Kyllaj fiskeläge och hamn – nu och då

Publicerad den av
15


Lugnet nere i Kyllaj hamn gick nästan att ta på. Vattnet låg spegelblankt denna tidiga majmorgon. Annat var det när kalkbränningen kom igång vid 1650 och pågick till 1910-talet. Då skeppades kalk på skutorna till olika hamnar längs Östersjön. Vilken aktivitet det måste varit i trakten och på havet.

Kyllaj utvecklades på många plan. Ett helt samhälle med patron- och arbetarbostäder, affärer och annat byggdes upp runt hamnen. Själva kalken bröts vid kalkbrott i trakten. Därefter forslades den med häst och vagn ner till kalkugnarna för att brännas. Rena rama hästjobbet. För både två och fyrfotade.

Fanns det tid över för att njuta av blommor? Förekom det några lekar? Hur umgicks familjerna? Fanns det privatliv? Levde någon dagdrömmare ”mitt i soten och valkarna”?

Arbetarna fiskade till husbehov. Jag tror de drygade ut hushållskassan genom att sälja fångst vid sidan om.

Den sexkantiga ugnen byggdes i början av 1800-talet. I ugnen eldades det med ved.
i den nyare tegelugnen med hög skorsten, från sekelskiftet 1900-talet, var det istället kol som gällde.

Här ser du ruinerna där den brända kalken förvarades. ”Byggnaderna” kallades kalklador. En del av kalken läskades med vatten och packades på tunnor som sedan gick iväg med skutorna. Annan kalk packades osläckt i tunnor. Ibland gick det av den orsaken illa och resulterade i förlisningar ute till sjöss. Det gällde med andra ord att jobba på rätt skuta. Rena rama lotteriet. På tal om…

…I lördags hade jag fyra rätt på Lotto. Endast tre rätt till och vi hade haft över fyra miljoner skäl, att leta sommarställe i Kyllaj. 😉 Först ska jag bara lära mig uttala namnet korrekt. Det är inte lätt att lära gamla envisa åsnor prata ö-språket. Jag har läst för många Knutasböcker och i huvudet heter orten…

Rackarbackens ökända yrken

Publicerad den av
19


I modern tid anses det fint att ha en bostad på Klinten. Så har det inte alltid varit. En bra bit in på 1900-talet härjade lössen i de trångbodda bostäderna. Att bli kallad ”Klintunge” gav inga pluspoäng. Ju närmare Norderport desto sämre rykte. Rackarbacken som backen heter var ett omtalat slumområde.

Närmast Norderport bodde bödeln i början av 1800-talet. Men det är inte han som gett namnet ”Nattmannens tomt” i modern tid, utan hans granne och medhjälpare, en bit upp i backen.

Jacob Tingstedt var grannen född till, men kallades för ”Rackaren” eller ”Nattmannen”. Jacob var underhuggare till bödeln. Han skötte efterarbetet på Galgberget, som att ta ner liken. En annan fysisk uppgift var att piska dömda brottslingar blodiga. Jacob tycks ha varit allround när det gällde blod och dödande. Han var häst och hundslaktare på dagarna. På nätterna skötte han sysslor som inte skulle synas när det var ljust. Då gick han runt och tömde latrintunnor bland de fina husen i Visby.

Till Jacob flyttade en kvinna med namnet Kajsa Maja. Tillsammans fick paret barn. Kajsa Maja hade varit en skönhet som ung. Bland hennes personlighetsdrag kan nämnas; lättsinnig, lat, självdestruktiv och framför allt livsglad. För utomstående måste det varit märkligt att få höra Kajsa Maja sjunga under ljusa sommarnätter från det fallfärdiga huset. Den märkliga kvinnan tycktes behålla sin personlighet genom åren.

