Ända sedan vi flyttade till Gotland har vi haft i tankarna att bo längst ner på Storsudret. Givetvis skulle det då vara hos ”Calle på Panget”. Våra första önskemålstider var redan fullbokade. Men sedan kom ett SMS som gav nytt hopp.
Solveig öppnade grinden och jag körde sakta och försiktigt in en fullastad ”Den lilla blå”. Marken är ömtålig och sårbar, det rör sig om flygsand med mycket tunt jordlager. Därför är det givetvis inte tillåtet att köra bil utanför vägarna.
Stuggästerna får endast ratta in vid av och pålastning. Sammanlagt finns det sexton enkla, prydliga och välvårdade stugor, som är byggda i början av 60-talet. Folk ”lugntrivs” här. Någonstans runt 80 % är stamgäster. Vissa familjer har bott här i 40-50 år på raken. Jag som gillar statistik kan konstatera att stamgästrekordet ligger på 55 år. Det lär vi inte slå.
Jag tycker det är jättekul att varje stuga har ett eget namn. Däremot visste vi inte under vistelsen att vi bodde i den mest populära stugan. Nu känns det riktigt hedrande. Visst sa vi själva att denna stuga måste ha bästa ”första parkett” mot havet.
Jag hade noterat ett inramat foto på en vägg, på en man som jag inte kunde placera. Kanske var det självaste författaren, läkaren och mannen på stol 14 i svenska Akademin d.v.s. Lars Gyllensten (1921-2006) på bilden? För Gyllensten ska ha bott i Burgen under flera decennier och skrivit åtskilliga böcker i stugan. Enligt texten framför mig ska skrivmaskinen finnas kvar i en monter på pensionatet.
Det kändes som tiden stått stilla på ett ljuvligt och behagligt sätt. ❤
Efter vi packat ur och in våra saker och jag kört bort bilen till en gemensamhetsparkering landade vi framför stugan. Vädret var perfekt. En bofink och en koltrast turades oss att sjunga välkomstsånger för oss. Fjärilar och humlor verkade också njuta av lugnet. För annars är vi vana vid att de lyfter så fort vi tar av linsskyddet. Jag tror att till och med ”rabbis” höll ett lägre torsdagstempo. 😉
Även inomhus kände vi direkt trivsel. Efter ett dygn upplevde jag det nästan som det var vårt fasta hem. Sängarna var sköna. Jag som är ”frukostNisse” behövde inte ropa frågor till Solveig, som jag ofta fått göra på andra tillfälliga boställen. Här lirade jag på hemmaplan med tekniken. Rent & fräscht. Var sak på sin plats.
I vissa stugor finns det TV. Inte i Burgen. Det måste vara första gången i vårt gemensamma liv som vi hyrt en stuga utan en ”dumburk”. Saknade vi den? Inte en endaste gång. Istället trivdes vi så bra i miljön att vi på förmiddagarna blev kvar i området tills den berömda, suveräna lunchen började serveras klockan 12:00. Mums!
Efter frukost, på kvällskvisten och till och med under en natt trampade vi iväg på grusvägarna. Halvön på Gotlands sydspets är en pärla av rang. Men det gäller att kontinuerligt ha koll på underlaget. ”Rabbis” bygger egna hotell med egna lagar. De lyssnar inte på Calle ”Panget” Hanséns regler. De har svårt med höger och vänster och jag är rauksäker på att de inte får rösta till hösten. 😉
En ficklampa hänger på en krok innanför ytterdörren. Under mörka promenader är det smart att ta med den ut. Trist att i ett hål vricka en fot i onödan.
På bilden ser du att jag burit ner en stol. Allt för att följa den gula lampans strålar. Vad såg vi från en stol på terrassen?
Sämre utsikt går att ha. Det går att bo i stugan året runt.
Ved till braskaminen ingår i hyran vid den här tiden på säsongen. Likaså WiFi. Min inspiration till att ge ut min fjärde bok har börjat tillta med besked. Ett av flera problem är Solveigs goda middagar. Undra om hon kan köra ner hit på fredagen… då kan vi umgås intensivt på helgen. Sedan lämnar hon kvar matlådor med text på, så jag klarar mig till nästa fredag. Härligt att det är gratis att dagdrömma.
Fotnot:
Vi njöt av de slingrande bilturerna på Sudret och Storsudret och flera nya vägar upptäcktes. Stoppen var oftast givande. Båda våra kameror användes flitigt. Detta kommer att kunna bidra till 28-30 inlägg i olika kategorier. Många timmars ”gratisjobb” framför skärmen återstår. Pust.
Kom nu på ett stopp som inte blev av. Den enda dagen som där var öppet firade de nämligen världsstickardagen på Bottarve. Då skulle de sticka tillsammans. Mina kunskaper inom gebitet ligger längre ner än bottenvåningen på ett Rabbishotell. 😉
gotlanduppochner 
Hur trevligt ni hade det på Storsudret! Ser fram emot att läsa mera om resan. Vi är på väg nu. Nästan fyra timmar på flyget innan vi anländer i den tropiska delen av landet. Kram Anne
GillaGilla
En suverän plats. Då är ni installerade och har börjat upptäcka nya saker. Vet inte om du nämnt hur många veckor ni ska vara iväg. Tropisk del kan vara mycket spännande och farligt.
