Lika gott den här gången!

Från vår hyrda stuga ”Burgen” hade vi nära till naturreservat med vidsträckt raukfält, gammalt fiskeläge, härlig havskust och berömda Pensionat Holmhallar. På fem minuter nådde vi till menytavlan, från stugan. Personligen hade jag längtat efter att återigen få smaka på Rödspätta med remouladsås.

Det var i början av 1970-talet som man började med á la carteservering mellan 12:00-15:30. Snabbt blev det en succé. Jag har genom åren läst om köerna som uppstod vissa högsommardagar. För att inte hamna i en kö, bakom en busslast med glada hungriga resenärer, gäller det att ligga ett steg före… därför var vi däruppe i god tid. Vi gick runt på området och jag höll samtidigt ett getöga mot grusparkeringen. När en stor turistbuss rullade in kvart i tolv kommenderade jag Solveig mot luckan och själv la jag rabarber på ett bord.

Det visade sig vara falskt alarm. Busschauffören inväntade ett stort sällskap som vandrat runt i naturreservatet.

Luckan öppnades prick tolv och Solveig beställde denna första dag två halva portioner rödspätta. Sedan satt hon vid bordet en kort stund innan en man genom ett fönster ropade ”LIDÈN”.

Jag som inte har något problem med att äta samma slags supergoda mat flera gånger höll mig till rödspätta under vår vistelse. Solveig ”varierade” och testade fläskfilé. Hon tyckte att den rätten var minst lika god. Ingen av oss vågade pröva lammsmäcka (malet lammkött). Full pott fick maten även detta år. Tusen tack. ❤

2019 fick jag en pratstund med ”Calle på Panget”. Den här gången var det Solveig som bytte några ord med legendaren när hon checkade ut. Men vi hejade på varandra på andra sätt under vår härliga vistelse i ”Burgen”. Calles föräldrar måste varit megastolta över sin son som tog över stafettpinnen. Föräldrarna startade upp det hela 1949. Först tillsammans med ett annat par. Calle har jobbat på panget alla somrar sedan 1966. Då var han en tonåring med vit skjorta och fluga. Nu är han en vital man med samma klädsamma klädsel. Jag hoppas smultronstället får finnas kvar i flera generationer till.

Norbod fiskeläge

Visst ser det inbjudande ut?

Som vi njöt av stunden på denna plats på jorden. Vädret var perfekt. Ingen bil hade ”Den lilla blå” mött på den smala och välskötta grusvägen ner. Vi var mätta och belåtna efter en suverän lunch hos Calle på Panget. Visst är det vackert med stenvast?

Vi blickade ut mot Heligholmen och gick ut på bryggan och kände på vattnet. Det här kommer att bli en bra dag på Storsudret. Nu en vecka senare minns jag med välbehag första bilstoppet och längtar dit igen.

Kärt barn har många namn. Vi har valt att skriva Norbod som rubrik. Ett välbevarat fiskeläge med elva bodar, främst i sten, från 1700- och 1800-talet.

De flesta av bodarna har spåntak, hyvlade stickspån av gran, furu eller asp som spikas fast omlott, men det finns också bodar med faltak och flistak.

Lite brygghistoria med ett stänk av statistik.
Först fanns det under en lång epok stenlagda länningar. Sedan byggdes det 1932 en liten brygga och länningarna övergavs. 1997 tillkom cementbryggan. Inte lika vackert för ögat. Men betydligt mer praktiskt och säkert.

Det här gedigna fiskeläge med sin omgivning håller hög klass. Jag avslutar under sista bilden med tankar om livet i ett fiskeläge. Orden kommer från Roland Olsson om Norbod i Vamlingbo, Spördagar nr 2, 2017. En fin text som berör mig på djupet. ❤

”Fisket här har i det närmaste upphört. Båtarna ligger oftast med magen i vädret. Men bodarna finns kvar och har inte sålts och blivit turistboende. Nya generationer har tagit över och följer de oskrivna lagarna, som säger att bara kloka och små förändringar är tillåtna. Och alla har samma tolkning av vad som är klokt.
Här kan jag, särskilt vid midsommar, ingå i ett stort socialt sammanhang av många goda vänner, både unga och gamla. Här kan jag vid andra tidpunkter njuta av enslighet och lugn, känna havsvind och dito doft.”
Roland Olsson

Beskrivs som Gotlands märkligaste raukområde

När det är kort cykelavstånd till en mäktig plats är det ”lätt hänt” att återkomma. Här i två olika sorters väder. Just denna rauk har smeknamnet ”Austregalten”.