Nu måste jag avsluta med att berätta om Jacobs fortsatta liv. Trots allt hemskt han hade sysslat med under många år lyckades han vända på skutan. För något som inte ska tas från honom var hans stora mod. När det blåste svår sjögång kunde han ta på sig uppgiften att simma ut till fartyg på redden, som inte kunde ta sig till hamnen. Gissa var han hade posten? Antingen i munnen eller i hatten.  😊
Med tiden blev Jacob Tingstedt faktiskt polis. Jag vet inte hur många år han hann jobba inom gebitet. Däremot vet jag att han gav simlektioner och det var under en lektion sommaren 1850 som han fick ett slaganfall och dog.
Om du någon gång kommer genom Norderport så ta några klunkar välbehövlig alkoholfri dricka och tänk dig tillbaka i tiden några minuter när du beskådar ””Nattmannens tomt”, innan du bestiger Rackarbacken. Väl där uppe är mödan väl värt besväret när du viker höger mot Kyrkbergets berömda vy – mot allt sevärt därunder och havet framför dig. Då inser du varför ön Gotland är så sevärd att besöka och att Wisby var en av Europas mäktigaste städer en gång i tiden. ❤

Allt hade tydligen ett pris och allt var definitivt inte bättre förr. 😦

Tulpaner, tulpaner, tulpaner

Publicerad den av
37

Botaniska trädgården i Visby är en njutning för många sinnen. Det är min absoluta favoritplats här i Visby! Att vandra runt där en tidig morgon är ett bra sätt att tanka ny energi. Fågelsången och färgprakten är intensiv. Morgonen då vi var där lyste en strålande sol som skapade både solglitter och skuggor.
Vid detta besök ”snöade vi in” helt på mångfalden av tulpaner. Med en kamera i hand försökte jag förstås att upptäcka deras olika personligheter. Givetvis fanns det prydliga gröna skyltar som berättade vad respektive tulpansort heter på riktigt, men jag har tagit mig friheten att ge dem nya namn.

Prydlig

Spretig

Uppstudsig

Spräcklig

Oskyldig

Snurrig
Skönheten ligger i betraktarens öga. Som tur är har vi inte alla samma smak och tycke, inte ens om tulpaner

Fantastisk

”Queen of Nights” – Den här får behålla sitt, riktiga, engelska namn.

Utslagen

Lika som bär

Kära

På rad

På sned

Alla mot en
Bara en bild till, jag lovar.

Rebellisk
Och nej, det finns inga tulpaner som växer uppochner, inte ens i Botan. Men det finns en rolig knapp som jag ”råkade” trycka på…
Önskar er alla en riktigt skön söndag!
Foto & Text: Solveig Lidén ❤

39. Sjonhem kyrka

Publicerad den av
14

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Vid mitten av 1200-talet byggdes Sjonhem kyrka. De lät tornet från träkyrkan, som byggts på 1100-talet, stå kvar.

Välkommen att titta in i kyrkan som ligger på vägen mellan Visby och Ljugarn, några kilometer från Roma.

Ornamentala rankmålningar i långhuset.

Altaruppsatsen är från 1735.

I två av de östra fönsterna i koret finns glasmålningar från medeltiden.

Dopfunten av sandsten är kyrkans märkligaste inventarium. Den är utförd vid 1100-talets slut av stenmästaren ”Hegvald”. Bilderna sägs vara svårbegripliga. Möjligen är de från en okänd helgonlegend.

Predikstolen är från 1600-talet. Målad på 1780-talet av Johan Weller.

Efter kyrkbesöket åkte vi vidare till sällsamma Folhammar.

Tänkvärda ord:
”Tala en vän tillrätta i hemlighet,
men beröm honom inför andra.”
Leonardo da Vinci

Kyllaj raukfält – Kärlek vid första ögonkastet

Publicerad den av
32

På Gotland finns raukar på ungefär 25 platser. 
De största raukfälten finns på norra Gotland (inklusive Fårö), på mellersta Gotlands ostkust, på Karlsöarna samt Storsudret längst ner i söder.

Rubriken stämmer. Vi blev direkt förtjusta i Kyllaj. Vädret var perfekt. Inget störande inslag. Lättare att ta sig fram än vid Lergrav. Helt ensamma med den ljuvliga naturen under den orörda morgonen.

Spännande ta sig fram genom tunneln. Jag blev en kort stund Kaj i Kullamannen som spionerade på Doktor Miller.

Jag och Solveig såg helt olika gestalter. Vad ser du?

Ön Klasen kommer inte att få något besök av oss. ”Den lilla blå” har inte lärt sig simma. 😉 Men det finns en annan ö inte så långt härifrån som vi ska köra ut till. Förhoppningsvis i nästa månad.

