Gotlands högsta rauk


En varm dag i slutet av augusti tog vi väg 149 upp längs stenkusten. Målet var att återse en av våra gamla favoritplatser, Lickershamn. (Foton därifrån kommer i ett annat blogginlägg)
Vi parkerade bilen vid hamnen och gick in i ”skogen”. Det var en bra promenadväg uppför Jungfruklinten. Vadmusklerna fick direkt bekänna färg.

Vilken torka det var på många ställen i Sverige förra sommaren. På Gotland var det extra tufft. Vi uppmanades på hemmaplan, att vara försiktiga med användandet av vatten. De luttrade gotlänningarna var säkert vana sedan förr.

Det är härligt att få anstränga sig fysiskt för att nå ett mål. Samtidigt var vi rädda för att det skulle bli ett åskväder. Som du ser på fotot såg det riktigt mörkt ut på himlen en bit bort.

Vårt mål var att komma nära Gotlands högsta rauk, Jungfrun. Dess topp når 12 meter över den platå den står på och 26 meter över havet. Imponerande.

Det ser ut som ”stendjursvakten” har somnat och drömmer sött. Vilket djur tycker du det liknar?

När min fantasi ändå håller på – kan jag inte låta bli att skriva att det ser ut som en bror till Hoburgsgubben håller utsikt däruppe. Okej! Det kan också vara en kusin. 😉

När vi återvänder hit nästa gång hoppas vi se blåsippor.

När vi var i Lickershamn en gång när barnen var yngre valde vi att gå ”havsvägen” mot Jungfrun. Barnen och deras pappa gillade att balansera och till slut hoppa mellan stenarna. Till slut fick vi ändå ge upp och jag fick ta fotot en liten bit ifrån.
Avslutningsvis kan du få läsa sägnen som ligger bakom namnet Jungfrun. Ta fram en näsduk eller en bit hushållspapper. Livet och kärleken kan vara mycket. ❤

”Någon gång på1000-talet bodde en rik och mäktig man som hette Likajr i Lickershamn. Denne man hade en dotter som hette Öllegard.
En gång när Likajr kom hem från ett härnadståg söder om Östersjön hade han med sig en ung pojke som fånge. Pojken, som hette Helge, var son till en besegrad hövding.
Helge fick växa upp bland Likajrs trälar. Helge och Öllegard blev med tiden förälskade i varandra. Hennes far såg givetvis inte detta med blida ögon och bestämde sig för att sätta stopp för romansen.
En höstdag lät Likajr ställa till med en stor fest nere vid hamnen. Före festen hade han låtit sina män med hjälp av långa stegar lyfta upp Öllegard till toppen av den höga rauken ute vid vikens mynning.
Kan du läsare gissa varför?
När alla var samlade till festen förkunnade Likajr, att Helge skulle få gifta sig med Öllegard om han kunde hämta ner henne från raukens topp.
Helge tvekade inte en sekund. Han antog utmaningen och började klättra uppför den branta klippan. Eftersom han var både vig och orädd lyckades han ta sig ända upp till sin älskade.
Men – det värsta återstod. Att ta sig ner igen, och nu var han inte ensam. Han höll sin älskade Öllegard i ett fast grepp och försiktigt började han ta sig nedför den brant som vette mot havet. Om han råkade slinta eller tappa greppet fanns åtminstone en viss chans att de skulle hamna i vattnet och inte på de vassa strandklipporna.
Klättringen tog säkert sin tid, men gick bra i inledningen. De spända åskådarna började snart tro att han skulle klara det, och att Likajr skulle bli tvungen att uppfylla sitt löfte.
Då kom plötsligt en pil vinande genom luften och träffade Helge i huvudet. Skyttens namn var ”den dåliga förloraren” Likajr.
Helge och Öllegard störtade handlöst ner i havet, där de försvann i vågorna.
Några av åskådarna begav sig omedelbart ut för att försöka rädda Öllegard, men förgäves. Både hon och Helge hade slukats av det djupa havet.”

Gutamål – lektion 1

Ämne= Vinter

Svenska                                     Gutamål

Januari                                       Janvarus – i brevform, Januvare – på Fårö

Vinter utan köld och snö            Struntvintar

Vintergatan på himlen               Kaldgatu

Snö, snöfall, snöväder               Snåi

Lätt nyfallen snö                        Skumsnåi

Snödroppar                                Kalldassar

Snögubbe                                   Snåigubbe

Vinteräpple                                 Gömäpple – i Kråklingsbo

OBS! Fotona är från mitt eget bildarkiv. Inget Gotlandsmotiv. De två sista är från Sandhammaren på Österlen i Skåne. 

 

2. Roma kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉


Denna kyrka ligger också bredvid väg 143. Mindre än en mil från Follingbo kyrka och ca 17 km från vår bostad i Visby.

De aktsamma händerna syns ”guldigt” inne i kyrkan. ”Minnenas rum” tilltalar mig liksom ”de dödas vilostad”.

Klockstapel med klockor samt krucifix är hitförda 1929 av svenskbyborna i Ukraina.
Det är ganska mörkt inne i kyrkan.

Dopfunt och väggskåp i koret är från 1200-talet. Sakristian är kyrkans äldsta del, från 1100-talet.

Det är alltid lika intressant att ta del av konstverken och försöka tyda den äldre texten.

