaplan försämras under sommaren.

Han lyckades nätt och jämnt manövrera bilen mellan de små, låga husen och svänga in på Norra Murgatan som låg längst upp mot den nordöstra delen av muren.

Knutas karaktärssvaghet i denna roman:
Han pratar knagglig engelska. Räcker inte till vid viktiga förhör.
Han tjuvröker på sitt kontor trots förbudet mot inomhusrökning.
Inte så bra på att skapa trivsel på jobbet.
Han rättar Lines danska till svenska och hoppar över kramen.
Han är missnöjd med sig själv. Upplever det som om han tagit ett kliv tillbaka i utvecklingen. Han har inte varit sig själv det senaste halvåret. Orsaken var fallet i vintras. (Förra boken)

Johans karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hans tålamod sätts på prov både en och två gånger.
Han börjar snegla på fotograf Pia.
Hans blodsocker åker ner till tårna om han tvingas vänta för länge på mat. Humöret blir uselt.

Emmas karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hon vet inte om Johan ska bo under samma tak när barnet är fött. Först ville hon inte ha honom vid sin sida under förlossningen. Sedan ändrade hon sig tvärt i grevens tid.

Karins karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Delar inte ut sitt privatliv till sina arbetskollegor. Har en osynlig gräns ingen kommer förbi.

Jag var ute och drack öl. Först på Donners Brunn och sedan Munkkällaren.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas promenerar oftast till jobbet. Ibland simmar han tusen-tvåtusen meter vid Solbergabadet.
Det blir ofta smörgåsar istället för rejäl lunch.
Han hade mått dåligt under våren efter vad som hände en ung flicka. Han kände skuld. Line hade släpat med honom till en psykolog.
Knutas var trött, sliten och frustrerad.

Emma slutade röka när hon fick reda på att hon var gravid.

Johan får en vass kniv i buken.

Bil:
Knutas parkerar den rossliga mercan utan luftkonditionering vid polishuset.

Knutas favoritmusik i denna bok:
Nämns inte i denna volym.

Nyckelspår & Villospår:
Halshugget russ, stöld i Fornsalen, Träskor i storlek 39. Möjligen 40 och vårdagsjämning.

Fornsalen, den historiska delen av Gotlands länsmuseum, på Strandgatan i Visby var tom på besökare denna söndagseftermiddag.

Kopplingar till tidigare böcker:
Emmas och Johans hemliga förälskelse ventileras liksom seriemördaren förra sommaren.

Slutet på förra boken då Johan och Olle stod bredvid varandra och Emma kunde jämföra männen live.

Johans enda egna kompis på ön hade bott granne med en förtidspensionerad fotograf som mördades.

Grodor i boken:
Nog borde Emma tänkt tillbaka på det otäcka som hände i hennes föräldrars hus på Fårö förra sommaren. Traumatiskt värre. Istället för att må bra och känna sig extra lugn i dessa trakter.
Årtalen har redan börjat halta jämfört med ”Den du inte ser”. Jag kommer att välja att avstå att kommentera det vidtalade i fortsättningen. Gör inget för den som inte gräver som jag älskar att göra med böcker som jag gillar. 🙂

Huset var litet och hade sådana sättningar att dörren satt ordentligt på sniskan. Fönstren var så låga att det bara var någon decimeter från fönsterblecken ner till gatan där rosor planterats utefter huset.

Kuriosa:
Thomas Wittberg har som mål att träffa damer från alla Sveriges landskap, från Lappland till Skåne.

Så snart som Martin Kihlgård visar sig förvandlas mötena till rena rama gästabuden.

Johan ville att babyn skulle heta Natalie. Medan Emma föredrog Elin. Hon är allergisk mot att döpa barn till internationella namn.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Det var en populär plats att njuta av solnedgången när himlen färgades röd och utsikten bjöd på öppet hav åt båda håll.

Stugområdet i Björkhaga var fridfullt större delen av året.

Humor:
Kihlgård är inte med lika mycket i denna bok, men hinner leverera en del skämt som roar läsaren – men irriterar Knutas.

Privat sorg:
Emma tänker tillbaka på sin skuld i äktenskapets krasch med Olle. Det var ju inte så snyggt skött.

Antal mord/dödsfall:
3 st

Knutas höll på att bli omkullsprungen av ett följe människor som drog genom gränderna i medeltida dräkter.

Sista två meningarna:
När han var halvvägs hem mörknade himlen och han hörde åskan mullra borta över havet.
På så sätt kändes det helt riktigt.

