I denna ljuva sommartid

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Ljungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde för Kurt Wallandersviten på min blogg ”Bloggäventyr med Bosse Lidèn”. https://bosseliden.wordpress.com/2016/12/28/elfte-boken-i-serien-om-kurt-wallander-handen/ Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Femte boken i Anders Knutas sviten:
I denna ljuva sommartid, 2007, 316 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till Ewa Jungstedt, allra käraste syster

Bosses alternativa titel: 😊
Den instängda hemligheten


Uppe vid Sudersands campingplats på norra Fårö rådde ännu lugn trots att den var fullbelagd så här mitt i sommaren.

Personligt:
Trevligt med en avstickare till Gotska Sandön och att Karin fick basa en stund när Knutas hade semester på Fyn. Det var med denna bok som Mari Jungstedt klev över min betygströskel och landade på sin första femma i betyg.

Tidsintervall:
Från 10 juli till 19 augusti 2003.
Epilog: När turistsäsongen var förbi. En bit in i september 2003.


Just när hon passerade Alis grillkiosk utanför Österport ringde telefonen.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie.
Karin Jacobsson: Utsedd till biträdande chef.
Johan Berg: TV-reporter.
Emma Winarve: Bor i villa i Roma. Strular med Johan.


Hon började gå bort mot Almedalen. Den vackra parken låg alldeles utanför Visby ringmur, en oas mellan staden och hamnen.

Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker.
Thomas Wittberg: Kriminalinspektör.
Lars Norrby: Presstalesman. Svårt att ta att Karin fick tjänsten.
Birger Smittenberg: Åklagare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Rikskriminalkommissarie. Väger en bra bit över hundra kilo till sina ca 190 centimeter. Matvrak. Släpper bomben om manligt sällskap och då släpper Knutas hemliga svartsjuka.
Nytt rekord när Martin dyker upp redan på sidan 78. 😊

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Fotograf. Vill ut i världen. Känner ”alla” på Gotland vilket är en stor fördel för Johan.
Max Grenfors: Regionalnytts redaktionschef.
Madeleine Haga. Reporter på riksnyheterna. Farligt söt.
Peter Bylund. Fotograf. Comeback. Var med i första boken.


Madeleine Haga och fotografen Peter Bylund hade just anlänt till Gotland och bodde på Strand hotell.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas älskar sin fru Line men under våren har äktenskapet gått på tomgång. Han ser henne mest som en skön fåtölj man har hemma. De verkar ständigt gå om varandra.

Johans förhållande med Emma är noll och ingenting när boken börjar. Både Johan och Emma mår dåligt. Var och en på sitt håll.
Gränsen mellan svartsjuka och hemliga tankar är extra snäv i denna roman när det gäller Johan och Emma.
Johan börjar strula med kollegan Madeleine.

Emma har en brist i sin personlighet. Vid svårigheter flyr hon. Hon är medveten om sin svaghet, men saknar förmåga att bryta mönstret.

Karin bär på en ryggsäck av oslipade tunga gråstenar.


Han tog vägen förbi Österport och köpte en mjukglass i kiosken.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:
Johan orkar inte vänta på Emmas känslor.
Knutas blir inte klok på sina känslor för Karin.
Knutas hinner inte med att sköta sitt hus och trädgård.

Hälsa/Ohälsa:
Emma har börjat röka igen. Likaså håller Johan och Karin på med giftpinnarna.
Emma har gått ner rejält i vikt sedan i våras.

Knutas tar sig tid att morgonsimma i Simhallen. Han har börjat lägga på sig hull vid midjan.

Johan tappade livslusten under våren och gick in i något som liknade en depression. Han fick ta hjälp av en kurator.

Bil:
Knutas kör vidare med samma gamla Merca som saknar luftkonditionering. Han klarar ändå inte av att skiljas från sin fyrhjulade vän. Däremot hade Line fått nog och köpt en splitterny Toyota som stod i carporten, när Knutas kom hem från jobbet en kväll.  Han blev överraskad men kunde inte klandra henne.


Strax var han ute ur stan och Knutas hade fortfarande förmågan att njuta av den gotländska idyll som han körde igenom.

Nyckelspår & Villospår:
Spår efter en typ av gympasko i storlek 41. Rysk ammunition och vapen från 1926, svartjobbare, svartsprit, antidepressiva tabletter, anonyma telefonsamtal, Campingplats på Fårö, Cementa i Slite och Gotska Sandön. Tre helt olika platser som alla bär på sina hemligheter & sanningar.

Kopplingar till tidigare böcker:
Kidnappningsdramat under vårvintern.
Mördarjakten på Fårö.


Han slog numret till Emma medan han stolpade iväg mot Adelsgatan, samtidigt som han såg på klockan.

Grodor i boken:

Knutas ålder haltar vidare och det har spridit sig till hans tvillingar. 😉 Likaså när något nämns bakåt, ex. Fotografen Peter Bylund hade jobbat tillsammans med Johan en sommar flera år tidigare. Den sommaren han träffade Emma.
Nja. 25 månader sedan är för mig två år. 😉
Att Wittberg blivit sambo och lugnat ner sig något år tidigare var inte helt korrekt. Det ryms inte inom den ålderstabell jag lagt upp.
I tre års tid har jag gjort allt för att det ska bli vi två, men vad har det tjänat till? För 3 år sedan visste inte Johan och Emma om varandra. 😉
Bilmärken börjar med versal. En bagatell. 😉


Knutas kördes till lasarettet för en undersökning.

Kuriosa:
Jag börjar bli nyfiken på Martin Kihlgårds kollegor från rikskrim som ofta följer med till Gotland. Vilka är de? Syns de inte bakom Kihlgårds kroppshydda? 😉
Karins kakadua Vincent är tvåspråkig. Han blandar svenska och engelska.
Äntligen får vi läsare reda på vilken gata som Knuts bor på; Bokströmsgatan, strax utanför muren i Visby. (Finns inte på riktigt)
Alla i polishuset retade Knutas för att han körde runt i sin gamla Merca och lät ögonen tåras till ”Bridge Over Troubled Water”.

