De kom från öar

Det är så kul när det kommer en ny roman som handlar om Gotland. Författaren Malin Haawind gjorde en briljant debut 2021. ”Det var verkliga händelser och verkliga människor som tände inspirationsgnistan till De kom från öar, men sedan har berättelsen fått flyga fritt”, skriver Malin Haawind i sitt efterord.
Handlingen är mellan 1945-1949. Andra världskriget är slut. Huvudpersonen är Dagmar som har tre systrar. Hulda som är en halvsyster är äldst och gift. Hon är tuff på utsidan, men mycket lojal på insidan. Britta är Dagmars favorit. Märta är yngst, sötast och latast. ”Märta får och Märta slipper” säger Dagmar och Britta till varandra. Mamma Vera är på väg bort, pendlar mellan verkligheten och ”småfolket”. Pappa Birger börjar få det kämpigt på jobbet. Han spyr blod men vill inte uppsöka doktorn.

Artonåriga Dagmar jobbar som spritkassörska på hotellet i Slite. Chefen/ägaren är glad i dricka och tafsande på sina kvinnliga anställda.
Jag gillar verkligen Haawinds personliga sätt att skriva. Läsaren kommer nära personerna och framför allt Dagmars tankar. Det är mycket ”dricka kaffe” och rökande, men författaren lyckas hålla storyn levande och det finns en speciell humor som tilltalar mig. Skämt vävs in i allvaret.

I Slite hamn lägger en dag en båt med namnet ”Irma” till. Det är något fel på båten. Därför inkvarteras besättningen extra länge på hotellet. I rum 14 bor sjömannen Holger Johansson från Skärhamn, Tjörn. På ett fint sätt lär Holger och Dagmar känna varandra. Dagmar får för första gången känna Amos pilar.

Dagmar visar Holger Kvarnen på Lotsbacken. De promenerar mycket i Slite. Badar på Dagmars favoritplats. Det går lite sämre med dansen. Den spirande kärleken, oron för föräldrarnas hälsa och hotellchefen som ger sig på Dagmars jobbarkompis ”tävlar” om hennes tankar. Dessutom krymper tiden. Båten Irma blir fixad och det är dags för Holger att…

Detta är första delen av en trilogi. Jag lyfter på hatten för Malin Haawind. 😀
Med spänning ser jag fram emot tvåan. Om jag ska nämna något negativt så är jag inte överförtjust i omslaget. Visst ser det ut som ett foto från 1945 som matchar inlagan, men jag tror ett mer ”tydligt” foto och snyggare omgivning hade varit roligare att skylta med. Ord från en utbildad bibliotekarie. Men borde även gälla ”bokhandelstankar” och andra försäljningsformer.

Den här recensionen hade jag gärna tagit emot själv av Bibliotekstjänst.
Den här boken är mycket mer än en spirande kärlekshistoria; det är en historia om hur det är att vara människa och att alltid ha havet helt nära sig. Förhållandet mellan öborna och havet tar stor plats i berättelsen och det beskrivs på ett ömsint och respektfullt sätt. Språket skimrar, glittrar och lyser som mareld i havet om hösten.
Helhetsbetyg 5, Birgitta Ehn Eliason, Bibliotekstjänst.

Slite industrihamn

Region Gotland äger femton hamnar. Sex av dem är utarrenderade. Givetvis är Visby hamn den mest viktiga och bärande. Men även Klintehamn och Slite är strategiska och superviktiga för öns välfärd och utveckling.

Så sent som 2016 var det ett viktigt möte mellan Margit Wallström och gotländska politiker angående det ryska gasbolaget Gazprom, som ville hyra hamnen. Gotlanduppochner är en opolitisk blogg och har inga som helst åsikter om ämnet. 😉

Sjöfartsmuseet kanske vi besöker någon gång när det är öppet.

