In i dimman

Idag skulle det vara en molnig söndag. Det gjorde inte så mycket med tanke på att jag en sista gång, denna säsong, skulle njuta av skidskyttevännerna. Ta farväl av några kvinnor som gjorde sitt sista tävlingslopp på hög nivå.
Vad häftigt att två av tjejerna hamnade på prispallen i avslutningen Masstart i Holmenkollen. (Marte Roeiseland och franska mamman Chevalier-Bouchet. Den sistnämnda firar födelsedag samma datum som undertecknad.)
Strax innan lunch kom solen på efterlängtat besök. Himlen blev blå och vi fick ”vårögon”. Vi ändrade planerna och bestämde oss istället för att spankulera längs stråk innanför muren och få till fler bidrag till Grändernas stad. Kanske avsluta med en go fika någonstans.
Men så började det återigen bli grått när vi kommit iväg en bit med bilen och när vi svängde ner mot havet och hamnen gick det lokalt över till tät dimma. Vi såg endast en liten bit av hamnbassängen.

Vad snabbt det kan gå med väderomslag på en ö.

Planerna hade vandrat iväg utan skor och landat på att införskaffa oss Konstinlägg till gotlanduppochner. Ska inte förväxlas med skoinlägg. 😉
Det gick bättre än väntat med konsten. Här är vi framme vid andra stoppet. Inlägget kommer på plats imorgon. Men det häftigaste konstinlägget kommer inte förrän i april. Det var ett trevligt par som hjälpte oss att hitta rätt plats. Gatunamnet finns nämligen inte på någon karta.

Fotnot:
Vi kom hem tidigare än beräknat och jag hann först se lillebror Boe ha sin sista uppvisning på SVT Play, innan jag i direktsändning njöt av den mer spännande damtävlingen.
In i dimman gällde även för skidskyttarna. Vilken tur att det inte blev inställt för dem.

Rostockergränd; akt 15

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Det gula huset, till vänster på första bilden, har en intressant äldre historia. Det byggdes eller ombyggdes omkring 1780 av en man med namnet Nils Vederman. Därför kallades byggnaden länge för ”Vedemanska huset”. Under åren 1866-1944 var huset ett barnhem. Fram till 1868 var byggnaden tjärad. Därefter rappad som nu.
En blå dörr är ögongodis för mig.
Rent fysiskt blev det för mig och Solveig en grändtur i nerförsbacke. Men ibland blir det bättre foton när vi vänder på oss. Rätt snabbt var vi tillbaks på Strandgatan igen. Så skylten du ser om texten hotell är Strand hotell med sin huvudentré på nämnda gata. När vi bodde på det mysiga hotellet hade vi rum med fönster mot Rostockersgränd. Jag är den ende i familjen som inte bott på hotell 2023. Ett sista ord som dök upp innan detta går iväg. Hemester…

Wismargränd; akt 10

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Jag minns väl den halkiga morgonpromenaden där vi både fick en dos sol och måne. När vi valde foton igår kväll hajade vi först till, innan både minnet och beviset, efter vi zoomat in vår första bild, stämde överens (husets gatuskylt på fasaden). För den mysiga gränden som jag aldrig gått på förr har den speciella sträckningen. Vi svängde alltså höger från förra ”akten” Odalgatan och befann oss på Wismargränd, som senare blev en rak nedförsgränd mot havshållet. Perfekt läge innanför muren.
Vi skickar i denna fotnot också varma tankar till Umeå. ❤

Odalgatan; akt 9

Gotlanduppochner har under fyra år åkt runt och besökt alla Gotlands medeltida kyrkor. Nu är det dags för vår sextionde kategori som kommer att bli en fotokategori med få ord.
Välkommen med på våra promenader bland de mysiga gränderna innanför muren.
Vi svarar på kommentarer med en symbol.

Fotnot:
Om du tar bilen in till innerstan är det möjligt att du kommer via Norderport. På sjätte bilden har vi vänt oss om och du ser den berömda porten. Odalgatan bör vara en rejält trafikerad gata, med tanke på att det är ytterst få portar som används som biltrafik.
Domkyrkans torn syns lite överallt. Idag för exakt 4,5 år sedan såg vi dem från hyttfönstret. Den augustidagen som vi anlände till vår första dag som fastboende på Gotland.