Citat och längre stycken som jag uppskattar extra:
När natten övergick i morgon körde en ensam bil norrut på huvudvägen som skar genom Fårö. Regnet hade upphört. De tunga molnen låg kvar som grå sjok över himlen. Fåglarna hade varit igång sedan klockan tre, gryningsljuset spreds över åkrar och ängar. I diset skymtade enbuskar, krumma martallar och stengärdesgårdar. Som planlöst utslängda låg bondgårdar i gotländsk kalksten och enstaka väderkvarnskroppar vars vingar saknats sedan länge. Flockar av svarta får syntes i hagarna. Makligt reste de sig upp, ett efter ett, och började beta av det magra gräs som den karga jorden erbjöd.
Vilken tjusig inledning. Författaren har fångat mig direkt som läsare. Perfekt start av boken. Sedan var jag extra förtjust i denna sekvens i inlagan.
Strax var han ute ur stan och Knutas hade fortfarande förmågan att njuta av den gotländska idyll som han körde igenom. Välgödda kreatur betade i hagarna vid bondgårdarna han passerade, vägkanterna var fulla av rödglänsande vallmo och blå cikoria. Då och då glimmade havet till längs vägen. Böljande sädesfält och kritvita kyrkor. Han älskade sin hemö och kunde inte tänka sig att flytta härifrån.


Nere vid Stora Torget stannade han till på en bar, slog sig ner och drack en kall öl.

Humor:
Kihlgårds intag av mat och sötsaker sker under komiska situationer som vanligt.
Hans personliga sätt att äntligen berätta om sin franska pojkvän.

Privat sorg:
Karin går och bär på en tung sorgsten sedan många år.

Antal mord/dödsfall:
3 st


De stora fabriksbyggnaderna dominerade samhället som låg på Gotlands nordöstra sida.

Sista två meningarna:
Åskan mullrade ute över havet. Regnet kom långsamt, en droppe i taget träffade hennes ansikte.

Bosse Lidéns betyg:
5/5


Kyrkklockorna började ringa. Klockan var fyra. Varför kom hon inte?

Baksidestext:
En tidig sommarmorgon skjuts en gotländsk snickare och småbarnsfar kallblodigt ihjäl under sin joggingrunda vid Sudersands badstrand uppe på Fårö. Mordet sker alldeles intill den campingplats där offret semestrat med sin familj och det väcker stor uppståndelse, både bland turister och Fåröbor…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Just nu lyssnar jag intensivt på 80-tals musik i bakgrunden, som ska vara med i ”tjugo” månadstävlingar på andra bloggen. 😉

Den döende dandyn

Fast text:
Jag tänkte hedra Mari Ljungstedt (1962-) med att göra något liknande som jag gjorde för Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/  Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.


Fjärde boken i Anders Knutas sviten:
Den döende dandyn, 2006, 356 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till mina vardagshjältar, Cenneth, Bella, och Basse

Bosses alternativa titel: 😊
I de djupaste skuggorna

Personligt:
Denna fjärde gång tar Mari Jungstedt med oss på utflykt utanför Gotland. Då bär det av till Stockholms konstvärld. Men för det mesta utspelar sig handlingen som vanligt på Sveriges största ö.

Tidsintervall:
Prolog: November 2002.
Huvudhandlingen: Från mitten av februari 2003.
Epilog: Två månader senare.   

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. 52 år.
Karin Jacobsson: Kriminalinspektör. 39 år. Knappt 1.60 lång. Bor i en lägenhet innanför muren. Vänjer sig aldrig vid åsynen av döda människor. Hon är den som Knutas bryr sig mest om.
Johan Berg: Det förblev bara ett ”Sommarprov” med att ha en bemannad redaktion på Gotland. Johan är tillbaks i Stockholm igen. Både på jobbet och i sin tvåa. Men när Pia ringde och berättade om det otäcka mordet i Visby… Som vanligt är han lite för nyfiken av sig. Blandar ihop polisyrket med reportersysslan.

Emma Winarve: Kämpar på med sina numera tre barn. Hennes före detta man har återigen blivit besvärlig när det gäller samarbetet med deras två gemensamma barn Sara och Filip.


Sankta Karins ruin från tolvhundratalet. Huset byggdes på medeltiden och invändigt fanns valv och underjordiska gångar från samma period.

Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Rött ostyrigt hår. Klär sig gärna i brun manchesterkavaj. Thomas Wittberg: Kriminalinspektör. 28 år. Guldlockigt hår. Casanova. Tvålfager.
Lars Norrby: Polisens presstalesman. Nästan två meter lång. Långsam och omständlig. Sympatisk. Frånskild med två tonårssöner som bor hos honom. Men han ilsknar till ordentligt vid ett tillfälle och visar riktig avundsjuka. Samtidigt är han en läcka på polishuset.
Birger Smittenberg: Garvad åklagare.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Rikskriminalkommissarie. Omåttligt populär hos Knutas kollegor. Knutas tycker att han påminner om pilsnerfilmskådespelare Thor Modéen från glada fyrtiotalet. Martin gör sin snabbaste entré än så länge. Redan på sidan 113 anländer han till handlingen. 😊

Kollegor till Johan Berg:
Pia Lilja: Den mest ihärdiga TV-fotograf Knutas någonsin träffat. Svart hår som står åt alla håll och hårt sminkade ögon. Pärla i näsan. Hon är väldigt mycket på.
Max Grenfors: Regionalnytts redaktionschef.

Var kunde man ha ceremonin om inte i en kyrka? I samma stund som han tänkte tanken fick han en idé – varför inte Roma klosterruin?

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Johan bor just nu i Stockholm och Emma i villan i Roma. Efter sommaren ska Johan vara pappaledig och bosätta sig hos Emma. Det kommer att bli deras eldprov. Funkar det blir det giftermål nästa år. Det är Johans förhoppning. Det och ett barn till.

Emma är lika kär i Johan som tidigare, men hon håller honom på avstånd med tanke på sina två äldsta barn. Vill inte kasta sig in i en ny familjekonstellation. Hon vill göra allt i rätt tid och ordning, för barnens skull.

Johan friar till Emma och hon säger … 😉

I denna roman händer det dramatiska saker mellan Emma och Johan.

Knutas älskar fortfarande varje prick på sin fru Lines fräkniga kropp. De älskar och bråkar med samma frenesi som de hade gjort från allra första början.