Vad underbart vi hade som kunde cykla från stugan Burgen och från första tramptaget njöt av havsutsikten, naturen, ett fiskeläge och Holmhällars raukfält som ligger som en vacker båge med massor av spännande raukar. Raukfältet är ca 1 km långt och ca 40 meter brett.

Det känns tryggt att ha vaktpersonal vid yttersta kustlinjen. Inget missar deras veteranblick.

Ofta står raukarna tätt tillsammans. Vissa är höga, den högsta är nästan 5 meter. Andra är låga och rundade.

Vad vill du döpa den här hunden till?

Det var behagligt att njuta av vågskvalpet. Du får hålla till godo med att se aningar av det.

I fronten ser du Heligholmen som också har raukar. Just nu häckar fåglar där och det är inte tillåtet att besöka ön.

En orsak till raukarnas särpräglade form på Holmhällar raukfält är att bergarten på denna plats består av en mycket speciell sorts revkalksten, så kallad marmorrevkalk. Denna kalksten består nästan enbart av grova sjöliljestjälkar och stromatoporoidéer (sätt inte ordet i halsen). Det sistnämnda är svampdjur som i folkmun kallas ”kattskallar” eller ”aitlar”.
Väldigt intressant är att denna fossilrikedom framträder tydligt om man häller en skvätt vatten på en rauk. Hoppas det inte ”raukar” bli så att alla våra bloggbesökare åker till platsen med en egen plastvattenkanna. Lagom är oftast bäst. 😉

Vi fann lugnet i Holmhällar Pensionats mest populära stuga

Ända sedan vi flyttade till Gotland har vi haft i tankarna att bo längst ner på Storsudret. Givetvis skulle det då vara hos ”Calle på Panget”. Våra första önskemålstider var redan fullbokade. Men sedan kom ett SMS som gav nytt hopp.
Solveig öppnade grinden och jag körde sakta och försiktigt in en fullastad ”Den lilla blå”. Marken är ömtålig och sårbar, det rör sig om flygsand med mycket tunt jordlager. Därför är det givetvis inte tillåtet att köra bil utanför vägarna.

Stuggästerna får endast ratta in vid av och pålastning. Sammanlagt finns det sexton enkla, prydliga och välvårdade stugor, som är byggda i början av 60-talet. Folk ”lugntrivs” här. Någonstans runt 80 % är stamgäster. Vissa familjer har bott här i 40-50 år på raken. Jag som gillar statistik kan konstatera att stamgästrekordet ligger på 55 år. Det lär vi inte slå.

Jag tycker det är jättekul att varje stuga har ett eget namn. Däremot visste vi inte under vistelsen att vi bodde i den mest populära stugan. Nu känns det riktigt hedrande. Visst sa vi själva att denna stuga måste ha bästa ”första parkett” mot havet.
Jag hade noterat ett inramat foto på en vägg, på en man som jag inte kunde placera. Kanske var det självaste författaren, läkaren och mannen på stol 14 i svenska Akademin d.v.s. Lars Gyllensten (1921-2006) på bilden? För Gyllensten ska ha bott i Burgen under flera decennier och skrivit åtskilliga böcker i stugan. Enligt texten framför mig ska skrivmaskinen finnas kvar i en monter på pensionatet.

Det kändes som tiden stått stilla på ett ljuvligt och behagligt sätt. ❤
Efter vi packat ur och in våra saker och jag kört bort bilen till en gemensamhetsparkering landade vi framför stugan. Vädret var perfekt. En bofink och en koltrast turades oss att sjunga välkomstsånger för oss. Fjärilar och humlor verkade också njuta av lugnet. För annars är vi vana vid att de lyfter så fort vi tar av linsskyddet. Jag tror att till och med ”rabbis” höll ett lägre torsdagstempo. 😉

Även inomhus kände vi direkt trivsel. Efter ett dygn upplevde jag det nästan som det var vårt fasta hem. Sängarna var sköna. Jag som är ”frukostNisse” behövde inte ropa frågor till Solveig, som jag ofta fått göra på andra tillfälliga boställen. Här lirade jag på hemmaplan med tekniken. Rent & fräscht. Var sak på sin plats.

