Slite industrihamn

Region Gotland äger femton hamnar. Sex av dem är utarrenderade. Givetvis är Visby hamn den mest viktiga och bärande. Men även Klintehamn och Slite är strategiska och superviktiga för öns välfärd och utveckling.

Så sent som 2016 var det ett viktigt möte mellan Margit Wallström och gotländska politiker angående det ryska gasbolaget Gazprom, som ville hyra hamnen. Gotlanduppochner är en opolitisk blogg och har inga som helst åsikter om ämnet. 😉

Sjöfartsmuseet kanske vi besöker någon gång när det är öppet.

Antagligen är det en väldigt blyg fyr som inte ens vågar blinka ut mot havet. 😉

Här fiskade vi inte efter ätbart. Provianten fanns redan i cykelkorgarna. Helt benfri. 😉
Det som jag tycker är intressant, historiskt sett, är att vikingarna sökte sig till Slite hamn. Det stora skälet ska ha varit skärgården utanför, som var ett skydd mot omvärlden. Slite är enda platsen på Gotland med flera större öar utanför. Enholmen är den största. Där låg senare en av de två medeltida försvarsanläggningarna. Under 1600- och 1700-talet fanns stora planer på att göra Slite till en stad. Planerna stannade dock kvar på papperet.

I den fina fotoboken ”Gotländska fiskelägen och strandbodar” finns dessa bodar med. Därmed är de kvalificerade för kategorin FISKELÄGEN i vår lilla blogg. 🙂
Om du har vägarna förbi med din båt kan jag nämna att det finns 47 st permanenta fritidsbåtplatser. Några är lediga.

Vi lägger pussel av…

… det 35 hektar storleksmässiga naturreservatet Brucebo, som ligger ca 4 km norr om Visby ringmur.

ibland sker vissa saker av en slump. Vi hade egentligen bara tänkt att ta en halvtimmes promenad i ett område som vi besökt flera gånger tidigare. Där vi njutit av mängder av blåsippor. Då har vi stannat till vid tre olika parkeringar inom reservatet, som 1970 fick sitt skyddsår.
Mellan uppmärksamheten på de djupa groparna i grusvägen, där jag parerade mellan vänster och höger sida, såg jag den lockande blå skylten och hittade tur nog en egen rastplats för ”den lilla blå”.

Ögonen vilade på de vackra godbitarna vid klippkrönen. Fötterna hade sin egen uppgift. Stå stilla och inte gå fem steg framåt.

På den kuperade och slingrande leden gällde det att både ögonen och fötterna blev ett sammansvetsat terrängteam.

De nyväckta ”träormarna” låg helt stilla på stigen. 😉

Samma regler men två olika röster. När jag fotade var det en kvinnlig röst som påpekade att jag INTE skulle gå för nära kanten. Som ett eko lät jag likadant när Solveig gick farligt nära att ta ”sista bilden”. För jag är mycket mer rädd om henne… ❤

Vad överraskad jag blev av att se Muramis här uppifrån. Ser nära ut om kameran ställs in på ”zooming”.

En gång i tiden satt kanske några kända konstnärer på bänken och njöt av solnedgångar och havets ständiga smakprov. Om de inte tog den gamla trappan ner till stranden.

Vi hade redan räknat ut att vi borde ta oss till välkänd mark – förr eller senare. Några meter bakom ”bilden” finns ett bord och två bänkar. Där satt vi och frös den 30 mars 2019. Minns att vi fick hålla i bullarna och annat i den kraftiga blåsten. Men vi njöt av stunden och utsikten. Då var bloggen gotlanduppochner i sin vagga. Endast tre månader gammal.

Vi lär inte komma ner till spången denna säsong. En renovering av spången ska pågå till början av oktober. Vilken tur att vi har flera hundra andra möjligheter. Våren 2021 har visserligen gjort en paus och tagit upp kontakten med vintern igen. Hoppas det blir en kortvarig vänskap och våren tar över makten inom en snar tid. I början av maj ska vi försöka komma ihåg att återvända hit. Då får Solveig gärna leka med sitt macro och sina olika stativ, med målet att fånga tibastens skönhet, när den blommar på bar kvist.

Själsö fiskeläge är fortfarande en av mina favoriter. Nästa månad kommer fiskeläget att få konkurrens av nya upplevelser. Då styr vi mot hemligt mål och en hemester på öjn.