När Karin berättar för Knutas att hon ska sluta efter att ha blivit erbjuden ett jobb i Stockholm stiger tårarna i hans ögon. Utan henne visste han inte hur han skulle klara sig på jobbet. Hon var hans ventil.

Efter den lyckade vernissagen firade hela gänget från galleriet med en festmåltid på restaurang Donners Brunn i centrala Visby.

Karaktärssvagheter/hemlighetsmakeri:

Knutas känner sig fortfarande aldrig riktigt vuxen inför sina föräldrar. Trots sina ”52 år”. Innerst inne hade de nog inte accepterat att han blev polis.
Knutas kände det välbekanta pirret som brukade komma när han stod inför en ny mordutredning. Samtidigt som det naturligtvis var fruktansvärt att det inträffade fanns den där spänningen och lusten att hitta mördaren. Jakten satte igång och det var något han njöt av utan att skämmas.

Han hade just passerat den lilla öppningen i muren mot havet som kallades Kärleksporten när han plötsligt kände att någon befann sig alldeles nära.

Knutas har blivit känsligare med åren. Han tålde inte längre ingående beskrivningar av offrens skador.
Ibland går lösa spekulationer kring bordet Knutas på nerverna.
Han har svårt för Kihlbergs omättliga aptit och att han kallar honom Knutte, trots att han upprepade gånger bett honom att låta bli.
Otåligheten hade blivit värre med åren.
Knutas ger Karin en missbelåten blick när hon ivrigt säger att hon vill åka med Kihlgård till Stockholm. ”Varför just hon? Och han”.
Han tänder sin pipa på kontoret trots att det är rökförbud.

När Siv Eriksson klev ut på gatan var det fortfarande mörkt. Promenaden till arbetet på Wisby hotell var ett par kilometer lång, men det gjorde henne inget.

Hälsa/Ohälsa:
Knutas simmar, spelar innebandy och golf som tycks vara enda gång det nämns i böckerna. (Efter femton böcker) Han promenerar de flesta morgnar till jobbet. Vilket tar knappt tjugo minuter.
Näringsrik mat är svårt att hinna med under mordutredningar.
I veckor hade Knutas dragits med en förkylning som vägrade ge med sig.

Karin går och bär på en hemlighet men vill inte avslöja något, trots att Knutas till slut ställer henne mot väggen.

Bil:
Det nämns att Knutas tar bilen till jobbet en dag. Bör vara hans gamla vapendragare Merzan.

Dalmansporten låg i ringmuren i mitten av Norra Murgatan, en lång och smal kullerstensgata som löpte parallellt med murens östra insida. Låga, pittoreska hus avlöste varandra på ömse sidor.

Nyckelspår & Villospår:
En försvunnen skulptur, en beställd flyttbil, en skilsmässoansökan, stulna målningar av flera kända konstnärer, cigarettfimp av märket Lucky Strike, en lämnad torso,

Kopplingar till tidigare böcker:
Scenariot påminde om året dessförinnan då flera personer ritualmördats och sedan hängts upp.

Johan hade varit sjukskriven i flera månader sedan han knivskurits i samband med förra sommarens mördarjakt.

Här hade Emma sprungit för livet när hon jagades av en seriemördare bara ett par år tidigare.

Johan såg ut genom flygplansfönstret. De ulliga molnen påminde honom om den dimmiga strand där Helena Hillerström förlorat sig i när hon mötte sin mördare.
Pia himlade med ögonen och styrde bilen in genom Norderport där hon gjorde en tvär sväng uppför den branta Rackarbacken.

Grodor i boken:
Ålder och tidsrymd: I tre år hade Johan och Emma trasslat fram och tillbaka med sin relation. Sanningen är två år till sommaren. Samma sak med minnet av andra saker från den sommaren som plötsligt blivit tre år.
Här är Knutas plötsligt 52 år. Stämmer inte med tanke på att läsaren får reda på att han fyller år i augusti. Varje år. 😉 Själv har jag slutat helt att fylla år. 🙂

Kuriosa:
Sohlman pratade med lugn, behaglig röst om det horribla dåd som just inträffat. Då och då tog han en slurk kaffe som om det var semesterbilder han visade upp. Knutas skulle aldrig förstå hur Sohlman fungerade.

Först i fjärde boken får vi reda på att Knutas har en äldre syster som han bara träffade till jul och midsommar. Hon är sju år äldre och bor i Färjestaden på grannön Öland. Dessutom nämns för första gången att Anders Knutas har en tvillingbror som är militär och bor på Fårö. De träffas tydligen ibland. Nils och Petra uppskattar honom mycket.

Istället för att stanna vid polishuset körde Knutas förbi, tog in på Kung Magnus väg och rundade rondellen vid det klassiska konditoriet Norrgatt innan han fortsatte ner mot lasarettet.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Fantastiskt vad som hände med människor när förutsättningar ändrades och när man gjorde något som inte passade. Då sattes relationer på spel och då framträdde det tydligt vilka som var ens verkliga vänner.

Vårsolen hade äntligen börjat lossa vinterns hårda grepp om ön och istapparna droppade från hustaken.

Det hade börjat skymma och himlen färgades i rosaröda nyanser. Människor som besökte Gotland pratade mycket om det där. Ljuset. Att det var annorlunda på Gotland.

Humor:
Knutas nös så det stänkte över halva bordsytan när spaningsledningen träffades. Han ursäktade sig snabbt och torkade av bordet med en näsduk han grävde fram ur fickan.

Privat sorg:
Detta genomsyrar många personer i romanen.

Det var ödsligt när han kom till Norra begravningsplatsen. Hans bil var den enda på parkeringen.

Antal mord/dödsfall:
3 st

Sista tre meningarna:
Han tittade bort mot Dalmansporten. Där hade allt börjat två månader tidigare. Det kändes som väldigt, väldigt länge sedan.


Kriminalkommissarien Anders Knutas kom till Dalmansporten en halvtimme efter det att larmet gått.

Bosse Lidéns betyg:
4/5.

