Efter fem år som fastboende i Visby, bor vi numera i Skåne. Vi kommer att besöka Bornholm vid olika tidpunkter på året. Då och då blir det tillbakablickar från Gotland och nån gång kommer inlägg från Österlen. Välkomna önskar Bosse och Solveig Lidén!
Region Gotland äger femton hamnar. Sex av dem är utarrenderade. Givetvis är Visby hamn den mest viktiga och bärande. Men även Klintehamn och Slite är strategiska och superviktiga för öns välfärd och utveckling.
Så sent som 2016 var det ett viktigt möte mellan Margit Wallström och gotländska politiker angående det ryska gasbolaget Gazprom, som ville hyra hamnen. Gotlanduppochner är en opolitisk blogg och har inga som helst åsikter om ämnet. 😉
Sjöfartsmuseet kanske vi besöker någon gång när det är öppet.
Antagligen är det en väldigt blyg fyr som inte ens vågar blinka ut mot havet. 😉
Här fiskade vi inte efter ätbart. Provianten fanns redan i cykelkorgarna. Helt benfri. 😉 Det som jag tycker är intressant, historiskt sett, är att vikingarna sökte sig till Slite hamn. Det stora skälet ska ha varit skärgården utanför, som var ett skydd mot omvärlden. Slite är enda platsen på Gotland med flera större öar utanför. Enholmen är den största. Där låg senare en av de två medeltida försvarsanläggningarna. Under 1600- och 1700-talet fanns stora planer på att göra Slite till en stad. Planerna stannade dock kvar på papperet.
I den fina fotoboken ”Gotländska fiskelägen och strandbodar” finns dessa bodar med. Därmed är de kvalificerade för kategorin FISKELÄGEN i vår lilla blogg. 🙂 Om du har vägarna förbi med din båt kan jag nämna att det finns 47 st permanenta fritidsbåtplatser. Några är lediga.
Vi har skrivit om Lotsbacken och exempelvis den gamla kvarnen längst upp tidigare. I backen, nästan uppe på toppen, står det läckra ”polkagrisfärgade” vattentornet, mitt bland villorna. 30 meter över marken. Perfekt riktmärke för dem som styr in mot Slites skyddande hamn. På tal om något annat. Jag hade inte aning om att badstranden nedanför tornet 1925 kom att bli den första platsen på Gotland som fick reguljär flygförbindelse. Det rörde sig om italienskbyggda och italienskregistrerade tyska flygbåtar som mellanlandade här på linjen mellan Danzig och Helsingfors. Vad spännande det lät.
Vattentornet uppfördes 1955. Det var den unga arkitekten Ulla Hansen Campbell som svarade för den yttre gestaltningen. Behövdes verkligen för att lätta upp en ort som låg inbäddad i ett tjockt lager grått cementdamm. För dig som gillar att pyssla kommer här ett förslag. Gå in på bildrum.se. Där kan du ladda ner ett klipparket till en modell av vattentornet genom att dubbelklicka på bilden till höger och ”spara som”. OBS! Du får bara ladda ner för privat bruk. Lycka till med byggandet. 🙂
Elfte boken i Anders Knutas sviten: Du går inte ensam, 2013, 308 sidor. Albert Bonniers Förlag Boken är tillägnad: Till min underbara och älskade väninna Ulrika Hall – alltid i mitt hjärta Bosses alternativa titel: 😊 Som man sår får man skörda
Öja kyrka var öppen, men tom på folk.
Personligt: En del nytt i denna bok. Karin är chef. Johan och Emma bor i Stockholm och är inte längre huvudkaraktärer. Undra hur Emma har det på sitt nya jobb? Madeleine Haga har tagit över efter Johan och Pia är kvar som fotograf. Men de är heller inte speciellt aktiva i handlingen. Denna bok avslutar med en riktig cliffhanger. Fansen måste ha längtat efter nästa volym. Jag har ju genom åren läst alla böcker och varje gång längtat efter att besöka Gotland. Tidsintervall: September-oktober 2009.
Här uppe var trafiken gles. Särskilt nu i september när högsäsongen var över och de flesta turister lämnat ön.
Huvudkaraktärer: Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Är sjukskriven och jobbar bara lite då och då på sina egna villkor. Han är både nyskild och nykär. Karin Jacobsson: Biträdande chef som får ta sig an sitt första fall från start, som huvudansvarig. Kollegor till Knutas och Karin: Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Vanligtvis klädd i jeans och en skrynklig skjorta. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. Polishusets egen Casanova. Lars Norrby: Presstalesman. Skinntorr. Alltid klädd i slips och kavaj. Birger Smittenberg: Åklagare. Förstärkningar utifrån: Glädjespridaren Martin Kihlgård dyker denna gång upp på sidan 217. 😉 Han kom med två kolleger. Direkt föreslog han Karin att hon skulle uppdatera honom över en lunch. Kollega till Madeline Haga: Pia Lilja: Fotograf.