Då var det bara att vända på fötterna och leta sig upp till grusvägen. Tyvärr stod inte ”den lilla blå” och väntade på oss vid vägkanten. Istället blev det till att välja rätt håll.
Till vänster når vi Fårö.
Till höger bör bilen stå. Asch. Jag har väl en inbyggd kompass. 😉

Botaniska Trädgården – augustibesöket

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.
En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Augustibesöket blev istället augustibesöken, två dagar i rad. Eftersom vi den andra gången råkade vara i närheten och fick möjlighet att gå tillbaka och kolla upp några skyltar. Båda gångerna gick vi in genom entréer som vi vanligtvis inte brukar välja; den vid S:t Olofs ruin och grinden vid Tranhusgatan.

Som vi njöt av blomsterprakten. Det var nästan så jag fick lust att lyfta på hatten (om jag hade någon) åt den ”Röda solhatten”.

En av många humlor i arbete.


Den här gången rörde vi oss länge bland de olika varianterna av dahlior. En av dessa är en ”Röd piondahlia”. (Bishop of Canterbury). Troligtvis den övre.

”Halskråsdahlia”. (Night Butterfly)

”Enkel trädgårdsdahlia”.

Botan är mycket mer välmående denna augusti än 2018 års torra säsong. Men mer nederbörd är fortfarande efterlängtad av många på öjn.

”Orientlilja”.

”Brittsommaraster”. (Axel Tallner).

”Gul praktrudbeckia”.

Min älsklingsfärg. Vad är det? Det är inte alltid lätt att hitta rätt skylt bland all växtlighet. Vi vågar inte gräva hur som helst. 😉 Svar: Verbena. Ettårig sommarblomma. Tack till Marit i Norge. 😀

Full aktivitet bland Botans alla bin. Eller finns det något bi i mängden som hela tiden smiter undan?

Givetvis blev det en stund bland rosorna också.

Men bara en av dem fick visa upp sig på bloggen. En riktig personlighet med en egen skön stil.

Att vara trädgårdsmästare på Botan borde vara en dröm. Helst med tanke på att Region Gotland skrev under ett avtal i januari som ger verksamheten arbetsro tio år framåt.

Efterord:
Mästerfotograf i den underbara trädgården: Solveig Lidén ❤
Flanör och fotopekare: Bosse Lidén  😉

 

 

Vad hade hänt sedan förra månadens besök?

DBW (De Badande Wännernas trädgård) Botaniska Trädgården anlades 1855. Det som är speciellt med trädgården är att växter som borde vantrivas här trotsar det geografiska läget. Orsaken är att Visby ligger i odlingszon 1.

En gång varje månad under 2019 tänkte jag och Solveig besöka denna oas som kallas för ”Botan” i folkmun. Vi ser fram emot att se både exotiska växter och mycket annat ögongodis. Välkommen att följa med oss på våra utflykter till denna fantastiska trädgård.

Även denna tredje gång valde vi att gå in genom Huvudentrén. Det verkar annars finnas 5 offentliga entréer.

Snödropparna är nog snart inne på slutspurten.
Dammplan är en av Botaniska Trädgårdens 30 planer.
En viss skillnad mot isen på januarifotot. På det fotot fanns inga stolar och bord utsatta. Nu hade de satt ut sittmöjligheter lite överallt i parken, som redan utnyttjades av besökare.
Hur många färger på krokus finns det egentligen?

Detta är min favoritfärg av krokusar. De första vårblommorna är fortfarande i fokus.
Här är en god början till ”scillahavet” – det blå havet som jag alltid uppskattat extra mycket på våren.

Vintergäck för sista gången denna säsong. Det beror såklart på när i april vi återvänder hit.

Lustgården är ett plan som vi förra gången valde som ett återkommande motiv i denna tolv långa bloggserier.

Krokusarna är enda färgklicken jämfört med förra fotot i februari.

Om jag räknar bort denna blå blomma som tydligen hade bestämt sig för att rymma till stenen. Någon som vet vad det är för något?

Vad glad jag blev när jag i början på februari läste i Gotlands Allehanda att det efter flera års hot om besparingar och strid om ekonomin kommit till en lovande överenskommelse. Region Gotland kommer under de närmaste tio åren ge DWB en miljon kronor om året för skötsel av den fina parken ”Botan”. Därmed kommer det inte bli något av ”hotet” om att ta betalt av besökarna. De som kommer från ”lyxkryssnings-kajen” kunde ändå lägga någon miljon var som en fin gest. 😉

Ett av naturens små ”hängverk”.

Tack för bloggbesöket. ❤