I vissa stugor finns det TV. Inte i Burgen. Det måste vara första gången i vårt gemensamma liv som vi hyrt en stuga utan en ”dumburk”. Saknade vi den? Inte en endaste gång. Istället trivdes vi så bra i miljön att vi på förmiddagarna blev kvar i området tills den berömda, suveräna lunchen började serveras klockan 12:00. Mums!
Efter frukost, på kvällskvisten och till och med under en natt trampade vi iväg på grusvägarna. Halvön på Gotlands sydspets är en pärla av rang. Men det gäller att kontinuerligt ha koll på underlaget. ”Rabbis” bygger egna hotell med egna lagar. De lyssnar inte på Calle ”Panget” Hanséns regler. De har svårt med höger och vänster och jag är rauksäker på att de inte får rösta till hösten. 😉
En ficklampa hänger på en krok innanför ytterdörren. Under mörka promenader är det smart att ta med den ut. Trist att i ett hål vricka en fot i onödan.
På bilden ser du att jag burit ner en stol. Allt för att följa den gula lampans strålar. Vad såg vi från en stol på terrassen?

Sämre utsikt går att ha. Det går att bo i stugan året runt.
Ved till braskaminen ingår i hyran vid den här tiden på säsongen. Likaså WiFi. Min inspiration till att ge ut min fjärde bok har börjat tillta med besked. Ett av flera problem är Solveigs goda middagar. Undra om hon kan köra ner hit på fredagen… då kan vi umgås intensivt på helgen. Sedan lämnar hon kvar matlådor med text på, så jag klarar mig till nästa fredag. Härligt att det är gratis att dagdrömma.

Fotnot:
Vi njöt av de slingrande bilturerna på Sudret och Storsudret och flera nya vägar upptäcktes. Stoppen var oftast givande. Båda våra kameror användes flitigt. Detta kommer att kunna bidra till 28-30 inlägg i olika kategorier. Många timmars ”gratisjobb” framför skärmen återstår. Pust.
Kom nu på ett stopp som inte blev av. Den enda dagen som där var öppet firade de nämligen världsstickardagen på Bottarve. Då skulle de sticka tillsammans. Mina kunskaper inom gebitet ligger längre ner än bottenvåningen på ett Rabbishotell. 😉

Så mycket bättre

Imorgon är det dags igen. Då kan vi tittare följa fortsättningen på säsong 12, av programmet som är baserat på det nederländska programmet De beste zangers van Nederland.

Huset som är byggt i Italiensk stil uppfördes på 1850-talet av engelsmannen G-F Tomsom och hans fru Stava.
Namnet Grå Gåsen lånades från kyrkan som ligger strax intill. Öja kyrka kallas av gotlänningar för Gra Gasi, som på rikssvenska blir Grå Gåsen.

Vi såg aldrig premiärsäsongen som startade 23 oktober 2010. Utan vi hoppade in året efter och fick Laleh som vår största favorit. Jag läste att just den säsongen har haft störst TV-publik, 1 819 000 tittare. Det populära programmet har genom åren fått mängder av priser. Ex. Årets underhållningsprogram 2011, 2013 och 2014. Årets TV-personlighet gick till Miriam Bryant, som måste fått en betydligt bredare publik efter sin medverkan.
Namnet Så mycket bättre kommer från en låt med Ted Gärdestad. Den finns med i vinjetten.

Du känner säkert igen balkongen till två av rummen.
De nio första säsongerna handlade det om samma sju deltagare, där en var huvudperson i varje program och tolkades av de andra sex. Under kommande jubileumsprogram (10) fördubblades nästan antalet artister, som efter det endast haft 2-3 personer som varit kvar hela tiden. Den här säsongen är Melissa Horn vår största favorit. Vilket koncept uppskattar du mest? Vi svarar direkt grundkonceptet. Det tycker vi vinner med stor majoritet. Då längtade jag efter att mina favoritartister skulle bli dagens huvudperson och tolkas av de andra sex. Bra saker ska förbättras åt rätt håll. En annan reflektion. Med tanke på att deltagarna befinner sig på en otroligt vacker ö med ”tusen möjligheter” borde de fått åka iväg längre, tittarna skulle garanterat fått en betydligt starkare längtan till öjn med allt. ❤ Då snackar jag inte om häftiga kamerasvepningar under ”några sekunder”.
Tips: Produktionen borde dyka ner i bloggen gotlanduppochner inför 13:e säsongen. 🙂
Slutord: Även bra program kan görs så mycket bättre. 😉

