Vilken version vill du tro på?


Sten – och korsvirkeshuset i Kyllaj byggdes år 1730, under ortens stora kalkindustriepok.

Till orten hade en av Karl XII:s armékrigare Johan Ahlbom flyttat. Här sadlade han om och fick tjänsten som strandridare. Yrket innebar att han blev en tulluppsyningsman. Inte nog med det. Han blev även kalkpatron efter ”rätt giftemål”. 😉

Med andra ord skulle Ahlbom skydda trakten från smuggling och olagliga aktiviteter.

Några detaljbilder från gårdsplanen och en av de kvarvarande ekonomibyggnaderna.

1741 övernattade självaste Carl von Linné här när han var på sin Gotlandsresa. Det finns många legender om människorna och livet omkring i bygden.

Version 1:
Johan Ahlblom gifte sig med dottern på den största kalkpatrongården Malms. Därmed blev han delägare i flera av de välmående kalkugnarna i trakten. När han dog 1788 ägde han fyra stora gårdar och sex kalkugnar.
Version 2:
Johan Ahlbom friade till den femtonåriga bonddottern Elisabeth från Malms gård. Ett stort och ståtligt bröllop avslutades i moll när bruden rymde på natten genom sovrumsfönstret.

Kanske är det så enkelt att de två versionerna hör ihop. Vad tror du?
I nästa inlägg ska du få följa med upp bland stenjättarna, som Linné kallade raukarna i Kyllaj.

 

22 tankar på “Vilken version vill du tro på?

      • Det är kanske en skröna. Det berättades tidigare av guiderna på Strandridaregården (på 1960-talet), att det var Johan Ahlboms dotter som klättrade ut genom fönstret och flydde ”hem” – men vad var hem? Var det Malms eller någonstans i Kyllej eller….???? Klart är emellertid att ägaren av ”Strandridaregården” efter Johan Ahlbom, var kalkpatronen och skepparen (redaren) Paul Procopaeus och att han gifte sig med Kristina Ahlbom (dotter till Johan Ahlbom) och att de fick en dotter den 24 januari 1765 som fick namnet Elisabet. Läs mer om släkten Procopé på Gotland i ”Mitt Visby” eller googla på t ex Gösta Procopé.

        Gillad av 1 person

      • Vad kul att du gav dig till känna. 🙂 Jag har med stort intresse läst på om din släkt. I det ”Procopéska hemmet” huserar numera min och min frus tandläkare. Levide är fortfarande en vit fläck för oss. Trots att vi förra veckan bodde i en stuga i Borum. När vi passerar huset vid vägskyltarna kommer jag att tänka på att det var där som din pappa och din mamma träffades. En av bloggens kategorier heter ”Medeltida kyrkor”. Levide och Gerum kyrka återstår att besöka i de trakterna. Jag har läst en artikel i tidningen om ”de sista sömmerskorna” Nu fick jag mer kött på benen. Härligt att läsa om din mammas besök i Bulgarien. 🙂 Själv minns jag mest ett träningsläger i landet, när vi bodde i Varna och Sofia. I huvudstaden tutade, visslade, vände sig män i alla åldrar om och glodde på tjejerna i vår klubb. Orsaken var att de hade bara ben när de sprang utomhus. Året var 1979.
        M v h
        Bosse Lidén

        Gilla

  1. Vad jag läst mig till så var Johan betydligt äldre än sin brud så jag har full förståelse om hon hoppade ut genom fönstret. Förnuftig flicka! Kram

    Gilla

  2. Och så finns de dom som menar att livet på landet är idylliskt och odramatiskt!
    Vilka stories. Jag kan tänka mig att det handlade om en kombo av båda.

    Och ser fram mot fortsättningen på Linnés öländska äventyr!

    Gilla

    • Du vet att det gjorts en hel del kriminalserier där handlingen är förlagd till Gotland.
      Antagligen hör de ihop. Hon hade säkert ingenstans att fly. Ingen som ställde upp för henne i vått och torrt.
      Den mannen var på många ställen här och på fastlandet. Noggranna anteckningar och teckningar. Inget slarvande där inte.

      Gilla

  3. En historia, eller två, som sätter fantasin i rullning och om jag blundar kan jag se bägge versionerna för mitt inre – och den andra, den för mig mest fantasieggande vinner. Klar flickan rymde!
    Härligt inlägg Bosse!
    Ha det gott!
    Kram

    Gilla

    • Tur du inte var ung kvinna på den tiden. Bäst att få bestämma själv. 🙂
      Tack ska du ha.
      Du skulle varit med i morse på en tidig morgonpromenad bland tulpaner, dörrar och annat fint. Älskar när det är stillsamt och orört. Eftersom det ska bli regn imorgon passade vi på.
      Kram

      Gillad av 1 person

  4. Klart att flickan rymde! Någon måtta får det faktiskt lov att vara. Här i vår håla har vi en gata som bär namnet ”Strandridaregränd” så några sådana har säkert verkat här också…

    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s