Bosse Lidéns betyg:
4/5.

Det gråkalla vädret gjorde att Knutas upplevde det som höst. Han såg bort mot sjöbodarna vid Kovik.

Baksidestext:
Under den tryckande högsommarvärmen gräver en grupp arkeologistuderande från olika länder ut en vikingatida hamnplats på Gotlands västkust. Den visar sig vara rik på fynd. En sen kväll försvinner 21-åriga holländskan Martina Flochten från vännerna. Hon påträffas senare mördad på en fågelholme nära utgrävningsplatsen, och skadorna på kroppen tyder på rituella inslag…

Fotnot
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Stora Torget

Publicerad den av
20

Alla städer har sina torg. En del mer än ett. Jag ska i tre inlägg berätta om tre olika torg i Visby innerstad. Först ut är Stora Torget.


Vilken fördel det är att starta tidigt på morgonen. Under 40 minuter, sedan vi rattat in på Stora Torgets parkering, såg vi inte en enda annan människa. Bara en rullande bil på avstånd.
Samtidigt gäller det att passa på av trafikskäl. Under sommaren får ingen ”vanlig” bil parkera på Stora Torget. Likadant vid andra speciella tillfällen som ex. marknadsdagar och under adventsveckorna.
Dessutom går det knappt att gående vifta på öronen, utan att slå i någon turist under högsäsongen eller lite dumt trampa av skorna på en timid dam.
Publikhavet är häftigt att uppleva max en timme. Helst sittande med en kall dryck. Sedan längtar jag till en lugnare oas. Annat var det kanske när jag var 26 år minus och mina bruna ögon sökte sig till ögongodis. 😉 Nu har jag bara ögon för någon med gröna ögon. ❤

Lite kort historik. 1831 blev detta torg Visbys gemensamma marknadsplats med vattenpump och offentligt våghus. Runt torget fanns det gott om butiker och hantverkslokaler.
Affären på bilden är större än vad man tror från utsidan.

En sak är fortfarande kvar sedan åtskilliga århundrande. Byggnaden med två namn, ruinen som jag ska skriva om vid ett annat tillfälle. Den är värd ett eget inlägg, i rätt kategori – ruiner.

Runt torget dominerar i nutid mat, dryck och musik. Både inomhus och utomhus på den varma årstiden.

På detta ställe är det mest franskt på menyn. Borde jag testa någon gång. Jag gillar fransk mat.

I det gamla stenhuset är det fullt ös under sommarveckorna. Här samlas mest yngre människor. Stureplansgruppen tog över ”skeppet” 2008. På de 900 kvadratmeterna i tre plan finns det 10 barer, 3 dansgolv och 2 scener.

Detta klassiska året-runt-stället nämns i flera skönlitteratur-böcker, där handlingen är förlagd till Visby. Stenhuset med valv inhyser restaurang, barer och flera dansgolv. Jag såg på en affisch att Rigmor Gustafsson ska uppträda här ikväll.

Jag skulle gärna vilja veta byggåret för de två stenhusen ovan och deras historia. Har det förekommit en helt annan verksamhet, där människorna blev svettiga av annan fysisk aktivitet än dans och närkontakt? Skulle vara spännande att få reda på riktigt gammal ”dammig” fakta.

Om någon pub-gäst ramlat dumt från barstolen eller någon gjort olämpliga rörelser på de tre dansgolven och inte tagit hänsyn till flydda år finns det hjälp att få. I alla fall i min fantasihjärna.

Till Bakfickan ska du gå som gillar fisk och skaldjur. Namnet Bakfickan förknippar jag med Björn Hellbergs böcker. För där på hörnet av torget, i den pittoreska lilla staden Laholm, ligger haket som serverar lite billigare husmanskost och en kall pilsner.

Vilken utsikt de måste ha från husen på klinten. Förhoppningsvis har de inte ont av oljud från torget och kan njuta fullt ut av havets olika temperament.

Jag kommer troligtvis att gå till Stora Torget någon julidag, bara för att se och känna på torgets puls. Sedan styr mina fötter till … vilken av de fem ”pilskyltarna” hade du bloggläsare valt att gå till först?
Jag gör en spontan uppställning på svar som kommer in. För att se vilket alternativ som vinner. Jag slutar när månaden är till ända. ”The Eagle has Landed”. Min röst har redan landat. ❤

Almedalen, x röster
Domkyrkan, 1 röster
Södertorg, X röster
Botan, 8 röst
Österport, x röster