Möte på hög höjd

Vi tog ut cyklarna i solskenet. Noterade samtidigt att det var väldigt mörkt på himlen åt andra hållet. Vårt mål var att cykla till Kyrkberget innanför ringmuren, försöka hitta hösttecken och ta oss hem innan himlen öppnade sig.
Undra hur många konserter och uppträdande som blivit inställda i ruinen S:t Nicolai denna säsong?

Vi noterade än en gång att höstfärgerna inte kommit till Visby. Den femte årstiden tycks hänga kvar i naturen.

Men Världsarvsstaden levererar året om. I Hansestaden sitter historien inristad i varenda gammal sten. ❤

Jag drömde mig bort med blicken i horisonten. Noterade sedan med både ögon och öron vad som hände längre ner till vänster vid den stora ruinen på Stora Torget.

Först störde sorlet från människor, som pratade engelska vid sidan om mig. Sedan tog kvittret överhand och jag hörde att det diskuterades om det skulle heta S:ta Karin eller S:ta Katarina. En stark fågelstämma sa myndigt, att det var dags för vingröstning innan de med gemensamma krafter tog sin an den betydligt viktigare lördagsmötesfrågan, där ”näbbmålet” var att lösa covid-19 gåtan före människorna, som de ansåg hade hönshjärnor. Min hökblick tyckte för en kort stund att han blängde på just mig. Måste varit inbillning. Eller min fantasi som än en gång i livet spelade mig ett spratt. 😉

Visby Sankta Maria domkyrka fyller 800 år 2025. Visst är det fantastiskt att den finns både kvar och intakt. Kyrkan och dess mäktiga torn syns så vackert både från sjön när färjan glider in mot hamnen och i luften när vi kommit med flygplan.

Vi tog Kyrktrappan ner. Tyvärr möttes vi av nästan bara grönt på det speciella träd vi skulle fotografera.

Bilden ”ljuger”. Det ser ut som vi är helt ensamma. Istället drog det ihop sig till något i kyrkan. Människor kom finklädda från olika håll och gick in genom porten.

I somras var vi inne i kyrkan och tog mängder av foton. Därför kommer det att bli två inlägg; ett på interiören och det andra på den pampiga exteriören. Om du följer gotlanduppochner under 2021 kan du få njuta av jättefina bilder. Innan dess ska vi presentera nio andra medeltida kyrkor. En av dem är en läcker ödekyrka. Tack för ditt besök. ❤

Skolporten

Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad.
Jag tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉

1891 uppfördes Visby Folkskola utanför ringmuren. I samband med det togs denna port upp i muren.

Skolporten döptes porten till. Namnet var lika passande för den tiden som det är i nutid för eleverna i Solbergaskolan.

Porten har utvidgats flera gånger genom åren.

Vilket underlättat och skapat en säkerhet mellan gång och biltrafik.

Inte byggt på en kafferast

Den här mäktiga ringmuren som är 3 440 meter lång och elva meter hög är megakänd över hela världen. Fortfarande får jag nästan nypa mig i armen när jag ser den. Bor jag verkligen i Visby? Hoppas jag aldrig kommer att hinna bli hemmablind på ön.

Muren är byggd av brutna kalkstenshällar.

Ringmuren är tillverkad i olika etapper. Först byggdes i mitten av 1200-talet Sjömuren som var ett skydd mot fiender från havet.

Nästa etapp var Landmuren som uppkom av en konflikt mellan staden Visby och det gotländska alltinget och ledde till inbördeskrig på Gotland 1288.

Länge krävde stadens handelsmän tull och andra pålagor när någon på ön ville föra in sina varor innanför muren.

Från början fanns det 29 torn. Nu återstår 27 st.

Högsta marktorn är Långa Lisa som är sex våningar högt.
Äldsta är Kruttornet som byggdes före muren. Tiden var runt 1150 och hamnen låg då där Almedalen ligger nu. (Kruttornet på bilden nedanför)

Det sista stora anfallet mot Visby ägde rum 1525. Då anföll lybeckarna och stormade in över ringmuren. Visby stacks i brand. Kyrkor och kloster rensades på allt av värde. Endast Domkyrkan S:ta Maria klarade sig från att bli ruin.

Kungen Magnus Ladulås informerades om muren och tullavgifterna. Han krävde borgarna i Visby på skadestånd för det gigantiska svartbygget och utfallet mot landsbygden. Borgmästaren och rådet fick vackert skriva sina namnteckningar på underkastelsebrevet. Samtidigt stärkte kungen Visbys ställning som fri handelsstad med eget styre.

Både Visby och Gotland fick en självständig ställning. Invånarna betalade mindre skatt än de på fastlandet. Men de deltog inte i kungaval och tog inte emot någon kung på Eriksgata.

Jag tycker det är otroligt fängslande att betrakta denna ringmur och försvarstorn och jag njuter under mysiga promenader in och ut genom portar. Samtidigt går tankarna till krig, korruption, elände och misär. Därifrån vidare till den ljusare perioden då Visby var som störst och ön inte var svensk.

Från mitten av 1100-talet och en bit in på 1300-talet var Visbys storhetstid. Handeln blomstrade på hela ön och ryska, baltiska, danska och svenska köpmän flyttade till staden.
Visby hade fullvärdigt medlemskap i den medeltida handelsorganisationen Hansan.

Läsning för den extra intresserade bloggläsaren:
Stormar, isvintrar, boskapsdöd och pesten/digerdöden och den danske kungen Valdemar Atterdags invasion 1361 var motgångar som ledde till att de tyska köpmännen tog över den nordeuropeiska handeln.

Vid freden 1645 i Brömsebro blev Gotland åter svenskt. Då var Visby en stad i ett bedrövligt förfall. Tronföljaren Karl Gustav, som fått Gotland till underhållsland, var inne på att riva och bygga nytt i Visby. Han ville flytta ringmuren och stadens invånare till Slite. Jag är tacksam för att det inte blev något med de dystra planerna. För som med mycket annat så går livet i cirklar. Redan under 1700-talet återhämtade sig Visby och upplevde en andra högkonjunktur när det gällde handel och sjöfart. Många år senare kom belöningen med stort B. ❤
Det var megastort när Visby hamnade på UNESCO:s Världsarvlista. Allt med syftet att skydda och bevara världens kultur- och naturarv till kommande generationer. De utvalda objekten representerar platser av stort värde för hela mänskligheten. Hatten av för denna utmärkelse. Hoppas kommande generationer kommer att njuta och läsa på om historien. Därefter berätta vidare för sina barn och barnbarn. Muntlig tradition som aldrig tenderar att bli mossig enligt mig. Den ”moderna” människan tänker kanske tvärtom. Vad vet lilla jag.