Kram, Bosse
GillaGilla
Oj, jag som brukar kunna häva ur mig långa kommentarer blev i princip stum … Så det var dit ni skulle när du höll på att packa. Vilket plats! Bild nummer två med cyklarna som står vid husknuten och vyn ner mot havet … såå vacker! Glad att ni fick så fina dagar, att det där SMS:et kom … Och jag förstår att det blev väldigt många bilder 🙂
Kram från Kringelstan
GillaGilla
Det öppnas upp rejält med möjligheter när cyklarna får följa med. Jag återvänder mer än gärna till just den stugan igen.
Kram från stad där det känns som det drar ihop sig till åska.
GillaGilla
Vilken härlig plats att njuta av lugn och ro på! Förstår att de har många återkommande gäster.
Vilken tur att det löste sig för er del!
Kram
GillaGilla
Det blev tydligen en kultplats tidigt. Här vet de vad som väntar dem. Sedan har kända inspelade filmer spätt på uppmärksamheten genom åren. Bemötandet spelar också roll.
Där hade vi nästan gett upp och höll på att fundera på alternativ. Under högsäsong gäller det alltid att vara ute i god tid. Nu släpper vi det gebitet till efter högsäsongen. Men en eller två till hemestrar hoppas jag vi hinner med innan 15 september, när kyrkorna kanske stängs för säsongen. September kan vara så vacker, färgglad och varm. Frågan är om vi ska hinna med 1, 2 eller 3 fastlandstrippar också. En är redan betald. Färja och bil lockar inte men jag är frestad att … 😉
Kram
GillaGilla
Holmhällar är ett härligt ställe som vi brukar besöka någon gång varje sommar och Calle på Panget är verkligen en personlighet. Jag minns en gång när Åke och jag var på Holmhällar tillsammans med min mamma och vi skulle äta lunch. Det var lite kyligt väder så vi satt inne. Mamma fick se att det var en liten våt pöl på bordet och sa till Calle när han passerade förbi. Han stannade upp, tittade på bordet, drog med handen över det våta området
-”Äsch, det är bara vatten, det torkar” sa han bara och fortsatte ut i köket.
Kram, Ingrid
GillaGilla
Där var Calle snabb både med handling och hand. 🙂 En sådan händelse glömmer man aldrig. Solveig varierade sig men jag höll stenhårt på min älskade rödspätta. Synd vi inte bodde i den stugan hela Solveigs sommarlov. 🙂
Kram, Bosse
GillaGillad av 1 person
Rödspättan på Holmhällar är en klassiker! ♥
GillaGilla
Instämmer helt. ❤
GillaGilla
Vilken plats ni hittat! Verkar verkligen trivsamt, förstår din tanke på att skriva bok där…
GillaGilla
Jag hade gärna suttit där på förmiddagen och ”jobbat” och sedan tagit paus och blandat med små utflykter med bil, cykel och två ben. Sedan dags för 2-3 timmars skrivande igen. Avrundat med tänd spis, solnedgång och något gott att äta och dricka. Större krav har jag inte. 😉 Det finns så mycket inom mig som behöver komma ut. Då går det inte att hålla två bloggar i gång.
GillaGillad av 1 person
Ja när t o m fåglarna tar det lugnt, då är det rogivande! Fanns det bryggare till Solveig alltså!?😉
GillaGilla
Men fåglarna på ön utanför höll låda under någon timme en förmiddag. Undra vad som hände där då? Förbud mot besök där just nu och några veckor framåt. Vi tror att vinden och ljudet blåste mot vår stuga just då.
Ja. Det fanns det. Det gick ingen nöd på henne på ”hemmaplan”. Dessutom var vi ute och fikade några gånger.
GillaGilla
En fin bit av paradiset har ni funnit ni båda!
Ditt inlägg är som rena poesin, så härligt att läsa.
tack-kram!
GillaGilla
Den platsen som numera är ett naturreservat uppfyller många av de saker som jag värdesätter högt. Med tanke på vilken känd skribent som bott där så kan det gå åt två håll. Bördan blir för tung att bära eller bokstäverna dansar fram på tangentbordet. 🙂
Kram
GillaGilla
Vilket underbart ställe ni hittat. Där skulle jag kunna tillbringa några dagar.
Kramar från oss
GillaGilla
Du/ni hade antagligen stormtrivts där.
Kramar tillbaka
GillaGilla
Det var väldigt vackert där nere vid Holmhällar – ett lugnt paradis mot många andra ställen på Gotland 🙂
GillaGilla
Det finns så många olika kontraster på Gotland. En av många fördelar. Längst ner på Storsudret håller jag/värderar jag högt. ❤
GillaGilla
En perfekt plats att skriva ✍️ bok på.
Å där vill jag bo och lugntrivas bland flygsand raukar rabbis fågelsång och havsutsikt jag skulle kunna vara där en hel sommar utom när släken luktar f-n. Drömma kan man ju fast pengarna skulle fattas. Ser fram emot fler bilder fast dessa är så tilltalande. Tack för ännu en underbar utflykt med er.
GillaGilla
Kanske jag inte tyckt likadant en blåsig, mörk, regnig novemberkväll. Men från april till sista september skulle jag vilja bo där nonstop. Vad mycket jag hade fått gjort. Vilken energi jag hade fått av lugnet och allt det vackra. Tror du det funkar att ha en klänypa runt näsan när det doftar som värst? 🙂 Ibland är det extra viktigt att få drömma. När vi får sju rätt på en lottorad kan det bli aktuellt. Kanske ikväll. :)<
Tack ska du ha. Du är så välkommen hit. Hoppas du har börjat ladda inför november. 😉
GillaGilla