Första besöket i år

Kan det vara möjligt? Vi har kommit en vecka in i mars och det var först i lördags som vi kom iväg till Botan…

Alla blombilder, blir blommor i repris. Det är numera svårt att hitta några som jag inte redan fotograferat.

Krokusar kan väl aldrig vara helt fel? En sådan fantastisk färgexplosion så här tidigt på våren, när vi inte är bortskämda med färger efter en lång, mörk vinter.

Glömde titta på den gröna skylten. Hm… cyklamen… men heter den något mer?

Snödroppar måste väl vara en av de tåligaste blommor som finns. De brukar leva upp till sitt namn, till hälften begravda i snö, men här var det snöfritt. Det är jag glad för!

Snöklocka (tack bloggläsare som hjälpte mig med namnet i ett tidigare inlägg) Snäppet mer detaljerade än snödroppar. Här i en något diffus variant.

Vintergäck – de gäckar mig när jag ska få till skärpan… Så många raderade bilder!

Avslutar årets första Botan-besök med ännu en krokusbild. Urvalet av blommor är trots allt ganska begränsat så här tidigt på året.
Ha´ en fin vecka! / Solveig

En hyllning till Botaniska Trädgården i Visby

Förra årets bildspel hade temat hav. I år har vi valt att plocka ut bilder från våra många besök i Botaniska trädgården i Visby. En plats vi återvänder till året om. Efter några översiktsbilder från olika årstider visas blommor och växter i färgteman. Tilläggas kan att vi inte skaffat hundar – men fick låna dem av kvinnan som var snäll att ställa upp som fotograf.
Gotlanduppochner tackar alla bloggbesökare som ”tittat in” här under året som gått och önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År! Välkomna tillbaka den 1 januari som inleds med fototävlingen 2022.
Kram från Bosse och Solveig Lidén

Nu går hösten mot sitt slut…

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Förra helgen gjorde vi återigen ett besök i Botan. Eftersom vi varit där med kameran så många gånger nu är det svårt att inte upprepa sig. Rosor är tacksamma fotoobjekt. Men, visst är det fantastiskt att de kan vara det även i november?

Får väl erkänna att de inte är så många som blommar numera, men betydligt fler än de jag valde att fotografera.

Att röda rosor symboliserar kärlek är väl ingen nyhet, men vad betyder de andra färgerna? Som vanligt får jag ta google till hjälp…

Vill du visa någon din tacksamhet och uppskattning så ska du satsa på att ge bort rosa rosor.

Vill du visa uppskattning för vänskap så är det gula rosor som gäller. Men det räcker tydligen inte med att välja rätt färg. Antalet har också betydelse…

För den som vill fördjupa sig i blomsterspråket finns det en hel del att upptäcka på nätet.
Där finns förklaringar till vad varje blomma betyder. Snödroppen står för ”Mitt hjärta är rent”.

Vi lämnar blomsterspråket och övergår till färg och form istället. En halv vallmo mot en bakgrund som delats mitt itu.

Ringblommorna färgstarka som få.

Ett ensamt löv i kontrast mot den mörka jorden.

Måste såklart avsluta med en av mina favoritblommor. Så många gånger jag beundrat den hemma i min barndoms trädgård. När allt annat vissnat och fruset – då dök den upp i våra rabatter. Nu när hösten går mot sitt slut och vintern tar vid – då lyser den upp. Magnifik!

Det blommar fortfarande

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Omväxling förnöjer, sägs det. Det gäller väl även väderleken tänker jag. Vi har haft några stormiga och regniga dagar i Visby den här veckan. En av dagarna hade jag glömt mina regnkläder hemma (eftersom det inte regnade på morgonen) och fick därför cykla hem och finna mig i att bli genomblöt…
Men, när vi var i Botan förra veckan hade vi sol, uppehåll och lite lagom med blåst. Tur var väl det, för annars hade det inte blivit några bilder att skriva om. Tilläggas kan att solen har återvänt idag, men fortfarande blåser det ordentligt… Enkel trädgårdsdahlia får inleda dagens bildsvit. Varför den ska kallas enkel kan ju diskuteras. Jag får en känsla av att den är både färgglad och elegant.

Min assistent (Bosse) fick till uppgift att fotografera alla skyltar med sin mobilkamera. Den här gången tänkte jag att det kunde vara kul att berätta vad det är jag har fotat. Brokpilörten har lika dekorativa blad som den har speciella ”blomsterpinnar”. När sedan mitt macro får för sig att ”skruva till det” kan det bli riktigt dekorativt.

Pastellröllika.

En liten minifluga passade på att vila benen på en oktoberkrokus. Inte kunde den väl ana att den skulle hamna i en blogg.