Hon gned handen mot bröstet medan hon oroligt såg sig omkring. Blicken for över grästäppan, den gamla trätrappan upp till Kajsartornet.
Bokens dos av kärlek/brist på kärlek: Mitt upp i all bedrövelse har Knutas inlett en romans med kollegan Karin Jacobsson. Karin har väntat, hoppats och längtat länge på att Anders ska bli fri. ”Visst är det vi två nu?” ”Ja om du vill. Det är vi två.”
Klockan var strax efter nio och affärerna hade inte öppnat än.
Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri: Sanningen när det gäller cold case-fallet Vera Petrov finns där ständigt och gnager som en mus.
Området här uppe var kargare än på södra Gotland och det fanns en anledning till att det kallades för stenkusten.
Hälsa/Ohälsa: Knutas hamnade i en depression i somras efter vad som hände i Spanienbergen och skilsmässan från Line. Han hade fått börja med antidepressiv medicin och hade svårt med sömnen. Därför fick han fylla på med sömnpiller. Han blir fort trött redan efter kort tid på jobbet. Minnet har blivit sämre. Allt måste antecknas. Hjärnan känns överhettad. Han mäktade inte med mer information. Flera gånger har han drabbats av akut minnesförlust. Detta tillstånd leder till… Knutas har börjat röka sin gamla pipa regelbundet. Inte bara stoppa den som man mestadels gjort i de andra tio böckerna.
När hon passerade Tingstäde på vägen blev omgivningarna alltför bekanta. Detta var hennes hemtrakter. Orten var mest känd för träsket, Gotlands största sjö.
Bil: På lördagsmorgonen tog Knutas bilen och körde upp till sommarstugan. Står inget om vilket bilmärke. Självklart vet jag att han inte svikit sin gamla fyrhjulade vän. Nyckelspår & Villospår: Barnskor, katthalsband, blodig spade, flytande amerikakoffert och telefonsexkunder. Kopplingar till tidigare böcker: Dubbelmördaren Vera Petrov finns kvar i tankarna. Våldtäkten på femtonåriga Karin Jacobsson i ridlärarens hus. Småbarnsmamman Frida Lindh som hittades mördad bland gravarna. Grodor i boken: Ålderstabbarna. Jag gjorde snabbt en tabell, alltefter jag fick information när det gällde ålder och tidpunkt längs med den kronologiska läsningen. Snabbt haltade ”sanningen”.
Jungfrun sköt ut från en klippa och vakade över hamnens inlopp. Det var Gotlands största rauk som sträckte sig hela tjugosju meter över havet.
Kuriosa: Johan Berg ringer ett personligt samtal till Anders Knutas. Inte för att luska efter jobbrelaterat material. I affären såg Knutas rätt in i ett par iskalla blå ögon. Nu kände han också igen mannen. Madeleine Haga är betydligt mer framfusig än Johan Berg. Karins kakadua nämns igen. Det var länge sedan sist. Citat och stycken som jag uppskattar extra: Ibland kändes allt som hänt den senaste tiden så overkligt. Som om han svävade en bit ovanför marken och betraktade tillvaron på avstånd.
Han hade hört att Norrström återigen bodde i familjens hus i Kyllaj på norra Gotland och rörde sig fritt på ön.
Humor/svart humor: Jag som blev förtjust i Goldie Hawn efter att ha sett filmen ”Tjejen som visste för mycket” log åt namnvalet för tiken. ”I natt var det svårt att tro att du är sjukskriven”.
Promenaden från lägenheten på Mellangatan gjorde henne genomfrusen, fingrarna var våta och iskalla.
Privat sorg: Knutas funderar mycket på livet. Mest det långa äktenskapet och tvillingarna. Allt familjen gjort och upplevt tillsammans. När Karin passerar Tingstäde kommer alla mörka tankar tillbaka från ungdomstiden. Knutas pendlar mellan lyckostunder och stunder i svarta hål.
Hon kan tillbringa timmar i tornet. Det är som en tillflyktsort för henne.
Antal mord/dödsfall: 1,2 eller 3? Sista två meningarna: Då startade motorn, gasen trampades i botten och bilen körde rakt emot honom. X hann känna igen X ansikte bakom ratten. Bosse Lidéns betyg: 4/5 Baksidestext: EN SENSOMMARVARM MORGON i september försvinner treåriga Vilma från skönhetssalongen där hennes mamma arbetar…
Fotnot I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.