Solveig såg en kamel som ser ut över Vallevik och en stövel med en sten ovanpå.

Carl von Linné måste trivts extra bra bland stenjättarna, som han kallade raukarna. Jag vet att han gjorde en fin teckning av dem 1741, när han besökte Gotland. Hur kunde han därefter lämna ön?

Fågeln kom med som planerat. Jag hade skickat ett FMK en kvart tidigare. (FlygMotKyllaj)  🙂

Med Corona-respekt gick jag inte mellan raukarna. Ville heller inte störa deras tidiga morgonpratstund. Istället tog vi sikte mot fiskeläget – efter att en sista gång njutit av havsutsikten. Vilket vackert raukfält. ❤

 

Vilken version vill du tro på?

Publicerad den av
22


Sten – och korsvirkeshuset i Kyllaj byggdes år 1730, under ortens stora kalkindustriepok.

Till orten hade en av Karl XII:s armékrigare Johan Ahlbom flyttat. Här sadlade han om och fick tjänsten som strandridare. Yrket innebar att han blev en tulluppsyningsman. Inte nog med det. Han blev även kalkpatron efter ”rätt giftemål”. 😉

Med andra ord skulle Ahlbom skydda trakten från smuggling och olagliga aktiviteter.

Några detaljbilder från gårdsplanen och en av de kvarvarande ekonomibyggnaderna.

1741 övernattade självaste Carl von Linné här när han var på sin Gotlandsresa. Det finns många legender om människorna och livet omkring i bygden.

Version 1:
Johan Ahlblom gifte sig med dottern på den största kalkpatrongården Malms. Därmed blev han delägare i flera av de välmående kalkugnarna i trakten. När han dog 1788 ägde han fyra stora gårdar och sex kalkugnar.
Version 2:
Johan Ahlbom friade till den femtonåriga bonddottern Elisabeth från Malms gård. Ett stort och ståtligt bröllop avslutades i moll när bruden rymde på natten genom sovrumsfönstret.

Kanske är det så enkelt att de två versionerna hör ihop. Vad tror du?
I nästa inlägg ska du få följa med upp bland stenjättarna, som Linné kallade raukarna i Kyllaj. ❤

 

Naturen i färg; grönt

Publicerad den av
38

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

Att välja färgen grön till maj och juni kändes ganska självklart. Grönt har alltid varit min favoritfärg, grönögd som jag är.
I dessa oroliga Corona-tider, då inget är sig likt, känns det som läkedom att få ge sig ut i den fantastiska naturen. Varje vår drabbas jag av en intensiv känsla av tacksamhet att färgerna återvänder.
Jag insåg ganska snabbt att det inte skulle gå att välja ut tio-femton bilder. Det finns redan 95 i den gröna mappen. Därför kommer det att bli två gröna inslag under kategorin ”Naturen i färg”! Jag har valt att döpa varje bild – en dos fantasi behövs för att göra vardagen lite gladare ibland.

Av det lilla kan det bli något stort en dag

Ängel med en vinge
(Jag såg den direkt när jag passerade under trädet – ängeln med en vinge. Bosse hade kameran just då. Jag fick först fota den med mobilen, ta sikte var den fanns i trädet och gå ikapp Bosse och låna kameran.)

Knoppar vid fönsterglugg

Diffus fjäril
(Fick inte till skärpan helt, men ibland kan även det diffusa ha sin charm.)

Parasoller i sol

Skiraste grönska
(Här måste jag få inflika att den som bott i Skåne under flera år är bortskämd med bokskogar. Bosse letade därför raskt upp ett utflyktsmål åt oss där vi fick njuta av bokarnas skira grönska även här på Gotland. Klinteberget bjuder inte bara på blåsippor i mängd utan även på fin bokskog.)

Färgkomposition

Krigare på väg ut i strid

På sned i livet – men ändå perfekt

Fladdermöss i mängd

Gröna nyanser

Uppåt det bär

”Nykläckt” Lönn

Ormhuvud

Mot grå himmel

Vad ska det bli av dig då?

Får jag också vara med?

