S:t Clemens


Precis utanför en av Botaniska Trädgårdens grindar ligger detta hotell, där vi funderar på att bo någon natt.

Nu var det inte sömn vi var ute efter. Däremot lockade ”stenbygget” bakom hotellet. 😉

S:t Clemens var en påve i Rom på 100-talet. Det uppskattades inte att han omvände många människor till kristendomen. Därför slutade det med martyrdöden. Han sänktes i havet med ett ankare om halsen. Därefter är S:t Clemens sjöfararnas skyddshelgon.

Mäktigt att komma in ruinen där det gjorts ordentliga utgrävningar både 1010-1011 och 1971-72. De kom fram till att det funnits tre äldre kyrkor, som alla varit i bruk tills denna kyrka byggdes i mitten av 1200-talet.

Antagligen fanns det glasmålningar i de här ”två hålen”.

Jag gillar den gula växtligheten i den karga miljön. Väggarnas ”maskrosbarn”.

Det tros att kyrkan var en församlingskyrka för danska köpmän. Stilen var påverkad av westfaliska kyrkor och detta blev vägledande för många andra kyrkor på Gotlands landsbygd. Sparsam och enkel utsmyckning var kännetecknet.

De äldsta gravstenarna är från 1100-talet. Ristningarna är gutniska.

Efter reformationen på 1530-talet övergavs kyrkan. Sedan lär det ha varit stall, uthus och stenbrott.

Jag avslutar med sägnen/legenden om guldgåsen. Om den är sann får du själv bedöma. Men det är sant att det levde en tysk man som var borgmästare i Visby. Hans namn var Hans Turitz och han dog 1629, hans epitafium finns i domkyrkan. Hans Turitz var barnfödd i Saltwedel.  Det var också vanligt att kyrkliga dyrbarheter gömdes undan reformationen. Så vad vill du tro? 😉

Skomakargesällen Hans Turitz från Salzwedel i Tyskland satt en gång i början av 1600-talet i ett värdshus i Italien. Plötsligt råkade han höra två gotländska munkar samtala om en skatt. Denna skatt bestod av en gås och 24 ungar, alla i rent guld, som var inmurade i S:t Clemens kyrka på Gotland.
Hans Turitz åkte till Gotland och hittade gåsen och ungarna. Därmed blev den unga lärlingen plötsligt en förmögen man. Istället för att åka tillbaka stannade han kvar i Visby. I staden träffade han en kvinna och gifte sig. Efter en tid blev han vald till Visbys borgmästare.

Helgumannen


Detta berömda fiskeläge hade jag längtat extra efter att få se i verkligheten. Att det var vindstilla, skönt i luften och folktomt var pricken över i:et. Mina sinnen fick sväva fritt under promenaden mot de femtontalet gamla bodarna. ❤

Det finns en bilväg direkt till fiskeläget, men jag ville gärna ta in helheten med stranden och det stora havet och himlen som fond.

Detta är Fårös bäst bevarade fiskeläge som under 1700-talet också var Fårös mest betydande.

Vet du vad uttrycket ”toskabatarna” betyder? Har du en aning om vad det innebär att fiska strömming på vrak? Fundera på det innan du läser texten under nästa foto.

A) Fiskarna pilkade torsk från båtarna.
B) Det innebar att man fiskade med garn som sattes direkt från båtarna utan att fastgöras vid någon bottenförankring.
Det lär finnas många legender om personer som fiskade här. Jag är mest nyfiken på dem om kvinnan Båta-Bol som på mitten av 1800-talet fiskade här och seglade ända ner till Visby för att sälja fisk.

De tätt liggande bodarna är byggda i trä med bräd-eller spåntak eller staplad sten.
Fiskeläget har egen brunn med källvatten från berget. Den finns tydligen ännu kvar och lär rymma gott om vatten.


Givetvis är det bra med rejäla lås trots att…

… det finns en synlig vaktman på plats med god utsikt genom fönstret. På sena kvällar och nätter tar han sina pass utanför. Aldrig på exakt samma tid. Men en sak är säker. Då har han aldrig händerna i byxfickorna. 😉

Det behövs göras något åt sprickan i väggen. Eller är den redan hundra år.

Här är bilvägen till detta fantastiska fiskeläge. Vid nästa resa till Fårö ska jag komplettera med en handfull andra fiskelägen av intresse.
Nu återstår det bara ett till ”bloggstopp” av denna kavalkad av inlägg från Sveriges åttonde största ö. Sedan blir det Gotland för hela slanten på denna blogg. Vi har sedan återkomsten från Fårö hunnit med några fina trevliga utflykter och en längre tripp till Uppsala, som kanske dyker upp på min andra blogg.