Baksidestext:
En vinterkall söndagsmorgon hittas konsthandlaren Egon Wallin mördad, upphängd till allmän beskådan i en av Visby ringmurs portar. Bara några timmar tidigare hade han arrangerat en framgångsrik vernissage i sitt galleri där en ny litauisk konstnär presenterats för den gotländska publiken.
Polisutredningen visar att Egon Wallin stod i begrepp att lämna sitt gamla liv: galleriet, hustrun sedan tjugo år, bostaden, Gotland. I största hemlighet hade han förberett sitt uppbrott…

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner. Just nu har jag dessutom en del förberedelsejobb med tre stycken tävlingsplatser som startas upp om mindre än tre veckor. 😉

Silvervägen

Endast böcker med anknytning till Gotland i denna kategori.

Stina Jackson var förra året författardebutanten som gick hela vägen fram. Hon valde inte Silvervägen, utan tog direkt Guldvägen för att vitsa till det.
Det var inga duvungar hon tampades med när hennes spänningsroman blev utsedd till ”Årets bästa Svenska kriminalroman” av Svenska Deckarakademin. Vad sägs om tunga namn och titlar som Håkan Nesser (De vänsterhäntas förening) Jo Nesbo (Macbeth) Carin Gerhardsen (Det som göms i snö) och Anders de la Motte (Vintereld) för att ta hälften av de nominerade.
Vi får i boken växelvis följa två handlingar i del 1.
Ett:
Lelle som tillbringar sommarnätterna med att köra bil längs väg 95 mellan Skellefteå och norska gränsen. Vägen som kallas för Silvervägen.
Lelles liv är i spillror och äktenskapet är slut. Flaskan och cigaretter får dämpa ångestattackerna sedan dottern Lina spårlöst försvann sedan han släppt av henne vid busshållplatsen, en sommarkväll för snart tre år sedan. Ändå har han hankat sig kvar som lärare. Det är på sommarloven som han spårar ur mest. Då kan han inte sova. Istället sätter han nålar på en karta vid alla de platser han letat på. Enligt honom lever Lina och han ska hitta henne. Bära eller brista.
Två:
Meja som flyttar till orten Glimmersträsk med sin unga mamma Silje som hon nästan varit en mamma för under de sista åren. Hon kan inte hålla reda på alla män och bostäder som hennes mamma dragit iväg henne till. Nu via en nätsajt har duon hamnat hos en äldre ungkarl med ett stort intresse för porr. Det som håller Maja över vattenytan är sökandet efter ett nytt liv.
Till saken hör är att Meja är lika gammal som Lina var när hon försvann.

Hade jag inte läst och visste att Jackson fått pris hade jag varit rädd för att hon inte skulle kunna variera dessa nattliga resor som Lelle gör. Att nätterna efter ett tag skulle likna varandra alltför mycket och även bli slentrian för läsaren.
Jag var orolig i onödan.
Jacksons trollspö fixar med en fingertoppskänsla till en läsvärd textvariation. Ex. nya möten med udda figurer som håller sig undan samhället. Perfekt lagom långa textstycken där vi växelvis lär känna Lelles och Mejas vardag och lämnar dem hela tiden, när det är som mest spännande.
På baksidan av boken står det att ytterligare en ung flicka försvinner och att Lelle och Mejas öden blir för evigt sammantvinnade. Smaka på den. 😉
Det kan inte bli annat än 5/5 i betyg. Stina har ett sätt att skriva som jag döper till poetisk mörk bländande välskriven prosa. ❤ Visst är det en thriller. Men så mycket mer. Den är till min belåtenhet inte fylld av rått onödigt våld. Istället bygger hon upp spänningen ”sten för sten” eller sida för sida om du hellre vill det se det så. Läsaren kan genom boksidorna känna Lelles sorg och Mejas längtan efter något mer i livet. Huvudpersonerna känns allt igenom äkta. Det finns även en återkommande cool och speciell relation mellan Lelle och en polis där gränserna suddas ut alltefter hand.
Vet inte vad jag drabbats av. Från att varit en usel ”peka ut rätt mördare i böcker” har jag lyckats flera gånger i rad. Även denna gång. Ändå fanns det tretton misstänka personer längs med läsvägen.
Kan jag inte då hitta någon enda svaghet med romanen? Jo. Det kan jag. Det finns en del ”detaljer” som är frågetecken för mig. Inget som jag kan avslöja i denna bokrecension och inget som skaver läsandet eller slutintrycket.

Extratext för den nyfikne: 😉
Däremot kan jag bjuda på några privata ord. Jag har ett karaktärsdrag där jag värnar om bloggvänner som inte skrivit på ett tag. När jag bloggvandrar och det inte finns något inlägg på länge och inga ord om bloggpauser går min hjärna igång. En sida av mig är rädd för att något sorgligt har hänt. Jag har haft väldigt många bloggstationer i favoritsparläge sedan min debut sommaren 2012. Flera hundra. De flesta kommer jag ihåg. Jag tyckte det var synd att en bloggvän i Denver slutade skriva tvärt. Hon hade en söt vit hund. Tog fantastiska bilder. Hennes ord kändes bekväma för mig att läsa. Hon tog via bloggen med mig på intressanta resor till andra delstater i USA.
Jag var alltså mest rädd för att hon ”hamnat i väggen”.
Eftersom hennes namn stått på ett block som följt med mig sedan Ystad-åren har jag ibland stött på kameranamnet och objektivnamnen och med rubriken Stina Jackson i Denver. Jag minns dessutom att Stina växt upp i Norrland vid Skellefteåtrakten.
Jag behövde aldrig ha varit orolig för orsaken till att Stina slutat skriva bloggtexter. Istället har hon sysslat med annan textmassa med stor framgång. Jag är glad för hennes skull. 😀
En del undrar kanske varför detta boktips hamnar här och inte i min första blogg. Här ska ju bara böcker finnas som har anknytning till Gotland. Här är min koppling. Stina Jackson ska delta i ”Gotlands deckardagar” denna helg. Jag är övertygad om att Stina kommer att ge ut flera böcker på Albert Bonniers förlag. Jag önskar henne allt gott i framtiden. Hoppas en av hennes böcker kommer att ha handlingen förlagd till Gotland och Fårö och att hon fångas av atmosfären och miljön under sitt Gotlandsbesök.
Svarar med en symbol på eventuella kommentarer. Jag har också saker att skriva & göra. 😉

Ps. Läste i vår tidning för några dagar sedan att ännu ett prestigefullt pris har gått till Stina Jackson. Hon har vunnit ”Glasnyckeln” som Skandinaviska Kriminalsällskapet ska dela ut i Visby hamn i helgen. Det rör sig alltså om bästa nordiska kriminalbok.