Ny bekantskap – Taiwanskugglilja. Trots många försök fick jag inte bättre skärpa än så här.

Hur kunde det plötsligt dyka upp en giraff?

Blå gräsfibbla – lite tilltufsad men fortfarande blå.

Höstcrocus – hoppfullt att tänka på att om nåååågra månader så blommar deras ”kusiner” igen.

Månviol – Påminner mig om ”Judas silverpenningar” som fanns i min barndoms trädgård.

Antagligen började assistenten bli trött. För de sista bilderna i hans mobilkamera är svåra att tyda. Detta kan vara kinesisk gräslök eller också är det något annat… Som små stjärnor ser den i alla fall ut och påminner om att det bara är två månader till jul. Men än så finns det mycket som blommar i Botan.

En plats att njuta av…

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

När jag går in genom grinden till Botan fylls hela min kropp av ett inre lugn. Det är så fridfullt och stilla, samtidigt som det råder en febril aktivitet i varenda hörn. Önskar att jag kunnat förmedla det surrande ljudet från alla insekter, kombinerat med koltrastarnas skönsjungande stämmor… men ni får nöja er med bilder utan ljud.

Blev positivt överraskad när jag såg att jag lyckats få ett och annat bi att fastna på bild, för det var sannerligen inte lätt att ta några kort där de fanns med. Inte sitter de kvar och väntar på mitt klick inte. Lika fort som de landat flyger de vidare till nästa blomma, och till nästa…

Humlorna då? Är de mer välvilliga till att agera fotomodeller? Nej, de tycks om möjligt ha ännu mer bråttom. Dessutom kryper de in så långt i blommorna när de väl landat att jag bara såg en vinge eller ett par ben när jag försökte fotografera.

Det var full aktivitet även bland de tvåbenta som arbetar med att hålla Botan i bästa skick. (Tack till er! Ni lyckas verkligen!) Här var det nyvattnat och några vattendroppar hängde beslutsamt kvar för en kort stund.

Det var helt enkelt omöjligt att ignorera rosorna. Dessa fantastiska blommor som håller på att slå ut i full blom över hela Visby.

Men rosorna har konkurrens av många andra skönheter. Var och en med sin speciella färg eller form.

Ibland behövs det inte så många ord.

Nostalgi! Min mormor var noga med att vi skulle sätta blommor från trädgården, på morfars grav, till varje helg. När liljor av denna sort blommade som bäst hamnade alltid en stor bukett på kyrkogården. Inomhus var de inte lika populära eftersom frömjölet kunde ge fläckar på duken.

JAAA! Tulpanträdet blommade. Men, NEEEJ! alla blommor satt högt upp i trädet och trots maximal höjd på stativet var jag inte ens i närheten. Jag, som alltid brukar hålla mig till reglerna, fick nästan lust att ge mig upp och klättra men insåg att det nog inte skulle bli populärt. Får hoppas på att trädet blommar nästa år igen och att åtminstone en blomma kan tänka sig att sitta på en gren lite längre ner då. (Googla på Tulpanträd så får du en bättre bild på de fantastiska blommorna.)

Jag har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Botaniska trädgården är min favoritplats på Gotland. Det är verkligen en plats att njuta av…

Text och bild: Solveig Lidén

Naturen i färg; färgstarkt

Naturen i färg är bloggkategorin då vi under två månaders tid ser oss omkring utomhus och, med kamerans hjälp, fångar in allt som har en viss färg.

För några veckor sedan fick jag se Gotlandssippor, för första gången i mitt liv. Jag hoppas att det blir fler träffar eftersom det var ett färgstarkt möte. Att mitt macro dessutom, för en gångs skull, lyckades få till flera bilder som jag blev riktigt nöjd med ser jag som ett extra plus. Kombinationen mellan den starkt gula och den lika intensivt lilablå färgen hade kanske fått ett och annat ögonbryn att åka i höjden om det varit en kombination på ett par klädesplagg, men i naturen är det liksom helt okej. Det blir bara en helt underbar blomma.

Om möjligt ännu starkare kombination hittade jag i denna pion, givetvis på favoritplatsen Botan.

För många år sedan gick jag en kurs på Högskolan i Halmstad. Vill minnas att den hette ”Bildskapande i undervisning och vård”. Ett av de bestående minnen som den kursen gav var när vår lärare klickade ut grundfärgerna på ett stort papper och sedan lät oss elever blanda till den ena nya färgen efter den andra. Till slut hade vi ett papper fyllt med alla slags färgnyanser. Den här blommans färg hade vi förmodligen fått fram med rött, vitt och en liten skvätt blått. Visst är det en underbar blomfärg?