Livets vägar
Hoppas att jag inte tröttat ut dig helt. Det är så fantastiskt roligt att leka med en kamera… Var rädd om dig! //Solveig Lidén ❤

 

38. Stenkyrka

Publicerad den av
19

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Vår plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta oss många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Antagligen fick kyrkan sitt namn Stenkyrka efter materialet sten som var rätt ovanligt vid just den tiden, en bit in på tolvhundratalet.

Tornet är ett av Gotlands mest imponerande byggnadsverk med sina tre sidor av gallerier.

Första gången som vi åkte hit var det byggställningarna runt kyrkan, som fick oss att vänta till 2019 med besöket. Denna gång föregick det aktiviteter med en stor ”pratande” fläkt och en lång kabel genom hela kyrkan. Dessutom gäckade solen oss genom fönstren på flera bilder.
Vad synd vi inte gick in där igår när vi ändå körde precis förbi. Men då var det ett änge, en ödekyrka, ett fiskeläge, en fullpackad fikakorg och havet som lockade på oss. 😉

Målningar.

Mästaren Majestatis har gjort den fina dopfunten, som är det äldsta föremålet i kyrkan. (1100-talet)

Krucifixet är från 1300-talets förra hälft. Maria och Johannes är ditmålade 1702.

Bänkinredningen i Christian IV renässansstil med höga gavelhörn dateras till 1600-talets början. Det var Danmark som gällde då…

En präktig kyrkvärdsbänk.

Altaruppsatsen är gjort i sandsten och är från slutet av 1600-talet. Glasmålningen från 1960 är utförd av Erik Lindholm.

Vi letade ett tag bland gravstenarna efter den äldsta från år 1200. Men där gick vi troligen bet. Istället avslutar vi med denna betydligt finare bild.

Tänkvärda ord:
”En klok man söker kunskap,
dåren ägnar sig åt dumt prat.”
                    Ordspråksboken

 

 

 

Kräklingbo prästänge

Publicerad den av
16


Du som tillhör sällskapet som deltagit i månadsbildstävlingen i maj, känner igen översta bilden. De tio svaren är på plats i inlägget liksom aktuell tabell.

I Kräklingbo änge ligger den gamla eken nere. Annat var det på färgfotot i min bok från 2006. Då står den präktiga, imponerande fridlysta eken rakt upp. Fortfarande är den klassad som ett fridlyst naturminne. Man tror att den passerat 800 år. Det var i februari 2008 som en storm blev för tuff för eken. (Där har du några av facitsvaren) 😉

Detta var inget planerat besök. Vi råkade köra fel i jakten på ett speciellt naturreservat. Har du hört frasen ”köra fel” nyss? 😉 Vi fick istället se ”ett vitt hav” och gullvivor. Om vi kommer tillbaka om några veckor finns möjligheten att se mandelblom, solvända och svartkämpar. Styr vi då fötterna mot de skuggiga delarna av änget kan vi njuta av liljekonvalj. Två olika orkidéarter växer i änget under en period. Orkidéer älskar vi och har inomhus året om sedan flera år tillbaka. ❤

Minner om en produktiv tid

Publicerad den av
18


Gotländsk kalksten har använts som byggnadsmaterial sedan urminnes tider. Fram till mitten av sextonhundratalet ägdes kalkbrotten av enskilda bönder.

I östra delen av Lergrav naturreservat står denna gamla kalkugn.
I bakgrunden kan du se den smala överfarten till världsomtalade Furillen. Just i den stund jag tog fotot hade jag aldrig rullat över till Håkan Nessers hemtrakter. Då visste jag inte att vi skulle köra fel och att internet funkar dåligt runt Lergravsviken.

Undra vilka kända byggnader i Visby och på Gotland som ”grundades” just här?

Kortet togs via bilfönstret, nere från vägen. Tankarna gick till att kalkindustrins arbetare bedrev husbehovsfiske i Lergrav fiskeläge, som visades i förra blogginlägget.
Nu började det kurra i våra magar. Dags för frukost utan fisk. 😉 Godsakerna dukades fram på en filt i Furillens naturreservat. Varför smakar det mesta – bäst utomhus? Tänk att det kan bli minst lika bra när bilen kör vilse. 😉 Husken finns kvar till nästa besök i de otroligt vackra trakterna. ❤