I denna stilla natt

Fast text
Jag tänkte hedra Mari Ljungstedt (1962-) med att göra något liknande det jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.


Andra boken i Anders Knutas sviten:
I denna stilla natt, 2004, 341 sidor. Albert Bonniers Förlag

Boken är tillägnad:
Till min man Cenneth Niklasson – älskade bästa vän

Bosses alternativa titel: 😊
Den du minst anar

Personligt:
Nu byts sommar ut mot en mörkare tid på året, på Gotland. Vissa av huvudkaraktärerna börjar att sätta sig djupare. Karin är däremot än så länge hemlig. Både för mig, Knutas och de andra poliserna.

Tidsintervall:
11 november till 26 december 2001. Epilog i början av 2002.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: Kriminalkommissarie. Bor i en villa ett stenkast utanför Visbys ringmur. Gift med danska barnmorskan Line som snart ska fylla 47 år. Tillsammans har de tvillingarna Petra och Nils, nyss fyllt 12 år.

Karin Jacobsson: 37 år. Kriminalinspektör. Knutas närmaste kollega. Liten till växten, mörkhårig och brunögd. Envis och orädd. Kunde vara ettrig som en terrier. Dolt privatliv. Bor i en stor trea på Mellangatan med havsutsikt. Hennes manliga sällskap är kakaduan Vincent. Karin spelar fotboll i division tre.

Emma Winarve: 35 år, lärare på Kyrkskolan i Roma. Har två barn. Sara 8 år och Filip 7 år. Har stannat kvar hos maken Olle för barnens skull.

Johan Berg: 37 år, lång och välbyggd. Bruna ögon och mörklockigt hår. Bor i lägenhet i Södermalm i Stockholm. Fem minuters promenad till redaktionen i TV-huset. Där han mest jobbade som kriminalreporter och med bevakning på Gotland.

Johan passerade Jungfrutornet, ett av ringmurens många försvarstorn.

Kollegor till Knutas och Karin:
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Intensiv, temperamentsfull och ivrig som en spårhund, samtidigt oerhört systematisk. Fotbollsintresserad.
Thomas Wittberg: 27 år. Kriminalinspektör. Ser ut som en surfare med sitt blonda hårsvall och vältrimmade kropp. Festprisse. Ständigt nya damer på G. Suverän som förhörsledare.
Lars Norrby: Närmar sig 50 år som Knutas. Var Wittbergs motsats. Lång, mörk och noggrann, på gränsen till omständlig. Polisens presstalesman och biträdande chef för kriminalpolisen.
Birger Smittenberg: Chefsåklagare. Stockholmare från början.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Utredare på rikskriminalen. Munter och trivsam. Tar mycket plats. Äter jämt och ständigt vid alla tider på dygnet.
Martin dyker upp på sidan 140 i denna andra bok. 😊
Hans Hansson: Magerlagd. Lågmäld. Första besöket på Gotland.

Kollegor till Johan Berg:
Max Grenfors: Redaktör i det statliga TV-huset. Kör hårt med sina underordnade.
Peter Bylund: Fotograf. Följer med till Gotland som han gjorde i somras.

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Äktenskapet hade varat i fjorton år och Knutas ångrade inte en dag.
Knutas har en slags ömsesidig kärlek till sin Mercedes Benz. Många minnen och upplevelser var insuttna i de gamla bilsätena.

När hon hörde Johans röst öppnade bröstkorgen eld.

Knutas karaktärssvaghet i denna roman:
Han sitter och blir påverkad av en kvinnas utseende mitt under ett samtal med en anhörig till en mördad man.
Han glömmer att göra hemsysslor och ärenden åt barnen.
Är dålig på att köpa presenter.

En gång för många år sedan hade Knutas snattat ett paket kalsonger i en affär. Bara för att känna hur det skulle kännas. När han var så långt utanför butiken att han insåg att han kommit undan tittade han på förpackningen bara för att upptäcka att han valt fel storlek.

Johans karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
 Kan inte släppa tankarna på Emma.

Emmas karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hon har efter familjens resa till Grekland fått brev från Johan. De har därefter träffats i smyg.
Hon fortsätter att ljuga för Olle. Lever dubbelspel. Börja trassla in sig.
När hon stod i duschen läste Olle ett SMS på Emmas mobil. ”Hur mår du? Längtar efter dig. Puss/Johan.”
Hon hade inte insett att hon lekte med elden.
Emma stirrade på stickan i handen. Två blå streck i kors. Behåller hon barnet kommer det att bli skilsmässa hade Olle sagt. Vad hon än bestämde sig för skulle det bli fel.

Karins karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Brukar spy vid mordplatser. Röker när hon har problem.

Hälsa/Ohälsa:

Knutas simmade regelbundet på Solbergabadet alla årstider.

Knutas får ångest över sitt rökande när han tänker på ålderdomen.

Knutas kände värken tydligt. En molande, kittlande smärta i armveck, kring handleder och baksidan av knäna som vittnade om väderomslag. Det var besvär han levt med så långt tillbaka han kunde minnas.

I bilen på väg ut till flygplatsen började Knutas kallsvettas och greps av ett så häftigt illamående att han var tvungen att köra in till sidan av vägen och stanna en stund. Det flimrade för ögonen och han kände ett hårt tryck över bröstet. Det hände att han drabbades av lättare panikanfall, en sorts ångest, men det var länge sedan nu.

Johan spelade innebandy och har blivit kedjerökare av den situation han befinner sig i.

Emma har det tufft med alla spretande tankar. Hon röker också på tok för mycket.

Bil:
Knutas kör omkring med en gammal Merca, (Mercedes Benz) trots att Line brukade klaga över hans envishet och de hade råd med en ny bil.

Knutas favoritmusik i denna bok:
Han spelade Simon & Garfunkel så det dånade i bilen.
  

En gång påträffades Dahlström inne i tolvhundratalsruinen Sankta Karin mitt på Stora Torget i Visby. Han låg i en trång trappa och sov när han upptäcktes av en förskräckt guide med tillhörande amerikansk turistgrupp.