Antagligen är det en väldigt blyg fyr som inte ens vågar blinka ut mot havet. 😉

Här fiskade vi inte efter ätbart. Provianten fanns redan i cykelkorgarna. Helt benfri. 😉
Det som jag tycker är intressant, historiskt sett, är att vikingarna sökte sig till Slite hamn. Det stora skälet ska ha varit skärgården utanför, som var ett skydd mot omvärlden. Slite är enda platsen på Gotland med flera större öar utanför. Enholmen är den största. Där låg senare en av de två medeltida försvarsanläggningarna. Under 1600- och 1700-talet fanns stora planer på att göra Slite till en stad. Planerna stannade dock kvar på papperet.

I den fina fotoboken ”Gotländska fiskelägen och strandbodar” finns dessa bodar med. Därmed är de kvalificerade för kategorin FISKELÄGEN i vår lilla blogg. 🙂
Om du har vägarna förbi med din båt kan jag nämna att det finns 47 st permanenta fritidsbåtplatser. Några är lediga.

Slite runt; del 1-2

I kategorin ”88 minuter” cyklar vi omkring i en av Gotlands tätorter och ser oss omkring. Givetvis är kameran med på utflykten, men vad vi ska fota har vi ingen aning om förrän vi ser det.
Hoppa upp på pakethållaren och följ med på vår tur.
😉

”Den lilla blå” fick stå och njuta av utsikten på Lotsbacken i Slite. Själva tog vi ner de två cyklarna, som hängt med bakom bilen under 37 km från kust till kust. Längre är det inte att förflytta sig från Visby. Nu var det dags för andra etappen på två hjul i kategorin 88 minuter.

Under den första delen behövdes inga pedaltag. istället gällde det att hålla nere farten med hjälp av att bromsa i den branta backen.
Hotell Slitebaden har en otroligt intressant och brokig historia, som jag läste om när vi kom hem.
I korthet: 1873 byggdes det nuvarande huset upp. Ägaren var grosshandlaren och riddaren Johan Axel Backér. Bara elva år senare dog han, endast 55 år gammal. Bouppteckningen var på 44 sidor. Tillgångarna landade på totalt 325 590 kr som motsvarar ungefär 22 miljoner i dagens tideräkning.
1923 startades hotellverksamhet i byggnaden. Om du tagit in där en natt det året, hade du fått pröjsa 5 kr för ett rum.

Slite Sjöfartsmuseum ligger lämpligt nog vid hamnen. 🙂 Varje pryl därinne ska ha en egen berättelse. Där finns möjlighet att lära sig hur arbetet och vardagen på sjön/havet gick till. Jag gissar på att många skolklasser har varit där på besök under åren.

Det är härligt med speglingar i vatten. Cementa fabriken syns överallt. Inte bara i Slite, utan även när vi befinner oss på andra platser. Vi brukar skoja om det ibland, när vi ska fotografera. För givetvis syns det inte på Sudret, längst ner på Gotland. 😉

Läste att Strandridaregården har varit skola för barn med speciella behov. Såg också att fastigheten var till salu för några år sedan. Undra hur läget är 2021?

Nu hade vi nått min favoritsträcka. Vad kul det var att gräva i tennishistorien och läsa om att Slite tampades med Båstad, om titeln landets tennismetropol. Men det var några ”år” sedan. Första banan i Slite anlades redan på 1920-talet.

Liten men fin sandstrand, med en slags kurortskänsla.

Slite strandby har 77 stugor. Vi har funderat några gånger på att hyra en av dem. Härlig utsikt över havet och skärgården. Du läste rätt. Slite är den enda platsen på Gotland som kan ståta med att ha skärgård. Sedan känner jag också till att Stockholm har ett par fler skärgårdsöar. Vem vet? Ligger de sömnlösa i vår huvudstad kan de räkna öarna. På fastlandet räknas det får. Här på Gotland räknar vi enbart lamm och lammbarn. 🙂

Vi fortsatte en bit till på kuststräckan, innan vi tog sista vägen uppåt igen och fortsatte trampa längs nya vägar. Härligt att få en helt annan uppfattning om en plats, som vi tidigare mest passerat eller där vi kört Storgatan fram.