Ps. Bilderna är fyra av många, som jag tog när vi var på semester på Gotland sommaren 2016. Två år senare var läget annorlunda. Det kunde jag inte i min vildaste fantasi drömma om den dagen nere på Sudret och Storsudret. Härligt när trevliga drömmar slår in. ❤
Ystad och Österlen höll också absolut hög klass.
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. Jag har mycket att ta igen privat, på flera fronter, efter en intensiv bloggnovember med 77 inlägg. 🙂

Fide prästänge

Tidigt på morgonen anlände vi till Fide prästänge efter att ha haft ett ärende till kyrkogården en bit ifrån. Det var fuktigt på marken så jag bytte snabbt om till mina gore tex skor.

Detta ska vara ett av öns finaste lövskogsområden. Vad synd att vi inte besökte platsen när vi bodde i Fidenäs för två år sedan. Sommartid växer det ett stort antal orkidéer i prästänget under ekars och askars kronor. Kombinationen av lövlund, skog och änge gör att platsen är ett paradis för fladdermöss och halsbandsflugsnapparna. I hela trettiofem år bedrevs det här världsledande fågelforskning.

Solveig såg jag lite överallt under min promenad i det rofyllda morgonänget. En maskros, en vitsippa och en skogsviol fick bli macro-bidragen från änget.

Däremot varken såg eller hörde jag några fåglar.

Bild med djup. Är det hasselbuske tro?

Om du letar fram en ”karta” kan du se var Fide ligger. Här är den smalaste landytan på Gotland. Det är en stark känsla att kunna se havet både mot västerhavet och österhavet mot Baltikum.

Avslutar blogginlägget med förgätmigej som växte i närheten av ”Den lilla blå”. Vi borde återvända till Fide Prästänge i juni. I år är växtligheten klart senare än förra säsongen.

29. Fide kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Bilen rullade inte iväg många minuter från vår hyrda stuga för att nå Fide kyrka. Om du tittar på en karta ser du hur smalt Gotland är just här. Havet är bara en liten bit bort till både västra och östra sidan.

Visst är det praktfullt? Det nästan åttahundra gamla triumfkrucifixet.

Predikstolen är en av Gotlands äldsta, daterad 1587.

Altaret och altaruppsatsen från början av 1400-talet med Maria och barnet, omgiven av helgon.

Kalkmålningarna är medeltida från två olika tidsperioder.

Dopfunten av sandsten är tillverkad 1738.

En av tre stigluckor. Två finns på norra kyrkogården och en på södra.
Vi upplevde det som en behaglig kyrkogård denna tidiga soliga, vindstilla morgon. Om jag ska fylla på det personliga – detta minns jag som en av de bästa dagarna 2019. Så många mysiga stopp vi gjorde. Träffade trevliga människor. Upplevde så mycket nytt. Åt gott. En skön mix av olika ingredienser & aktiviteter.

Var tvungen att testa en av effekterna på systemkameran. 😉

Tänkvärda ord:
”Om man betraktade livet som ett lån
skulle man kanske slå av på sina fodringar.”
Eugène Delacroix

Ps. Titta gärna ner på Ingrids kommentar och foto på en speciell gravsten på kyrkogården i Fide. 🙂 Jag hade ingen aning om att världskända Tyra Lundgren är begravd här. Men nu har jag läst på om hennes Gotlandsanknytning. Hennes alster/dekorer fanns givetvis med på vårt privata museum Lidéns Samlingsmuseum. Tyra L var verksam i olika sammanhang på flera porslinsmuseum.

 

 

 

Aprilbilden 2020


Hit vill jag gärna komma så snart som möjligt. Helst cykla sista etappen längs med havet, ner till Hoburgsgubben. Inte tänka på vem som ska cykla tillbaka och hämta bilen. I mina decemberdrömmar finns inte den biten med. 😉 Där finns det bara fullt med blåeld, salta havsvindar, medvind och en fullpackad fikakorg. ❤

”Det bästa sättet att sluta tänka på hur du tror att du känner dig
är att koncentrera dig på det du vet att du vet.”
                                               Maria Stuart

Fiskeläget vid Vändburgs hamn


Denna underbara försommardag när så mycket stämde föddes många blogginlägg – detta är ett av dem.