Nyckelspår & Villospår:
Fimp, skoavtryck, hammare, cykel, dagen-efter-piller, svartbygge, kvinna med vilande hund i knäet.

Kopplingar till tidigare böcker:
En seriemördare hade under sommaren härjat på ön och satt skräck i både turister och gotlänningar.
I samband med sommarens mordfall hade Karin Jacobsson blivit föremål för en internutredning om tjänstefel.

Emmas liv från i somras rullas upp. Massor av scener som nu satt henne i en omöjlig situation.

Knutas känt sig misslyckad och grubblade över varför polisen inte sett sambanden mellan offren tidigare, varför flera unga kvinnors liv hade behövt gå till spillo.

Han gick före henne in i porten. Huset låg på en av de där fina gatorna nära Södertorg innanför muren. Det fanns ingen hiss, så de fick traska de fyra trapporna. Väl uppe var hon andfådd och hade en stigande känsla av obehag i bröstet.

Grodor i boken: 🙂
Hårfärgen på Thomas Wittbergs huvud har ändrats sedan förra boken. Nämns inget om färgning. Mörklockigt har blivit blont sedan i somras.

Personlighetsdragen för Lars Norrby har förändrats lite väl mycket på dessa få månader. Med tanke på att han och Knutas jobbat ihop i massor av år.

Knutas tyckte också bra om Martin Kihlgård som hjälpt dem med utredningen den gångna sommaren, men förhållandet var inte helt okomplicerat. ”Tyckte också bra om” stämmer inte helt med episoden, som urartade under bilresan i somras.

Sedan undrar jag om Karins hund har gått upp i rök eller förvandlats till en kakadua. 😊 Okej! Det framkommer att Karin kan vara ettrig som en terrier.

Vissa kolleger glunkade om självmord. Det var en teori Knutas inte trodde på, men rutinmässigt hade han låtit kontrollera några utvalda platser. En av dem var Högklint utanför Visby, en klippa stupade brant ner mot havet.


Kuriosa:
Knutas favoritmånad är solröda oktober. Emmas november. Emma avskyr symaskiner sedan skoltiden.

Det var tillåtet att röka i förhörsrummet på polishuset.

Karins kakadua Vincent kunde spela pingis med näbben och morra som en hund för att skrämma bort ovälkomna gäster.

Knutas äter gratis hos sin vän Leif Almlöv som äger ”Klostret”.

Knutas talar gotländska, men låter som en dansk. Det gör även hans tvillingarna.

Knutas lyckas inte speciellt bra med födelsedagspresenten till Line.

På Stora Torget såldes julgotter och hemslöjd. Det bjöds på varm glögg och pepparkakor.


Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Att omfamna henne var som att komma hem.

Hon kände sig som en främling inför besöket – en gäst i sitt eget hem.

Humor:
”Men tjenare Knutte, ropade Kihlgård hjärtligt och klappade om hans axlar. Hur är läget, gamle gosse?”
Han låter som kapten Haddock i Tintinböckerna, tänkte Knutas.

”Hallå”, kan man få lite uppmärksamhet? röt, Knutas. ”Ska vi jobba eller ni kanske vill ägna dagen åt social verksamhet?”
”Strålande idé, utropade Kihlgård. ”Kan vi inte stanna inne, hyra en bra videofilm och poppa popcorn? Det är så ruggigt väder – jag fryyyser.”

Knutas drömde om att Kihlgård mumsade på fläskkotletter serverade av åklagare Birger Smittenberg.

De passerade Tofta badstrand och Knutas fascinerades över ödsligheten. De böljande sanddynernas tomhet var väsensskilda från sommarens myller av badgäster. Tofta var i särklass den populäraste stranden på ön. Sommartid låg badlakanen så tätt att man knappt kunde se sanden emellan.


Privat sorg:
Olle har slängt ut Emma och ringt runt till hela släkten och berättat.


Vid skylten mot Gnisvärd tog Karin av och fortsatte en mindre väg ner mot det gamla fiskeläget.


Antal mord/dödsfall:
3 st

Sista två meningarna:
Tre måsar flög på låg höjd, strax ovanför vattenytan. Havet var ovanligt stilla och det nya året hade börjat.

Bosse Lidéns betyg:
4/5.


Kapellet låg för sig självt ute vid Koviks fiskeläge på öns västsida. Kapellet var tillägnat de sjömän som drunknat ute till havs.

Baksidestext:
Det börjar närma sig advent och snön faller redan över det vindpinade Gotland. Fjortonåriga Fanny Jansson försvinner spårlöst en kväll på väg hem från stallet.

När kriminalkommissarie Anders Knutas och hans kolleger vid Visbypolisen börjar utreda Fannys liv växer bilden fram av en ensam flicka med ett för stort ansvar för hemmet – en alkoholiserad mamma, en frånvarande pappa och en påtaglig avsaknad av vänner. Men någon har Fanny träffat i hemlighet.

Har hennes försvinnande något samband med det besinningslösa mordet på den avdankade fotografen Henry Dahlström i en källare ett par veckor tidigare? Anders Knutas söker intensivt efter beröringspunkter, pressad av bristen på ledtrådar men också av mediedrevet vars intresse växer för varje dag som går utan att Fanny hittas. En av journalisterna är TV-reportern Johan Berg, tillbaka på ön för att bevaka händelserna. Där återser han Emma Winarve som han försökt glömma.

Gotlänningarna pyntar för jul, men i ljusens skuggor vandrar en mördare.

Fotnot

I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag säkert kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. En tid som jag inte har längre. Men jag läser gärna snälla och intressanta personliga reflektioner.

Den du inte ser

Jag tänkte hedra Mari Ljungstedt (1962-) med att göra något liknande det jag gjorde med Kurt Wallandersviten på min andra blogg https://bosseliden.wordpress.com/
Här handlar det om kriminalromanerna om Anders Knutas på Gotland.

Första boken i Anders Knutas sviten:
Den du inte ser, 2003, 414 sidor. Albert Bonniers förlag

Boken är tillägnad:
Till min mamma Kerstin Jungstedt som
lärt mig att se det ljusa i mig själv och i livet.