Den tjugonde maj kom Visbys nya landmärke på plats, på inre norra vågbrytaren. Därifrån ska den tyst välkomna alla som kommer till Visby via sjövägen.
Det rör sig om en i Tjeckien gjuten bronsstaty, som väger hela 190 kilo. Kajan är 180 cm lång och en meter hög.
Kvinnan bakom verket är konstnären Ann Wolff. ”Köpenhamn har Zorns sjöjungfru, så varför ska inte vi ha bröderna Grimms svarta fågel, säger Ann till reportern. Projektet startade för 3-4 år sedan. Arbetsprocessen tog ca 1,5 år.
Vi insåg redan första gången som vi såg kajan, som inte flaxade med vingarna, att det skulle bli problem att få med hela statyn på bild. De två sista bilderna är zoomade från småbåtshamnen. Solveig gick ut på en brygga så långt det var möjligt, utan att behöva simma. De två andra försöken gjorde vi på var sin sida av vågbrytaren. Vi hittade ingen möjlighet att ta oss upp på vågbrytaren. Men första gången såg vi en man med kamera stå däruppe. Jag tyckte det såg ut som han hade svarta vingar på ryggen. 😉
1856 byggdes en dubbel kalkugn, som skulle eldas med stenkol och torv. Två senare sökte redaktören för Gotlands tidning, Wilhelm Byström, patent. Ugnen uppfördes i ett enda exemplar.
Delägaren är ett känt namn som säkert många känner till. Mannen som som gett namn åt Berwaldhallen, Sveriges Radios symfoniorkesters konserthall i Stockholm. Jag syftar såklart på disponenten, kompositören och violinisten Franz A Berwald.
Platsen i naturreservatet Galgberget döptes till Wisbybergs kalkbruk. Bloggrubriken är avslöjande. För konstruktionen var inte lyckosam. Redan 1861 var företaget ute till försäljning.
Det står på I-tavlan att informationen om både företaget och platsen är sparsam. Det som är sant är att marken 1885 köptes in av Visby lasarett. På bilder från 1890-talet går att se att kalkugnen låg i ruin. Troligtvis var det likadant redan när marken bytte ägare.
Efter att Solveig tagit sig in i ett djupt snår och försvunnit ett bra tag, var jag rädd för att jag blivit ”kalkling”. Hon hade tydligen hittat en möjlighet att ta sig in från baksidan.
Jag var tacksam för att hon dök upp innan det började skymma och att kamerautrustningen var intakt. 😉
Efter vårt tidiga morgonbesök vid Bläse kalkbruksmuseum (du ser de två konformade skorstenarna i bakgrunden) och den misslyckade hoppiga krypkörningen mot mytiska fiskeläget Graustäde, när ”Den lilla blå” signalerade ljudligt: ”En meter till och jag drar min sista motorsuck”, lyckades jag vända det tjuriga fordonet och istället stanna till vid Bläse fiskeläge, som vi noterat på ditvägen.
Rent geografiskt befinner vi oss långt upp i norr, vid kanten av Kapellshamnsviken, som enligt ”nätinformation” ska vara Gotlands bäst skyddade vik.
Är det någon bloggbesökare som undrar varför kuststräckan mellan Bläse och Ahr kallas för Stenkusten? 😉
De som seglar in till hamnen i Bläse behöver bara ta sikte på de gamla kalkugnarnas skorstenar. Annars lär det vara svårt att missa det höga vita kalkstensberget. Djupet ner till botten ska vara minst fem meter. Den nya hamnen byggdes 1916.
När vi stod ute på piren ett par timmar tidigare zoomade vi in Bläse fiskeläge och bestämde oss för att gå ner dit på ”hemvägen”. Innan vi körde vidare mot Blå Lagunen och andra spännande stopp.
På en platå vid en av Gotlands vackraste kustmiljöer ligger kapellet med utsikt mot horisonten där himmel och hav möts. När Gotland blev svenskt 1645 lät drottning Kristina, som var djupt religiös, uppföra kapellet. Under första hälften av 1800-talet var kapellet ofta använt. en stor orsak var att fiskeläget nedanför då var ett av Gotlands största.
Sedan följde en lång mörk period där pengarna sinade. De värdefulla inventarierna flyttades allteftersom till Gotlands Fornsal och lösöret såldes på auktion. Till slut var kapellet en ruin och användes som islada för fiskarna och i en speciell del fanns en lekstuga för barnen i Hallshuk. Fiskarna förvarade även hö till djuren i ett utrymme.