Tretton fördjupningar i den romanska kyrkportalen symboliserar Jesus och de tolv apostlarna.

Det finns två konstverk till med ”guldhänder”. Dem får du titta på när du åker dit själv. 😉

För nu öppnas den tunga porten och vi är tillbaka på 2000-talet igen.

Tänkvärda ord:
Bekymmer gör hjärtat tungt,
ett vänligt ord muntrar upp.

                                Ordspråksboken

Månadens Gotlandstävling 2019


Januari 2019:

Jag söker ett gatunamn innanför ringmuren.
Ledtråd för deckarläsare: Här kidnappades en treåring i en av Marie Jungstedts böcker om Anders Knutas.  

Regler: Endast en gissning varje månad. Stavningen måste vara helt korrekt.

En Skrap-Kryss ligger i potten. Vem kommer att ha rätt först och ta januarititeln?

LYCKA TILL gamla & nya deltagare!

Ps. Nästa gång höjer jag förhoppningsvis ribban. 😊

VINNARNA:
Januari: Louise Pettersson 
Februari:
Mars:
April:
Maj:
Juni:
Augusti:
September:
Oktober:
December:

Fakta: Månadens Gotlandstävling kommer att läggas in tio gånger under året. Juli och november är ”lediga”.

Gnisvärds fiskeläge


Ungefär två mil söder om Visby tog vi höger mot havet. Genast sänkte vi farten. Både på bilen och inne i huvudet. Tankarna blev klarare och njutningstakten steg behagligt i sensommarvädret. Det var så skönt att komma ifrån alla flyttkartonger i vår bostad. Bara ”få vara” i några få timmar. ❤

En sommar bodde vi i en fin supermodern stuga i Tofta. Då hände det att vi tog oss ner till Gnisvärds fiskeläge. En gång i tiden var detta fiskeläge ett av öns mest lönande.

Här finns ett fyrtiotal bodar kvar längs med den cirka hundra meter långa smala gatan. De flesta är byggda på 1900-talet. Enstaka är dock äldre.

På varje sida om bodarna ligger stora gistgårdar, där man förr hängde sina nät på tork.
Det finns också ett kapell från 1830-talet inom fiskeläget.

Vad sugen jag blev. Vågade inte fråga om jag fick vara med i gänget. Var rädd för att de skulle säga att jag skulle få vara en ”kubb i luften”. Ännu värre hade varit om de döpt sporten till ”Kast med liten fastlandsgubbe”. 🙂 Inte ens i denna skrivande dag hade det hjälpt med att jag bott här i hela FEM månader. Det krävs säkert tre generationer innan … och de hade ändå inte förstått min halländska. 🙂

De gotländska fiskelägena skiljer sig i många avseenden från övriga Sveriges. Runt kusterna finns ungefär 200 fiskelägen av varierande storlek. En hög siffra tycker jag. Det ska bli spännande att se hur många jag kommer att besöka. 😀

Här fick jag lust att testa om mina gamla hundrameterstakter fanns kvar. Troligen inte. Istället fick det bli att njuta av den medhavda fikakorgen, på en filt i sanden, på stranden.
Det dröjde en lång stund innan vi fick lust att köra tillbaks till de oöppnade kartongerna. Min fantasidröm om att allt var på plats när vi kom hem, gick tyvärr inte i uppfyllelse. Men efter timmarna i Gnisvärd fick vi ny energi i den tropiska värmen som vi hade inomhus i augusti 2018. Både i Ystad när vi packade ner och därefter i Visby. Jag är nu lite orolig för att sommaren 2019 ska bli den regnigaste på många år. Nåväl. Då får jag väl åka och fiska i ett träsk. 😉

Titta noga nu

Den 8 augusti 2016

”Titta noga ner på Gotland för nu var det sista gången vi åkte hit.”

Efter en trevlig semestervecka på Sveriges största ö, satt jag vid flygplansfönstret och njöt av utsikten. Samtidigt gjorde jag första summeringen av intrycken. Nu fick min frus fjorton taggiga ord, eller det hon inte sa mellan orden, solen att gå i moln.
”Du menar att vi aldrig mer ska flyga tillbaka till Gotland?” sa jag med min mest vemodiga röst.
”Det finns många andra fina ställen att upptäcka.”

Aldrig mer … Inte ens om fem, sju år? Orden hängde ensamma kvar i luften och gled iväg till min barndomsdröm, som aldrig helt suddats ut under mina levnadsår. Den stora önskan att någon gång få bo på en ö – i minst ett år.

Den 3 augusti 2018

Solveig hade två rätt på flygplanet hem till Skåne. Det ska erkännas.
A: Vi kom inte med FLYG. (Det blev bil och färja från Oskarshamn.)
B: Vi åkte inte till Gotland PÅ SEMESTER. (Hastigt och lustigt var vi folkbokförda i Visby och låg i startgroparna för vårt åttonde gemensamma boende.)

Livet kan vara mycket. Oväntat är en sida. Framtiden bär med sig svaren i igenklistrade kuvert.
Jag tror att det finns en mening med det mesta i våra liv. Ibland är vi för små för att inse det själva. I efterhand när vi samlat in pusselbitarna kan vi förhoppningsvis se helhetsbilden.

Målet med denna personliga blogg är att visa upp hur jag upplever Gotland med mina bruna fastlandsögon.
Jag hälsar dig läsare hjärtligt välkommen. ❤