Bosses alternativa titel: 😉
Sår som inte syns

Personligt:
Jag blev berörd av Maris dedikation till sin mamma. ❤

Tv-journalisten Mari Jungstedt kom in som en frisk fläkt i den svenska kriminalromanvärlden och blev snabbt min personliga favorit av de många duktiga svenska kvinnliga spänningsförfattarna. Att hon hade förlagt handlingen till min favoritö Gotland gjorde inte saken sämre. Skrev hon bra skulle jag kunna äta direkt ur hennes hand.

De första mötena mellan Knutas och Johan Berg är dynamiska och intressanta. Det skapas efterhand en ge och ta-relation, trots yrkeskontrasterna. En respekt för den andres levebröd.

Tidsintervall:
4 juni till 26 juni 2001

Strax utanför ringmuren ligger Visbys polishus. Det är en sällsynt ful byggnad. En fyrkantig länga i ljusblå plåt som mer liknar en fiskfabrik någonstans i Sibirien än ett polishus i den vackra medeltida staden. Huset kallas Blåkulla i folkmun.

Huvudkaraktärer:
Anders Knutas: 49 år, kriminalkommissarie vid Visbypolisen. Gift med danska barnmorskan Line. Paret har tillsammans tvillingarna Petra och Nils som ska fylla 12 år i sommar.

Karin Jacobsson: 36 år, kriminalinspektör. Bollplank till Knutas. Smart. Hon har en glugg mellan framtänderna. Är endast 155 centimeter. Lever ensam med sin flat-coated retriever Spencer. Annars förtegen om sitt privatliv.

Johan Berg: Reporter på statliga SVT; Regionalnytt, med Gotland som bevakningsområde. Brunögd. Han har tre yngre bröder. Bor i en liten lägenhet i Stockholm.
Johan gillar regn som gör honom lugn.
Han är envis och målinriktad.

Emma Winarve: Lärare, bor i en villa i Roma. Har två barn, Sara, 7 år, och Filip, 6 år, tillsammans med maken Olle som hon varit gift med i sex år. Hon är lång och har axellångt, sandfärgat hår och mörka ögon. Hon är rökare.

Kollegor till Knutas och Karin:
Tolv personer jobbar på kriminalavdelningen efter alla nedskärningar.
Erik Sohlman: Kriminaltekniker. Hetlevrad.
Birger Smittenberg: Luttrad chefsåklagare.
Thomas Wittberg: 27 år. Mörklockigt hår. Duktig på förhörsteknik.
Lars Norrby: Frånskild, nästan två meter lång, duktig på att hantera pressen.

Förstärkningar utifrån:
Martin Kihlgård: Utredare på rikskriminalen. Bred kroppshydda. Trivsam och bullrig, skicklig. Kan stoppa in kexchoklad i munnen samtidigt som han studerar de mördade kvinnorna på projektduken. Han äter på alla möjliga och omöjliga tider. Gillar ”eftermatenlur”.
Martin dyker upp på sidan 94 denna första gång. 😊
Björn Hansson: Kriminalinspektör. Formell.
Det var fortfarande ljust när planet landade på Visby flygplats.

Kollegor till Johan Berg:
Max Grenfors: Redaktör i det statliga TV-huset.
Peter Bylund: Fotograf. Första gången han besöker Gotland.

”Vad häftig muren är!” Peter hade aldrig varit på Gotland förut.
”Den byggdes på 1200-talet”, berättade Johan. ”Den är över tre och en halv kilometerlång och en av Europas bäst bevarade ringmurar. Du ser hur många torn den har.”

Bokens dos av kärlek/brist på kärlek:
Knutas älskar Line över allt annat. Han tittar på henne med en blick fylld av ömhet. Han ger henne en smekning över den solbrända, fräkniga kinden. Hon var den fräknigaste människa han hade sett och han älskade varenda prick på henne.

Johan tyckte Emma var vacker, när han åkte ut för att intervjua henne i Roma. I soffan tänkte han att hon var underbar.

Han såg Emma inne på ett italienskt café på Hästgatan och gjorde sig ett ärende in. Vad var det med den här tjejen som påverkade honom så? Vid hennes bil blev det en försiktig sekundkyss.

Vid nästa mord och Gotlandsbesök ringde Johan Emma och de gick och åt på en italiensk restaurang.
För första gången hade Johan träffat en kvinna som skakade om honom på riktigt. Kröp under skinnet på honom.

Emma grälat med Olle. Tyckte inte han var förstående.

Hon kröp upp i Johans famn. Tillsammans formade de en gemensam kropp.

När Emma körde hemåt insåg hon att hon var förälskad.

Stora och Lilla Karlsö såg exotiska ut där de stack upp ur havet. Klippformationerna syntes tydligt, åtminstone på Lilla Karlsö. Stora Karlsö smög fram bakom Lilla, plattare och mera avlägsen.

Knutas karaktärssvaghet i denna roman:
Det fladdrar till i magtrakten av upphetsning vid mord. Han stoppar pipan när han sitter ensam på kontoret och tänker. Oftast donar han mest med pipan. Röker sällan.

Han kan få för sig att äta en handfull kakor när han kommer hem sent.

Har en tendens att bli för otålig. Ex på pressen eller när inget händer som för utredningen framåt.

Han börjar känna av en revirstrid mot Kihlgård som doftar storebrorsattityd. Lilla Visby mot stora Stockholm. Klimax nås när han på midsommardagen kör bilen med Karin och Kihlgård i baksätet. Meningen ”Det här var precis vad vi behövde” blev droppen över bägaren. Knutas tvärstannar. Slet upp bakdörren och drog ut sin manliga kollega. ”… att det var bra att en ung kvinna mördas av …”
Knutas stänger in sig på sitt rum. Han är förbannad. På allt och alla.

När han är ensam dricker han kaffe på fat, precis som sin far. Sörplar i sig kaffet med sockerbiten mellan tänderna.
 De passerade Tofta skjutfält och Tofta kyrka med sitt klädda torn innan de saktade ner genom det lilla samhället Västergarn.

Johans karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
En pensionerad polis i Nynäshamn förser honom med heta tips vid två mord på Gotland.

Inleder en uppvaktning av en gift kvinna. Känner skuld för det, ibland. Var han så misslyckad att han inte kunde hitta någon som var ledig?

Han röker cigaretter.
De gick ner till Strandgatan och fortsatte genom en öppning i muren…

… och ut till Almedalen, en stor, öppen plats med parkbänkar, fontäner, gräsmattor och en uppbyggd scen.

