Ta ner ringmuren sten för sten

I mitten av sextonhundratalet var Gotland svenskt. Ön var då som ett pantlän till Sverige. Hertig Karl Gustav reste till Gotland omkring 1650. Han var vid denna tid orolig för att fiender skulle attackera från öster. Troligtvis var det Ryssland han fruktade mest. För att göra sig beredd på ett krig hade han långt gångna planer på att plocka ner muren sten för sten och transportera den till Slite. Där skulle muren byggas upp igen. Om inte om hade skett skulle planen antagligen genomförts.

Det stora OM rörde sig om ett bud från Stockholm, som nådde Hertig Karl Gustav. Hans kusin, Drottning Kristina hade konverterat till katolicism, abdikerat från tronen och utsett honom till arvinge.
Nu gick det snabbt. I all hast fick han bege sig till Huvudstaden. I Stockholm kröntes han till kung Karl X Gustav. Murprojektet på Gotland avblåstes. Är jag ledsen för det? 😉

Septemberbilden

En del tycker kanske att jag börjat hacka eller upprepar mig. Men hade jag inte här lagt in vårt val för september, i almanackan 2022, skulle säkert x antal undrat varför det hoppade från augusti till oktober? Han godkänner inga ”missar” i sina tävlingar men själv… 😉
Därför en repris från ”trivselfotot” för uppgift 1 liksom vår nya header. Jag är just nu rädd för att det kan bli tal om fler repriser. Kan även av mig själv kännas som märkligt med tanke på de flera tusen foton som vi tagit under året.

”Sanningen och förnuftet är sällan ovänner.”
Drottning Kristina

Hallshuks fiskekapell

På en platå vid en av Gotlands vackraste kustmiljöer ligger kapellet med utsikt mot horisonten där himmel och hav möts.
När Gotland blev svenskt 1645 lät drottning Kristina, som var djupt religiös, uppföra kapellet. Under första hälften av 1800-talet var kapellet ofta använt. en stor orsak var att fiskeläget nedanför då var ett av Gotlands största.

Sedan följde en lång mörk period där pengarna sinade. De värdefulla inventarierna flyttades allteftersom till Gotlands Fornsal och lösöret såldes på auktion.
Till slut var kapellet en ruin och användes som islada för fiskarna och i en speciell del fanns en lekstuga för barnen i Hallshuk. Fiskarna förvarade även hö till djuren i ett utrymme.

Men nya ljusare vindar blåste in. Många saknade samlingspunkten som funnits i ca 300 år. Starka personligheter började samsas för nya mål. Till och med en landsomfattande insamling påbörjades 1937. Förste man som skänkte pengar var ärkebiskopen Erling Eidem. Du som läste gårdagens blogginlägg såg gåvan från Ångfartygs AB Gotland. Här låg de också i ”framfötterna” och lämnade bidrag snabbt.
Undra hur många människor som var på plats sommardagen 31 juli 1949, när det var återinvigning av kapellet?

Tio år senare var det dags för invigning av klockstapeln. Invigningstalet hölls söndagen den 13 september 1959 av biskop Anderberg.
För dig som gillar extra detaljer kan jag nämnda att klockans vikt är 42 kg och att klockan är gjuten av S.CH. Grönwall från Stockholm.
Kapellet är framför allt på sommaren populärt för både vigslar och barndop. Det arrangeras både aftongudstjänst och sånggudstjänst. När de anländer kan de njuta av klockringningen. Annat var det förr. När det var dags för gudstjänst i Hallshuk slog man på en trumma. Denna trumma finns att beskåda på Gotlands Fornsal. Vi ska försöka komma ihåg att fota den när vi kommer dit.
Det fina fiskeläget i Hallshuk kan du se och läsa om här.
https://gotlanduppochner.com/2021/06/22/hallshuk-fiskelage/

15. Rute kyrka

Inget landskap i Sverige har så många medeltida kyrkor som Gotland, 92 stycken och dessutom 3 ödekyrkor. Min plan är att åka runt till dem alla och med kamerans och fantasins hjälp förflytta mig många hundra år tillbaka i tiden. Säkrast är att besöka kyrkorna den 15 maj till 15 september för då är de öppna dagtid.
Vilken fantastisk kulturskatt. Tack ”snälla” Valdemar Atterdag för att du inte gav dig på dem också, som du gjorde med alla, utom S:ta Maria, i Visby. 😉

Det står i en broschyr att Rute kyrka i sin helhet är uppförd under medeltiden.

I kyrkogårdsmuren finns två stigluckor bevarade av medeltida ursprung.

Intressant med de här tre gravhällarna av kalksten från tidig medeltid. En är med runskrift. Den kan tolkas så här: Si-tris arvingar läto göra stenen över Ödvald (?), sin broder, som dog i Finland.

Det finns inget uttömningshål i dopfunten från omkring 1245.

Triumfkrucifixet är från sent 1300-tal och…

… predikstolen är tillverkad 1733.

Altaruppsatsen av sandsten är från första hälften av 1600-talet. På mittfältet syns en framställning av Abrahams offer, på sidorna Moses och Aron.

Det fanns flera vackra kalkmålningar av Passionsmästaren och vi hade svårt att välja ut bara ett foto till detta blogginlägg.

Avslutar med ett votivskepp. Är det inte fint?

Tänkvärda ord:
”Man är alltid en lärling i levnadskonst.”
                                                     Drottning Kristina