En av mina bloggvänner lade för något år sedan in ett inlägg om sin favoritplats på Södra Gotland. Det såg så mysigt ut att jag genast antecknade namnet på platsen.

De närmaste båtarna har inget med lägets historia att göra. Nu är det fritidsfiske som gäller och bodarna har blivit sommarstugor.

På fotot syns att två världar har krockat. Egentligen skulle jag helst velat visa dig bara det genuina. Men det gick inte.

Vilket stort strutsägg? 😉

Jag fick hoppa över att föreviga några tuffa bodar eftersom det låg fullt med stora och små plastleksaker utslängda framför dem…

Min första tanke gick till ”Sällskapsresan 2”. Förstår du vad jag menar?

Gamla dörrar och portar gillar jag. Vilka personligheter har passerat genom dem genom åren?

De äldre bodarna var i första hand redskapsskjul, bestående av ett enda rum med glugg eller litet fönster.

En sista titt på det fina fiskeläget innan jag letade upp en gammal klasskamrat vid vattnet och ”den lilla blå” som uppfört sig väl i sin ensamhet.
Det var nu som jag rattade upp på något som jag inte var helt säker på var en väg. Tur att bilen höll! Jag kommer med glädje att minnas de kommande timmarna. En dag då livet kändes så enkelt. När allt var möjligt. Ett underbart minne att ta fram när regnet piskar mot rutorna i november och mörkret har makten.

https://gotlanduppochner.com/2019/07/15/lyfta-fram-en-doldis/

Tillbaks igen

Denna månadstävling är indelad i tre etapper. Den som FÖRST har alla tre rätt i samma kommentar vinner en Skrap-Kryss.
Jag vill alltså endast ha EN kommentar med alla TRE svaren och ingen faktahjälp till kommande deltagare.
Jag svarar med att berätta hur många rätt DU fått ihop. (om du lämnat tre svar.)

Alla är välkomna. Både du med och utan blogg. Ta chansen att bli miljonär. 🙂
Börja med att trycka på FÖLJ så du inte missar något. Då kör vi igång för jag är nyfiken på hur länge tävlingen kommer att ”leva”. En timme? En dag? En vecka? Eller vinner INGEN VINNARE sin första månadstitel? Hoppas inte det sistnämnda.

Etapp 1:
Bild A

Bild B

Dessa två foton tog jag när jag var på bibblan vid olika tillfällen. Vad insåg jag hade förändrats från bild A till bild B?

Etapp 2:
Jag söker en känd person – kopplad till södra Gotland sedan många år tillbaka.
Ledtrådar:
Hasse Alfredsson, baptistpastor, scenskräck, Storsudret, Reine, institution, körsbär
och dator.
Jag trodde att Reine i ”Barnens ö” skulle göra det för lätt, PC trodde jag någon klurig direkt skulle knäcka. Jag la till körsbär för att jag samma dag, 6/8.19, läste att P C Jersild skulle föreläsa på Körsbärsgården och läsa från sin kommande bok ”Skriv först-fråga sen”. 

Etapp 3:
Även här handlar det om en känd person. För och efternamn tack.
Längre ledtrådar:
Från en ö till en annan ”ö”, knappast ett pseudonymnamn, siffror lättare än bokstäver, yngre än Dagny, kalkstenshus och 9,5 miljoner kronor.
Den här fixade Ethel. Jonas Jonasson ska flytta från Gotland (Hogrän) till Lidingö, jag lekte med titlarna ”Analfabeten som kunde räkna” och ”Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann”.

Stort LYCKA TILL! 😊

Fakta:
Månadens Gotlandstävling kommer att läggas in tio gånger under året. Juli och november är ”lediga”. I december tävlar bara de som vunnit minst en månadstitel under året.

VINNARNA 2019:
Januari: Louise Pettersson
Februari: Anne Bondin
Mars: Ditte Akker
April: Ditte Akker
Maj: Gunnel Moberg
Juni: Louise Pettersson
Augusti: Eva Rohlén 🙂
September: ?
Oktober: ?
December: Stormästaren ska koras.