Emmas karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Hon ljuger för Olle och säger att hon ska äta lunch med en väninna. Annars hade hon alltid varit ärlig mot sin man.

Kan inte få Johan ur tankarna. Går över gränsen redan i bilen när hon låter tungorna leka med varandra i en öm brottningsmatch.

Hon drar en vals för sin svärmor som är på besök i trädgården när Johan ringer. Den om att en väninna behöver tröstas omedelbart. Sanningen hinner hon inte tänka på, i ett låst hotellrum i Visby.

På midsommar lever hon dubbelliv. För inombords var det kaos. Mitt bland kubb, pensling av biffar och badande ihop med familj och släkt.

”Vad är det med dig?” frågade Olle. ”Jag vet inte.” ”Du har varit fullständigt främmande i flera veckor nu. Ända sedan Helena dog. Vad är det?”
Jag vet inte”, upprepade Emma.
”Du vill inte kramas, inte kela, vi har inte haft sex på hur länge som helst. Har du någon annan?”
”Nej”, sa hon snabbt och dolde ansiktet i händerna.

Lögnerna inför Olle börjar stapla sig på hög.

Karins karaktärssvaghet/hemlighetsmakeri:
Har svårt för att se mord i verkligheten.

Hälsa/Ohälsa:
Klockan är sju på morgonen. Knutas simmar meter efter meter i Solbergabadet. Ensam i bassängen. 1000 meter. Bröstsim och ryggsim. Bastu och kalldusch.

Det blir mycket hämtpizza till möten.
Knutas försöker undvika lungcancer genom att inte tända pipan. Bara stoppa den och suga på den otänd. Men ibland blir det precis tvärtom.

Karin tränar judo flera gånger i veckan, varvat med Friskis & Svettis, och betecknas som en träningsnarkoman av vännerna.

Chockas svårt vid en dödsskjutning.

Bil:
Knuta har en gammal Merca utan luftkonditionering.

Knutas favoritmusik i denna bok:
Nämns inget i denna volym. Men den som väntar på något gott… 😉


På vägen till skolan blev värken i magen starkare. För varje steg han tog blev den värre. När han vek in på Brömsebrovägen och såg Norrbackaskolans röda tegelfas kände han det gamla trycket över bröstet som gjorde det svårare att andas.

Nyckelspår & Villospår:
Instuckna trosor i munnen, skoavtryck  av storlek 45, en blodig yxa och en inhalator för astmasjuka.

Kopplingar till tidigare böcker:
Nix, omöjligt.

Grodor i boken:
Karin är 37 år på sidan 44. På sidan 176 skulle hon fylla 37 senare. I sjätte boken står det att hon fyller år i april. 😉

Lite luddigt på sidan 329 i replikerna mellan Knutas och Karin.

Kuriosa:
Stockholmaren Birger Smittenberg hade träffat en gotländsk vissångerska och förälskat sig både i henne och ön. Bott på Gotland i 25 år.

Jag älskar det engelska ordet Ladybird för nyckelpiga. Just dessa djur dyker upp lite då och då i boken. Både ensamma och i flock. 😉

Knutas mamma bakar ett tunnbröd på föräldragården i Kappelshamn, som kan få folk att resa till Gotland enbart för att köpa brödet.

Långt borta såg de två turister som stretade i motvinden på cykel ut till fyren på Närsholmen. Johan visste inte mycket om När, förutom att det var sånggruppen Ainbusk Singers hemtrakt.

Citat och stycken som jag uppskattar extra:
Hennes mjuka röst gjorde honom liten.

Han satte sig på kajkanten och tittade ut över havet som blänkte i solen. Drog in den friska luften djupt i lungorna. Vad bra han mådde av det. Närheten till havet. (Kunde handlat om mina personliga tankar)

”Vill du ha ett potatisland med mig?”

Humor:
Knutas tog en slurk kaffe ur porslinsmuggen prydd med AIK:s emblem. En present från hans bror. Den retade gallfeber på kollegan Erik Sohlman som var djurgårdare sedan födseln.

Knutas brukar säga god morgon och fråga hur den kraftiga vita pelargonian i kontorsfönstret mår. Den vanan behöll han för sig själv.

Kihlgård satt vid ena bordsändan med en kopp kaffe och en enorm limpsmörgås med ost på en alldeles för liten tallrik. Knutas stirrade bestört och tänkte att han måste ha skurit längs med långsidan på limpan.

Privat sorg:
En spricka uppstår mellan Emma och Olle efter mordet på Emmas bästis. Sprickan växer och växer.

Jag är en kringvandrande abort.

Emma stod i fören på bilfärjan och såg Fårö komma allt närmare. Färden över sundet tog bara några minuter, men hon ville andas in havsluften och njuta av utsikten.

Antal mord/dödsfall:
5 st

Sista fyra meningarna:
Han reste sig och tittade ut över den soldränkta parkeringsplatsen. En nyckelpiga kröp på fönsterbänken. Han lät den krypa upp på fingret och öppnade fönstret. Den spärrade ut sina vingar och flög iväg.

Bosse Lidéns betyg:
4/5. Jag spikade mördaren lite för tidigt i boken. Men det är en lyckad debut som smakar mersmak.

Baksidestext:
DET ÄR BLOMSTRANDE FÖRSOMMAR i Visby. Gotland inväntar turistsäsongen. Efter att ha bråkat med sin pojkvän på den årliga sommarfesten med vännerna går Helena Hillerström ut med hunden. På den dimmiga stranden möter hon någon. Hon återfinns brutalt mördad.
När småbarnsmamman Frida Lindh efter en kväll på krogen hittas mördad på ett liknande sätt, också hon med trosorna intryckta i munnen, står det klart för kriminalkommissarien Anders Knutas att han har med samma gärningsman att göra. Någon som säkerligen kommer att mörda igen. Mediauppbådet är stort. Paniken sprider sig och är på väg att lamslå hela ön. Väljer mördaren slumpvis, eller finns det en plan – och i så fall, vem blir nästa offer?

Fotnot:
I denna kategori har jag valt att svara på eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Annars skulle jag kunnat prata om Anders Knutas och Gotland i många timmar. Men jag läser gärna intressanta och personliga reflektioner.