Syrener är ljuvliga på många sätt. Inte bara för sina färger utan också för sin doft.

Det är något visst med gult. En färg att bli glad av. Inte är det fult i alla fall!

Vet inte hur många bilder på vallmo som jag sett på Instagram under de sista veckorna. Den här har ingen riktigt skärpa någonstans utan blir lite mer som en vallmo i akvarell.

På vår gård utanför huset har någon sått blåklint i olika färger. Vaktmästarna klipper runt om så att det blir en liten äng av blåklint mitt i gräsmattan…

Det japanska körsbärsträdets blommor har för länge sedan ”snöat bort”, men jag hann med att fånga dem på bild.

Färgstarkt måste förstås avslutas med en solnedgång. Det sägs att solnedgångar på Gotland är något alldeles extra… fast de är nog lika vackra överallt.

Text och foto: Solveig Lidén

På promenad genom stan…

Vilken tur. Det fanns endast en ledig p-plats vid Kruttornet. Solveig gick iväg för att göra sitt ”macromånadsbesök” i Botan. Själv hade jag bestämt mig för att njuta av solskenet i Almedalen. För det var lovat sämre väder inom en kort tid. Då gällde det att passa på.

Vilken oas Almedalen är under årets alla tolv månader, för alla åldrar. Jag vet inte hur många olika aktiviteter som jag sett människor syssla med här. Ibland spontant. Andra gånger planerat.
Men vad behöver man mer än att lugnt ta del av allt som sker på promenad genom stan…

Det är svårt att ta in att denna plats var hjärtat i den medeltida staden Visby och att Almedalen var en del av hamnen. Stora skepp från norra Europa gled in här för att göra affärer.

Det finns igenmurade portar från den tiden. Från dessa portar gick det ut bryggor. Sedan var det en kort sträcka till Strandgatan med sina mäktiga handelshus. Tänk om jag kunde göra en tidsresa och få vara med om en dag på den tiden, när det kom in ett stort skepp.

Vilket håll du än går så följer jag med…

Till slut blev hamnen för grund och i slutet av 1400-talet flyttades den till sin nuvarande plats. Ändå fanns förbindelsen med havet kvar till mitten av 1800-talet. Vattnet utarrenderades och vid Kruttornet fanns ett fiskeläge.
Vid slutet av århundradet fylldes hamnområdet igen. Vad hände här sedan? Jo. Det fanns ett tag en kålgård och i början av 1900-talet grönsaksland. En del stadsbor anlade trädgårdar. På sommaren drevs ett tivoli i en del av området. Som tur var fick den lilla dammen vara kvar som ett minne av hamnen.

På 1870-talet planterades almar i det gamla hamnområdet. Det är därför parken fick namnet Almedalen. Men det var först på 1950-talet som det blev en parkanläggning.
På heder och samvete. Det var INTE jag som böjde stolpen. 😉

Jag hade för skojs skull satt på tidtagaruret i mobilen. Det hade gått 88 minuter sedan vi skiljdes åt vid Kruttornet. Så lång tid tar det inte att gå runt Almedalen. Men det du inte ser är alla foton som jag tog till andra blogginlägg och att jag hade ett möte med ”mitt älskade hav”. Eftersom Solveig inte gett sig till känna gick jag in genom Fiskarporten för att gå henne till mötes. Antagligen låg hon med sina objektiv nära någon växt/blomma. En del av mig kände en frestelse att gå uppför Skogränd eller berömda Fiskargränd och sedan gå ner till Botan via S:t Olof. Men det var såklart inte den vägen hon skulle ta tillbaka till ”Den lilla blå”.

Säkert blev hon förvånad av att det var så enkelt att hitta mig – denna gången.
Idag för 31 år sedan bytte vi förlovningsringar. ❤

Fotnot:
Kom du på vilket album som rubriken och de kursiverade citaten är hämtade ifrån? Det var Solveig som kom på att vi skulle ha den ”trenden” på rubrikerna i kategorin Morgonpromenad i Visby. Givetvis köpte jag den rakt av. Men en sak gillar jag inte att äta till fika. Det gjorde min pappa som ibland kom hem med en påse… 🙂

När allt känns helt rätt

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Det är svårt, att med ord, beskriva den känsla jag får när jag öppnar grinden och går in i Botaniska trädgården. Det är som att allt stannar till – och bara känns helt rätt.

Det är Pingstdagen 2021, många Visby-bor sover fortfarande och jag vandrar, nästan helt ensam, runt i ett paradis fyllt av grönska, färgsprakande blommor och fågelsång.

