17. Bro kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Bro kyrka är en av de mest sevärda på Gotland skrivs det. Anledningen är den stora blandningen av romanskt och gotiskt. Det som är det intressanta i kyrkorummet är att notera smakens växlingar genom tiden. Du ska snart få följa med in.

När vi går in genom stigluckan kan jag berätta att det på medeltiden vallfärdade människor hit av orsaken att kyrkan ägde en relik av Kristi kors. ”Det helga kors i Bro, det vare oss nådigt, därför bliva vi glada.”

Vilken fin portal. Kyrkan hade ett riktigt gott rykte som ”offerkyrka” under flera hundra år. Det skänktes pengar och gör det tydligen fortfarande. Mycket vanligt hos sjömän.

Mäster Sigraf är mannen som gjort denna dopfunt från omkring 1200.

Jag läste att relieferna påminner om de som smyckat den romanska kyrkans fasader.

I denna monter finns ett Kungahuvud, ett Kristushuvud och ett myntskrin från medeltiden. Det finns även en kollekttavla från 1700-talet men det mest intressanta föremålet är det som kallas för kimbning. Ser du den runda lilla stenen i mitten? Den användes vid klockringning. En klåfingrig person stal stenen på 1930-talet. 2006 lämnades den tillbaka av barnbarn till tjuven. Då hade den befunnit sig i Tyskland i över 75 år.

En vy av den bildsmyckade interiören. Predikstolen till höger är daterad 1723.

En medeltida korbänk med ett votivskepp ovanpå.

En fin paradismålning med många detaljer från Edens lustgård. Det är många scener som jag känner igen.

Nattvarden är centralmotiv på altartavlan från 1688.

Madonna-skulptur.

Kyrkorgeln är från 1839 och måste nästan betraktas som en nymodighet här.
Slutintryck: En mycket intressant kyrka av olika aspekter.

Tänkvärda ord:
”Vi kan inte uträtta stora saker –
bara små saker med stor kärlek.”
                              Moder Teresa

12. Barlingbo kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid. Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också. 😉


Märkligt. Detta var den sista kyrkan som vi besökte innan det var stängningsdags förra hösten, 8 september 2018. Varför är det inget grönt kvar på träden?

Sanningen är att jag lyckades trolla bort den enda bilden som jag hade på hela kyrkan. Ibland är det en fördel att göra tokigheter. 🙂 Nu hade vi ett skäl att återvända hit när våren stod vid porten och kyrkan inte skymdes av grönskan.

För så här såg det ut då.

Och så här såg det ut 2019.
Resten av fotona är från september förra året. Jag kan varna redan nu för en suddig kommande bild. Det jag minns var kylan och att jag inte orkade hämta jackan i bilen.

En spännande sak med altaret är att jag läste att det tidigare fanns en relikgömma på framsidan. Den skyddades från upptäckt av en korsmärkt sten.

1240 anskaffades det stora krucifixet i triumfbågen. Det finns evangelistsymboler i korsändarna och korsarmarna.

Jag vet. Detta är andra suddiga gången. Jag lovar. Inte en suddig dopfunt till. I fortsättningen ska jag ta minst två foton. 😉  För just detta föremål råkar vara kyrkans märkligaste konstverk. En mycket rikt skulpterad dopfunt från 1100-talets senare hälft.
Fördelen 2019 är att jag kan vara mycket mer påläst innan vi kommer fram till en kyrka. Nu kan jag läsa på och vet vad vi ska spetsa in oss på. Då hade jag inte kyrkböcker hemma. Nu är jag en ”BOläst” man. 😉

Kyrkan från ena gaveln. Hela kyrkobygget var klart omkring 1280.

Jag inte bara frös. Det började regna och blåste höstkallt. Tur att ”Den lilla blå” stod kvar och väntade snällt på oss. För han går inte att lita på i alla väder. 😉

Just då längtade jag extra mycket till våren.

Åtta månader har sprungit iväg. Nu är vi där igen.
Jag och Solveig är just nu så tankade med underbara intryck från vårt besök på Botaniska Trädgården för en stund sedan. Vilken ljuvlig oas. Det är inte så dumt att få leva en stund på jorden. ❤

Tänkvärda ord:
”Jag var som starkast när jag skrattade åt min
svaghet.”
                                           Elmer Diktonius

 

6. Träkumla kyrka – S:t Mikaels kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också.

Denna gamla kyrka nås från Visby via väg 142.

Långhuset och tornet är byggt under 1200-talets sista hälft.
Det finns en latinsk inskrift som anger kyrkans invigningsår: ”Herrens år 1287 den 1 september invigdes denna kyrka till Guds, Jungfrus Maria och den helige ärkeängeln Mikaels ära.”

Koret är uppfört vid 1200-talets mitt.

En brant trätrappa upp till en ålderdomlig predikstol. Troligen tillverkad vid 1600-talets början.

Jag uppskattar dessa målningar in till sittplatserna.

Dopfunten av sandsten har flera reliefer runt den åttkantiga cuppan. Skålen (Cuppan) är stor på grund av att ursprungligen sänktes dopbarnet helt ner i dopvattnet.

Funten är utförd av en av de stora anonyma stenmästarna på 1100-talet.

Eftertext:
Alla kyrkor byggdes i öst-västlig riktning. Koret ligger nästan alltid i öster. Precis som det är i denna kyrka. Nordväggen saknar fönster – antagligen för att inte släppa in kylan.
Rätt snart slutade man begrava avlidna norr om kyrkan. En del tolkar det som att det onda kom från norr. Men det har aldrig varit kyrkans lära.

Kyrkan stod öde under en lång tid. Orsaken var att församlingen av ekonomiska skäl inte utförde reparationer som biskopsvisiteringen med skärpa uppmanat församlingen att göra. Församlingen anslöt istället till Stenkumla kyrka och lät sin gamla kyrka lämnas åt sitt öde.
I början av 1900-talet vaknade ett intresse för sockenkyrkan. Den återställdes 1917 enligt ritningar av byggmästare Nils Pettersson.

Tänkvärda ord: 
”Ett liv utan sorg
är som en målning utan skuggor”
                                        Frank Crane