Söndagspromenaden gick till Södra hällarna. Bosse valde att stanna hemma, men eftersom Lizette var på besök fick jag en promenadkompis ändå.

Vilka härliga kontraster det blev mellan det vita och havets nästan turkosa färg.

Bilden ljuger litegrann. Det är inte ett flytande isberg, utan bara en våg vars skum ser ut som om det frusit till is.

Vid bäcken hade vind och kyla byggt upp ett magnifikt konstverk.

Det blev som illustrationer till en saga…

Idag lever vi på minnen från en fin promenad. Gissar att det mesta av isskulpturerna har regnat bort under dagen.

Önskar er alla en fin fortsättning på veckan!