Det är tulpanernas tid och pionernas…

Nostalgi… Visste inte att det fanns så många olika sorters pioner. ”Hemma” i mina föräldrars trädgård hade vi tre olika vill jag minnas. Ändå hittar jag ingen av dem idag. Läser däremot på skyltarna och hittar korallpion, sidenpion och så min favorit – dillpion… Det är lätt att förstå varför den fått sitt namn…

Hela Botan är som en stor palett av färger…

…och former.

Var och en med sin egen ”karisma”.

Men även om min ”inre klocka” stannat till för en stund så vet jag att det är dags att avrunda besöket för den här gången.

Men, gräslöken bara måste få vara med…

… och ett par knoppar.

Avslutar med tulpanträdets löv (när ska jag få se detta träd i blomning?) Nu återstår det svåraste, att leta upp Bosse som är ute och vandrar med den andra kameran… Han kan vara var som helst…

Text och foto: Solveig Lidén

Våren i närbild

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

Ibland blir det inte som man planerat… I helgen blåste det rejält, så vårt besök i Botaniska trädgården fick flyttas fram. Bosses väderapp utlovade solsken hela tisdagseftermiddagen och det visade sig att den var pålitlig den här gången. Alltså lastade vi in kameran och stativet i bilen och tog en tur ner till parkeringen vid Kruttornet igår.
Vi kunde snabbt konstatera att det var krokusen som dominerade i Botan så här i slutet av mars. Får en känsla av siden när jag tittar på den första bilden.

Vi var inte helt ensamma och det kändes en aning pinsamt att ”ligga” på marken och leka ”mästerfotograf”.

Buskpionens knoppar har jag fotograferat förut med den gamla kameran. Nu kom jag betydligt närmare. Visst är det häftigt att bladen är rosa…

Ni som brukar titta in här med jämna mellanrum minns säkert att vi fotograferade fullt blommande rosor på julafton. Så här ser rosorna ut just nu. Det finns hopp om en ny säsong!

Iris – i läckra färgkombinationer.

Varken tulpan eller krokus – utan en vintergäck på nära håll.

Och vad heter denna? För inte är det väl en snödroppe? Eller?

Ormhasseln slingrar sig i krumbukter. Tyvärr så blåste det en hel del även igår så tanken på att fotografera dess hängen fick jag ge upp ganska snabbt.

Blåstjärna är väl ett namn som passar väl på denna lilla skönhet. Fast Scilla är förmodligen det namn vi använder mest.

I ärlighetens namn var jag ganska missnöjd med mina bilder. Trots att jag tog 60 stycken blev det inte många kvar efter min första granskning… Tror att jag hade lite för bråttom…
Men bortsett från en viss oskärpa här och där så hoppas jag att jag kunnat förmedla lite vårkänslor till er alla. Glad Påsk!

Text och foto: Solveig Lidén

Vårvibbar i februari

Botaniska trädgården i Visby, även kallad ”Botan” är utnämnd, av oss, till en av Visbys vackraste och trevligaste platser. Återigen kommer vi att besöka ”Botan” en gång i månaden – den här gången med ett macro.

För bara en vecka sedan låg snön vit över stora delar av Visby. Idag när vi kom innanför grindarna kände vi vårvibbar direkt. All snö har smält undan och våren är på frammarsch.

Som små glada solar lyser vintergäcken i den mörka jorden. Inte helt utslagna än, men på god väg.

Trollhasseln är en ny bekantskap för oss. Har aldrig sett den tidigare i något av de landskap vi bott i. Förra gången vi var i Botan fångade den gula varianten vår uppmärksamhet direkt. Idag fick den konkurrens av den röda. Visst är den helt magisk där den blommar på bar kvist!

Vild cyklamen, eller? Jag glömde att titta efter på skylten. Den andra bilden får vara med trots att skärpan saknas. Vilken läcker färg!

En av världens mest tåliga blommor måste väl ändå vara snödroppen.

.

Favorit i repris. Kunde inte låta bli att titta närmare på en av julrosorna idag.

Fikon.

Krokusar såg vi på flera olika ställen, både i gräsmattan och i rabatter.

Det är svårt att tro att det var helt vitt här om vi gått hit förra veckan och rejält kallt för lite mer än en vecka sedan. Tänk att färgerna kan ”explodera” fram så snabbt…

När vi kommer tillbaka om en månad ska jag ha med mig ett stativ. För oj vad svårt det är att hålla kameran helt stilla. Jag blir helt trött på mig själv när jag märker hur det darrar till precis samtidigt som jag tar bilden. Hoppas att jag lyckats förmedla lite vårfeeling, speciellt till er som fortfarande har vinter utanför fönstret.

Text och foto: Solveig Lidén