Men nya ljusare vindar blåste in. Många saknade samlingspunkten som funnits i ca 300 år. Starka personligheter började samsas för nya mål. Till och med en landsomfattande insamling påbörjades 1937. Förste man som skänkte pengar var ärkebiskopen Erling Eidem. Du som läste gårdagens blogginlägg såg gåvan från Ångfartygs AB Gotland. Här låg de också i ”framfötterna” och lämnade bidrag snabbt. Undra hur många människor som var på plats sommardagen 31 juli 1949, när det var återinvigning av kapellet?
Tio år senare var det dags för invigning av klockstapeln. Invigningstalet hölls söndagen den 13 september 1959 av biskop Anderberg. För dig som gillar extra detaljer kan jag nämnda att klockans vikt är 42 kg och att klockan är gjuten av S.CH. Grönwall från Stockholm. Kapellet är framför allt på sommaren populärt för både vigslar och barndop. Det arrangeras både aftongudstjänst och sånggudstjänst. När de anländer kan de njuta av klockringningen. Annat var det förr. När det var dags för gudstjänst i Hallshuk slog man på en trumma. Denna trumma finns att beskåda på Gotlands Fornsal. Vi ska försöka komma ihåg att fota den när vi kommer dit. Det fina fiskeläget i Hallshuk kan du se och läsa om här. https://gotlanduppochner.com/2021/06/22/hallshuk-fiskelage/
Det blev en sväng ner till hamnområdet förra lördagen. Vi parkerade vid färjeterminalen.
Fina ord om samarbetet. Jag vet inte mycket om knop. 12 låter för mig som en behaglig resa, som tog sin lilla tid.
Visby Gästhamn har ungefär 250 gästplatser. Vi såg hur det satt eller låg soltörstande personer på båtdäcken lite här och där. Det var otroligt varmt väder den 11 september 2021 och nästan ingen pålandsvind. Jag hade en liten flaska med vatten som jag tog små klunkar av, för att vätskan skulle räcka under vår promenad. Hade jag varit vid Hörtestranden hade jag säkert hoppat i vattnet med kläder, kamera och allt. Eller inte. 😉
Vi hade förra veckan otroligt fina ”bloggdagar” fredag-söndag. Vad vi njöt. De tre fiskelägestoppen var magiska. ❤ Det känns just nu overkligt att denna promenad hände för exakt en vecka sedan. Antagligen hör det till charmen med september. 😉 Nu är det vantar och varmfodrad jacka som gäller vid cykling.
Säkert var ringmuren runt Visby innerstad bidragande orsak till att staden blev världsarvslistad. Idag finns 27 marktorn kvar i den 3,5 km långa och 11 meter höga ringmuren som numera är Nordens äldsta bevarade profana byggnad. Vi tänkte visa dig ringmurens torn och portar. Häng på. 😉
Snäckgärdstornet ligger mot Nordergravar och är ett av de äldsta tornen av den typ som kallas porttorn.
Porten har haft många namn genom tiderna. Tidigare har den hetat exempelvis Västerport och Odeport. Liksom tornet tillhör Snäckgärdsporten de äldsta ”delarna” i ringmuren. Förr var det en viktig passage ut till jordbruksmarken. På insidan där Gotlandsänget och Botan numera ligger fanns det på medeltiden bebyggelse.
Så här ser det ut på insidan under den ”gröna tiden”. Kanske har du redan insett, att våra valda foton till dagens inlägg är från olika besök under årets dagar. Inför turistsäsongen 2009 försågs tornet med golv i flera våningar och trappor i trä. Därmed kan vi numera njuta av utsikten. Upp kommer man via en trappa vid granntornet, Silverhättan. Häng med på ditt sätt. 🙂
När jag ser låsen går mina tankar till personliga besök i Amsterdam och Paris. Från 1840-talet och några årtionden framåt användes Snäckgärdstornet som sommarcafé, där det serverades kaffe, te, punsch och ätbart. Inför öppnandet togs en bit av sjömuren ner för att besökarna skulle få en njutbar utsikt.
Dags att gå ut från den port som vi nyttjat väldigt många gånger. Det nuvarande namnet kommer såklart av Snäckgärdsbaden, som ligger en bit norr om ringmuren. Oftast sägs mest Snäck.
Så fort jag från bilfönstret ser en nostalgisk mack triggas min nostalgiska sida igång.
”Den lilla blå” vet vad som väntar. Både han och eventuella passagerare får vackert roa sig själva en stund.
Visst går det genom glaset se min iver? 😉
Information om Caltex historia kan du läsa om här. Under tre dagar på rad i mars la jag in inlägg om Caltex, Esso och Gulf. Här under är länken till det förstnämnda. Då rullade vi förbi en annan mack, på östra Gotland. Nu var vi nära Mästerby änge på västra sidan öjn. https://gotlanduppochner.com/2021/03/23/hejda-macken/
bornholmuppochner & gotlanduppochner 